Lovisbröd

Jag är inte mycket för att baka bröd. Egentligen älskar jag hembakat bröd och tycker att det är så mysigt när hela huset doftar hembakat. Men någonstans runt den andra jäsningen så brukar jag helt tappa lusten med bröd. För att inte tala om när jag försöker baka surdegs bröd som tar flera dagar. Då måste jag försöka tajma in brödet till en dag när jag har lust att baka, vilket sällan lyckas. Utan istället står man där med en surdeg som man måste baka ut och så känns det mer som en plikt än något roligt.

Men det finns ett bröd som jag faktiskt njuter av att baka. Jag fick receptet av min bästa vän för ett antal år sedan och jag tycker fortfarande det är lika roligt. Namnet kommer sig av att bröden liknar de som man ser i Ronja Rövardotter. Det är stekpannebröd som till konsistensen liknar hönekakor.

Trotts att jag gillar att baka detta brödet så blir det mest av att jag gör det under höst och vinter för jag har hittat ett underbart sätt att baka det. Istället för att använda en stekpanna så eldar jag upp i köksspisen och så lägger jag en plåt där på. Sedan är det bara att steka dem på plåten. Men eftersom jag inte vill dö av värmeslag så duger inte denna metoden mycket till under sommaren. Men det går precis lika bra att staka dem i vanlig stekpanna och det funkar till och med att steka dem på grillen men då ska man inte göra en hel satts eftersom grillen hinner bli kall innan alla är stekta.

Jag tänkte dela med mig av receptet och hur jag bakar dem.

Lovisbröd (32 st)

50 g jäst
0,5 dl olja
1 l mjölk
2 msk sirap
3 tsk salt
6 dl rågsikt
1 dl havrekli
16 dl vetemjöl

Börja med att värma upp mjölken och oljan så den blir ungefär fingervarm. Jag använder torrjäst eftersom jag då allltid kan ha den hemma. Så jag blandar torrjästen i saltet, rågsikten och havreklin. Häller över alla blöta ingredienser och blandar och tillsätter sedan vetemjölet lite i taget tills degen känns fast men lite, lite klibbig. Använder man färsk jäst så blandar man ut den i degvätskan och blandar sedan ihop det med de torra ingredienserna. Se till att inte använda för mycket vetemjöl. Använd hellre för lite och ta i mer under utbakningen. När allt är blandat och ordentligt hopknådat ska det jäsa i 30 min.

Efter 30 min är det dags att ta upp degen på ett mjölat bord och knåda den ordentligt tills det att den blir smidig. Här kan man jystera mjölmängden. Dela degen i två delar.

 

Fortsätt dela varje halva på hälften tills det att man har 32 smådelar. Se till att bordet är täckt at ett lager mjöl och rulla varje degdel till en liten bulle.

 

Täck över och låt jäsa i ca 20 min.

Nu är det dags att kavla ut varje degbit till en rund kaka. Använd gärna en kruskavel, har man ingen kruskavel så kan man lika gärna använda en vanlig kavel och nagga brödet med en gaffel i stället. Varje brödkaka ska bli ca 25 cm i diameter. Men eftersom inte alla degbitar blir lika stora så blir inte heller alla brödkakor lika stora.

 

Sätt stekpannan på medelvärme (jag brukar använda 4:an på en 6 skalig spis). Stekpannan ska vara torr, det vill säga inget smör eller liknande i. När den blivit varm lägger man i en brödkaka åt gånger och låter steka 60-90 sekunder på vardera sidan. Man ser på färgen när den ska vändas. Den ogräddade sidan blir lite genomskinlig nästan. Jag använder min gjutjärnspanna för jag tycker värmen blir jämnare i den men man kan använda vilken stekpanna som helst.

 

När brödet har stekt på båda sidorna så lägger man det på ett galler för att svalna. Jag tycker att det är ganska lagom att man hinner kavla ut en brödkaka medan man steker en annan så jag brukar kavla och steka parallellt för att spara lite tid.

Sedan är det bara på att njuta av ett enormt gott bröd.

