Fjortonde aspekten: En favorit; hednisk högtid du firar.

Jag var lite splittrad inför den här uppgiften. Yule är den högtiden som jag är barnsligt förtjust i, förmodligen hänger det ihop med minnen från barndomens jular. Men på senare år så är det faktiskt samhain som har blivit min absoluta favorit högtid att fira.

Som många av er redan vet så är samhain nyhedningarnas nyår, så det känns passande att skriva det här inlägget idag, 31/12, innan man gör sig i ordning för att fira nyår med resten av vännerna.

Så varför firar ”vi” nyår i slutet av oktober? Alla kulturer sätter det nya året på olika ställen på året beroende på vad som verkar vettigt för dem, tex räknar kineserna till två nymånar efter vinter solståndet. Samhain är egentligen namnet på november månad hos kelterna och det är även från dem vi har tagit traditionen och mytologin kring vårt firande av samhain.

Kort sagt så brukar man säga att samhain är den tiden på året då världen blir allt mörkare, ljuset försvinner allt mer fram till vinter solståndet (yule) då det vänder och ljuset börjar återkomma.  I mytologin symboliseras detta av att Guden dör på samhain för att åter födas under yule. Detta är den tiden på året då allt det som brukar lura i mörkret blir starkare, bristen på ljus gör att det mörka frodas. Det är även nu som slöjan mellan världarna blir som tunnast och många ägnar sig åt spådom. Men det är även en tid för att minnas alla de som inte finns hos oss längre, de döda. Det finns en väldigt vacker tradition att hålla en ”tyst middag” till minne av de döda. I all enkelhet så samlar man ihop släkt och vänner och lagar en riktigt festmåltid. När man dukar bordet dukar man en plats extra och runt den platsen ställer man minnesföremål och fotografier från avlidna släktingar och vänner. Sedan sätter man sig ner och äter i tysthet så att alla får chansen att tänka på de döda och minnas vad de betydde för en. Ofta avslutas måltiden med att man pratar minnen eller ber en bön.

Många tycker att samhain kan vara lite deprimerande, det kan kännas lite konstigt att fira att mörkret växer. Jag ser det på ett lite annat sätt och därför tänkte jag dela med mig av mitt synsätt på samhain.

 Enligt mig så är mörkret inget som vi ska vara rädda för, varken fysiskt eller psykiskt mörker. Mörker är en lika naturlig del av livet och naturen som ljuset. Det finns ingen som kan gå genom livet utan att hamna i en mörkare period om det så beror på depression eller sorg eller en jobbig livssituation. Likadant så finns det ingen dag som inte övergår i natt, ingen sommar som inte blir till höst. Vi firar mörkret för att det är en del av livet, en viktig del. Det finns ett engelsk citat som ingen verkar veta var det kommer ifrån som jag alltid brukar tänka på när jag ska försöka förklara min syn på mörker och ljus:

To be a star, you must shine your own light, follow your own path, and don’t worry about the darkness, for that is when the stars shine brightest

Det summerar det hela ganska bra, utan mörkret så skulle vi inte finna styrkan i oss själva och vi skulle bli mindre kompletta.

Inte för att det alltid känns så lätt när man står där mitt i mörkret, vare sig det verkliga fysiska eller det mentala mörkret, att intala sig att allt kommer att bli bra. Det är svårt och jobbigt, men ibland är livet svårt och jobbigt och orättvist. Genom att inte bara fira ljus utan även mörker så erkänner vi att mörkret är en del av vårat liv och om vi erkänner mörkret så kan vi så småningom acceptera det och tillåta oss att erkänna de mörka perioderna i vårt liv utan att känna skuld eller skam. Varför känna skam inför något som är lika naturligt som att natten kommer efter dagen?

