Luktminnen

Det sägs att luktsinnet är ett av de mest effektiva sinnena för att fram mana minnen.

Det är sällan jag behöver köpa handdiskmedel. Min bänkdiskmasin tar hand om den mesta disken. Sist jag köpte en flaska, för si så där arton månader sedan, så kände jag mig äventyrlig och köpte en ny sort med ny doft.

Verkade som en rolig ide just då. Men efter tre användningar var jag trött på lukten. Nu ett och ett halvt år senare så är flaskan äntligen tom och det var dags att köpa en ny. Vis av erfarenhet köpte jag den sorten jag alltid haranvänt och som min mamma använde när jag var liten.

Igår skulle det nya diskmedlet användas för första gången. Jag öppnade korken och knde den välbekanta lukten och en tanke dök upp i hjärnan: Såpbubblor.

Av någon anledning gjorde min hjärnan kopplingen till minnet av de små glasen med hemmagjord såpbubbelblandning jag lekte med när jag var barn. Mamma använde naturligt vis diskmedlet för att göra blandningen och därför förknippas lukten med minnet.

Men visst är det lustigt att det bara kom. Nu är jag barnsligt sugen på att blåsa såpbubblor.

En ask med minnen

Det finns saker i mitt hem som bara ska vara där. De har alltid funnits i mitt hem och jag använder dem utan att tänka på det. Men ibland tar man sig lite extra tid att verkligen titta på dem.

En av dessa saker är en gammal träask. En gång i tiden innehöll denkritor till svarta tavlan. Men det var väldigt länge sedan. Den ser inte så mycket ut för världen.

image

Men när man öppnar den så visar sig en skatt:  fyra generationers knappar.

image

Det var min gammel mormor som började lägga knappar i den, sedan har vi fortsatt. Det finns inte många likadana knappar, mest udda. Men de är perfekta för mindre projekt eller om man tapparen knapp.

Men något av det bästa med att leta knappar i asken är att få titta på alla roliga knappar.

image

Från vänster till höger: en söt blå plastknapp son ser flätad ut kanske 60tal, en uniformsknapp troligen min pappas, en blå luddig klädd knapp, en liten knapp med texten Ludovicus rex plures non capit orbis (det finns inte plats för mer än en kung Ludvig i världen), den sista knappen är en liten blå metall knapp som satt i den första koftan min mormor stickade när hon väntade mamma.

Nu ställer jag undan asken för ett tag igen. Nästa gång jag behöver den så står den där, lika självklart som alltid.

Choklad peeling

Söndags kvällar här hemma är dedikerade till ompyssling av mig själv. Man behöver en timme eller två lite då och då för att skmma bort sig själv. Idag tänkte jag dela med mig av en av mina favorit kurer: choklad peeling.

På vintern blir min hy torr, riktigt torr. Speciellt ansikte och händer. Det enda som hjälper är regelbunden peeling och att smörja med olja lite då pch då där emellan. En av anledningarna till att jag älskar den här peelingen är att jag alltid har ingredienserna hemma.

Det finns fler orsakerctill varför jag älskar den. Den luktar underbart, som honung och kladdkaka, man kan använda den till hela kroppen och framför allt för att den funkar..

Choklad peeling
5 tsk honung
4 tsk kakao
1 msk olja
1 msk socker

Jag använder vanlig honung från grannen så jag micrar den ett par sekunder först så den blir lite lösare. Använder man flytande honung så är det bara att blanda ihop allt. Vilken olja man ska använda beror lite på hudtyp och vad man gillar. Man kan använda kokosolja, olivolja, mandelolja och en hel del annat. Jag använder kallpressad rapsolja.

Börja med ett varmt bad, eller för oss som ite har den lyxen, en varm dusch. Ta lite av peelingen i handen och massera i små cirklar. Man behöver inte ta i, det är huden du vill massera, inte musklerna. Gör så på alla delar av kroppen du vill peela. Skölj sedan av med vatten och så är det klart. Peelar jag ansiktet brukar jag blaska lite kallt vatten på slutet.

Använder man inte allt så håller peelingen sig ett par veckor i kylen. Kom bara ihåg att ta fram den en timme eller så innan du använder den.

Så prova på och njut av att lukta choklad i ett par timmar. Om man skippar sockret så går den utmärkt att använda som hårinpackning. Mitt tips för veckan.

Födelsedagsfirande

I helgen har jag min älskade mamma på besök. Hon fyller 75år på måndag så hela helgen blir ett långt födelsedagsfirande med god mat, handarbete, trevligt sällskap och os på tvn.

75 år r aktningsvärt, så jag frågade vad hon önskade sig i födelsedagspresent. Svaret: En sådan där handtvål med havsmotiv på flaskan.

Det är min mamma det. Det blev en sådan flaska, men även två virkade duschbollar och en av hennes favoritserier på 3dvd boxar.

Något som min mamma blev väldigt glad över var att i kommunen så får man gratis busskort som gäller innom komunen när man fyller 75. Så nu ska hon ut och åka.

Trotts sin ålder är min mamma ovanligt teknisk. Nu för tiden läser hon nästan bara böcker på sin läsplatta eftersom där kan hon välja storlek på texten och ljuset är så bra. Ett faktum hennes bokhylla är evigt tacksam över.
Hon har även eget konto på fb där hon håller kontakt med släkt och vänner.

Hon beställer böcker, klder och annat via internet. Lokaltidningen och dagstidningen läses online, skönt att slippa tänka på att man ska ut och köpa tidningen varje dag enligt henne. Till och med alla bankärenden sköts via internetbanken. Allt detta underlättar för henne, hon slipper ta sigvrunt halva stan.