Ett tips från mig är att göra minipizza på brödet. Det är smidigt och lätt. Slafsa bara på lite tomatsås, valfria tillbehör och lite ost och kör in i ugnen tills det att osten har smält. Min mamma avgudar dessa små pizzor.

En annan stor fördel med brödet är att man kan plocka fram en och en även när de är frysta så man behöver inte tänka efter så noggrant hur många man ska lägga i en påse. Men plockar helt enkelt fram så många man behöver.

Så jag hoppas ni ska tycka att de är lika goda som jag gör.

 

Annonser

Hänsyn

Jag fick en länk häromdagen till en video på youtube. Videon är en inspelad predikan av pastor D. Younger som handlar om nyhednisk tro. Jag tycker att länken är viktig att dela med sig av för den visar hur man genom att vara öppen och nyfiken kan lära sig att se det vackra och speciella i andra religioner.

Som nyhedning har man ibland en hel hög med fördomar mot sig och de flesta som tillhör större religioner dömer en på fem röda när man berättar vad man har för religion. Ofta hamnar men i två olika fack, antingen anser de att man tillhör ”New Age flumm” eller så för de in en i facket ”djävulsdyrkare alternativt satanister”. Ofta får man inte en chans att rätta dem och efter den första domen så är man sedan kvar i dessa facken för resten av bekantskapstiden.

Men inte heller nyhedningar är utan skuld. Fördomar mot de större religionerna är precis lika många som deras mot oss. Hur många gånger har man inte hört nyhedningar som talar nedlåtande om kristna och som genast drar paralleller mellan att vara kristen och att till exempel vara emot homosexuella eller att ha en stel syn på äktenskap och så vidare. Kristna präster, muslimska imamer och judiska rabbiner anklagas ofta för att vara inskränkta och bokstavstroende.

Många av de kristna jag känner, nu menar jag inte ”jag är född i Sverige och därför kristen av bara farten” utan de som verkligen är aktivt kristna, är otroligt underbara människor med en fantastisk människosyn och varma hjärtan. De hjälper ofta sitt samhälle antingen i stort eller i smått. I byn där jag bor driver en grupp äldre kristna kvinnor en verksamhet dit mammor och pappor kan komma med sina barn och leka, prata och umgås. I ett litet samhälle där det kan vara lite krångligt att ta sig in till tätorten är det en enorm gåva att ha någonstans att ta vägen när man är mamma/pappaledig och slippa sitta hemma eller känna sig isolerad. Det är även kyrkan här i byn som anordnar skördemarknader, julmarkander, handarbetsträffar och historiska kvällar. Det är tack vare frivilligarbete från kyrkan som vi kan ha kvar vårt lilla lokala bibliotek.

Om man verkligen tänker efter hur mycket av detta gör nyhedningar? Hur duktiga är vi på att stötta våra medmänniskor? Jag är den första att erkänna att jag är väldigt dålig på den biten, trotts att jag tycker att det är en viktig bit och att jag önskar att jag vore bättre. Visst borde även vi som samhällsgrupp kunna organisera oss och hjälpa våra lokala samhällen med rolig och nyttig verksamhet som inte behöver röra religion. För jag talar inte om att ”utbilda massorna i nyhedendom”. Tänk istället att kunna använda de delarna av vår religion som vi anser är viktiga. Varför inte anordna naturpromenader för barn och föräldrar. Ut med massorna i skog och mark, lär dem ätbara växter och ta med fältkök och lär dem koka färsk blåbärssoppa. Anordna öppet hus för mammalediga mammor, se till att kvarterets mammor kan träffas en kväll i månaden utan barn och respektive.

Men framför allt så visa hänsyn till andra religioner. Vi har så väldigt lätt att fokusera på det dåliga. Ofta hör man ”Kristendomen startade ju korstågen/inkvisitionen/eller något av de andra mindre trevliga sakerna”. Men det är få som talar om att det var kristna munkar och nunnor som spred lärdom om medicinalväxter eller att det var kristna munkar som kopierade böcker i århundraden om både det ena och det andra och som på det sättet spred kunskap. Eller att kyrkan alltid har ägnat sig åt allmosor och att ge mat och husrum åt de fattiga.

