Bra kattmat – en serie del 5 ”Myterna”

Sista delen i serien om bra kattmat… Det här är ett inlägg som jag sett fram emot att skriva, det ska handla om myter kring kattmat. Det finns gott om dem där ute så jag har ingen brist på material. Jag kommer lyfta fram de vanligaste förekommande myterna och försöka förklara varför de inte stämmer.

Den första myten är två för en och börjar med en liten berättelse. På den tiden då Teddy fanns och jag åkte runt på kattutställningar så var vi iväg en lördag och vi hade fått en burplacering som innebar att varje gång jag skulle gå till kaffeterian eller på toaletten så var jag tvungen att gå förbi båset där ett välkänt kattfodermärke stod och gjorde reklam för sitt torrfoder. Varje gång försökte kvinnan få mig att köpa denna, enligt henne, utmärkta produkt och varje gång tackade jag nej. Till slut så tyckte hon nog att jag var lite för oupplyst så hon fångade mig och började berätta om alla fördelar med maten. Jag sa då att jag utfodrade min katt med BARF. Hon hade inte en aning om vad det var och jag förklarade att det är i princip rått kött och inälvor. Kvinnan blev chockad och stirrade på mig en bra stund innan hon återfick talförmågan var på hon berättade att rått kött är farligt för katter och att de absolut inte ska äta det.

Ur denna lilla historia kommer två myter. Den första: Rått kött är farligt för katter. Falskt. Om rått kött hade varit farligt för katter hade antingen katterna varit utrotade för länge sedan, eller så hade de lärt sig att göra upp eld och tillaga sitt byte. Rått kött är vad katter borde äta, det är det som de har ätit sedan långt innan de blev våra husdjur och som vi såg i del ett av den här serien det är vad de är byggda för att äta.

Så säger ni vad händer om de får i sig farliga bakterier, e-coli eller salmonella från kött. Farliga bakterier är extremt ovanliga i rått kött, finns de där så kommer de inte från köttet utan från att köttet legat på tex en smutsig bänk. Det finns helt enkelt inte några farliga bakterier som lever och växer i rått kött. När det kommer till e-coli och salmonella så arbetar kattens anatomi till dess fördel. En stor del av dessa sjukdomar försvinner i magsäcken på grund av magsyran och de som mot förmodan överlever och kommer ut i tarmen hinner aldrig få fäste på grund av att katter har så kort tarmsystem. Det är därför oerhört ovanligt att katten drabbas av dessa sjukdomar och det krävs enormt stor mängd smittoämnen för att de ska få fäste i kattens kropp. Smittoämnen på den skalan förekommer inte i produkter som är till för att ätas av människor så så länge man köper kött som är menat åt människor så är risken oändligt liten.

Den andra myten: Personer som arbetar för kattmatsföretag vet vad de pratar om. Falskt. Dessa personer har inte en grundläggande utbildning i kattens kost eller naturlig kost för katter. Om de hade det skulle de inte sälja torrfoder. Nej de får en utbildning i varför just deras kattmat är så nyttig, vilka olika mirakel som döljer sig i de olika specialfodren och så vidare. Deras mål är inte att du ska ha en så frisk katt som möjlig, deras mål är att sälja så mycket mat som möjligt. Det är upp till dig att söka information och utbilda dig så att du kan läsa mellan raderna på det som de säger.

Det är bättre att köpa torrfoder än blötmat, då slipper man släpa på vatten och torrfoder har bättre näringsinnehåll. Falskt. Att den här myten fortfarande florerar är otroligt, den har funnits med så länge jag kan minnas. Om vi börjar med vattnet så vet vi alla vid det här laget att katten är beroende av att få i sig vatten via sin mat eftersom den inte har en väl utvecklad törstreflex. Därför är det inte onödigt att släpa på vattnet, det är nyttigt. Dessutom får ju människan motion….

Sedan har vi det här med innehållet. I 3:e delen av den här serien lärde vi oss att enda sättet att jämföra kattmat är om man räknar ut torrsubstansen. Så låt oss göra det, jag valde ett av de bästa torrfodren på marknaden (Porta 21 finest) och en blötmat man hittar i varje matbutik (Mjau Kött i storburk) .

