Livet med två katter: Hur det började

Ni vet ju hur mina två pälsklingar hamnade här hos mig som stödkatter. De bor fortfarande här och vi trivs alla med våra liv. Men faktiskt så får jag erkänna att livet med två katter skiljer sig från livet med en katt.

Ingen har nog undgått att jag älskar katter och att jag mer eller mindre alltid haft en katt i mitt liv. Men faktiskt är det just det, vi har alltid haft bara en katt. Undantaget var när jag hade en stödkatt som födde en kull hemma hos mig. Men det går inte att jämföra direkt.

Så jag har alltid haft en katt och jag har alltid funderat över det här med för och nackdelar med att ha två katter. Fördelarna verkade vara att de hade en kompis att umgås med när man är på jobbet, att man får ha två små pälsbollar att mysa med, mer kärlek, mer lek. Nackdelarna är kostnaderna både för mat och försäkringar, risken att de inte ska komma överens, behöva tillgodose två individers behov av närhet, trygghet och socialt umgänge.

Men när jag verkligen tog steget att skaffa två katter så upptäckte jag att det fanns en hel del saker som jag inte hade haft en aning om.

För det första; två katter tar mer plats än en. Inte bara lite mer utan mycket, mycket mer. Det var bara glömma att jag och två katter skulle kunna få plats i min 90-säng. Nej ut och och skaffa en 180-säng så alla kan få plats och det är precis på gränsen.

Två katter är enormt underhållande. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara titta på hur de beter sig mot varandra. Deras personligheter kommer verkligen fram när de interagerar.

Det är lättare men också svårare att uppfostra två katter. Jag upptäckte väldigt snabbt att om jag ser till att Sultan vet vad man får och inte får göra så uppfostrar han Köttbullen automatiskt. Men samtidigt så upptäckte jag även att om någon av dem har en ful ovana som de har hittat ett sätt att komma undan med så smittar det av sig på två röda på nästa katt. Ett typexempel är att Sultan lärde sig att om han står och knackar på fönstret så kommer jag och öppnar det så han kan komma in. Nu har jag två katter som knackar på fönsterna stup i kvarten när de vill springa in eller ut.

Två katter innebär att man måste vara mer flexibel. Köttbullen älskar torrfoder men kan äta lite blötmat, Sultan älskar blötmat men kan äta torrfoder om det krisar. Sultan älskar räkor över allt annat på jorden, Köttbullen blir lyckligast av kokt kyckling. Sultan skulle helst ligga inne och sova på soffan förutom när han behöver gå på toa och när han äter. Köttbullen skulle helst inte gå in alls förutom när det blir minusgrader. Sultan älskar alla och man kan göra vad man vill med honom i princip. Köttbullen anser att alla han inte känner (har träffat 50 gånger eller mer) är farliga och kommer att äta honom levande. Alla dessa olikheter gör att man får anpassa sig efter båda katter och framför allt att man måste förklara för gäster att den katten kan du klappa men inte den och så vidare.

Är det mer jobb med två katter? Jajamen. Ångrar jag att jag skaffade två? Inte alls. Skulle jag göra om samma sak? Absolut, faktum är att det är tveksamt om jag skulle vilja ha en ensamkatt efter det här.

De två busarna; Sultan är bruntabbyn med vitt och Köttbullen är den blåa med vitt.

stkb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s