Hjälpsamhet i juletider

Det är en lång sed att man är lite extra hjälpsam nu  i jultider. Vilket är trevligt, det är nyttigt att lite då och då ta en djupdykning i sin mer generösa sida. Själv så ser jag alltid till att lägga pengar i Frälsningsarméns ”håll grytan kokande”. Jag uppskattar verkligen det arbete som de gör och både jag och min mamma brukar donera stickade saker till dem under året.

Men i år tänker jag faktiskt göra mer. Det är dags för mig att bli lite mer engagerad, ibland så räcker det inte med att bara ge lite pengar. Det är en stor del av mitt sätt att leva, eller snarare det sättet jag önskar att jag levde på. Vi har alla saker som vi är lite extra passionerade över, ett eller ett par ämnen som vi verkligen brinner för. De som känner mig vet att ett av mina absoluta favoritämnen är katter. Ja jag passar in i den stereotypa häxan med katt🙂. Jag älskar alla djur (förutom de med åtta ben) men katter är speciella. Om jag inte hade lite självkontroll skulle jag lätt kunna bli en galen kattkvinna. Så när jag beslutade mig för att bli mer engagerad i en god sak, en välgörenhet, så var det inte så svårt att välja att det skulle ha något att göra med katter.

Faktum är att det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige idag. Ingen vet säkert hur många då det inte går att hålla koll på dem. Varför det finns så många hemlösa katter? Det är en kombination av olika faktorer. Först och främst så beror det på att katter har en hopplöst dålig status i Sverige idag. En huskatt (eller bondkatt om man nu så vill) kostar sällan mer än 100 kr, en blandras hund kostar sällan under 3 000 kr. Det är dessutom helt acceptabelt enligt de flesta att släppa ut en fertil katt att springa lös. Att den får kattungar är ju ingen stor grej, antingen hittar man nya hem åt dem eller så får de bli stallkatter eller ännu värre; man dumpar dem någonstans eller avlivar dem. Det förekommer faktiskt att folk flyttar och lämnar kvar sin katt. Det låter helt befängt men det är sant.

Så vad kan man göra för katterna i Sverige? Hjälp alla dessa underbara organisationer som hjälper hemlösa katter. Det finns ett otaligt antal sätt att hjälpa till. Det första, och kanske det enklaste sättet, är att skänka pengar. Pengarna går till allt från veterinärräkningar, mat, försäkring, fällor och liknande utgifter.

Man kan även skänka föremål som de kan sälja på sina loppisar (de flesta katthem anordnar loppisar regelbundet för att få in pengar). Antingen skänker man de där gamla DVDerna som man aldrig ser på eller så kanske man är riktigt duktig på att virka eller något annat och kan göra söta saker som de kan sälja.

Det går även att skänka kattmat och kattsand. På vissa större orter så finns det speciella tunnor utplacerade i affärer där man kan lägga sådana donationer. Min mamma brukar passa på när det är extrapris på kattmat (tex 6 burkar för 30 kr) att köpa ett par omgångar och lägga i tunnan. Mat och sand går alltid åt.

Man kan donera sin tid. Allt arbete i dessa organisationer gör på frivillig basis. Man kan hjälpa till vid deras katthem, med deras hemsida, att fånga in vilda katter, ja listan är lång.

Eller så kan man göra som jag och öppna sitt hem för en eller ett par hemlösa kissar. En stor del av en kattorganisations arbete är baserat på så kallade jour/stödhem. Ett Stödhem är ett hem ditt katten kommer för att mellanlanda. Som stödhem öppnar man sitt hem för en hemlös katt, den får bo hos dig medan den blir undersökt av veterinär, kastrerad, idmärkt och eventuellt socialiserad. Den bor hos dig i väntan på att hitta sitt ”för alltid hem”.

Varför är då stödhem så viktiga? Därför att det erbjuder en möjlighet att plocka in en eller flera katter från gatan och se till att de inte bidrar till flera kattungar. Det är även en stor trygghet att kunna ta in en dräktig hona så att hon kan föda sina ungar på ett varmt och tryggt ställe. Det är även viktigt att kunna se hur katten är som individ. En hemlös katt kan vara skygg och kan behöva socialiseras. Genom att ta in dem i ett tillfälligt hem så får man en möjlighet att se så att katten inte lider av så pass grava beteende problem så att den inte lämpar sig för att bo med människor. Man får även en chans att se till att katten är frisk och utföra eventuella medicinska ingrepp. Allt detta för att rätt katt ska hamna hos rätt familj.