Torrfoder: Protein 41% Fett 20% Vatten 9%

Blötmat: Protein 9,5%, Fett 5% Vatten 82%

Visst ser det mörkt ut för blötmaten med sina ynka 9,5% protein, det som är så viktigt. Men se vad som händer när vi räknar på torrsubstans:

Torrfoder torrsubstans: Protein: 45,1% Fett: 22,0%

Blötmat torrsubstans: Protein: 52,8% Fett: 27,8%

Så inte ens ett av marknadens bästa torrfoder kan slå blötmaten från ICA. Lägg då till att du alltid kommer få mer vegetabilier i torrfoder (fler kolhydrater) som är helt onödiga och mindre vatten så vinner blötmaten varje gång.

Veterinärer rekommenderar bara den bästa kattmaten. Falskt. Det är chockerande men sant att de flesta veterinärer får den största delen av sin utbildning i kattnutrition (läran om kattmat) från kattmatsföretag så som Royal Canin och Hill’s. Precis som innan så är det så att dessa företag har som första mål att sälja sina produkter. Hur skulle det gå för dem om de gick ut och sa till alla veterinärer att råda folk att barfa sina katter för att det är bästa för katten? Den sorgliga sanningen är att märken som Hill’s och RC tillhör marknadens sämsta. Specialfoder så som bantningsfoder, specialfoder som ska motverka urinsten och liknande är dyra och man får mycket bättre resultat med hjälp av blötmat eller barf. Den enda gången man ska lyssna på veterinärens kostråd är vid allvarligare sjukdomar så som njurproblem där felaktig kost kan vara förknippat med döden. Men även då rekommenderar jag att man tar kontakt med en veterinär som specialiserar sig på katter och på katters kost för att höra om det inte finns alternativ till de medicinska torrfodren.

Vid sjukdomar som övervikt, urinsten, diabetes och liknande så ser man nästan alltid en stor förbättring om man skippar torrfoder helt (hög halt av kolhydrater och lite vatten) till fördel för blötmat och/eller barf (lite kolhydrater mycket vatten).

Katten vet vad som är bästa för den. Falskt. Precis som människor så äter katter det de tycker smakar gott och bara för något smakar gott så behöver det inte vara nyttigt. Hade katter vetat vad som var bäst för dem hade de aldrig ätit råttgift, ändå så har otaliga katter stryket med just på grund av att de smakat på råttgift. Precis som att jag (fast jag faktiskt vet bättre) ibland äter en pizza eller en påse smågodis.

Det är inget fel på torrfoder för min förra katt levde till han blev 105 år (lite överdrivet) och han åt inget annat. Kanske inte direkt falskt men inte sant heller. Okej, det finns katter som lever ett liv utan problem och äter bara torrfoder, precis som det finns människor som röker som borstbindare hela sitt liv och lever tills de är 105 år utan att få cancer. Men det innebär inte att cigaretter är nyttiga och att vi borde se till att alla röker. Vi vet att rökning ökar risken för cancer och emfysem och lite annat smått och gott. Sedan finns det människor där den risken inte visar sig. Precis som att vi vet att torrfoder ökar risken för diabetes, urinsten och annat smått och gott. Det innebär inte att en katt som lever på torrfoder absolut kommer att drabbas av något av detta. Men precis som att man avråder folk från att röka så måste man avråda från att ge sin katt torrfoder, för varför chansa?

Katter ska dricka mjölk och inte vatten. Falskt. Gammal myt det här. Sanningen är att de flesta katter, precis som de flesta däggdjur, är känsliga för laktos i vuxen ålder. Någon gång efter det att ungarna blir avvanda från mjölk så glömmer kroppen hur man bryter ner laktosen. Det finns undantag naturligtvis, vissa katter klarar mjölk strålande, och om man har börjat ge kattungen mjölk på fat innan den glömt hur man bryter ner laktosen så verkar det som att kroppen fortsätter av gammal vana. Men ute i det vilda så går inte en katt fram och mjölkar en ko eller get för att den vill ha något att dricka. Katter ska alltid ha vatten framme, mjölk är inte nödvändigt för dem.

Jag har en mjölkgalen katt, Sultan. Han älskar allt som har med mejeriprodukter att göra, mjölk, fil, yoghurt, grädde, creme fraishe, gräddfil ja allt. Lämnar du mjölkglaset obevakat så är han där och dricker. Det har hänt ett par gånger att han fastnat med huvudet i glaset när han försökt komma åt de sista dropparna i botten. Därför har hela hushållet nu gått över till laktosfri mjölk. Nu kan både jag och katterna dricka mjölken utan problem och jag behöver inte oroa mig över mjölktjuven. De kan få en liten skvätt mjölk ett par gånger i veckan som godis.

