Mysig söndag

Ibland är söndagar bara jobbiga och ibland kan de vara riktigt mysiga. Söndagar är den dagen som det absolut inte finns några måsten på i min värld. Inget jobb, ingen skola och det där sociala kravet som ibland hägrar över lördagen finns inte på söndagen. Söndagen är en dag att landa i ledigheten av helgen och ta av stamp inför veckan som kommer. Därför kan söndagar varit härligt befriande.

Det är en sådan söndag som jag har haft. Första har jag gjort en rejäl städning på förmiddagen. Lagom att bli av med allt gammalt skräp inför det nya året. Eftermiddagen har gått åt till att vara riktigt social. Trevligt som en omväxling. Så nu ska jag ta det lugnt och hänga lite vid datorn.

Jag gav er ju ingen bild av mitt altare i går men idag har jag bättrat på mig och passade på att ta en bild av det.

En liten förklaring kring upplägget och symboliken:

Duken är den jag brukar använda till alla skördefester, den har massor av olika bär och löv på sig och jag tycker den passar bra just till skördetiden.

Statyerna och kitteln är ganska självförklarande, lika så löven som är dit lagda just för Samhain.

Flaskan är fylld med salt, helgat vatten och står på vänster sida gör att symbolera elementet vatten. Glasljusstaken är fylld med sand och i den står en rökelsepinne till höger som symboliserar luft.  Längst ner står ett stort ljus som symboliserar elden och längst upp vid kitteln ligger en fossil hämtad från Kinnekulle som symboliserar jord.

Jag gillade verkligen hur mina små gudastatyer passade in i det hela och de har fått var sin liten ljushållare framför sig. Den lila saken som ses skymta till vänster i bild är min meditationskudde som jag kan lägga fram på golvet framför. Jag ser fram emot att arbeta med det här altaret i morgon.

Ha en skön söndag och om vi inte hörs så har en underbar Samhain.

Underbar lördag

Idag har det varit födelsedags kalas för hela slanten. Kusinen i Jönköping fyller år och bjöd in till tårtkalas. Jag och mamma passade på att åka lite tidigare och springa runt i ett par butiker innan kaffet vankades. Sedan var det släktkalas, eller nästan i alla fall, i ett par timmar. Som vanligt så är det organiserat kaos på våra släkt tillställningar och alla pratar samtidigt och man bör delta i åtminstone två olika samtal simultant. Främmande människor som deltar i våra släktsammankomster har en tendens att bli lite bleka om nosen och dra sig undan efter en stund när koset och ljudvolymen blir lite för mycket. Men vi har aldrig tråkigt.

Trotts detta har jag hunnit pyssla lite. Snarare så pysslade jag igår eftermiddag men orkade inte visa upp resultatet för än nu. Dels har jag gjort färdigt mina små gudafigurer med en liten klick guldfärg för att framhäva dem lite:

Sedan har jag byggt upp och smyckat mitt altare inför Samhain. Jag får visa bilder på det imorgon eftersom jag känner mig alldeles för lat just nu för att gå upp och ta en bild och komma ner och lägga in den. Det är nog all tårta som gör det 🙂 .

Det blev verkligen super bra och fördelen med att få mer utrymme är att man slipper knö in saker (läs altare) i ett hörn och sedan knappt kunna använda dem. Där det står nu finns gott om utrymme och jag behöver inte oroa mig för öppna lågor. Jag fick till och med plats att lägga min meditations kudde framför så att jag kan sitta framför altaret och meditera. Vilken lyx det känns som. Hurra för gott om plats!Jag önskar er alla en god kväll och en mysig lördag och glöm inte att ställa tillbaka klockan en timma. Kom ihåg det genom ramsan: När man ställer fram trädgårdsmöblerna ur förrådet drar man fram klockan och när man ställer tillbaka trädgårdsmöblerna så drar man tillbaka klockan. Kram på er.

