Min pappa

Det här är ett ämne som jag sällan pratar om. Det finns flera anledningar till det men de mest framstående är att mina minnen av min pappa är obefintliga och att jag alltid avskytt den där speciella blicken man får från de flesta människor när man berättar att han är död. Men idag känner jag för att hylla honom lite extra, både hans styrkor och svagheter. För idag är det precis 30 år sedan jag förlorade min pappa.

Historien om min pappa

Min pappa föddes 1942 i Göteborg. Hans mamma var ogift vilket vid den tiden inte sågs med blida ögon. I släkten gick dessutom rykten om att fadern var gift. Det kan inte ha varit en lätt uppgift att försöka ta hand om ett barn under de förhållandena.

När han var lite dryga året så skickades han till sin mammas moster och hennes man i Lidköping över sommaren. Det sades att det skulle vara bra för honom att få komma bort från storstaden. I själva verket var det troligtvis så att hans mamma behövde hjälp. Pappa återvände aldrig till Göteborg och sin mamma. I stället stannade han hos de personer som jag kallar farmor och farfar. De hade inga egna barn och när pappa så kom för att bo hos dem över sommaren så överöstes han med kärlek och uppmärksamhet. Ingen vet varför han stannade eller vad som avtalades mellan mina farföräldrar och hans biologiska mamma. Men troligen så gjordes en överenskommelse i tystnad och pappa var sedan farmor och farfars barn.

Det var aldrig någon som talade om pappas biologiska mamma, pappa visste inte ens om att han hade en annan mamma än farmor. Inte för än i 20 års åldern fick han reda på sanningen.

1951, när pappa var nio år, så ansökte mina farföräldrar om att få adoptera pappa officiellt. Jag har det vackra pappret där det högtidligt förklaras att han nu är adopterad. Med adoptionspappren finns ett litet gulnat brev, skrivit av min farfar till tingsrätten. Där står att läsa i väldigt prydliga bokstäver:

”Gossen har vårdats av oss sedan 1943 och ha vi för avsikt att även framledes sörja för dess vård och uppfostran. föräldrarna ha lämnat sina medgivande till adoptionen och något vederlag för densamma är icke givet eller utfäst å någondera sidan. Vi ha i äktenskapet inga egna barn, och som Gossens föräldrar ej visat något intresse för honom inser vi att det är till barnets bästa att få en fast hållpunkt i det hem där han växt upp. Som undertecknad har fast arbete på mekaniska verkstaden är det vår uppriktiga vilja att giva gossen en god vård och försörjning. Högaktninsfullt …”

Mellan de stela orden kan man utläsa att pappas föräldrar inte hade visat något intresse för honom under tiden han hade bott hos farmor och farfar, de protesterade heller inte mot adoptionen.

Pappa hade en bra uppväxt, något bortskämd var han som efterlängtat enda barn. Men senare i livet så levde han med frågor om sitt ursprung, om sin biologiska pappa och ett behov av att få veta mer. Tyvärr fick han aldrig de svaren han sökte, men jag fick dem istället.

pappa

Redan som liten var han fascinerad av flygplan och av att flyga. När han gick i lågstadiet brukade han och hans bästa vän ta sina cyklar och cykla ut till flygfältet för att titta på när planen landade och startade. När pappa var 13 år började han med segelflyg. Det var den enda formen av flygning han kunde få tillåtelse till när han var så ung. Vid 17 års ålder tog han värvning i flygvapnet. Det var inte det enklaste då det krävdes en hel del pappersarbete eftersom han var minderårig.

I farmors gamla anteckningsbok finns det flera anteckningar om att lämna in papper till överste si och kapten så. Alla behövde medgivande från målsman om pappas dröm skulle gå i uppfyllelse.