Den mörka tiden på året ger oss även en behövlig vila. Jag brukar tänka på mig själv som en light version av en björn. När dagarna blir mörkare så spenderar jag mer tid i soffan med en filt och en bok eller med datan i knät. Hur mycket jag än älskar min trädgård så är detta den tiden på året då alla måsten försvinner. Jag behöver inte klippa gräs eller rensa i rabatter. Jag kan luta mig tillbaka i soffan med en bra film utan dåligt samvete och plocka fram en packet frusna bär och njuta av allt hårt arbete. Det är nu man börjar tända ljus och brasor och myser i hemmets lugna vrå. Det är som att komma hem efter en stressig dag på jobbet och sjunka ner i soffan. Det är hösten och vintern för mig. När växterna i min trädgård tar en paus så gör jag dem sällskap.

Dessutom är det ett avslut och en början. Samhain är ett bra tillfälle för storstädning, både i hemmet och bland känslorna. Man gör sig redo för att gå in i en liten dvala period fram tills dess att ljuset kommer åter och då ska allt vara rent och fräscht, ut med det gamla och in med det nya. Det är nu du ska bränna exets fotografier och städa ut alla kvarvarande känslor, det är nu du ska ta mod till dig och börja leta efter det nya jobbet du så gärna vill ha. Nyårs löften läggs just därför att nyår är en tid att lägga det gamla bakom sig och börja på ny kula. vad kan egentligen vara mer inspirerande?

Så mitt tipps inför nästa samhain är att fira mörkret med glädje och passa på att göra en rejäl storstädning på på utsidan och insidan. I stället för att känna depressionen växa med mörkret så unna dig en dag av ljusterapi eller sätt dig hemma i vardagsrummet med en bit chokladtårta och massor av levande ljus och tänk på vad skönt det är att kunna tända ljusen i mörkret och hur tydligt alla stjärnor syns på himlen.

Jag vill avsluta med att påminna om att inte långt efter samhain firar vi yule, solen och ljusets återfödelse. Det påminner oss om det gamla ordspråket

Det är alltid mörkast före gryningen.

Så när mörkret är som tätast och jobbigast så gäller det att börja spana efter ljuset, det är på väg. För precis som att ljuset aldrig är evigt så är inte heller mörker evigt. Natten blir dag och vintern blir till vår. Martin Luther King Jr. sa:

“Darkness is only driven out with light, not more darkness.”

Med det önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år (tänk vad trevligt att vi hedningar får fira de flesta stora högtider två gånger).

Naturlig skönhet

Vi är många som ger naturen en liten hjälpande hand när det kommer till vårt utseende. Idag finns det massor av produkter som inte skadar miljön och som inte testas på djur men som ändå är lätta och bra att använda. Som nyhedning är det viktigt för mig att göra så lite åverkan på naturen som möjligt, samtidigt vill man ju se trevlig och vacker ut.

Bland allt annat roligt jag har för mig för att åtminstone bli presentabel är att färga håret. Jag hörde nog en hel kör som drog efter andan där ;). Jag vet inte hur många gånger man får höra hur skadligt det är för naturen att färga håret, allra helst om man gör det hemma. Alla de där kemikalierna som åker rakt ut i avloppet.

Jag kan lugna alla med att det inte är det minsta farligt att färga håret, om man väljer rätt preparat så kommer det inte skada naturen alls. Jag använder mig av henna för att färga mitt hår. Henna är en buske vars blad man plockar och torkar och mal till ett pulver. Detta pulver färgar hud, hår och även textilier och skinn i en röd brun färg. I håret blir henna rött, riktigt rött. Men vill man nu inte ha rött hår så går det att använda till exempel indigo, som ger svart färg, eller en kombination av olika örter som ger olika bruna nyanser.