Bara för att en religion innehåller delar som vi anser är mindre bra, eller till och med dåliga, så kan man inte helt avskriva religionen eller deras utövare. Innan det att man fördömer någon för deras tro eller lägger in dem i ett fack så ska man i alla fall ge dem en möjlighet att förklara sin tro. För det är det jag önskar att andra gav mig innan de dömer mig för min tro.

Att ge någon 5-10 minuter att förklara det du inte vet, det du inte ser från ditt sätt att se världen. Det är att visa någon hänsyn och det kan ge dig möjligheten att upptäcka något helt nytt.

Här är videorna till första och andra delen av predikan av pastor D. Younger, andra delen finns länkad till under videon:

Det gyllene moset

Att göra äpplemos är ganska lätt, men att göra gott äpplemos är en konstart.

Vad passar bättre nu när hösten har dragit igång på allvar än att ställa sig och göra äpplemos. Så jag släpade med mig mamma hem och vi satte igång. Genom bekantas bekanta så hade vi kommit över äpplen som såg riktigt fina ut att göra mos av. Tre sorter hade vi lagt fått, två höstäpplen som var helt mogna och en sort med vinteräpplen som fortfarande bara var halvmogna.

Detta är en av hemligheterna med ett gott mos, blanda flera sorter. Alla äpplesorter har sina för- och naktdelar. Vissa är söta, andra är fasta, några ger en vacker färg och så vidare. Men det är svårt att hitta en sort som har allt man vill ha. Därför blandar man så kan man få det bästa av flera sorter. Man behöver inte heller vara rädd för att använda halvmogna äpplen. De kommer att göra moset lite fastare och har en viss konserverande verkan.

Vi använde ungefär lika mycket av varje sort och hade totalt sett omkring 13-14 kg äpplen. Det första jag gjorde efter att ha satt mamma på att dela på äpplena vara att montera ihop monstret.

Monstret är en assistent som mamma och pappa fick i förlovningspresent 1981. Med hjälp av den kan man knåda degar, mala köttfärs, stoppa korv, mixa, skiva och göra pure (eller som nu äpplemos). Man behöver inte ha ett monster där hemma, det går lika bra med en vanlig matberedare eller en stavmixer. Den stora fördelen med monstret är att man slipper skala äpplena och ta bort kärnor och liknande. Lätt och smidigt med andra ord.

Medan jag höll på med monstret så delade mamma äpplena i lagom stora bitar. När man har delat dem så lägger man dem i vatten med lite citron eller citronsyra i. Detta för att de inta ska oxideras och bli bruna.

 

Vi kokar äpplemoset i omgångar. Dels för att man då kan prova sig fram lite hur mycket vatten man behöver ha i och dels för att det ska bli hanterbart. Men när äppelbitarna nu är delade så tar man fram en stor gryta. Vi använder skinkgrytan. I botten häller man lite vatten, ca 0,5 dl per kilo äpplen. Det är lite olika hur mycket vatten man bör ha beroende på vilka sorter man har i. Det är därför det är bra att göra moset i omgångar så man kan justera vattenmängden.  När man har hällt i vattnet så lägger man i äpplena och ser till att det kokar.

 

Nu ska äpplena koka tills de blir mosiga. Använder man en assistent som vi gör behöver inte alla äpplen vara helt genommosiga, men ska man mixa äpplena så krävs det att de är helt mjuka innan man börjar. Rör om då och då i gryta när det kokar, dels så gör det att alla äpplen kommer närma värmen och dels så kommer du känna när de är färdiga. De är färdiga när det känns mjukt och ”skvushigt” (väldigt tekniskt term 😉 ) och inte hårt.

Nu är det dags att göra moset. Äpplena petas ner i inmatningshålet.

 

Och kommer sedan ut i andra änden. Dels kommer moset och dels kommer kärnhus och skal och liknande.

 

Restavfallet innehåller även det lite fruktkött så vi kör alltid igenom det en gång till för att få ut så mycket äppelmos som möjligt.

