Teddy finns inte mer…

SG1L2681

För ett tag sedan så gick min älskade katt Teddy bort. Jag har inte orkat skriva om det tidigare men nu antar jag att det är dags. Det har varit en riktigt jobbig tid och jag har inte riktigt varit mig själv.

Det hände väldigt plötsligt, jag hittade honom död på soffan en morgon när jag kom ner. Det var en ofattbar chock som höll i sig ett par dagar. Det var så svårt att förstå att han var borta bara sådär. Det blandades naturligtvis med en ganska stor mängd dåligt samvete. Hade jag missat tecken på att han var sjuk? Vad hade jag kunnat göra för att rädda honom? Varför vaknade jag inte? Ja det var en massa olika frågor som susade runt i huvudet.

Ett par dagar efter han hade gått bort så obducerades han. Dels för att jag behövde svar på mina frågor men även för att försäkringsbolaget har det som krav. Det visade sig att han hade en anurism i hjärnan som brast, han dog omedelbart. Det kändes på sätt och vist skönt att veta att det inte fanns något jag kunde ha gjort och att han förmodligen dog väldigt snabbt och smärtfritt. Men det minskar inte sorgen.

Teddy var min vän, han var egentligen så oändligt mer än så. Han hade funnits där genom några av de tuffaste tiderna i mitt liv. Alla som har en katt vet att när man väl har vunnit dess hjärta så finns det inte mer lojala och kärleksfulla djur. Med Teddy visste jag alltid var han stod, vad han ville ha och att han älskade mig.

Vad som än hände med pojkvänner, dejter och andra mer komplicerade förhållanden så fanns Teddy där. När jag la mig på soffan kom han skuttande för att spinnande krypa ihop intill mig. Den mest okomplicerade och den mest ärliga varelsen i mitt liv. Jag tvekade aldrig över att han älskade mig.

Men nu är han borta och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Jag har förlorat kontrollen över mitt liv till viss del. Jag känner mig trött och har tappat en del av det driv jag har haft hela våren och sommaren. Jag har försökt att inte visa det allt för mycket. Har försökt att fullfölja planer som fanns. Men det blir inte helt lyckat för hjärtat finns inte riktigt där.

Min stora räddning har varit Felix. Att vara hans dagmatte har gett mig lite form och stabilitet. Huset har inte varit riktigt så tomt. Men även Felix saknar Teddy. De första dagarna gick han här och letade efter honom. Han gick och nosade på alla de ställen där Teddy brukade ligga. Men som sagt han har varit ett stort stöd under den här tiden.

Det är inte bara jag och Felix som saknar Teddy. Min mamma älskade honom nästan lika mycket som jag gjorde och fick sitt livs chock när jag ringde på morgonen och tjöt i telefonen att Teddy var död. Nästan alla som träffade Teddy blev förälskade i den lille rackaren. Förmodligen eftersom han innerst inne var en riktig kelgris som gärna hoppade upp i knät på första bästa person för att fjäska sig till lite gos.

Teddy var en mycket speciell katt som hade sin lustigheter för sig. Han hade ingen riktigt tanke på vad hans svans sysslade med. Det var som två helt olika varelser. Det hände mer än en gång att svansen doppades ner i såsgrytan på bordet, i kaffe koppen eller liknande. Han verkade lika förvånad varje gång han upptäckte att svansen blivit kletig.

Han kunde dessutom snarka som en hel karl. Det kunde hända att han lyckades väcka mig när han låg i soffan på bottenvåningen när jag låg på övervåningen. För att inte tala om stackars mamma som delade soffan med honom när hon sov över här.

Han var verkligen en riktig kelgris som älskade alla former av gos. Så länge någon klappade honom så var han nöjd. Den enda personen som han inte älskade helhjärtat var min bästa vän. Av någon anledning tyckte han inte alls om henne och det tog honom nästan fem år innan han kunde låta henne kela med honom.

Under alla de år jag hade honom så fräste han bara en gång och det var när han upptäckte grannens två (för honom okända) hundar på altanen. Han protesterade aldrig, morrade inte och klöstes aldrig med vilje. Han var verkligen en varmhjärtad och go lite kisse som hellre valde att lägga sig i sin korg och sova än att reta upp sig över nya människor och djur.

Jag älskar djur och har haft en hel del under mitt liv. Men vissa djur tar en större plats i ens hjärta än andra och Teddy var ett sådant djur. Han kommer att finnas i mitt minne hela mitt liv och jag hoppas att jag någon gång i mitt liv kommer att ha turen att få uppleva en sådan kontakt med ett djur igen.

Samtidigt så vill jag tacka min mamma och mina närmsta vänner, som är de som jag har lutat mig emot, för att de har stöttat mig och varit oroliga för min skull. Jag vet att jag har dragit mig undan och att jag inte har varit så social. Det är en stor tröst att ni låter mig sörja och att ni finns där även när jag inte ber om det. Jag uppskattar det mer än vad jag kan säga.

SG1L1998

7 comments on “Teddy finns inte mer…

  1. Dorthe skriver:

    Min goa goa vän! Finns här precis när du vill!❤

  2. Simon skriver:

    Finns här för dig Lina,precis när du vill! Jag är så ledsen för din skull…fy!!!

    • linalj skriver:

      Tack

      • Simon skriver:

        Det minsta jag kan göra,vet hur mycket den katten betyder för dig och har full förståelse för att livet varit väldigt tufft ett tag för dig.Djuren är så underbara när dom finns och snart hoppas jag du bara har ljusa och fina minnen av Teddy.

  3. Josefin skriver:

    Så sorgligt!😦

  4. Marita skriver:

    Beklagar din förlust😦 Finns inga ord som lindrar sorgen.
    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s