Livet som pilot passade pappa, han älskade alla delar med att flyga. Allt från de tekniska delarna, navigation, meteorologi och chansen att få se nya platser. Framför allt flög han de större planen så som DC 3 or och transportplan. vid ett par tillfällen hade han äran att flyga kungaparet på statsbesök.  Men han flög även de mindre attackflygplan så som Lansen och Viggen.

pappa_co

Under en övning i ett attackplan så kom pappa och hans kollega lite för nära varandra och vingarna slog i varandra. Båda planen skadades men pappas kollega lyckades landa. Pappa fick däremot skjuta ut sig i luften och landade på en åker framför en mycket förvånad bonde som bjöd hem pappa på en kopp kaffe och nybakade bullar. Varken pappa eller hans kollega skadades och enligt lokaltidningen kunde de båda delta i den lokala bandyturneringen senare på kvällen.

För att ha överlevt ett utskjut i luften så tilldelades pappa The Golden Catterpillar, en lite guldlarv med rubinögon, en eftertraktad ära. Han sparade även det handtag med vilket han utlöste katapultstolen, det finns här hemma i säkert förvar.

När pappa var i tidiga tjugoårs ålder så träffade han sin första fru. De gifte sig ganska kort därpå eftersom hon blev gravid. Min halvsyster föddes och ett par år senare min halvbror. I samma veva fick pappa veta att han var adopterad och blev dessutom förflyttad till Norrland.

Min pappa älskade Norrland och där väcktes hans intresse för naturen och skogen. Men hans fru trivdes inte alls och till slut begärde han förflyttning tillbaka till Såtenäs.

I denna veva så började pappa dricka. Varför kan ingen svara på men det ökade gradvis och i perioder var det riktigt illa. Min pappa blev en så kallad periodare. Han hade perioder på ett par veckor då han drack kopiöst och mellan dessa perioder kunde det gå månader, ibland år, utan att han drack.

Han började flyga fallskärmsjägare från Karlsborg och köpte samtidigt en gammal kvarn utanför Lidköping. Han drogs mer och mer mot livet på landet och planerade ett liv i kvarnen med sin familj. Tyvärr klarade inte äktenskapet påfrestningen av pappas alkoholism och det slutade med att han ensam bodde kvar i sin älskade kvarn.

Han fattade beslutet att sluta i flygvapnet och i stället arbeta med kvarnen. Ja nästan helt, han flög fortfarande postplan för flygvapnet någon gång i månaden. I kvarnen rensade han utsäde åt de lokala bönderna och började leva efter filosofin att vara så självförsörjande som möjligt.

I den lilla byn bodde även min morbror och han och min pappa blev snabbt riktigt goda vänner. Min morbror drev ett litet lantbruk och arbetade extra som chaufför för Arla.  Så en dag skulle min moster och morbror åka bort och han frågade min pappa om det var okej att min morbror gav sin syster min pappas nummer. Hon skulle komma ut och hjälpa till med skörden och han var orolig för att något skulle hända. hjälpsam som alltid så tyckte pappa det inte alls var några problem.

Två dagar senare ringde telefonen, det var systern som hade lyckats köra ner skördetröskan i ett dike och kunde inte komma upp. Pappa hoppade in i traktorn och åkte iväg. Där på fältet så träffades min mamma och pappa för första gången, tre månader senare flyttade hon in hos honom.

Året där på så åkte mamma till läkaren för att söka hjälp med den envisa magkatarren hon hade, när hon kom hem berättade hon att hon väntade barn. Pappa envisades med att de skulle gifta sig så med mamma höggravid, iklädd fårskinnstofflor, så gifte de sig och strax där efter kom jag.

De första åren i mitt liv levde vi i kvarnen. Av någon anledning lyckades pappa hålla sig nykter i nästan ett och ett halvt år. Pappa var överlycklig om att ha fått en andra chans att göra allt ”på rätt sätt”. Han införskaffade en ryggsäck med bärsele och kånkade omkring på mig när han var ute i skogen och plockade svamp, jag fick vara med när han körde de stora maskinerna i kvarnen och han var alltid noga med att spendera så mycket tid med mig som han kunde. När jag fyllde ett år köpte han en bukett rosa nejlikor till mig och när han kom hem med dem och satte sig på huk för att räcka mig dem så tog jag mina första steg för att ta dem.

Men sedan började hans perioder igen. Strax innan jag fyllde två år så fick han ännu en period och för första gången så reagerade jag på att pappa var annorlunda. Jag ville inte pussa honom go natt och jag ville inte att han skulle leka med mig.