Femte aspekten; en favorit Gudinna

Min favorit gudinna hämtas från den nordiska mytologin och är Freja. Hon bär även andra namn så som Fröja, Freyja, Menglöd, Mardöll, Gefn, Härn, Syr och Vanadis. Enligt myten är hon dotter till Njord och tvilling syster till Frej. Hon var gift med en gud som hette Od men blev övergiven av honom. Vissa forskare menar att Od är Oden som övergav Freja till förmån för Frigg. När hennes make lämnade henne grät Freja tårar av renaste guld och det är därför gamla nordiska skalder ibland använder uttrycket ”Frejas tårar” i stället för guld. Hon har ett vackert guldhalsband som kallas Brisingamén.

Hon äger, precis som sin bror, ett magiskt svin men det djur som hon främst förknippas med är katter. Hennes vagn drogs av två katter vid namn Högni och Þófnir. Hon ägde även en falkhamn som tillät henne att förvandla sig till en falk och flyga runt i världen.

Hon var inte en av Asarna utan tillhörde Vanernas släkte. Man vet inte vad skillnaden mellan Asar och Vaner var men tydligen så flyttade Freja och hennes bror till Asarna som en del i en överenskommelse om fred mellan de båda gudastammarna. Hon är en fruktbarhets gudinna och då även kärlekens, sexualitetens och romantikens gudinna.

Men hon har även en stark koppling till sejd, magi och shamaism. Det var Freja som gav Oden kunskaper om shamaismen på Samsö och enligt Olof den Rödes saga så har sejdkvinnor ofta Freja som sin gudinna och fodrar sina kappor med päls av katter.

Yttligare en motsägelse är att Freja även kan ses som en krigsgudinna då hon får hälften av de döda från slagfältet medan Oden får den andra hälften.

När kristendomen började sprida sig i norden fick Freja dåligt ryckte om sig och prästerna utmålade henne som en syndig kvinna vars man hade övergivit henne på grund av att hon gick till sängs med andra män. Hon fick bli symbolen för allt som var fel och odygdigt med den gamla religionen. Vilket kan vara en av de anledningar till att det finns så få myter om henne bevarade.

Myterna är som sagt är få men vi vet att när Loke hade sitt raseri utbrott på gudarna anklagade han Freja för att vara lössläppt och att hon till och med gått i sängs med sin bror Frej. Vi känner även till två myter om hur hon fick sitt halsband. I den första ligger halsringen på botten av havet och gör havet fruktsamt och livgivande. Heimdal och Loke kämpar om smycket i form av sälar vid Singastein. Heimdal vinner och skänker smycket till Freja. Den andra myten beskriver att Freja spenderade en natt med var och en av de dvärgar som smidda halsringen. Men oftast när man ser hennes namn i myter så är det i förbigående när jättar, gudar eller dödliga försöker vinna hennes gunst och kärlek.

Leka med lera

Jag älskar att pyssla och vara kreativ. Så Idag när jag var i stan hittade jag ett ställe som sålde lera som inte inte behöver brännas utan som man låter torka i stället. Perfekt till ett projekt jag haft i tankarna. Så nu på eftermiddagen satte jag mig och lekte. Resultatet blev:

Det ska bli mina två gudabilder till altaret. När de har torkat ska de få lite gulddekor på sig men inget mer. Jag ville verkligen ha avskalade statyer men som även ger lite hum om vilka de föreställer. Vilket föresten är Frej och Freja.  Det finns massor av vackra skulpturer att köpa i New age affärer men jag ville som sagt ha något lite enklare men ändå inte helt avskalat. Så nu ska de få torka i två dagar (för att vara på den säkra sidan) innan jag dekorerar dem.

Ha det bra där ute i höstmörkret.

Fjärde aspekten: Bild av naturen (vattenelement).

Lite fusk så här på förmiddagen. Bilden är inte tagen i naturen utan i mitt badkar, men det är ändå en av de bästa bilder jag har tagit på vatten så den får representera dagens aspekt.

Vatten ja. Ett av mina absoluta favorit element. I hjärta och själ är jag en jord person, jag är egentligen fruktansvärt urtypisk för jord elementet. Men näst efter jord så är vatten det element jag har lättast att koppla mig samma med. Det är något med vatten som får mig att slappna av på samma sätt som att jag gärna går in i något som liknar meditativt tankemönster när jag arbetar i trädgården.