Nu är man halvägs i mål. Nu ska man passa på att smaka av det ”råa” äppelmoset för att se hur mycket socker man behöver. Det behövs sällan mycket, det beror på hur pass söta äpplesorter man använder. Vi använde ca 2,5 dl socker till 2,5 l äppelmos. Har man diabetiker i familjen så kan man använda sötningsmedel lika väl. Så i med socker och äppelmos i en gryta tillsammans med en liten skvätt citron, för att inte moset ska bli brunt, i en gryta och koka upp och låt koka ett par minuter under omrörning. Passa så att det inte bränner.

 

När det har kokat ett par minuter så ta av från värmen och sleva upp i burkar. Här hemma så gör vi ett par glasburkar till oss var att ha i kylskåpet och resten slevar vi upp i små plastburkar och fryser in. Det sparar plats i kylskåpet och så vet man att det håller sig utan att behöva använda konserveringsmedel.

På våra 12-13 kilo äpplen fick vi nästan 12 l äppelmos. Det räcker till mig och mamma hela vintern.

 

Fördelarna med hemlagat äppelmos är många. Först och främst så smakar det precis så som man vill. Vill man ha det sött så gör man det sött, jag föredrar lite syrligare mos så jag tar i lite mindre socker.  Är man diabetiker så byter man ut sockret. Dessutom innehåller mitt mos fyra ingredienser: äpplen, vatten, socker och citron. Inga e-ämnen, inga konstigheter. Det är en fördel att vara två eller flera när man kokar äppelmos, speciellt om man ska göra lite mer. Här hemma går det som ett löpande band, mamma delar på äpplena, det kokar en omgång äppelbitar medan jag passerar och kokar moset. När äppelbitarna är färdiga är mamma klar med nästa omgång och jag har passerat och kokat omgången innan, teamwork.

Sedan så är det en stor del av min livsfilosofi, att leva nära naturen och ta tillvara på det som den ger. Man uppskattar verkligen frukt och grönt på ett annat sätt när man tar hand om det och gör egna inläggningar, sylt och mos. Jag blir alltid lite irriterad när jag ser dessa magnifika äppelträd i folks trädgårdar som dignar med frukt och år ut och år in så hänger den där tills den faller ner på marken och ruttnar bort. Vill man inte ha sina äpplen kan man ju höra sig för om någon annan vill ha dem. det är slöseri med naturens gåvor att inte ta hand om det man kan.

Jag har ju inga barn men hade jag haft det hade det varit ännu mer självklart att hålla på med allt det här. Några av mina först minnen som barn är när mormor, mamma och jag stoppade julkorv och gjorde äppelmos. Dels så tror jag att det är nyttigt att barn vet var saker kommer ifrån, att äppelmos inte kommer från en burk utan från äpplen. Dels så skulle det kännas tryggt att veta precis vad barnen stoppar i sig. Idag är det sådan hysteri kring barnens mat. Det ska inte vara det och inte det och man får inte äta för mycket sådant. Det enklaste och bästa sättet att undvika allt sånt är att göra saker och ting själv, då har man den absolut största kollen på vad de får i sig. Sist men inte minst så är det nyttigt för barn att redan från början lära sig att vara tacksamma för vad man kan få från naturen och varför det är viktigt att ta hand om den. Att lära sig att vi lever i symbios med naturen, att om vi tar hand om den så tar den hand om oss, är en viktig bit enligt mig. Och genom att göra sådant här med barnen så kommer de att automatiskt förstå det utan att man behöver ge långa föreläsningar om det.

Jag känner mig alltid nära naturen när jag syltar och saftar. Det är som att jag bevarar en liten del av sommaren eller hösten för att sedan kunna plocka fram den i vinter och njuta.

 

Gurkburk

Nu har jag skördat de sista gurkorna för året. Mina gurkplantor tyckte att det började bli för kallt så de började gulna. Då gäller det att vara snabb och plocka av de sista gurkorna.

Gurkorn är så kallade Västeråsgurkor och inte så goda att äta som de är, utan jag  satte igång att lägga in dem. Av sex fina gurkor blev det tre fulla burkar med inlagd gurka. Jag valde latmans alternativet och gjorde en kall lag att lägga in dem i.

