Första steget

Så idag, 3 dagar in på det nya året, har jag tagit första steget mot att ta tag i mitt liv på allvar. Ingen dålig början.

Visserligen var det inget steg som jag hade tagit med i planeringen eller som jag ens hade på min radar. Men ibland har livet den förmågan att ge en saker när man är mogen för det. Ödet, slumpen, gudarna eller universum, kalla det vad som ni är bekväma med. Men det är inte första gången som jag är redo att göra något och en oväntat sidospår dyker upp som ofta visar sig mer relevant än det som jag börjat på.

På ett helt annat ämne vill jag säga: JAG SAKNAR SNÖN OCH KYLAN!

Vi har inte haft ihållande minusgrader här sedan snöstormen i början av december. Det har som effekt att alla stigar i skog och mark är leriga, geggiga och vågar man sig ut på dem så fastnar alla gegga på skorna så det känns som varje ben väger ett par kilo extra. Nästa tisdag kommer Felix igen och då gäller det att gå ut i skog och mark. Toppen…

Dessutom så tror min trädgård att det är vår. Jag skördar mangold lite då och då, min persilja är snart två cm hög och min älskade klätterhortensia börja slå ut sina blad. Panik! Det kommer sluta i katastrof om vi får en köldknäpp. Jag går och är livrädd att vårlökarna ska börja titta upp. Har tagit mig ett allvarlig snack med dem om att de måste stanna nere i backen ett par månader till. Än så länge verkar de lyssna.

Så nu vill jag hemsk gärna att vintern kommer på besök. Jag vill ha lite snö och lite kyla och det får gärna hålla i sig en månad eller två.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s