Personer som påverkas av elementet vatten sägs ofta vara lättpåverkade och lite ”flytande”. De följer tidvattnet och humöret skiftar lika lätt som vatten. Vilket bara bevisar att jag egentligen inte är en vatten människa hur mycket jag än trivs med elementet.

Traditionellt tillhör elementet vatten Väster och det är där man placerar symbolen för vattnet på altaret eller i cirkeln. Det kan vara allt från en liten flaska eller skål med vatten till en snäcka eller en blå kristall.

Vatten kan både vara något ro givande, som en stilla å som flyter genom landskapet eller ett dopp i ett varmt bad, men även något skrämmande som ett hav i full storm. Vatten kan vara mjukt som ett sommarbad eller hårt som när man lyckas få till ett magplask från högsta delen på hopptornet. Genom alla tider har vattnets dualitet påverkat oss människor. Länge var det vårt främsta och snabbaste transportmedel samtidigt som det krävde liv. På samma sätt har det i tusentals år försett oss med mat och under årtusenden varit en av våra största och säkraste källor för föda. Men det verkar alltid kräva något i gengäld för sina gåvor.

Vattnets dubbeleggade natur syns ofta i de monster och övernaturliga varelser som myten berättar lever där. Ofta är varelserna vackra som sjöjungfrur eller lockande på andra sätt som Näcken eller Kelpin. Men samtidigt har de en vild och argsint sida. Sjöjungfrur och Kelpin lockar sjömän ner i djupet och Näcken lockar förbipasserande ner i bäcken.

Vi består till ungefär 65% av vatten, det finns de som säger att det är därför människan påverkas av fullmånen. Precis som fullmånen påverkar havet genom ebb och flod så påverkar den vattnet i oss. Många tycker till exempel att det är svårt att sova vid fullmåne. Till det ska läggas att en människa kan överleva utan mat i flera månader, men utan vatten i bara tio dagar. Kanske är det därför de flesta av oss har ett väldigt starkt band till just vatten. Vi vet att vår överlevnad beror på det.

Jag rekommenderar…

Jag ville skriva ett litet inlägg om ett par saker som jag varmt kan rekommendera. Först ut är en bok

Häxa av Celia Rees är en riktigt bra bok som jag varmt rekommenderar. Den utspelar sig i mitten av 1600-talet när Mary tvingas fly från England till den Nya världen efter att hennes mormor anklagas för att vara häxa. Man får följa med Mary på hennes resa både den som tar henne till en helt ny värld men även på en inre resa för att försöka förstå vem hon är. Det finns även en uppföljare som heter Häxa – Bortom tiden, inte lika bra som den första men väl värd att läsa då den knyter ihop trådarna från första boken.

Nästa sak jag rekommenderar är den tecknade serien Il était une fois… , på  engelska heter den Once upon a time… och på svenska Det var en gång… . De olika säsongerna tar upp olika teman. Den första, och min personliga favorit, är Det var en gång… Tidernas äventyr (på engelska; Once upon a time … Man). Serien tar med tittaren från jordens skapelsen, via apornas utveckling och de olika människoaporna till de stora ögonblicken i vår historia. Varje tidsepok har sitt avsnitt och berättar på en ganska roligt och underhållande sätt som gör det lätt för framför allt barn att ta till sig. För att vara gjord i slutet av 1970-talet så är den väldigt historiskt korrekt (vikingarna har inte ens horn på hjälmarna!). Som arkeolog och historiefantast så är detta verkligen mumma. Jag skulle verkligen rekommendera den till både barn och vuxna.

I samma serie finns även den kanske mer välkända Det var en gång … Rymden och de flesta av oss såg förmodligen En cellsam historia någon gång under vår skoltid när vi lärde oss om kroppen. Båda klassiker som inehåller samma karaktärer som den första serien och med samma humor. De finns alla att få tag på här.

Till sist vill jag rekommendera en blogg. Det är en vän som åter har tagit upp bloggandet efter att ha lagt det på hyllan ett tag. Hennes blogg En doft av Danmark är verkligen värd ett besök. Förutom att hon skriver med samma värme och glimt i ögat som hon har när man träffar henne så är hon en riktig trollkonstnär när det kommer till stickning och virkning. Hon har gjort min absoluta favorit halsduk och skapar bedårande vackra pulsvärmare och mössor.  Som om det inte vore nog så har hon ett brinnande intresse för inredning och dessutom riktigt bra smak (i alla fall enligt mig) så det är värt att kolla in hennes blogg.