Där har vi 7 härliga kattmats myter som får avsluta min lilla serie om bra kattmat. Jag hoppas ni har lärt ert något nytt under de här fem avsnitten :). Har ni frågor, tycker ni att något inte stämmer eller har ni egna myter att dela med er av så skriv en kommentar :).

Bra kattmat – en serie del 4 ”BARF”

Oj, redan framme i del fyra på min serie om bra kattmat. Idag har turen kommit till BARF, denna skrämmande och mytiska ritual som skrämmer vettet ur de kattmänniskor som fortfarande har något vett kvar att bli av med ;). Nej, barf är inget att vara rädd för och det är det som jag hoppas att jag kan visa er med följande inlägg.

BARF står för Biologisk Anpassad Rå Föda och det är inget unikt för katter. Idag kan man barfa allt från fiskar till hundar. Termen står för att man ger djuren rå föda som är anpassad till hur deras förfäder åt. Så barf för hund ser inte likadan ut som barf för katt eftersom de har helt olika näringsbehov.

För katter så består barf till största delen av kött, inälvor och ben. Dessa tre grundstenar innehåller allt som katten behöver. Det är kattmat som katten mår bra av att äta och som kommer naturligt för dem. Däremot är det lite jobbigare för husse och matte som faktiskt måste sätta sig in i vad deras katt behöver och sedan försöka att sätta ihop allt. För det är inte bara att slänga ner en fläskkotlett och lite kycklinglever och tro att jobbet är klart. Nej det gäller att balansera kattmaten så att man får rätt mängd av allt.

Det finns ett par saker man bör veta om man funderar på att börja med BARF. För det första: läs på, det finns idag oändligt mycket information om BARF för katter på nätet. Min topp sidor är: BarfMyCat (på svenska), Feline nutrition (på engelska) och BARF i fokus (på svenska). Det andra är att för mycket av något gott kan göra skada. Ge aldrig mer än 6% av den totala matmängden i lever. Man kan överdosera lever och det kan ge förgiftning, samtidigt är lever en viktig ingrediens som man inte ska utesluta. Men så länge man håller sig runt 5-6% lever av den totala mängden mat så behöver man inte vara orolig. Sista saken är att ge inte upp. En del katter har svårt för att lära sig äta stora bitar kött, så börja med små och öka, vissa katter fattar inte alls varför man ska tugga på hela ben, ersätt hela ben med benmjöl. Det gäller att ha tålamod och hitta rätt för just din katt, men förvänta dig inte att din katt ska bli galet förälskad i BARF från första stund, vissa katter är svår övertalade (som om jag behövde berätta det för en kattägare 😉 ).

Jag har ett standard recept som jag alltid utgår ifrån när jag gör barf. Det är lätt att komma ihåg och lätt att utföra:

5% lever

10% ben

15% hjärta

5% övrigt

65% muskelkött

Så för att ge ett exempel. Senast jag gjorde en omgång barf hade jag:

375 g fläsklever

1,5 kg kycklingvingar (750 g kött (muskelkött) 750g ben)

1 kg fläskhjärta

8 äggulor

3 kg fläskkött (muskelkött)

1 kg fläsklunga (muskelkött)

Det blev i procent:  Lever 5,2% Ben 10.6 % Hjärta 14% Övrigt 2,8% Muskelkött 66,9%

Som ni ser så är det lite lågt i hjärta och övrigt, men eftersom jag inte ger BARF hela tiden och eftersom jag gör olika kombinationer så jämnar det ut sig i längden.

Det gäller att anpassa sig lite efter vad man får tag i för produkter och vad som är bra pris på. I och med att jag åker till en slaktare och får en halv gris så brukar jag säga till om att jag vill ha lever, lungor och hjärta. Eftersom det nästan inte är någon annan som vill ha dessa saker så får jag dem ”med på köpet” och betalar inget extra för dem. Gratis mat till katterna med andra ord. Sedan gillar jag att använda kysklingvingar, de är lagom för en katt att gnaga på som de är. De består till 50% av ben så det är lätt att räkna ut vikten. Har man en katt som inte tuggar sönder ben så släng i benmjöl i stället. Använd det köttet du har tillgång till, passa på att köpa när det är utförsäljning på ica. Katter kan äta allt kött, får, nöt, fläsk ja vad som. Så länge det är rått så slinker det ner.