Första steget var att tvätta gurkorna, mina gurkor klänger på en ställning så de ligger inte i jorden. Men har man gurkor som ligger på jord så gäller det att vara riktigt noga när man tvättar dem.

Där efter blandades lagen, den behöver stå en stund med omrörning då och då så att sockret hinner lösa sig ordentligt.  Smaka av lagen, den ska var lite stark av ättikan men med en rund smak av socker. Den ska inte vara så skarp så man känner att man inte kan svälja.

Lag:

3 dl ättikssprit (12%)
3 dl vatten
4,5 dl socker
0,5 dl salt

Sedan ska gurkor och pepparrot skivas och man tar fram senapsfrön och hela vitpepparkorn och ett par dillkronor. Vitpeppar kornen och senapsfröna åker ner i lagen när allt socker och salt har löst sig.

I botten av varje burk lägger man en krondill med stjälk. Sedan gurkor, därefter en krondillskvist till och sist två skivor pepparrot. Fyll på med spad tills burken är full. Sätt på locket och vänta en månad.

Sedan kan man njuta av inlagd gurka hela vintern. Jag ser fram emot en leverpastejsmörgås med gurka från gurkburken.

Dessutom har jag grävt upp de sista rödbetorna, det var ett gäng med småbetor som inte ville växa mer. I vanliga fall så odlar jag bara rödbetor för att jag ska kunna koka och äta med en klick smör. Men de sista småttingarna för säsongen lägger jag in och tar fram till jul och gör sillsallad av tillsammans med lite inlagda gurkor.

Koka rödbetorna och sila av det röda kokvattnet genom ett kaffefilter, släng det inte. Skala rödbetorna genom att under rinnande kallvatten gnugga de nykokta betorna.

I en bunke blandar man 3 delar vatten (det silade, röda kokvattnet), 2 delar strösocker och en del ättikssprit (12%). Rör om tills sockret har löst sig och smaka sedan av.

Lägg rödbetorna i en burk, häll i hela nejlikor och vitpepparkorn. Häll över lagen och lägg två eller tre skivor pepparrot överst. Sätt på locket ordentligt.

Att jag använder kokvattnet beror dels på den vackra färgen och dels på att det smakar lite rödbetor. Att jag alltid har ett par skivor peppar rot överst i mina inläggningar beror mest på att den har en konserverande verkan. Med andra ord minskar risken att burken blir dålig.

Nu har jag dock ett litet bekymmer. Jag har ett för litet kylskåp… Med alla inläggningar och syltburkar som trängs där inne så får jag nästan inte plats med någon vanlig mat. Nåja jag får väl leva på inlagda gurkor och marmelad ett tag fram över :).

Hösten på intåg

Ja hösten är på väg med stormsteg. Förutom att min gräsmatta är full av gula och bruna löv så händer det enormt mycket i trädgården. Skörden som började vid midsommar håller på än. Nu är det främst rotfrukter och lök som jag kan plocka upp och njuta av. Men även bär och frukt som är lite senare. Min björnbärsbuske har fått spader i år och nästan varje dag kan jag plocka en handfull med mogna bär. Jag tror att det beror på att jag förra året flyttade den till ett bättre läge och nu har den återhämtat sig och visar att den trivs. Bären, ja förutom en del som slinker direkt ner i magen, stoppar jag i frysen just nu. När alla bären har mognat och busken är renplockad så ska jag ta upp dem och sätta en satts med björnbärslikör. Den kommer bli lagom färdig till jul. Jag kommer att återkomma till det.

Förutom att skörda hemma i trädgården är det en utmärkt årstid att ta sig ut i skog och mark. Nyponen börjar mogna, trattkantarellerna tittar fram och rönnbären lyser röda från träden. Jag tog mig en tur här om dagen och passade på att plocka till mig både nypon och rönnbär.

Rönnbären åkte ner i frysen för att komma fram till yule som fågelmat. Jag strör alltid ut ett par nävar rönnbär varje dag kring julkärven.