Det var alla mina rekommendationer för denna gången.

Tredje aspekten: Häxverktyg, athame

En athame är en bubbel eggad dolk eller kniv som används inom magin. Ordet athame tros ha sitt ursprung i Gerald Gardners lärorvmen själva användadet av knivar, dolkar och svärd inom magin är mycket äldre än så.

Traditionellt används athamen endast för att kanalisera och rikta energi och inte för att skära, tälja eller andra mer praktiska sysslor. För dessa saker används istället vad som kallas en bolline. För att tydligt se skillnad mellan de olika verktygen har en athame traditionellt ett svart eller mörkt skaft då svart leder energi, medan en bolline har ett vitt eller ljust skaft. Athamen förknippas med det manliga och på grund av att det är ett verktyg som åstadkommer förändring så är dess element elden. En traditionell athame ser ut så här:

Min athame är lite annorlunda. När jag på allvar skulle börja praktisera magi och wicca så fick jag rådet att inte köpa dyra och pråliga verktyg bara för att köpa dem så att säga. Utan att i stället vänta, de rätta verktygen skulle dyka upp med tiden. Men en athame är bra att ha och ganska grundläggande i många ceremonier. Så jag gick och köpte mig en lite mindre svart kniv. Billig var den men den dög tills vidare, så småningom skulle jag byta ut den mot min ”riktiga” athame.  Nu en si så där 8-9 år senare använder jag fortfarande samma kniv. Den är inte dubbel eggad och den är inte överdådigt utsmyckad. Men den är välbekant och den är min och den är full laddad med min energi och många av mina bästa minnen hänger starkt samman med den. Visst har jag tittat på andra, mer traditionella, dolkar. Men ännu har jag inte hittat någon som är ”min”. Så jag använder fortfarande min gamla kniv. Men rådet jag fick i början var ett bra råd för alla mina redskap har kommit lite pö om pö och de har alla en väldigt speciell betydelse för mig. Så låt mig nu presentera min athame:

 

Det var allt för mig denna gången. Ha en riktigt bra dag och njut av hösten.

Andra aspekten: En myt eller berättelse från folklore.

Jag älskar myter, berättelser och folksagor så att välja att plocka fram en är riktigt jobbigt faktiskt. Först tänkte jag berätta sagan om de tre sjungande löven som är min absoluta favorit saga genom tiderna. Men jag tror ändå att jag väljer myten om Prometheus och hur människor och gudar skildes från varandra. Jag återkommer om de tre sjungande löven.

Myten om Prometheus finns i en rad olika versioner och delas ofta upp i delberättelser. Men när jag läste Muntligt berättande så hade jag förmånen att höra myten berättas av Jean-Pierre Vernant (professor som har ägnat sin karriär åt att forska om de grekiska myterna) och det är den versionen jag tänker använda mig av. Så håll tummarna att jag inte blandar ihop det allt för mycket för det här kommer direkt ur minnet.

När gudarna hade skapat människorna och djuren rådde det frid på jorden. Människorna kunde hämta eld i toppen av de höga askarna där Zeus lät den brinna och på marken växte säd vilt och frodigt. Då föll det på Epimetheus, son till titanen Iapetos, att ge alla varelser positiva egenskaper. Han valde noggrant ut de olika egenskaperna för att passa dem som tilldelades dem. Men när han så kom till människan så hade han inte längre några att dela ut. Epimetheus bror, Prometheus, såg detta och tog det för ett tecken att människan inte var ett djur bland andra djur utan hade en särställning.

När Zeus och de andra gudarna såg detta blev de oroliga. Människorna var de varelser som nu stod närmast de odödliga och gudarna ville nu slå fast vad som skilde dödliga från de odödliga. Så Zeus samlade gudar och människor och kallade fram Prometheus och ålade honom att finna något att skilja de båda grupperna åt.

