De tre sjungande löven eller prins Hatt under jorden del III

Jag börjar känna av nerverna inför morgondagen så jag tar och kör sista delen av sagan på en gång. Jag hoppas ni kommer att tycka om den. Vem vet, om det uppskattas så kanske det blir fler klassiska folksagor här framöver, så lämna gärna en kommentar och säg vad ni tycker. Alla minns var vi slutade sist? Bra då kör vi sista delen:

När solens första strålar smekte berget nästa dag så gav sig prinsessan av upp för berget tillsammans med troll gummans äldsta son. De vandrade hela dagen och kom till sist fram till en bredare väg. ”Hit men inte längre går jag. Följ vägen så kommer du att nå ditt mål” sa trollet och försvann. Prinsessan tittade längst vägen och började gå längst med den. Det dröjde inte länge för än hon nådde fram till det stora slottet. Hon bankade på den tjocka ekdörren. Den öppnades av en ung flicka. ”Jag är en fattig kvinna som söker arbete” sa prinsessan och när man tittade på hennes kläder så var det inte svårt att tro henne. De hade trasats sönder och smutssatts ner under hennes långa resa. ”Du får fråga min mor” svarade den unga flickan och förde med sig prinsessan till häxan. Prinsessan berättade samma historia för häxan som trodde på henne och anställde henne som köksa i det stora köket.

Häxans dotter fick visa prinsessan runt i det stora slottet. I ett av rummen satt prins Hatt och prinsessan fick uppbåda all sin kraft för att inte springa fram till honom. Han vände sig om mot dem när de kom in men verkade inte känna igen prinsessan. ”Det här är min mors blivande make” sa flickan och gick vidare.

Det fanns ingen stans för prinsessan att bi i slottet utan hon fick bo i gåshuset. Men hon tappade inte modet, hon var så nära sin make nu. Hon började feja och dona och snart var gåshuset rent. Då tog hon fram sin slända och spann de vackraste trådarna av hö. Där efter tog hon fram vävstolen och vävde vackra tyger av trådarna, tygerna använde hon för att klä rummet med. Till slut använde hon börsen för att köpa frukt, kött och sötsaker som passade vid ett hov. När allt var klart bjöd hon in häxan och hennes dotter att äta middag med henne som tack för att hon fick anställning hos dem.

Häxan var mäkta imponerad av allt det vackra tyget och den utsökta maten. Hon frågade hur en fattig kvinna som prinsessan hade råd med allt det här. Prinsessan visade henne sländan och berättade att den spann de vackraste trådar av hö. Häxan ville så gärna ha sländan att hon lovade att prinsessan kunde begära vad som helst av henne om hon fick den. Prinsessan låtsades tänka över förslaget. ”Jag vill spendera en natt med din blivande make” sa hon så till häxan. Häxan blev förvånad över priset, men hon gick med på det. Men hon anade att det fanns något som prinsessan inte berättade. Så på kvällen gav hon prinsen en sömndryck och sa åt sin dotter att gömma sig i en kista och iaktta prinsessan och prinsen.

Så fick prinsessan äntligen träffa sin make igen. Hon rusade fram till hans säng och försökte väck honom. Men hur hon än bar sig åt så fortsatte han att sova. Då brast hon i gråt och spenderade hela natten gråtandes vid prins Hatts sida. Häxans dotter som satt gömd i kistan såg detta. Nu var det så att dottern var inte alls lika ond som sin mor och hon började tycka synd om prinsessan. När morgon kom så var prinsessan tvungen att ge sig av och häxan frågade ut sin dotter om vad som hade hänt under natten. Men dottern svarade bara att prinsessan försökt väcka prinsen men när hon inte lyckades så hade hon somnat i stolen.

Så gick en vecka och prinsessan bjöd ännu en gång in häxan och hennes dotter på middag. Ännu en gång beundrade häxan de vackra tygerna och den goda maten och frågade hur en fattig kvinna kunde ha råd med allt detta. Då visade prinsessan henne vävstolen och berättade om dess krafter. Häxan frågade vad prinsessan ville ha för den. ”Priset är det samma som för sländan” sa prinsessan. Häxan började ana oråd men godtog priset. Än en gång gav häxan prinsen en kraftig sömndryck och än en gång tvingade hon sin dotter att gömma sig i kistan. Precis som förra gången kunde prinsessan inte väcka prins Hatt hur hon än försökte. När häxans dotter såg hur prinsessan än en gång spenderade natten med att gråta över prinsen så fylldes hennes hjärta av sorg och hon förstod vilka känslor prinsessan hyste för prins Hatt. När morgon kom gick prinsessan dystert därifrån och häxans dotter berättade samma sak som förra gången för sin mor. Häxan kände sig lite lugnad av det svaret och började planera för sitt bröllop.