Visst hnder det att det dyker upp något hon inte begriper. Då ringer hon och så guidar jag henne igenom om jag kan. Hon går inte med på att jag fixar det, för då lär hon sig inte till nästa gång.

Ja hon är fantastisk min mamma. Ett stort GRATTIS till henne.

Snabbt och enkelt?

Jag såg en spännande dokumentr här om kvällen. Den tog upp ämnet global uppvärmning och då framför allt koldioxiden vi släpper ut i luften och bad vi kan göra för att råda bot på det.

En man hade uppfunnit en maskin som sög in luft, tog bort koldioxiden och sedan släppte ut ”ren” luft. Man kan säga att han tvättade bort koldioxiden. Han såg framför sig hur man ställde upp stora parker med dessa maskiner och att det skulle kunna rena all koldioxid som vi släpper ut.

Iden lät väldigt bra till en början tyckte jag. Men ju lngre programmet gick desto fler frågetecken dök upp för mig och till slut tyckte jag det var en riktig usel ide.

Först och främst så försvinner inte koldioxiden mahiskt, utan man får en restprodukt i form av frusen koldioxid. Forskaren menafe att detta bar enkelt att lösa på ungefär samma sätts som med kärnkraftavfall. Det vill säga förvara det i berggrunden, då orsakar den inga problem menade man.

Men detta känns bara fel. Det är att skjuta problemet framför sig, det löser inget. Det finns dessutom problemet med vad som händer om något går fel och flera års koldioxid kommer ut genom en olycka. Så mycket koldioxid på en gång skulle vara katastrof eftersom det skulle vara omöjligt för jordens växter att ta hand om. I princip skulle jordens atmosfär kunna bli giftig för oss.

Vi borde ha lärt oss att allt som kan gå fel med liknande saker ofta går fel.

Sedan är det hela tanken på att skjuta problemet framför sig. Det är ingen lösning och det känns som att det därför bara för med sig fler problem, men det är okej för det är någon annans problem. Det påminner om när jag var liten och mamma beordtade mig att städa mitt rum. Jag avskydde att städa så min lösning var att knö in allt i min garderob. Funkade jätte bra tills jag ville ha något där inne och då utbröt kaos. Värst var om man hade hunnit göra så ett par gånger så garderoben verkligen var full. Kanske började min arkeologikarriär då.

Men det som stör mig mest med ideen är att den ger sken av att allt är bra, att vi inte behöver göra några förändringar. Livet kan fortsätta som vanligt. Verkligheten är att vi behöver göra stora förändringar och de kommer att påverka hur vi lever.

Vi kan inte rädda planeten, och vår framtid, samtidigt som vi åker omkring i bensinslukande bilar, eldar kol och lever i ett slit och släng samhälle. Vi måste göra uppoffringar, vi kan inte förvänta oss att andra ska lösa våra problem. Speciellt inte människor som inte ens är födda än.

Vi har fått ta över de problem som den industriellarevolutionen förde med sig. Så vi om några borde inse att det sällan är en bra ide att skjuta problem på framtiden.

Tulpaner

Det finns så många vackra blommor så jag har alltid svårt att välja när någon frågar mig vilken min favorit är. Syren, liljekonvalj och ros är några av dem som brukar hamna i topp. Men frågan är om tulpanen inte toppar listan i alla fall. 

tulpan008

En bukett tulpaner är som ett färgsprakande fyrverkeri av pastelltoner. Efter vinterns och julens murriga röda och gröna basfärger så är tulpanen alltid en välkommen förändring. Den är så färggrann men samtidigt väldigt skir och de pastellgröna bladen skvallrar verkligen om våren.

tulpan011

Det är få saker som piggar upp mitt hem som en vas tulpaner på köksbordet. Det känns som man målat om hela köket. Det är väldigt sällan jag köper blommor till mig själv, men under tulpansäsongen så köper jag en bukett så ofta jag kan. De står ju dessutom i lite över en vecka om man får tag på bra tulpaner så man kan njuta av dem länge.

tulpan009

Jag blir alltid lika barnsligt glad när jag får tulpaner av någon annan. Det är bättre än både rosor och annat vackert. För att vara helt ärlig så måste jag säga att om man vill hamna på min goda sida så är det så enkelt som att komma med ett par tulpaner och jag skulle göra nästan vad som helst. Kanske inte något man borde erkänna men å andra sidan kanske jag kommer få massor med tulpaner i framtiden :).

tulpan004

 Jag förstår verkligen att tulpanlökar en gång i tiden var värda mer än sin vikt i guld. Jag inser naturligtvis att det kanske inte är så hälsosamt att bygga en ekonomi på ryggen av tulpanlökar. Men jag tycker det är härligt att veta att fler än jag ser den enorma skönheten i dessa blommor. 

tulpan007

 

Idag hade jag en vas med tulpaner som var på väg att vissna. Jag har haft dem i nästan en och halv vecka så jag kan inte klaga. Men jag tänkte passa på nu när snön ligger kvar och det faktiskt är ganska bra ljus ute. Så jag tog min bukett med mig ut i snön för att ta lite bilder. 

tulpan002

 

Så nu har buketten fått komma till komposten, men kvar finns bilderna. Så småningom när lillstugan är renoverad och klar så ska väl utvalda trädgårdsfotografier tryckas upp till tavlor och hängas på väggarna. Men så länge så får jag nöja mig med att njuta av dem på datorn. 

tulpan005

 

Jag hoppas att alla ni där ute också njuter av dessa vackra blommor och det faktum att vi går mot ljusare och varmare tider. 

tulpan003