Hur gör man då när man samlat ihop det man vill ha i maten? Det beror lite på. Vissa gör röror, det vill säga de slänger ner allt i en kvarn och blandar samma det till en gegamoja och portionerar ut det. Det är lätt eftersom det är smidigt,katten får i sig allt den behöver varje gång den får mat. Men då tar man bort tuggmotståndet och de positiva egenskaper som ben och helt kött har på tänderna. Därför gör jag så här: lever, äggulor, lungor och hälften av fläskköttet åker ner i assistenten och körs till en gegamoja, hjärta och resten av fläskköttet skärs i bitar ca 2 cm stora och kycklingvingarna får vara som de är. Min katter får mat tre gånger om dagen (morgon, middag och kväll) så de dagar de får BARF så får de röran på morgonen, kycklingvingarna till middag och bitarna på kvällen. Funkar utmärkt här eftersom de äter både ben och större bitar kött.

Men det gäller att anpassa efter sina egna katter. Använder man benmjöl så häll det i röran och försök att få dem att tugga på större bitar kött. Gillar katterna inte stora bitar kött så skär den delen av köttet i små bitar och blanda med röran så det blir lite småbitar bland det mixade. Prova att öka storleken på bitarna allt efter som. Har man en rejäl köttkvarn kan man mala benen tillsammans med köttet. Alla sätt är bra…

Så hur mycket ska katten ha? Ja det går inte att bara ösa på. Men en bra tumregel är att katten ska ha ca 2-5% av kroppsvikten per dag. Så Sultan här hemma som väger 6.8 kg vid sista invägningen får ca 250 g BARF/dag medan Köttbullen väger in på 5.7kg (eller där omkring, han sitter inte still i famnen när man ska väga) och får därför ca 200 g/dag. Jag väger upp barfen i plastpåsar innan jag fryser den och skriver K eller S på påsen så slipper jag tänka på det när de ska ha mat.

Jag kan ärligt säga att jag är lite för lat för att BARFa på heltid. Men jag måste säga att det är en glädje att göra det på deltid för katterna älskar det verkligen och jag lovar att man ser skillnad på päls, hull och avföring. Så jag skulle glatt säga till alla kattägare att prova och gör en omgång barf och ge katten någon gång i veckan till en början. Det är beroendeframkallande…

Det var avsnittet om barf. Mycket text, jag ber om ursäkt. Nästa gång, den sista delen, tänkte jag ägna åt myter. Man hör de mest underliga påståendena om kattmat så jag tänkte ta och se om vi inte kan reda ut dem en i sänder. Som alltid får ni gärna lämna en kommentar om ni har frågor eller funderingar.

Bra kattmat – en serie del 3 ”Att välja rätt”

Nu är vi framme vid tredje delen i serien Bra Kattmat. I det här inlägget tänkte jag berätta hur man vet om ett märke eller en smak är bra eller mindre bra eller dålig.

Så, ni har nu läst igenom de två första delarna och känner er taggade att ge er katt bra mat. Utifrån just era förutsättningar så har ni bestämt er för att utfodra er katt med en vis typ av kattmat (vi gick igenom de olika typerna i förra delen). Men inom varje kategori så finns det naturligtvis kvalitetsskillnader. Så hur vet man om man ger sin bra det bästa möjligt?

Om livet hade varit enkelt så hade man kunnat gå efter priset, billigast = bäst. Nu är livet inte lätt och att tro att bara för att man betalar dubbelt så mycket så får man ett dubbelt så bra foder är att vara naiv tyvärr. Tvärt om så är vissa av de dyraste torrfodrerna att jämföra med de billigaste. Så hur ska du som vanlig kattägare veta skillnaden.

Vi börjar med blötmaten för där finns det enkla tummregler. Det bästa, och enklaste, du kan göra är att läsa innehållsförteckningen.

20130605-170153jpg

All kattmat ska ha en innehållsförteckning. Blötmat är enkel att få grepp om så det kan man göra i butiken. Samma regler gäller som för människomat, det det finns mest av står först och det det finns minst av står sist. När du läser innehållet i blötmaten ska det inte finnas några sädesslag, grönsaker eller spannmål. Finns de med på listan, ställ tillbaka burken och ta en annan sort. Till skillnad från torrfoder så behövs dessa inte i blötmat och eftersom de är värdelösa och till och med farliga i vissa fall för din katts hälsa så hoppar vi över dem.