Själv använder jag en kombination av henna, gurkmeja och vitvinsvinäger som ger en lite ljusare röd färg. Fast jag ska erkänna att ju längre tid jag har haft mitt röda hår desto modigare har jag blivit. I början använde jag en mycket ljus röd färg, men nu har jag snart nästan inte i någon gurkmeja alls…

Det finns stora fördelar med att använda naturliga hårfärger, förutom miljöaspekten. Dels så skadar de inte håret utan tvärt om så brukar de stärka håret och göra det starkare. Jag ska säga att jag själv har märkt en enorm skillnad på min hårkvalité sedan jag började med henna. Jag behöver inte göra inpackningar längre och mitt hår är inte lika trassligt och svårt att reda ut. Jag har färgat med henna i nästan två år nu. Dessutom blir det naturliga slingor i håret när man använder naturliga färgämnen. Eller snarare så ska jag säga att färgen lägger sig som ett något transparant lager över varje hårstrå. Vi har naturligt hårstrån som är mörkare och andra som är ljusare och detta reflekteras genom lagret av färg. Så även om färgen täcker alla hårstrån så blir det inte någon ”färghjälm” och man får ett naturligt resultat. Henna täcker alla typer av hår, även grått, men med olika resultat. Har man mörkt hår så blir färgen mörkare och har man ljust hår (som jag) får man en klarare färg.

Det är klart att det finns en sida som inte är lika bra. Dels tar det lite tid. Blandningen ska helst stå och dra över natten och sedan ska den sitta på huvudet i minst två timmar. Dessutom så luktar henna lite som hö och när man gör blandningen så luktar det blött hö. Doften sitter kvar i håret en dag eller två. Dessutom så måste färgen ”mogna”, det vill säga den färgen du har när du precis färgat håret är inte den färgen det blir. Under två till tre dagar så mognar färgen och blir djupare. Så jag brukar säga med tanke på färgen och doften så ska man alltid henna håret minst fyra dagar innan det stora kalaset ;).

Men för mig överväger fördelarna naktdelarna. Dessutom är det relativt billigt. En 100g förpackning henna kostar omkring 60-70 kronor och det räcker till tre rotfärgningar för mig och jag behöver färga rötterna ungefär var 4-6 vecka. Eftersom man gör färgsmeten själv så kan man spara resterande pulver till nästa gång. Man slipper slänga hälften för att man inte kan spara det.

Så hur går det till? Så här gör jag när jag ska färga håret:

Dag 1: På kvällen tar jag fram en plastskål, en plastsked (plast eftersom henna kan färga trä och metall kan få hennan att reagera kemiskt) , henna pulver, gurkmeja, vitvins vinäger och riktigt varmt vatten. Jag häller upp en hög med henna i skålen (ca 33g), kryddar med en msk gurkmeja och en halv dl vitvins vinäger. Sedan spär jag ut med varmt vatten och rör om tills blandningen blir som lös yoghurt. Jag täcker över bunken med plastfolie och ställer undan den.

Dag 2: Jag ser till att jag slipper göra något på minst tre timmar. Sedan tar jag fram bunken, späder ut blandningen med varmt vatten så att den får samma konsistens som kvällen före. Där efter plockar jag fram ett par plasthandskar, en gammal handduk, en gammal t-shirt, plastfolie, plastkam, vaselin, balsam och bomull. Efter som jag bara färgar mina rötter nu för tiden så ställer jag mig framför spegeln och så börjar första steget av en ytterligt underlig ritual. Det första jag gör är att kleta vaselin runt hårfästet och på öronen. Vaselinet gör att om jag råkar komma lite utanför så slipper jag gå runt med oranga fläckar i ansiktet. Sedan benar jag upp håret, börjar vid ena örat. Tar på plasthandskarna och kletar ut henna blandningen på rötterna. Hennablandningen ser nu ut som lera och luktar blött hö, det känns underligt att kleta det i håret. Jag arbetar mig igenom hela håret till jag har leran i hela huvudet. Nu kommer en liten specialare. Jag tar ordentligt med balsam i händerna och smetar in resten av håret (det som inte har henna på sig) med balsamet och kletar upp det på huvudet. Ungefär var tredje gång tar jag i en liten klick henna (ungefär en msk) i balsamet för extra glans. När allt hår är inkletat och upplagt på huvudet tar jag av plasthandskarna och tar fram plastfoliet. Nu kommer en mycket underlig del i ritualen. Jag virar in hela huvudet i plastfolie (det känns mysko) och fäster det så att det bildas en mössa. Ta bomullen (eller lite toapapper) och lägg i nacken och fäst med lite mer  folie. Detta hindrar hennan från att rinna ner för ryggen. Där efter virar man handuken som en turban på huvudet och ställer klockan på minst två timmar. Nu gäller det att hitta på något att göra i två timmar som undviker direktkontakt med andra människor efter som man ser väldigt konstig ut med plastmössa och handduksturban samt vaselin i ansiktet.

