Självinsikt om förhållanden

Under sommaren och hösten så har det hänt saker i mitt liv som har gjort att jag har funderat en hel del om mig själv. Jag anser att självinsikt är något som är enormt viktigt och speciellt om man praktiserar magi eller energiarbete. Att förstå sina egna syften, mål och begär hjälper en att reda ut konsekvenser och tillvägagångssätt på ett mycket mer djupgående sätt. Men mer om det i ett annat inlägg.

Jag har gjort ett par upptäckter om mig själv och om omvärlden som till viss del förvånar mig, speciellt när det kommer till förhållanden. Jag har sett mig själv som ganska traditionell när det kommer till den biten. Man, barn och hus på landet, en volvo och hund och katt. Men ju mer jag tänker på det desto mer verkar jag  dras åt ett annat håll.

När jag verkligen funderar över saken och är ärlig mot mig själv så önskar jag inte direkt att flytta ihop med någon. Jag trivs bra själv i mitt hus. Här är det jag som bestämmer och det är jag som gör som jag vill. Om inte annat blev det väldigt klart när jag nu senast satte upp nytt kakel i köket. Jag visste hur jag ville ha det, jag hade ett mål, och jag åkte till byggvaruhandeln och köpte det jag behövde, rev ner det gamla och satte upp det nya. Behöve ite kompromissa, behövde inte fråga vad någon annan tyckte och fick det jag hade sett framför mig.

Jag vet, det låter egensinnigt och själviskt men just nu mår jag bra av det. Jag har i många år satt andra först, ändrat mina planer/idéer/scheman för att det ska passa andra. Men nu passar jag på att njuta av att sätta mig först.

Innebär det att jag måste leva ensam i resten av mitt liv? Nej, varför måste man flytta ihop bara för att man har ett förhållande med någon? Jag har försökt att hitta någon i flera år som vill det jag vill i livet. Bo på landet, leva enkelt, ha lite djur och så vidare. Men det är inte lätt och dessutom ska man ju gilla karln också… Varför helt enkelt inte hitta någon man verkligen gillar och om han nu vill bo mitt i stan så är det ju inte hela världen. Han kan bo i stan och jag kan bo här på landet. Båda nöjda och glada. Det innebär ju inte att man har ett sämre förhållande. Snarare så innebär det att man kan ge varandra så pass med utrymme så att båda kan ha möjlighet att bli lyckliga.

Det konstiga är att trotts att vi lever i ett ”öppen tänkande samhälle” så blir folk djupt chockade när man säger något sådant här. Man klassas som udda om man inte funderar på att flytta ihop med någon när man varit ihop i två månader. Det verkar som att vi som grupp idag sätter likhetstecken mellan ihopflyttande och lyckligt förhållande. Sedan att de flesta av mina vänner som flyttar ihop med sina pojkvänner stup i kvarten flyttar isär nästan lika fort, det är ingen som anmärker på. Är man kär ska man bo ihop, annars är det inte på ”riktigt”.

Sedan är det det här med barn. Av ett par olika anledningar så har jag vant mig vid tanken på att jag förmodligen inte kommer att få egna barn. Det var lite hårt till en början, men nu så känner jag att det faktiskt inte är en stor grej. Förmodligen blev den insikten lättare av att jag aldrig medvetet har försökt skaffa barn och misslyckats, utan snarare lagt ihop 2+2 och fått 4. Man ska aldrig säga aldrig när det kommer till min familj, men chansen är liten.

Så när det kommer till att inte bo ihop så behöver jag inte ta hänsyn till ett barn. För har man barn så är det en helt annan femma, då ska man göra sitt yttersta för att barnet ska få ett tryggt och stabilt hem och då är det idealiska att båda föräldrarna bor under samma tak.

Den sista insikten jag har kommit fram till är att jag inte kan ha ett förhållande av något slag där känslor inte förekommer. Jag har försökt och misslyckats. Ett förhållande som ser bra ut på papper och där vissa behov tillgodoses men man ”slipper” den känslomässiga biten kanske funkar för vissa men inte för mig. Jag har fått erkänna att jag, trotts mina envisa protester, är alldeles för öppenhjärtad för att det ska lyckas. Ett tu tre så sitter jag där med känslor för personen och känner att jag vill ha något mer stabilt, mer påtagligt, än bara ”vänskap med förmåner”. Misslyckat helt enkelt.

Så det visar sig att jag är en något annorlunda ensamvarg med vekt hjärta. Vem hade anat det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s