Burken på bilden är en lite burk med icas egna kattmat och innehåller varken spannmål eller grönsaker. Helt klart ett okej alternativ att ge till katten. Viktigt att komma ihåg är att man måste kontrollera varje smak. Det vill säga att bara för att smaken oxkött av ett märke inte innehåller spannmål så innebär det inte att smaken nötlever av samma märke också är spannmålsfritt. Det är underligt men samma företag kan variera om de har i spannmål eller inte. Så ta fem minuter och läs på burken eller påsen. Du behöver inte bry dig om procenten eller spårämnena eller något annat. Så länge du ser till att det inte finns vegetabilier i maten så har du en bra kattmat.

Varför finns det då grönsaker och spannmål i blötmaten om det inte är nyttigt? Det är billigt, precis som man använder äpplemos att dryga ut lingonsylten med så använder man spannmål i kattmat för att det drygar ut och är billigare än kött. Grönsaker används därför att vi människor blir glada när vi ser ”Nu med färska grönsaker” på en burk. Vi förknippar det med en sund livsstil och tänker inte på att det vore som att skriva ut ”Nu med chokladbitar” på en burk färdig kallops för människor.

Om vi sedan går vidare till torrfoder så blir det lite krångligare. Här behövs spannmål, rotfrukter eller liknande för att hålla ihop torrfodret och kunna forma det till små pellets. Det gör att det gäller att hitta ett torrfoder med så hög andel kött som möjligt. Man vill dessutom ha så hög andel protein som möjligt och så låg andel kolhydrater som det bara går. Problemet med proteinhalten är att det sällan är utmärkt hur stor del av proteinet som kommer från kött. I första avsnittet i serien så pratade jag om att växtproteiner saknar vissa aminosyror som katter behöver, därför vill man ha ett foder med så mycket animaliska proteiner som möjligt.

För att göra det ännu krångligare så innehåller olika torrfoder olika mycket vatten, så det bästa sättet att jämföra dem på är att räkna ut torrsubstansen (det är hur mycket det finns av de olika ämnena om vattenhalten var 0). Det är ganska enkelt men tar lite tid.

Vi tar och gör en jämförelse mellan två torrfoder så får ni se vad jag menar.

Torrfoder 1:

Innehåll: Torkat fågelprotein, majs, vegetabiliskt proteinisolat*, cellulosafiber, majsgluten, animaliskt fett, hydrolyserat animaliskt protein, vete, ris, betmassa, jäst, mineraler, fiskolja, frukto-oligosackarider (FOS), sojaolja.

Protein: 37% Fett 12% Växttråd 6,2% Vatten 5,5% Kolhydrater 31,3%

Torrfoder 2:

Innehåll: Benfritt lamm (15 %), torkat lamm (13 %), benfri anka (8 %), torkad Pollock (7 %), ankfett (5 %), gröna linser, benfri abborre (5 %), torkad sill (5 %), röda linser, torkad lax (4 %), kikärtor, gröna ärtor, sillolja (3 %), hela ägg (3 %), lammfett (2 %), alfalfa, kelp, pumpa, butternutsquash, spenat, morötter, äpplen, päron, tranbär, cikoriarot, maskrosrot, kamomill, pepparmyntsblad, ingefära, kummin, gurkmeja, nypon, frystorkad lammlever, frystorkad anklever, frystorkat lamm.

Protein: 35% Fett 20% Växttråd 3% Vatten 10%

Snabb jämförelse: Det första torrfodret har majs som andra ingrediens i listan och där efter en lång rad spannmål. Det har väldigt lite vatten och nästan lika mycket kolhydrater som protein. Det andra torrfodret har skrivit ut hur många procent alla de animaliska inslagen utgör, vilket är en fördel. Vi kan då se att 70% av fodret består av animalsktinnehåll. Det är betydligt mer vatten i detta torrfodret men de har inte skrivit ut hur mycket kolhydrater det finns. Det är inte obligatoriskt att skriva ut kolhydrats innehåll på kattmat eftersom det inte är en nödvändig del av kattens kost, men eftersom det tvärt om kan vara en negativ del så önskade jag att företagen skrev ut det i alla fall. Det andra torrfodret innehåller en hel del vegetabilier, till största delen i form av baljväxter, dock kommer första sådan ingrediensen först på 6:e plats.