Som stödhem så tar man på sig ett stort ansvar och det är något man bör tänka igenom ordentligt. Man står själv för all mat och sand och liknande vardagskostnader, organisationen står för veterinärräkningar och eventuella transporter. Men du åtar dig samtidigt att ta om hand om den här katten fram tills det att den får ett permanent hem. Det kan ta en vecka, det kan ta ett år. Det är din uppgift att förbereda katten för ett liv i sitt nya hem. Det är inte alltid lätt, speciellt inte om man får en ung katt som är född ute. De har kanske aldrig upplevt en vänlig människa och föredrar att tillbringa sin tid under badkaret eller soffan. Med tålamod och kunskap kan man vinna dess förtroende och få en underbar katt. Men det svåraste av allt är att lägga ner tid, kärlek och energi på en katt och sedan lämna den till dess ”för alltid hem”. Visst kan man välja att behålla katten, det är många som gör, men då kan man kanske inte ta emot en ny katt.

Jag har varit stödhem tidigare, innan Teddy kom in i mitt liv. Då tog jag hand om en dräktig katt med namnet Astrid. Hemma hos mig fick hon fyra små underverk som avgudades av hela min familj. Jag hade kunnat ta dem allihopa, speciellt den lilla tjejen som jag döpte till Aya. Hon fick en speciell plats i mitt hjärta. Här har ungarna intagit favoritplatsen, min blomsterlåda (säg hej då till penséerna).

Mamma Astrid var en underbar katt som inte var det minsta rädd. Hon kom och hämtade mig när hon skulle föda och sedan skulle jag sitta hos henne hela tiden och hon protesterade inte alls när jag vägde ungarna trotts att vi känt varandra i knappt en vecka.

Visst älskade jag ungarna och Astrid. Men livet med kattungar är sällan lätt. I början är man orolig för att de inte växer ordentligt, de är så små och försvarslösa, man hoppar till vid varje pip. När de blir större så är de överallt. Jag hade en kattunge hage som enligt alla skulle hålla dem inne tills de var 6 veckor. En natt när de var 4 veckor så vaknade jag av att Astrid skrek och ungarna pep. Då hade 3 av dem lyckats ta sig ut och kom inte in igen. Då var det dags att säga hej då till kattungehagen och hej till att ha kattungar överallt. Man är helt slut🙂. Men så kommer de där goa ögonblicken som får en att smälta och så glömmer man allt det jobbiga.

Men jag behöll ingen av dem. Jag ville öppna mitt hem för fler katter. Kattungarna tingades snabbt. Tack vare en lugn mamma så var de små aldrig rädda för människor. De var som vilka andra katter som helst. Ett tag höll jag kontakt med kattungeköparna men efter ett tag förlorade vi kontakten. Men jag är övertygad om att de kom till bra hem.

Astrid flyttade till min kusin och hans flickvän. Där blev hon en genom bortskämd katt och fick även en kattkompis efter ett tag. Idag är hon bästa vän med deras lille son och jag blir alltid lika glad av att se hur hon älskar sitt nya liv.

Sedan fick jag hem Teddy och det stod väldigt klart att han ville vara ensamkatt. Så jag blev inte stödhem mer. Nu när Teddy inte längre finns så har jag åter igen beslutat mig för att öppna mitt hem för hemlösa katter. Så jag tog kontakt med en kattorganisation i min omgivning och hörde om de behövde ett stödhem. Det gjorde de. Så i mellandagarna så kommer det två kissar till mig. Jag vet inte så mycket om dem mer än att de behöver ett hem och att de är relativt sociala.

Det ska bli skönt att ha en katt i huset igen. Felix kommer bli överlycklig över att få en kattkompis, till och med två, att leka med. De kommer att få bo här tills de hittar sina ”för alltid hem”. Min drömkatt kommer förmodligen att födas i vår hos en uppfödare som jag har kontakt med. Men det är inget hinder i min värld, jag har ett hem och hjärta stort nog för tre katter och en hund om det skulle vara så.

Så jag tänker be er att även ni hittar något välgörande ändamål och engagera er i det. Det behöver inte vara katter, eller djur över huvud taget. Hitta något du brinner för och gör något för att förändra världen. De flesta av er som läser min blogg är wiccaner, häxor eller någonstans där omkring. En viktigt del av vår livsstil är att hjälpa de som behöver det, att förändra vår omvärld genom de resurser vi har till hands. Jag tror det kommer att få bli mitt nyårslöfte i år😉 .

För er som vill hjälpa katterna så är här en länk till en lista med kattorganisationer i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s