Mardröm

Igår natt hade jag en ordentlig mardröm. Det är väldigt sällan jag drömmer mardrömmar och för det mesta brukar jag inse att jag gör det medan jag drömmer och ”ta kontrollen” över drömmen. Men den här var otäck och jag kände mig obehaglig till mods hela dagen och hade till och med svårt att komma till ro när jag skulle sova nästa kväll. Nu kom inte drömmen tillbaka men jag tycker fortfarande att den var obehaglig. Min dröm:

För det första var den lite mysko för det fans två ”plan”, dels ”drömmen” där själva historien utvecklades men jag drömde även att jag låg i min säng och sov och upplevde ”drömmen” som en dröm i drömmen om ni förstår. Båda dessa ”plan” var jag medveten om samtidigt så jag var medveten om att jag drömde i drömmen. Väldigt konstigt.

Nåja i ”drömmen” så gick jag i en stad och jag letade efter något. Jag visste att jag behövde gå och leta i några ruiner och tog mig till ett kvarter där det fanns massor med byggnader som såg ut som medeltida kyrkoruiner. Jag gick in mellan ruinerna och det var verkligen en detaljerad dröm för jag mins att det satt en skyllt på ett av ruinhusen där det stod ”Djursjukhus”. Jag gick in i en kyrka och hade helt plötsligt mina två barn med mig (har inga barn men i drömmen visste jag att det var mina barn) och vi gick upp en ranglig trätrappa som fanns i ett hörn av ruinen. Då tittade jag upp och såg två figurer stå överst i trappan. De var formlösa och lite suddiga men jag blev rädd för dem och tecknade åt barnen att gå ner för trappan igen. Då tog de två figurerna ett steg framåt och tog formen av två demoner. Precis som man brukar gestalta djävulen, röda med läderartad hud och gula lysande ögon. Barnen började springa ner för trappan och jag började klättra ner på utsidan av den, varför vet jag inte. Jag kände verkligen hur vettskrämd jag var.

”Demonerna” jagade oss och på det planet i drömmen där jag drömde att jag sov så drömde jag att jag visste att jag drömde men jag kunde inte vakna. I stället så skrattade, eller kanske snarare skrockade, jag på ett väldigt grymt sätt.

I ”drömmen” hittade jag ett litet kaffé bord med två stolar som stod mot en vägg. Jag knuffade in barnen under där och följde efter själv. Vi satt där under och försökte skydda oss med hjälp av stolarna mot demonerna som försökte komma åt oss. Hela tiden så drömde jag att jag låg i sängen och försökte vakna. Då började jag rabbla ”Gud som haver barnen kär” i ”drömmen” där vi satt under bordet. Det verkade hjälpa och genom att rabbla den om och om igen så verkade vi på något sätt få in energi i stolarna vi höll i så att demonerna blev rädda för oss.

Då kunde jag börja vakna i drömmen men bara halvt om halvt. Jag drömde att jag låg i min säng och försökte vakna. Jag blev medveten om att det började lysa utanför mitt sovrumsfönster som om det brann och jag försökte vakna för att hitta katten och ta mig ut, men jag kunde inte. Jag hörde hur grannen kom springande på grusgången för att hjälpa mig (har ingen grusgång i verkligheten). Det var när jag hörde gruset som knastrade som jag blev medveten om att jag fortfarande drömde. Då kunde jag ta kontroll över drömmen som jag brukar och vakna ”på riktigt”.

Klockan var strax efter fem och jag var livrädd. Jag bara låg i sängen och tittade mig omkring och väntade mig verkligen att få se något i något hörn eller så. Energin från drömmen fanns kvar i rummet och jag var inte helt säker vilka delar av drömmen som var verkliga och vilka jag hade drömt. Så jag tog mitt täcke och gick ner och kröp upp i soffan där Teddy gjorde mig sällskap. Det lugnade ner mig lite. Men hela dagen hängde obehaget med mig och det tog verkligen emot att gå och lägga sig på kvällen.

Jag har verkligen klurat på drömmen och vänt och vridit på det men jag blir verkligen inte klok på den. Jag antar att det bara är en sådan där extra verklig dröm som man får försöka glömma.

 

Veckans tarotkort: XII Den hängde

Ute lite i sista minuten men men… Veckans tarotkort är:

XII Den hängde – Ny vision

Traditionell tolkning: Att vara fast mellan två saker, två val eller två världar. Att få en ny synvinkel på saker eller en väl behövd paus.