När de två timmarna är till ända kommer den sista mysko upplevelsen för dagen: Att tvätta bort allt. Så in hoppar man i duschen, tar av sig turban och mössa och vrider på vattnet och helt plötsligt står man i ett vattenfall av lera. Vattnet är brunrött och hela hårbotten är full av vad som känns som grus. Nu gäller det att skölja bort all överflödig henna. Skölj, skölj och skölj igen. När du är färdig så skölj igenom två gånger till. Ta sedan och tvätta igenom håret med schampo. Sedna är det bara att titta sig i spegeln, men bli inte chockad av den lysande färgen, den kommer lägga sig om ett par dagar och bli djupare.

Alla borde uppleva en henna färgning i alla fall en gång i livet. man känner sig som ett barn som har lekt lerkrig. Det är nyttigt för själen och barnsligt kul.

Mina tipps för en lyckad färgning med henna:

-Använd bara henna av toppkvalite, ren henna (ofta även märk ”henna för kroppsmålning eller tatuering”) inga kemiska tillsatser.

-Innan du färgar håret första gången så samla ihop lite hår från hårborsten och gör ett par provtesar, exprimentara med olika blandningar.

-Läs på om hur du får just den färgen du vill ha, en bra sida är Helens henna som dessutom har vettiga priser.

-Använda bara plastredskap.

-Låt det ta tid, det blir bäst då.

Jag hoppas ni blir nyfikna och vill prova, ni kommer inte att ångra er det lovar jag.

Annandag jul och den traditionella kalkonen

Idag är det annandag jul och i min familj så innebär det att det blir kalkon till middag. Det finns en hel hög med underbara recept till kalkon så det är sällan vi gör den amerikanske varianten och fyller den och helsteker den i ugnen. Men ibland slår vi på stort och i år är ett sådant år. Fyllningen vi använder är faktiskt mitt alldeles eget konstruerade recept som kom till vinter 2005.

På den tiden bodde jag och min vän Åsa på Gotland. Vi har en gemensam vän som är amerikan men som bor i Tyskland. Det året sammanföll det amerikanska Thanksgiving med första advent. Vår vän skulle inte flyga hem till staterna utan skulle sitta helt ensam under en av de största amerikanska helgerna. Så Åsa och jag bjöd in honom att komma över till oss. Vår stora överaskning var att laga en riktigt traditionell thanksgiving middag åt honom.

Vi planerade middagen i veckor. Satt i timmar och läste på nätet vad den skulle innehålla och olika recept. Till slut bestämde vi oss för: kalkon med fyllning, sås, ”stuffing” vid sidan om, potatismos, tranbärsgelé, sötpotatis i apelsinsås och till efterätt pecanötspaj med vaniljglass. Potatismoset och sötpotatisen var enkelt att fixa. Men sedan kom kalkonen. Vi letade i fyra butiker på ön utan att hitta en. Till slut fick vi tag på en som var inköps ansvarig som sa att kalkonerna vanligtvis kom först närmare jul. Men vi hade tur och de fick in dem lite tidigare. Nästa sak var pecannötterna, inte fanns det några sådana. Som tur var stod det i receptet att de gick att ersätta med valnötter. Det sista hindret var tranbärsgelé. Det löste vi genom att köpa koncentrerad tranbärssaft och göra egen gelé.