Nyponen ska naturligtvis torkas och användas till att göra nyponsoppa. För att torka nyponen så noppar jag ändarna och delar dem på hälften. Sedan sprider jag ut dem på en plåt och stoppar in dem i ugnen. Ugnen får stå på 50 grader och jag använder en träsked för att hålla ugnsluckan lite, lite öppen. Så får de stå i ca 12-24 timmar beroende på hur mycket nypon och hur stora de är. När de är ”fras torra” så använder jag två skedar och skopar ner dem i en glasburk. Här får man vara försiktig eftersom fröna och innanmätet i nyponen blir till klipulver när det är torrt. Jag lovar DET KLIAR! så var försiktig. Om du nu råkar få det på händerna så rekommenderar jag att skrubba händerna under kallt rinnande vatten med nagelborste. Före och efter bild på torkade nypon:

Här kommer det receptet jag använder när jag gör nyponsoppa. Det kommer från min mormors mors handskrivna receptbok.

Ebbas nyponsoppa

4 kkp torkade nypon
1 liter vatten
1 kkp socker
1 msk potatismjöl
riven muskotnöt

-Börja med att stöta de halva nyponen i en mortel för att finfördela dem lite.

-Häll vatten och nypon i en kastrull och koka upp. Låt koka i ca 20-30 min och rör om då och då.

-Sila av nyponen antingen i en silduk (sådan amn använder när man gör tex saft) eller genom ett kaffefilter. Det duger inte med en vanlig sil eftersom man vill få bort alla små hår som kliar. Vi vill inte dricka flytande klipulver ;).

– Rör ner potatismjölet och sockret, riv eventuellt lite muskot över efter smak och värm upp soppan tills det att den sjuder och blir tjock.

-Servera varm med en klick vaniljglass eller kall med mandelbiskvier. Perfekt att skicka med på utflykter i en termos.

 

Nu när mörkret kommer smygande och de levande ljusen plockas fram och brasan börjar tändas, i alla fall här hemma, så kan det vara tid att pyssla om sig själv lite. Om inte annat kan det vara ett sätt att slippa ifrån den lilla släng av höstdeprision som många lider av. Jag märker att min hud känner av ändringarna i årstiden. Från att ha varit perfekt under vår och sommar så blir den väldigt torr under höst och vinter. Därför brukar jag unna mig en ansiktsmask lite då och då.

Det här med ansiksmasker kan vara lite knepigt. Jag brukade köpa dem förut och har provat både de i engångspåsar och de lite dyrare på burk men har inte blivit helt nöjd. Det beror på att vi alla har olika hud och att lyckas göra en ansiktsmask som är perfekt för alla går inte. Därför är det mycket roligare och bättre att röra ihop en själv. Då kan man anpassa den efter vad just din hud behöver just nu. För precis som min hud så kanske din hud inte behöver samma sak jämt. Just nu använder jag mig av en ansiktsmask som är lite pealing i och som är återfuktande. Denna mask använder jag :

Höst och vinter ansiktsmask

1/4 tsk havssalt

3 msk havregrun

1 tsk gurkmeja

1,5 msk citronljuice

2 tsk honung

1 msk rapsolja

3 msk potatismjöl

– Häll salt och havregryn i en mortel och stöt tills det blir lite finfördelat.

– Blanda de blöta ingredienserna och blanda ner alla de torra.

-Låt stå i ca 30 min för att den ska bli lite fastare och inte rinna av ansiktet.

– Kleta på masken och låt sitta i ca 20-30 min.

-Tvätta av med varmt vatten och badda sedan ansiktet med kallvatten.

Den gör under för mig. Men alla har ju inte likadan hy som jag. För att hitta något som passar dig så rekomenderar jag att läsa på den här sidan: Ansiktsmasker . Där kan man hitta vad som funkar just för den typen av hy man själv har. Sedan är det bara att prova sig fram till vad som passar just dig. Så tänd lite ljus, gegga på en ansiktsmask och sätt på lite musik och unna dig en stunds meditation medan den gör sitt jobb.

Ha en trevlig ruskig höst. Jag kommer snart att återkomma med mer recept och bilder på höstgörat.