Ännu en vecka för flöt och prinsessan bjöd in häxan och hennes dotter på middag i gåshuset. Häxan frågade hur det kom sig att en så fattig kvinna kunde ha råd med så god mat. Då tog prinsessan fram sin börs och berättade att pengarna i den aldrig tog slut. Häxan greps av ha begär och sa att hon var villig att betala vad som helst för att få börsen. ”Priset är det samma som för sländan och vävstolen” sa prinsessan. Häxan blev misstänksam men hon ville så gärna ha börsen så hon gick med på det. På kvällen skulle hon ge prinsen sömndrycken igen, men denna gången stod hennes dotter bakom henne och tecknade åt prinsen att inte dricka. Så när häxan tittade bort så hällde prinsen ut drycken och låtsades sedan sova. Häxans dotter fick åter igen gömma sig i kistan. När prinsessan så kom in i rummet och försökte väcka prins Hatt så satte han sig upp i sängen och tittade på henne. Han tyckte att hon kändes bekant men kunde inte säga var han hade sett henne förut. När prinsessan insåg att han inte kände igen henne grät hon bittra tårar och berättade om deras hem och deras barn och hur mycket hon älskade honom. Då var det som en dimma hade lyfts från hans ögon och genast kände han igen sin älskade fru.

Då öppnade häxans dotter kistan och klev ut. Prinsen tackade henne för att hon hade varnat honom. ”Jag är en fånge här lika väl som du” sa hon. ”Det enda sättet att lösa förtrollningen är om häxan dör och det enda sättet att döda henne är att skålla henne med kokande vatten”. Länge funderade de på hur de skulle lyckas skålla häxan. Till sist var det prinsessan som kom på en plan. När morgonen nalkades kysste prinsen sin fru och la sig för att låtsas sova och häxans dotter klättrade ner i kistan. När häxan kom och prinsessan hade gått så berättade häxans dotter samma historia som tidigare och häxan kände sig åter igen lugnad.

Nu närmade sig bröllopet mellan häxan och prins Hatt. En dag gick prinsessan till häxan. ”Jag är orolig för bröllopet” sa hon. ”Det kommer så mycket folk att jag tror att vi inte kommer ha mat att bjuda alla”. Häxan blev orolig och frågade prinsessan om hon visste vad de skulle göra. ”Om vi kunde hitta en stor gryta kunde vi koka fem oxar i” sa prinsessan. ”Men en sådan stor gryta finns det nog inte” sa hon ledsamt och skakade på huvudet. Men häxan trodde nog att hon kunde ordna en sådan gryta, inte skulle gästerna på hennes bröllop gå hungriga. Sagt som gjort, häxan ordnade fram den största grytan som hade tillverkats. Den staplades upp på ett bål och fylldes med vatten innan bålet tändes. Efter en stund klättrade prinsessan upp på stegen som stod lutad mot grytan och tittade ner i den. ”Än kokar inte vattnet” sa hon och klättrade ner. Efter en stund till klättrade häxans dotter upp för stegen och tittade ner i grytan. ”Än kokar inte vattnet” ropade hon och klättrade ner. Nu började häxan bli otålig, oxarna var ju tvungna att koka en bra stund, tänk om de inte blev färdiga till bröllopet. Så hon klättrade själv upp för stegen och tittade ner i grytan. ”Nu kokar vattnet” skrek hon. Men när hon skulle klättra ner för stegen så stod prins Hatt där och tog tag om hennes anklar och puttade ner henne i den stora grytan. Det var slutet för den onda häxan.

Häxans dotter ärvde slottet och allt som tillhörde det. Till prinsen och prinsessan gav hon sländan, vävstolen och penningbörsen och de skildes som de bästa av vänner. Så vandrade prinsen och prinsessan ner för berget och stannade till hos var och en av troll gummorna för att tacka för hjälpen. När de kommit ner så gick de till prinsens yngsta syster som blev så glad att hon ställde till med en stor fest. Morgonen därpå gav de sig av med sin yngste son till prinsens mellersta syster som blev så glad att även hon ställde till med en fest. De lämnade henne i gryningen med sin yngsta son och sin dotter och reste till prinsens äldsta syster. Hon blev så glad att se dem att hon ställde till med en storslagen fest. Morgonen där på lämnade de henne och fortsatte hemåt med sina tre barn.

I toppen av busken som vaktade ingången till grottan satt åter igen de tre sjungande löven och hälsade dem välkomna hem. Men grottan såg ut som när de lämnat den, det hade varit häxans magi som hade förvandlat den till ett slott och nu var hon död. Men med hjälp av sländan, vävstolen och börsen så kunde de återställa sitt hem så som det en gång hade sett ut. När de var färdiga bjöd de prinsessan familj att komma och besöka dem och för första gången kunde de träffa hennes make. Så levde prinsessan, prins Hatt och deras barn lyckliga i sitt palats och över dem vakade De tre sjungande löven.

Visst är den vacker? Lite ovanligt att prinsessan får rädda prinsen. Fast den är väldigt traditionell i andra hänseenden. De ständiga tretalen är klassiska och den mindre trevliga synen på häxor lika så. Men man kan inte hjälpa än att tycka att den är mysig.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s