Om vi då ska titta lite närmre på torrsubbstansen. För att räkna ut torrsubstansen tar man 100 minus antal procent vatten (5,5) vi får då 94,5. Detta delas sedan med procentsatsen för respektive del. Torrsubbstansen ser ut:

Torrfoder 1 (100-5.5=94,5) 

Protein: 39,2% Fett: 21,2% Växttråd 6,6%

Torrfoder 2 (100-10=90)

Protein: 38.9% Fett:22,2% Växttråd: 3,3%

Nu gäller det att lägga ihop alla kunskap vi samlat in och då tänker jag så här: Torrfoder 1 har visserligen lite högre proteinhalt, men vi kan räkna med att en stor del av det proteinet kommer från majs och andra spannmål, dessutom har de lite lägre fetthalt och väldigt lite vatten. I torrfoder nr 2 vet vi att 70% av proteinet kommer från animaliska källor, det har dessutom bra med fett och inga spannmål, även om det finns andra vegetabilier. I detta fallet skulle jag absolut välja torrfoder nr 2.

Ja som ni ser, torrfoder är en vetenskap. Min rekommendation om du vill hitta ett bra torrfoder är att sätta dig ner och titta på internet. Det finns flera företag som säljer kattmat över nätet, på deras hemsidor kan man lätt hitta innehållsförteckningen över olika torrfoder. Sortera bort alla torrfoder som har spannmål bland de fem första ingredienserna. Ta sedan ut 5-10 andra sorter som du tycker ser bra ut (mycket protein, mycket fett och mycket vatten) och räkna ut torrsubbstansen. Ta med kolhydraterna i beräkningen om de finns med i innehållsförteckningen. Välj sedan det torrfodret du tycker ser bäst ut. Det är en jobbig och tidskrävande process, men förhoppningsvis behöver man bara göra den en gång.

Så nu har jag förvirrat er tillräckligt för idag. Jag hoppas lite av det jag försökte berätta om var begripligt, om inte så ställ frågor i kommentarerna så lovar jag att reda ut det bäst jag kan.

Nästa gång tänkte jag förklara lite mer ingående om BARF, hur man gör och vad man bör tänka på. Ha det så trevligt tills dess.

Bra kattmat – en serie del 2 ”Sorter”

Dags för del två i serien om bra kattmat. Förra gången pratade vi lite grundläggande kattanatomi, varför katten ska äta kött. I detta inlägg kommer jag att gå igenom olika sorters kattmat.

Jag väljer att dela in kattmat i tre olika sorter: Torrfoder, Blötfoder och BARF.

Torrfoder är ett foder där man (precis som det låter) har tagit bort den mesta vätskan och sedan format det i små pellets som man köper i säckar. Troligen det vanligaste fodret våra katter får idag och det finns hundratals olika sorter på marknaden.

Blötfoder är ett foder som tillretts genom någon forma av värmebehandling och finns att köpa i burkar, tetror och påsar, med sås eller utan. Även detta är ett relativt vanligt foder men då mer som ett tillägg till torrfodret.

BARF står för Biologisk Anpassad Rå Föda och består av (när det gäller katter) rått kött och inälvor, ibland med rått ägg. Det finns olika skolor på om man gör röror av maten eller ger den i större bitar, om man ger lite av allt i samma måltid eller ger lite olika saker under veckan. Här räknar jag även in andra varianter av rå föda, det kan finnas små skillnader i filosofi och utfodringssätt. Men för enkelhetens skull hamnar de alla under samma rubrik. Ganska ovanlig utfrodringsmetod även om de flesta kattägare ger sin katt en liten ”gobit” av köttfärsen eller liknande.

Vilken av metoderna är bäst? För mig är det en trappa. Torrfodren är helt klart sämst, katter borde inte äta torrfoder enligt mig, naturligt vis finns det bättre och sämre torrfoder (vi kommer till det i nästa del). De sämsta sorterna är att jämställa med att som människa leva på godis, prinsesstårta och läsk hela livet. Där efter kommer blötmaten. Den sämsta blötmaten är bättre än det bästa torrfodret. Så valet blötmat vs torrfoder ska man alltid välja blötmat. Klart bäst är BARF, det går inte att komma ifrån att för kattens hälsa så är det överlägset bäst.

Varför graderar jag dem så? Torrfoder har inte mycket som talar för sig. Ofta är de fulla av sädesslag eller rotfrukter eftersom stärkelsen behövs för att hålla ihop fodret. Det finns dessutom nästan ingen vätska i fodret och som ni minns från förra avsnittet så innebär det risker för katten som inte balanserar upp vätskeintaget själv. Dessutom så är det bland torrfodren man hittar de lägsta mängderna kött i fodret (så lågt som 8-10%), men mer om det i nästa avsnitt.

