Nervositet

Jag kan bli enormt nervös när jag ställs inför nya sociala situationer, jag är inte en enormt social person så det kommer inte så naturligt för mig. Det bruka släppa när jag väl kastar mig in i situationen och har fått lite koll på läget. Det finns naturligtvis tillfällen då jag blir extra nervös och just nu så håller jag på att ta mig igenom två av dessa.

Den första är arbetsintervjuer. Man vill verkligen att personen eller personerna som man pratar med ska inse hur duktig man är och hur bra man skulle passa för jobbet. Man vill verkligen inte framstå som en nervös, stammande människa som knappt vet vad man heter. Därför så ökar min egen press på mig själv, jag måste lyckas och jag måste vara lugn och cooool, vilket naturligtvis bara gör att jag blir mer nervös.

I torsdags var jag på en sådan intervju. Redan dagen innan började fjärilarna fladdra som galningar i magen och jag spenderade oförskämt lång tid att rota igenom klädkammaren efter lämpliga plagg. Så var det dags att åka in till stan och leta sig fram till platsen där företaget låg. Solen gassade och det var obehagligt varmt, det kändes som jag skulle smälta i skorna. Min vana trogen så kom jag in i väldigt god tid och hittade utan problem företaget. Jag hade nästan 30 minuter på mig innan jag skulle in. Men ibland ska man ha tur. För vad låg mitt emot företaget om inte en liten park med träd, skugga och bänkar.

Ibland så är det de små sakerna som räddar hela dagen för en. I torsdags så var den en parkbänk i skuggan och tid nog att sitta där och njuta. Jag lyckades lugna ner nerverna lite och insåg att det vore en utmärkt ide att jorda mig. Så jag drog in frisk, still och lugn energi och bytte ut min nervösa energi. Så bad jag en bön till gudarna och till elementen och kände hur jag faktiskt blev riktigt lugn. Jag tänkte igenom en del frågor som jag förväntade mig att få och när det var dags att gå så var jag inte alls så nervös. Intervjun gick riktigt bra och jag väntar på att de ska höra av sig. Jag önskar att alla intervjuer skedde i närheten av parker.

Den andra situationen är det som man kallar dejting. Återigen så är den en fråga om att vilja visa sina bästa sidor. Samtidigt som jag tycker det är roligt att träffa nya människor och kanske träffa den stora kärleken. Men sedan så är det den nervösa biten. Kommer han att gilla mig? Vad gör jag om ingen säger något utan det blir dödstyst? Tänk om han inte fattar mina skämt. Ja ni vet ju själva vilka tankar som kan irra omkring i huvudet på mig.

Men eftersom jag håller på med min kampanj för att göra mig själv modigare så jag har tagit mig själv i kragen och tvingar mig själv att utsätta mig för sådana saker. För innerst inne vet jag ju att jag måste ut på dejt om jag ska träffa någon. Mr Right kommer ju inte magiskt att dimpa ner i soffan bara för att det vore enklare för mig.

Så oavsett vilka situationer som gör en nervös så slår jag ett slag för att du struntar i nervositeten och gör det i alla fall. Det känns hemskt ett tag i början men enda sättet att slippa nerverna tror jag är att visa för sig själv att man kan. Så att man nästa gång kan tänka ”jag klarade det ju förra gången” och så småningom kan man tänka ”jag har ju klarat det de tio senaste gångerna”. Det gäller att nöta ner sin egen nervositet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s