Osho Zen tolkning: Att utvecklas, att flyttas från en fas till en annan.

Min tolkning: Det här är ett av de korten jag hade svårt att tolka i början. Bilden sa mig inte så mycket men efter mycket funderande och mycket stirrande så har jag funnit min betydelse i den. Den ger en känsla av varken här eller där men både och. Kroppen kryper fram, bunden till jorden, trött. Men anden nästan dansar fram, den är fri, vibrerande av färg och ser nästan extatisk ut. Men i själva verket är personen varken det ene eller det andra, ingen del är hel. Personen är fast mellan vad den kanske önskar (anden) och verkligheten (kroppen).

Att skriva

 Jag älskar att skriva, så länge jag har kunnat skriva och läsa har jag skrivit små berättelser. När jag var liten kunde jag ligga vaken och skriva dem när jag egentligen skulle sova. Sedan smög jag in till mammas sovrum och la dem på hennes huvudkudde så hon hittade dem när hon skulle gå och lägga sig. Vilket egentligen var ganska kontraproduktivt eftersom det avslöjade vad jag gjorde när jag borde sova.

 Jag tror att mitt behov av att skriva bottnar i min något överproduktiva fantasi, den producerar ständigt nya berättelser och intriger. Ofta glider jag in i små dagdrömmar som utspelar sig som små teaterföreställningar i mina tankar. Ibland kan jag så pussla ihop flera av dessa till en längre historia och då kommer behovet av att få ner den på pränt. Jag har en hel hög med sådana historier som ligger här och skräpar. De är ganska roliga att läsa igen efter ett par år.

 Men på senaste tiden har jag blivit mer inriktad mot att faktiskt ta tag i mitt skrivande och göra något av det. Drömmen finns ju där om att en dag kunna ge ut något sam jag har skrivit. Visste ni föresten att enligt nya undersökningar så kommer författare på andra platsen på en lista över kvinnors drömyrken?

   Så jag bestämde mig, jag skulle skriva något. En historia jag verkligen brann för, en historia som jag kunde arbeta med under en längre tid och som jag verkligen trodde på och som jag såg framför mig. Då kom jag att tänka på en av mina små historier som jag skrev för flera år sedan. Det var efter ett besök på Lödöse museum på den tiden jag läste till arkeolog som jag skrev den. Besöket hade bland annat handlat om medeltiden och om pesten som alla fruktade. Min hjärna formade en liten historia om en flicka vars familj drabbades av pesten. Berättelsen var inte lång, kanske fyra sidor. Men jag hade alltid funderat på att spinna vidare på den.

Så jag satte mig ner och började dagdrömma och snart så hade jag en grov bild av hur hela historien skulle vara. Jag skrev ner den som en snabb ram variant och började sedan arbeta på att få fram berättelsen ord för ord. Nu, ett halvår, senare så börjar den ta form. Den växer stadigt även om jag ibland inte alls arbetar med den.

   Jag vill tipsa om ett par ställen på internet som kan vara til lstor hjälp om man själv går i bokskrivar tankar. Först och främst finns det Bokdebutant.se som är som ett forum för nya författare. Man kan få råd och hjälp av andra och bara prata ut om saker man tycker är jobbiga eller frustrerande. Man kan även lägga upp delar eller hela manus på sidan och få respons på det man har skrivit, väldigt nyttigt. Jag har lagt upp början av min berättelse: Marias Väg. Katapult Skrivarforum är ännu ett ställe där man kan lägga ut sina texter och få respons tillbaka. Jag kan även rekommendera Skrivarlust  på iFokus.

 

Teddy och våren

Jag måste bara få bildbomba lite katt bilder idag. Idag har Teddy varit ute på promenad igen, det räknas väl som promenad även om den bara varade i 3 min? Som vanligt började det med att han blev borstad ute på altanen.

Här sitter jag när matte kammar mig, det är jätte bra för det finns en krok för hängande blomkrukor som hon kan haka fast mitt koppel i. Men efter man blivit kammad så måste man tvätta sig.

Här går vi ut i trädgården. Det absolut bästa är att sitta på mattes axel. Då ser man allt men behöver inte gå på den otäcka marken, och så blir man så stooor…

Men ibland måste man undersöka lite på marken också. Lite spännande är det…

Det här var otäckt… Jag vill inte var med mera.

Nu kommer jag igen matte, det är blött på marken.

Äntligen uppe i mattes knä igen, näst bästa platsen att studera naturen ifrån.

 

Han är en riktig fegis, men jag älskar honom ändå…