Mamma satte sig ner med pappa och talade om att om han inte kunde sluta dricka så skulle hans relation med mig försämras. Jag började bli så stor så jag började förstå att något var fel. Hans relation med sina två andra barn var dålig, mycket på grund av spriten, och nu riskerade han att göra samma misstag igen.  Två dagar senare hittade mamma honom död i garaget, han hade tagit sitt eget liv eftersom han ansåg att han inte var stark nog att klara sig utan spriten och samtidigt ville han inte förstöra för mig. Han såg ingen annan utväg än att lämna de han älskade.

—–

Jag har inga egna minne av min pappa, jag har spenderat större delen av mitt liv att försöka samla in fakta och minnen från andra för att kunna skapa en relation med en person som mer är en idé än en verklighet för mig. I perioder har jag känt skuld över det som hände, att jag satte allt i rörelse och att jag därför var orsaken till att alla de som älskade pappa inte fick behålla honom. Idag har jag till största delen accepterat vad som hände, jag har ett visst perspektiv på den inverkan det har  haft på mitt liv och min inställning till livet.

För ett år sedan ungefär så beslutade jag mig för att ta reda på mer om pappas biologiska föräldrar. Hans mamma var inga svårigheter då hon var släkt med farmor och jag faktiskt träffade henne på farmors begravning. Men hans pappa däremot var svårare. Till slut fick jag hjälp av Landsarkivet i Göteborg. Det visade sig att hans biologiska pappa gick bort bara två veckor innan pappa. På sätt och vis sörjer jag för att pappa aldrig tog steget och letade reda på honom trotts att han så gärna ville.

De av pappas vänner och kollegor som jag har pratat med genom åren har alltid sagt att pappa var generös, alltid ställde upp när man behövde hjälp och att han värdesatta sin familj och sina barn över allt.

Så idag sörjer jag inte bara min pappa utan kanske ännu mer sörjer jag det liv som vi kunde ha haft, den relation som alltid har fattats mig och som än idag lämnar ett enorm tomrum som inte går att fylla.

På de mest oväntade ställen…

Ibland tror man att man är ensam om att arbeta med magi och liknande. Lilla isolerade jag här ute på landet kan jag tänka. Men man vet aldrig….

Idag var jag på promenad med Felix och vi mötte en av grannarna som också har en liten hund. Vi träffas lite då och då och brukar stå och prata lite när hundarna leker. Hon är trevlig och uppväxt här i byn så hon känner allt och alla och jag får alltid reda på nya saker när vi pratar. Så idag kom vi av någon anledning in på att plocka svamp. Då berättar hon hade hittat Sprängticka (Chaga) på ett par björkar i närheten. Det ena ledde till det andra och det visar sig att både hon och hennes man arbetar med bland annat slagrutor.

Där ser man, vi finns på fler ställen än vad man tror. Nu ska jag hem till henne och dricka kaffe på torsdag så vi kan prata lite mer. Ska bli spännande, alltid så kul att träffa likasinnade människor.

Ibland får man läxor som man inte väntade sig. Som att vara öppensinnad och inte bilda uppfattningar utan att känna personer ordentligt. läxan lärd, i alla fall för tillfället.

En gud?

Ibland verkar det som att en av de största diskussionerna man har med till exempel kristna inte handlar om att jag använder magi eller att jag inte anser att Jesus är guds son. Nej ofta så fastnar de flesta kristna vid att jag anser att det finns mer än en gud och att det dessutom finns gudinnor. På dessa människor verkar det som att tanken på flera gudomar är omöjligt och att om man nu ändå råkar ha den uppfattningen så sjunker intelligensnivån med hälften bara på två sekunder.

Men Bibeln förnekar aldrig att det finns fler än en gud. Det låter tvärt om som att Bibeln accepterar idén att det finns en hel uppsjö av gudar. Vänta lite nu, säger du, det är klart att Bibeln, den ultimata kristna boken, säger att det bara finns en gud; GUD.