Blötfodret är bättre helt enkelt för att det är blött, vatten brist är inte ett problem. Kötthalten brukar vara högre, även i de sorterna av sämre kvalité. Däremot så är maten värmebehandlad vilket gör att vissa näringsämnen försvinner, eller minskar, och konsistensen är alldeles för mjuk för att göra någon nytta för tänderna.

BARF bygger på att försöka återskapa kattens naturliga diet. Den innehåller därför det katten behöver i ett format som katten kan tillgodose sig. Det finns inga vegetabilier, gott om kött och inälvor, mycket vatten i kosten, bra för tänderna då både kött och ben ger det motstånd som krävs. Nackdelen är ju att det är krångligare och man behöver mer kunskap.

Så hur gör jag då. Jag har ju problemet (?) att mina två katter är jourhemskatter. Det vill säga att de bor bara här tills de hittat ett permanent hem. Därför kan jag inte bestämma helt själv hur jag ska utfodra dem utan det gör jag i samarbete med kattorganiskationen. Eftersom jag inte vet hur nästa hem vill utfodra dem så måste jag se till att de är vana att äta det mesta. Därför erbjuds alla tre kategorier här hemma. Jag spenderade ett antal timmar på att leta reda på ett av de bästa torrfodren (enligt mig). Det får de en skopa av varje dag i två skålar som får stå framme. Sedan varierar vi oss, vissa dagar får de blötmat och vissa dagar får de BARF. Sultan föredrar BARF och älskar kycklingvingar medan Köttbullen föredrar blötmat, allra helst den med sås. Torrfodret äter de bara när de vet att det inte finns någon chans att få mer annan mat, en sista utväg. Hade jag fått bestämma helt själv hade vi skippat torrfodret och kört bara på blötmat och BARF. Varför inte bara BARF om det nu är så bra? Därför att jag är en lat människa som tycker det är smidigt att ibland kunna köpa färdig mat…

I nästa avsnitt tänkte jag berätta lite om hur man hittar de bättre sorterna bland torrfoder och blötmat. Det behöver inte vara så krångligt som man tror.

Bra kattmat – en serie del 1 ”Fysiken”

Som många av er vet så älskar jag katter. Jag har levt med katter i stort sett hela mitt liv och som alla andra som älskar sina husdjur så vill jag ju att de ska ha det så bra som möjligt. Så för kanske tio år sedan började jag sätta mig in i vad vi egentligen ger våra katter för mat. Intresset väcktes när jag sprang på en artikel om BARF (jag förklarar längre ner vad det är). Jag blev ganska förvånad när jag insåg hur lite kunskap en vanlig kattägare faktiskt har om vad katter borde äta. Så här ett antal år senare så är jag passionerad över att få våra kattvänner att äta bättre och det börjar naturligtvis med att berätta för husse och matte vad de ska köpa. Därför kommer nu en liten serie om bra kattmat. Det blir en 4-5 delar och jag rekommenderar verkligen alla kattägare att läsa den. Sedan är det upp till er att göra vad ni tycker är bäst.

Innan vi börjar med maten så tänkte jag berätta lite om kattens anatomi, den förklarar nämligen varför katten bör äta viss mat och undvika annan. Den fysiska grunden.

Våra katter är köttätare, deras förfäder och deras vilda släktingar lever uteslutande på kött. Detta skiljer sig från oss som är allätare med den största tyngden på vegetabilier och till och med från hundar som visserligen är köttätare men inte till den extremen som katter är. Man säger att katter är ”sanna köttätare”.

Detta ses tydlig i deras anatomi, låt oss titta på deras tänder.

Kattens tänder är gjorda för att hugga, skära och klippa. Om vi tittar på människans tänder.

 

 

Man ser tydligt skillnaden då människans tänder är till för att mala, finfördela och tugga. Detta visar oss tydligt att medan människans tänder helt klart är gjorda att kunna hantera vegetabilier så som säd, grönsaker och frukt så är kattens det inte.