Prometheus hämtade då en tjur och lät slakta den. Sedan styckade han tjuren och skilde ben från kött och kött från fett. De torra, torftiga benknotorna lindade han in i det vackra, läckra, vita fettet och gjorde ett bylte av dem. Sedan tog han köttet och la det i huden som han stoppade i den osmakliga och illaluktande våmen. Där på tog Prometheus de båda knytena och la dem framför Zeus och bad honom välja ett av dem. Det knyte som Zeus valde skulle för all framtid tillhöra gudarna och det andra skulle tillhöra människorna och på så sätt skulle man skilja mellan dem. Zeuse tittade på det vackra vita fettet och på den illa luktande våmen. Han sträckte fram sin hand och valde knytet med fett och ben.

Från den stunden tillhör köttet människorna som kan slakta djuren och äta av deras kött. Medan fettet och benen läggs på offereldar och sänds till gudarna tillsammans med böner. Men när Zeus insåg att han blivit lurad på köttet väcktes hans vrede. Han sträckte sig ner till jorden och tog bort all säd och släckte all eld i askarna. Människorna levde nu utan eld och utan säd. De gick frusna och  hungriga, för utan elden kan de inte heller äta sitt kött. Prometheus såg det som hände och insåg sin del i det. Han tog då en fänkålsstam, som är grön och fuktig utanpå men torr inuti, och begav sig till Olympus som en vandringsman. Väl inne i gudarnas boning lyckades han stjäla en gnista av den gudomliga elden. Han la gnistan i sin ihålliga stav där den matades av den torra kärnan. Snabbt begav sig Prometheus ner till jorden igen och skänkte elden till människorna. Men nu måste elden matas och hållas brinnande för att inte slockna. Prometheus lärde även människorna att bruka jorden och så sin säd, aldrig mer skulle människorna kunna skörda säd utan att först slita med plöjning och sådd. Människans frihet och lätta liv var för alltid förbi och i stället tog ett liv av arbete och sysslor vid.

När Zeus den kvällen tittade ut över världen såg han eldarna brinna i alla hus och insåg att Prometheus än en gång har lurat honom. Han fångade in Prometheus och lät fjätja honom halvägs mellan himmel och jord på ett berg, där Zeus örn var dag kommer för att äta av Prometheus lever. Under natten så växer levern tillbaka för att nästa dag på nytt bli föda för den väldiga örnen.

Men Zeus är inte nöjd, han ruvar på hämnd mot människorna. Så han låter kalla på Hefaistos, smeden, och befaller honom att skapa en docka av lera och vatten till avbild av gudinnorna. När Hefaistos var klar befallde Zeus att Hermes ska blåsa liv i dockan och att Athena och Afrodite ska klä och smycka den så som det anstår en gudinna. Athena gav henne en skimrande dräkt och Afrodite smyckade henne med smycken och blomsterkransar. Till sist satte Hefaistos ett diadem på hennes huvud på vilket alla djur fanns avbildade. I diademet fäste de en brudslöja och så är människosläktets första kvinna skapad, innan dess fanns det hos människor inga kvinnor, bara män. Zeus gav henne namnet Pandora.

Prometheus anar oråd och kallar sin bror Epimetheus till sig och får honom att lova att inte ta emot några gåvor från gudarna utan skicka dem tillbaka. Epimetheus lovar sin bror att inga av gudarnas gåvor ska komma över hans tröskel. Zeus skickade först Pandora till Prometheus men han avvisar henne och får henne att återvända till Zeus. Då skickar Zeus henne till Epimetheus hus. Trotts att Epimetheus har lovat sin bror att inte ta emot gåvor från gudarna kan han inte finna styrkan att avvisa Pandora utan släpper in henne i sitt hus och tar henne till sin hustru.

När Epimetheus är ute på åkern så kommer Zeus till Pandora och säger åt henne att gå in i förrådsboden och leta fram ett av de förrådsfat som finns där inne. Hon ska snabbt öppna locket och sedan stänga det lika snabbt igen. Pandora gör som Zeus har sagt och därmed släpper hon ut alla olyckor i världen så som sjukdom, trötthet och död. Men hoppet finns kvar eftersom hon stängde locket så snabbt. När Pandora insåg vad hon hade gjort öppnade hon än en gång locket och hoppet släpptes ut i form av en liten fågel. Därför säger man att det sista som lämnar människan är hoppet.