Ofta tänker man på första budordet, men budordet lyder:

”Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig.” (2 Mos 3)

Andra budordet lyder:

”Du ska inte tillbe sådana [bilder], ej heller tjäna dem. Ty jag, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.” (2 Mos 5-6)

Ingen stans i Bibeln förnekas andra gudar. Däremot så står det ganska ofta hur mycket bättre israeliternas gud är i jämförelse med de andra stammarnas gudar. Med andra ord: det finns andra gudar men jag är mycket bättre.

Så min tolkning är att Gud kallade Abraham, precis som många av oss andra har blivit kallade av olika gudomar. Gud sa, du ska följa mig och vara mig trogen och jag ska var god mot dig. Han förnyade detta med Moses och med flera andra ledare. I hela Moseboken så upprepas ordet ”förbund”. Gud ingick förbund med Abraham, Gud ingick förbund med Israeliterna. Han valde med andra ord ut dem och bad dem följa honom och inte de andra gudarna och de hängav sig åt honom.

Det är intressant att detta så småningom förvandlades till att det inte finns andra gudar. En skapelse av människan, förmodligen för att kunna ha ett bra grepp om makten. Det låter mycket bättre att säga att ”jag sitter på den absoluta sanningen” än ”jag sitter på en av många sanningar”.

Dagens lilla filosofiska tanke.

Stjärnskådning

Jag försökte mig på lite stjärnskådning i går, men tyvärr kom molntäcken i vägen. Idag däremot var det verkligen stjärnklart så jag tog min lilla väska och gav mig ut mitt ute i ingenstans. För första gången på länge var det dessutom nästan ljummet i luften. Det blev en riktigt, riktigt bra kväll.

Jag gjorde dock en liten miss, jag orkade inte släpa med stativet till kameran. Vilket visade sig vara ett dåligt beslut eftersom kvällens bilder tack vare vinden och en inte helt stabil Lina blev i stil med:

SG1L4201 SG1L4205

 

Nåja, jag såg massor med vackra stjärnor, fick en chans att granska månen även om den inte var full och komma ut i kvällsluften lite. Jag kan varmt rekommendera alla att lite då och då ta sig tid till stjärnskådning.

Som glad amatör behöver man inte så dyr utrustning. Det som behövs är en vettig stjärnkarta, det finns väldigt bra appar att ladda ner till telefonen eller surfplattan som dessutom alltid visar stjärnhimlen där du befinner dig så du slipper utföra uträkningarna själv. Du behöver varma kläder, speciellt om det inte är sommar. En ficklampa som går att dämpa eller en röd cykellampa för att ta dig fram och det är allt till en början. Tycker man saken är rolig kan man ta med en vanlig kikare, det är förvånansvärt vilken skillnad den kan göra. Att titta på månen genom en kikare är helt fantastiskt.

Det bästa är att hitta en enslig plats långt från lampor, lyktor och bilar. Se gärna till att hitta den på dagen så du har lite koll på stigar, vägar osv. Ju närmare städer, och andra ljuskällor du är desto färre stjärnor ser du. Det är här ficklampan kan vara bra att ha, så att man inte snubblar över grenar eller liknande när man tar sig fram. Men om man har en för skarp lampa så kommer ögonen att ta lång tid att vänja vid mörkret så du ser stjärnorna när du släcker den. Absolut bäst är att använda en lampa med rött ljus. Tänk på att om du behöver gå längst trafikerade vägar så ha gott om reflexer på dig.

Men jag varnar för att det är beroendeframkallande.

Vår i luften

Ja det är vår i luften och mina vårkännslor rasar förfullt. Hela veckan har jag ägnat åt storstädning. Nu är huset skinande rent.

Jag har också passat på att städa lite i bokhyllan. Favoritkusinen kommer på middag på lördag och nu har jag en hel kasse med pocketböcker att skicka med henne hem.

Vi brukar göra så, byta pocketböcker. Det sparar in lite på bokbudjeten. Inte helt fel ur miljösyn heller. Dessutom hittar man alltid små pärlor som man själv inte skulle ha köpt men som blir riktiga favoriter.

Så jag kan verkligen rekommendera att börja byta böcker med en vän. Sedan finns det ju böcker man aldrig skulle släppa ifrån sig, men de står så bra i min bokylla :).