Åsa höll vår vän sysselsatt medan jag tog i tur med att laga all mat i mitt lilla, lilla kök. Det var grytor överallt och kalkonen stod i ugnen och jag vispade, mosade och hade mig för det vilda. Mitt i allt upptäckte jag: Jag hade ingen pajform! Som tur var bodde jag granne med en underbart vänlig dam som lånade ut sin pajform. Till slut, med hjälp av Åsa, blev middagen färdig och vi kunde servera vår mycket överraskade, och mycket rörda, vän. Han var verkligen tacksam och det kom nästan en liten tår i ögat. Maten var riktigt god, med undantag för sötpotatisen i apelsinsås. Det är visst en smak man måste lära sig att tycka om. Vår amerikanske vän åt den med förtjusning men varken Åsa eller jag fick ner mer än första tuggan.

Som tack för lånet fick grantanten ett fat med mat och en tallrik med efterätt. För en sak som är säker är att en kalkon innehåller väldigt mycket mat. Men å andra sidan så är det precis som med kyckling lätt att variera kalkonen. Men det var i alla fall då som jag för första gången slängde ihop min fyllning eftersom Åsa och jag inte hittade rätt recept för den. Nu tänkte jag dela med mig mitt recept till er. Om man nu inte vill göra en hel kalkon så går det lika bra att fylla en kyckling.

Helstekt kalkon

1 kalkon
150 g smör
1 dl kyklongbuljong

Fyllning:

3 skivor vitt rostbröd
5 cm purjolök
2 äggulor
1 dl grädde
100g smör
2 dl katirnplommon
1 äpple (helst Ingrid-Marie)
1 msk konjak (kan uteslutas)
2 tsk torkad rosmarin
salt och peppar

Ta fram brödskivorna kvällen innan och låt dem ligga framme så att de blir lite torra.

Strimla purjolöken och fräs den i ett par minuter och låt sedan svalna. Smält smöret till fyllningen och låt svalna. Hacka äpplet och katrinplommonen grovt. Skär brödet i små kuber. Krossa rosmarin, salt och peppar i en mortel tills det luktar starkt av rosmarin. Bland alla ingredienser till fyllningen utom brödet i en bunke. Blanda ner lite bröd i taget tills fyllningen är fast men kletig.

Ta ur kråset ur kalkonen och skölj av den och torka den lite med hushållspapper.  Sätt ugnen på 225 grader. Smält smöret till kalkonen och låt stå på en avstängs platta på spisen så att värmen från ugnen håller det flytande. Fyll kalkonen med fyllningen ungefär 2/3. Sy eller bind ihop öppningarna på kalkonen. Lägg den på ett galler ovanpå en en långpanna. Gnid in lite salt och peppar utan på kalkonen och pensla den med det smälta smöret. Sätt in den i ugnen i en kvart, ta ut den och vänd den ett halvt varv och sätt in den i en kvart. Ta ut kalkonen och sänk ugnen till 175 grader. Tillsätt buljongen till det smälta smöret och pensla det på kalkonen. Sätt in kalkonen i en halvtimme. Ta ut den och vänd på den och ös den och sätt in den i 30 min igen. Fortsätt så tills den är färdig. Man kan räkna med ca 30 min per kilo kalkon, så en 4 kilos kalkon tar ca 2 timmar. För att vara säker så lossa låret från kroppen på kalkonen, om köttsaften är klar är kalkonen färdig, är den däremot rosa eller röd behöver den stå inne längre.