Prometheus fick stå fastkedjad på sitt berg tills Herakles fritog honom och gav honom kentaurens Cherions odödlighet, men det är en helt annan berättelse.

Så varför valde jag den här myten? Dels därför att det är en av de få myter som jag har fått höra berättas. De flesta läser man från böcker eller från internet eller någon annan stans ifrån. Men det är något helt annat när de berättas till dig, de får helt annat liv. Så det gör den ju lite speciell. Men jag gillar även alla dubbla meningar, alternativa tolkningar och vändningar som den här myten ger.

Om vi tittar på namnen i myten så betyder Epimetheus ”Den som tänker efteråt” och Prometheus betyder ”Den som tänker före”. Redan detta visar lite vad som kommer att hända. Prometheus är den av bröderna som tänker efter innan han handlar och som även kan se hur hans handlingar kommer att påverka omgivningen. Medan Epimetheus är den som handlar först och tänker sedan.

När Zeus säger åt Prometheus att skilja gudar från människor så verkar det vid första anblicken som att Zeus blir lurad. Han miste köttet till förmån för de dödliga. Men det finns symbolik här som är värd att känna till. Det är passande att gudarna får benknotorna då det är den del av alla levande varelser som varar längst, det är på sätt och vis den del som står närmast odödligheten. Kött och hud och annat förmultnar ganska snabbt, men under rätt förhållande kan ben bevaras i tusentals år. Så från en synvinkel kan man se att Zeus valde den biten av offerdjuret som är mest likt hans eget tillstånd.

Man bör även tänka på att gudarna inte hade något direkt behov av köttet. Som odödliga lever de av nektar och ambrosia (inte kakan 😉 ). Medan de dödliga människorna behöver äta för att överleva. Vad hade hänt om Zeus i stället hade valt knytet med köttet? Människan hade tvingats att leva utan kött. Idag är det inga större problem om man vet vad man gör. Det finns tillskott och vitaminer och annat som gör av veganer utan problem klarar livhanken. Men när myten uppstod under bronsåldern så var köttet livsnödvändigt för människorna. Man kan därför välja att se på det som att Zeus visste detta och därför valde benknotorna och fettet då köttet inte var lika viktigt för gudarna som det var för människorna.

Men om Zeus nu var så smart varför blev han förbannad och tog bort säden och elden? Det finns flera olika förklaringar till det. Men den som jag gillar bäst är att om han inte hade gjort det skulle vi inte sitta här vid våra datorer idag. Föreställ er en värld där alla bara kunde gå utanför dörren och så hade man mat. Var man frusen eller ville laga mat så klättrade man bara upp i ett träd så fanns där eld. Ett paradis kan man tycka. Men om man redan har allt detta vad önskar man sig mer? Det heter ju så fint att nöden är uppfinningarnas moder. Vår utveckling grundas i att vi inte har allt vi behöver som i ett trollslag. Min historielärare i högstadiet sa alltid: ”Människan är smart och lat och det förklarar hela vår utveckling”. Jag tenderar att hålla med honom. Vi har en vilja att göra så lite arbete som möjlig och kapaciteten att hitta på nya sätt som innebär att vi kan få samma arbete gjort men med mindre ansträngning. Det har varit en av de största drivkrafterna redan från den tiden när vi började tillverka de första flint verktygen.

Så när Zeus tog i från oss den eviga elden och den själv odlande säden och tvingade oss att börja arbeta för vår mat så lät han oss i verkligheten böra utvecklas. Som en förälder som tar bort stödhjulen på en cykel. Väl medveten om att barnet kanske ramlar och slår sig ett par gånger men som ändå inser att om man inte tar bort stödhjulen så kommer barnet aldrig lära sig cykla utan.

Men varför skapa Pandora och låta henne släppa lös alla olyckor i världen? Först måste vi tänka oss hur det vore i en värld utan kvinnor. Vissa som har lite humor kanske säger: ”Inte så illa”. Men utan kvinnor fanns inget sätt att föröka sig på. Man var i praktiken dödlig men man dog inte av ålder eller av sjukdom. Man levde sitt liv och om gudarna hade lust skapade de ett par till människor. Detta var kanske ett trevligt sätt att leva medan man hade evig eld och obegränsad mat. Men tänk att leva i kanske 500 år och varje dag slita ont på fälten och kämpa med att överleva. Detta dessutom utan att ha tryggheten av en familj.