Ytterligare en viktig anatomisk ledtråd till kattens matvanor är dess korta tarmar. Vegetarisk materia är relativt hårdsmällt (mycket fiber) jämfört med animalisk. Det är därför kor har utvecklat fyra magar, hästar jäser sin mat i tarmen och kaniner äter sin avföring. Allt detta är för att kunna smälta vegetabilisk föda och få ut alla näringsämnen ur den. Katten däremot är precis tvärt om, de har korta tarmar där födan passerar snabbt. Det är inget problem om man äter mat som spjälkas (bryts ner) snabbt så som kött men kan innebära problem om man äter stora mängder vegetabilier som vi ser längre fram.

Från början kommer våra katter från ökendjur, innan de blev tamdjur och vi tog hand om deras behov så levde de i stäpp och öken områden. På dessa ställen finns det inte så gott om vatten och därför utvecklade katter förmågan att absorbera vatten från sin mat väldigt effektivt. Detta innebar även att deras törstreflex (den funktionen som säger åt dig att nu ska du gå och ta dig ett glas vatten för du är törstig) är minimal. För hade katterna gått omkring och tänkt på att ta ett glas vatten i öknen så hade de inte överlevt. Detta påverkar vår katter på det sättet att de inte direkt justerar sin vattenkonsumtion beroende på vad de äter. Vi har nog alla varit med om att när man har ätit något sallt eller väldigt kryddstarkt så dricker man mer, det kan hålla i sig i timmar och man funderar verkligen på varför man nästan bor vid vattenkranen den kvällen. Skulle vi människor äta inget annat än mariekex och salt sill i en vecka skulle vi hinka i oss mängder med vatten, skulle vi däremot leva på gurka och vattenmelon så skulle vi knappt drick alls. Katter däremot dricker nästan lika mycket oavsett vad de äter.

Så vad händer när vi går emot kattens anatomi och ger dem annan föda än den de är menade att äta? Det blir problem och sjukdomar, stora som små. Vegetabilier för katter är som godis för människor; i små mängder någon gång ibland gör de ingen större skada, men är inte direkt nyttiga, i stora mängder eller regelbunden konsumtion påverkar de hälsan negativt.

Om vi börjar med att titta på tänderna så tillhör det det flesta kattägares rutin att då och då åka in till veterinären för att ta bort tandsten på katten. Detta för att tänderna inte används som de ska, de byggs upp en ohälsosam flora i munnen och den begynnande tandstenen slits inte bort på ett naturligt sätt.

Om man ger katten ett foder med mycket vegetabilier (sädesslag, grönsaker osv) så hinner de inte bryta ner dessa eftersom de har för korta tarmar. De tillgodogör sig därför inte alla näringsämnen i maten och de får mer avföring som luktar värre. Det är faktiskt en av de sakerna man brukar märka först när man låter sin katt övergå till ett bättre foder, mindre klumpar i pottan och det luktar nästan inget. Det beror på att katten har kunnat använda mer av maten.

Det är även skillnader på hur växt protein och animaliskt protein är uppbyggt. Växtprotein saknar flera aminosyror, till exempel taurin, som är livsnödvändiga för katter. Vilket i längden kan ge bristsjukdomar om foder med höga halter vegetabilier inte tillsätter extra av dessa aminosyror.

Katter har inte förmågan att reglera sitt insulintillskott i kroppen lika effektivt som tex människor. Därför drabbas de hårdare av en kost med mycket kolhydrater (som till exempel sädesslag) och en långvarig kost av detta slag ökar dramatiskt risken för diabetes hos katter.

Sedan har vi det här med vattenupptaget. Om vi ger katten kost där det nästan inte finns något vatten att ta upp (torrfoder) så kommer inte katten att dricka mycket mer än om den åt en vätskerik kost. Detta gör att katten blir något uttorkad, den kommer inte dö av törst däremot. Men problemet är att urinen kommer att bli mer koncentrerad och eftersom torrfoder även brukar ha högre halter av mineraler så ökar risken för urinsten markant. Dessutom vet vi att vatten är skönhetens källa, hos människor så rekommenderar man att öka vetten intaget för att få bättre hud, hår ja nästan allt blir bättre när man får i sig ordentligt med vätska. Det samma gäller naturligtvis katter.

För de som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderar jag sidan Feline Nutrition. Där finns lättlästa artiklar om allt som gäller kattens mat samt länkar vidare till vetenskapliga studier i de olika ämnena. Jag skulle kunna lägga upp dem som källor här men det är smidigare att ni får samlingssidan. Undrar ni över en källa till specifika delar av min text så lämna en kommentar så ska jag länka direkt.

Nästa del kommer att handla om olika sorters mat och vad som skiljer dem åt.