Här hemma serveras kalkonen med potatis, sås, kokta brysselkål och smörstekta (i år hemodlade) palsternackor. Halsen, hjärtat och lungorna som brukar följa med kalkonen gör vi kattmat av. Teddy älskar det och det är väldigt nyttigt för våra katter att få äta lite rått kött och inälvor då och då. En period BARFade (Biologiskt Anpasad Rå Föda) jag honom. Att jag inte gör det nu för tiden är för att jag inte hittar något ställe som säljer kycklinghalsar här som var en av de grundläggande ingredienserna i maten. Men åter till kalkonen… Har man en katt som inte har något emot att tugga på större bitar av rått kött så kan man bara dela allt i lite mindre bitar och servera som det är. Men har man en katt som jag, som inte är så förtjust i att tugga sönder stor köttbitar, så delar jag allt i mindre bitar och lägger det i en matberedare och mixar det med en äggula. Det blir en gegamoja som räcker till två portioner här hemma och som är riktigt, riktigt god hälsar Teddy. Benen i kalkonhalsen är så pass sköra och små att katter utan problem kan äta dem så länge de är råa, lika så fixar de flesta matberedare och mixerstavar att slå sönder dem. Så både jag och Teddy rekommenderar detta recept som festmåltid. Det duger även att servera till hunden om det avsaknas katter i hemmet 😉 . Jag vill dock påpeka att det inte är ett fullgott BARF recept utan snarare en festmåltid som kan ges då och då. Om det finns intresse kan jag skriva ett annat inlägg om BARF.

Jag hoppas jag har inspirerat någon där ute att laga kalkon, kanske till nyårsmiddagen? Nu ska jag gå och vända och ösa kalkonen i ugnen. Jag hoppas alla ni där ute får en bra och lugn annandag.

Dan efter dopparedan

Jag hoppas alla har haft en riktigt trevlig, rolig och härlig julafton. Här hade vi det så mysigt med god mat, godis, frukt, julklappar, sprakande brasa och varandra.

Matfesten fortsätter idag, det är dags för den traditionella lutfisken på juldagen. Jag har sett fram emot den i en vecka. På annandagen vankas det kalkon med fyllning. Med andra ord är det ett par riktigt bra matdagar i antågande.

Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att ha en bra julhelg. Kram på er alla.

Far jag kan inte få upp min kokosnöt…

… inte ens med hammare och spik.

Nåja, jag använde faktiskt varken hammare eller spik, men efter tre ordentliga svingar med yxan så öppnade sig kokosnöten så fint. Den var inte till mig utan till fåglarna. Idag har jag dessutom fått upp kärven och fyllt mina fågelbord med en blandning av solrosfrön, havregryn, bröd, russin, nötter och kokosfett som blev över efter julbaket.

Snön har nästan helt försvunnit, lika så kylan. Nu är det blaskväder och nästan så pass milt att det är dags för vårjackan. Som tur är så är julstämningen på topp så blaskvädret låsas vi inte om. Sillen är inlagd, sillsalladen är hackad och klar, skinkan är kokt och grilljerad, strömmingen är gravad och köttbullarna är stekta. På soffbordet är julgodis, nötter och frukt framdukat och hela huset är gnistrande rent och dekorerat med julgranskulor, porslinstomtar och annat kul. Hela stället luktar av hyacint, nejlikor, apelsiner, kokt skinka och granbarr, jul helt enkelt. Snart ska det tändas en brasa i kakelugnen och sedan börjar uppesittar kvällen.

Jag hoppas att ni alla där ute hade en underbar Yule, det hade jag, och att ni får en riktigt trevlig jul!

Det bor en mus i mitt hus

Under min städyra i går så hittade jag små visitkort från en eller flera möss under diskbänken. Jag har varken hört eller sett någon liten mus. Och den allsmäktige, över herren, den gudomlige Teddy (av katt härkomst) har inte så mycket som lyft på ögonlocket. Utan är alldeles utomordentligt nöjd med att ligga och sova på soffan. Jag har funderat på att ge honom en historie lektion om varför människor domesticerade katter en gång i tiden.