Så Zeus skapade Pandora till avbild av gudinnorna. Detta säger att han insåg att något saknades i människornas liv. Hon fick egenskaper och färdigheter från gudarna, Pandora betyder ”Den allbegåvade”. Så sändes hon till människorna och då till Prometheus som, precis som han namn antyder, såg faran och skickade bort henne. Medan hans bror Epimetheus bara kunde se hennes skönhet. Så med Pandora så kom kvinnan in i mänskligheten och människornas liv ändrades återigen. Nu fanns det möjlighet att få barn, att bilda familjer och att se sina gener (och sina ägodelar) leva vidare.

Men med kvinnan kom även alla olyckor. Men även här finns en annan synvinkel. De som har läst lite om wicca eller annan nyhednisk religion vet att balans är ett centralt begrepp. Varför är det då så viktigt? Om inte mörker fanns så skulle vi inte uppskatta ljuset och hur ska man kunna vara lycklig om man inte kan vara olycklig? Hur kan du uppskatta dit liv de dagar då det är bra om du inte vet hur det känns de dagar då det inte är bra? Ur asken flög även åldrande och sjukdomar vilket innebar att människan fick ett mer begränsad livslängd. En begränsad livslängd är nödvändigt när man helt plötsligt börja göra nya människor. Vi säger nu för tiden att vår planet börjar bli överbefolkad men tänk hur det skulle se ut om alla levde till de var 500 år? Det innebär att idag skulle alla människor som var föda från och med år 1511 och framåt gå omkring på planeten. Då kan vi snacka om överbefolkning. Och vi får inte glömma att hon även släppte ut hoppet. Hur skulle våra liv se ut utan hopp?

Så visst kan man se Zeus som den grundlurade, hämningsfulla guden. Men i den här myten kan man även att välja att se honom som en mer faderlig gud som vet att för att människorna ska växa och utvecklas så måste de genomgå lidande.

Det blev en lång utläggning men det är en av de saker med myter som jag gillar, de får en att tänka efter.

Lite pyssel

Jag har pysslat lite igen, det är hur kul som helst. Denna gången blev det ett grattiskort. Insperation hämtade jag från Scraphusets oktoberskiss som finns att se här. Resultatet blev gulligt tycker jag:

Jag har provat en ny teknik vilket är att stämpla med klorin. Det låter lite konstigt men det fungerade över förväntan. GRATTIS är gjort genom att doppa mina bokstavsstämplar i klorin och sedan dutta av dem på lite hushållspapper och sedan stämpla med dem. Jag tycker resultatet blev över förväntan. Det blir lite skiftningar av att man får olika mängder klorin på stämpelt och det gör att det ser lite levande ut.

Jag använde samma teknik på den bruna och den turkosa cirkel inuti kortet. Men här var stämplarna så stora att jag använde en tuss hushållspapper som jag doppade i klorinet och sedan duttade på stämpeln.

Beroende av färgen och kvalitet på pappret så får man ganska olika effekter med klorinet eftersom det i princip bleker pappret. Så jag rekommenderar att prova på en lite bit papper innan man stämplar på allvar så att säga.

Kom dessutom ihåg att låta klorinet torka helt innan man börjar arbeta med pappret igen. Det går att snabba på genom att använda en värmepistol eller en hårfön, eller så gör man som jag och använder tålamod *S*.

Det börjar även bli dags att sätta igång med julkorten. Lite tidigt kan man kanske tycka men det är ju en hel del som ska göras och helst vill man ju bara arbeta när man är som mest inspirerad. Så det tar sin lilla tid. Dessutom har jag ett födelsedagskort till som ska göras, men det får jag fundera lite på. Det är alltid jobbigare att göra kort till män. Det tycker i alla fall jag 🙂 .

Jag återkommer lite senare med ett lite mer matigt inlägg så titta förbi om ett tag… Ha en bra dag så länge mina vänner.