Jag brukar se mig själv som en djurvän och jag har inte ont av att träffa på möss och andra små djur ute i naturen. Men jag är inte glad i att de har flyttat in i mitt hus. Min granne provade att använda fångstburar och sedan släppa mössen fria i naturen. Mössen kom tillbaka med vändande post så att säga. Så det är inget som lockar direkt.

Så tyvärr har jag placerat ut två fällor av den gamla vanliga, hedliga slaget. En med ost och en med choklad som bete. Jag läste faktiskt nyligen en vetenskaplig rapport att möss verkar föredra choklad framför ost. Jag antar att det bara är att vänta och se. Förhoppningsvis anar de små liven onåd och flyttar ut på eget bevåg.

Hur löser ni problem med möss?

Yule pyntning

Yule närmar sig med stormsteg. På torsdag är det dags. Idag har jag städat huset och börjat pynta. Efter Samhain så är Yule min favorit högtid på året. Jag är i själva verket svagare för de högtider som sammanfaller med solens cykler snarare än de andra (om man bortser från Samhain då). Men Yule slår som sagt de flesta. Jag tror att jag gillar bilden av ljuset som segrar över mörkret, på nytt födelsen. På något sätt så symboliserar det min egen personliga livsåskådning på sätt och vis. Jag tror att vi alla går igenom mörka perioder, perioder då vi kämpar för att hålla fast vid de små bitarna av ljus vi har. Men jag tror också att vi alla har möjligheten att ta oss igenom mörkret och att sakta men säkert fylla våra liv med mer ljus. Det är det som Yule står för för mig, våran egen inbyggda förmåga att fatta beslut som kan vända våra liv. Det kan vara de små besluten som att besluta sig att äta sundare eller börja ta en daglig promenad, eller så är det de stora besluten som att säga upp sig från ett arbete som får dig att må dåligt eller göra slut med en partner som inte gör dig lycklig. Varje dag tar vi beslut i vårt liv, stor som små. Enligt mig så är det därför viktigt att bli så pass självmedveten så att man ser till att fatta beslut som ser till att föra in mer ljus i sitt liv. Vi borde alla sträva efter mer ljus. Vi kommer aldrig kunna utesluta mörkret helt, varför skulle vi vilja? Utan mörker så kommer vi inte att uppskatta ljuset. Men vi kan varje dag fatta beslut som innebär att mörkret inte tar över våra liv. Så när vi på Yule firar att Guden åter föds, att solen åter kommer in och kämpar tillbaka mörkret, så borde vi fira och glädjas åt de samma egenskaperna i oss själva.

Oj, nu blev jag en smula filosofisk… Jag som bara skulle berätta om lite Yule pynt och pyssel. Nåja tillbaka till ämnet. Jag har alltså pyntat, jag älskar att pynta för då får jag en bra ursäkt för pyssel. Till största delen ser mitt hem ut som vilket svenska julhem som helst. Men naturligtvis finns det massor av symboler inbakade som de flesta skulle missa. Jag tycker det är kul att runt jul så är det en av de få tidpunkterna på året då jag kan ha vissa av mina wicca symboler framme helt synligt och väldigt få reagerar på det.

Det första jag dekorerade om var mitt altare. Jag samlade in alla de torkade löven och lade i en tidningsstrut (allt sådant bränner jag när det tas bort från altaret). Sedan tog jag bort duken som jag använder till skördefester och la på en röd i stället. Kitteln fylldes med granris som jag hämtade från granen på tomten. Jag gillar bara den granen en gång om året och det är när jag behöver granris till Yule. Där efter ställdes mina gudastatyer på plats och alla symboler för de olika elementen. Sedan tog jag resten av granriset och gjorde en krans. Jag hade tänkt visa hur man gör. Min kamera strejkar för tillfället så ni får nöja er med mina fina handritade bilder..


Först skaffar man sig en hög med granris, har man ingen egen gran så finns det att köpa hos blomster affärer eller där man köper julgranar. Man behöver dessutom någon form av snöre, jag använder grönt trädgårdssnöre, och dekorationsband. Dela sönder granarna i mindre beståndsdelar som de två första bildrena visar. Ta sedan en granbit och lägg omlott med en annan, fäst snöret och snurra det runt så att du fäster delarna vid varandra. När den ena granbiten tar slut lägger du till en ny och fortsätter vira snöret runt, runt. Till slut får du en lång och ganska ginglig girland, använd ungefär två tredjedelar av granbitarna. Ta girlanden och gör en dubbel krans, det vill säga du virar den två gånger så den blir dubbelt så tjock. Ta nu resterade granbitar och fortsätt att fylla ut kransen samtidigt som du virar snöret runt, runt. När du gjort ett varv kommer du ha en tjock och fin krans. Fäst snöret och dekorera med dekorationsband och eventuellt andra dekorationer.

Kransen kan man sedan hänga på dörren eller på väggen. Eller så gör man som jag, jag lägger den på altaret så att den blir en cirkel. Runt cirkel placerar jag ut symbolerna för de fyra elementen och i mitten lägger jag en apelsin som jag har dekorerat med nejlikor som symbol för solen. I år dekorerade jag apelsinen med symboler för guden, gudinnan, solen och månen. Så nu luktar hela mitt sovrum av granris, apelsin och nejlika. Det är verkligen dofter som för mig påminner om barndomens jular.

Nere i köket kommer det att hängas upp en till apelsin i taket, symboliken är slående måste jag säga. Granen har jag inte plats med i huset men den står så fint på altanen med ljusen tända. Alla rummen är fyllda med röda ljus och på torsdag kommer det att brinna ljus i hela huset. I år blir det inget stort, cermoniellt firande eftersom vi kommer ha gäster i huset som inte firar Yule. Men jag firar på mitt sätt genom att baka in mina Yule traditioner i dagen.

Till exempel så kommer  jag att bjuda mina gäster på min Yule kaka, fast den kommer att gå under sitt mer ordinära namn: Fruktkaka. Jag har gjort den här kakan til Yule i snart sex år och jag ser fram emot den varje år. Mitt recept:

Yule kaka

2 dl torkade aprikoser
2 dl torkade katrinplommon
0,5 dl russin
whisky
2 dl valnötter
1,5 dl mörk hackad choklad
4,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
250 gram smör
2,5 dl råsocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk salt
4 st ägg

Sätt ugnen på 150 grader, smöra och bröa en form. Hacka frukten och lägg den i blöt i whiskyn i en timme (vill du inte använda whisky så kan du använda tex svartvinbärssaft som du gör lite extra stark). Hacka chokladen och valnötterna grovt och bland med frukt, mjöl och bakpulver i en bunke. Rör socker, smör, vaniljsocker och salt mjukt i en separat bunke och blanda sedan ner ett ägg åt gången, se till att äggen är ordentligt uppblandade innan du tar i det nästa. blanda ner mjölblandningen i äggblandningen. Häll upp i formen och grädda i ca en timme. Kakan blir godare om den får stå ett par dagar. Servera med lätt vispad grädde.

Det kommer även bjudas på glöggat vin, pepparkakor och lussekatter och till middag blir det hemmagjord grynkorv. Till kvällsmyset blir det nötter, äpplen och apelsiner. Så man kan fira Yule utan att göra en allt för stor sak av det. Jag vet att det finns många praktiserande wiccaner som bor med sina föräldrar eller som bor ihop med en partner som inte är wiccan. Jag vill bara att man ska veta att man kan föra in symboler som är viktiga för dig utan att det behöver påverka de andra i hushållet. Man behöver inte alltid fira med buller och brak och genom att deklarera för hela världen vad man gör. Symboler och ritualer är precis lika meningsfulla även om det bara är du som är medveten om dem.

Det var allt för mig för i kväll. Jag hoppas ni får en bra morgon dag!