Webbshoppen är tillbaka

Ja efter ett års funderande så nylanserar jag webbshoppen så smått idag (hipp hipp hurra!!). Den ser lite annorlunda ut men jag hoppas det är till det bättre.

Den stora förändringen är trotts allt inriktningen. Jag har börjat med att lansera mina tekningar som finns att köpa både med och utan ram. Som denna ”Drawing the moon”.

20150928_120258Nästa steg kommer att vara att lansera en linje med ansiktsmasker, fotbad och skrubbs för huden som är helt hemmagjorda av mig och som bara innehåller naturliga produkter. Inga konserveringsmedel eller andra tillsatser utan i princip kan du ta en sked och äta dem (även om jag inte rekommenderar det då de inte är gjorda för att smaka gott). Jag väntar bara på ett par tillstånd innan jag kan lansera dem så jag får bjuda på en teckning till i stället (Relaxing beauty)

20150928_115304Sist men inte minst kommer jag att erbjuda små nybörjarpaket för magisk användning. Det kommer att vara små set som innehåller allt som behövs för att genomföra en viss magisk ritual. Det är inte meningen att dessa ska vara något som man köper varje gång man utför magi. Utan ska snarare ses som ett prova-på set. När man sedan har provat hur det fungerar med det färdiga setet så kan man börja ändra lite på vad man vill använda, vad man inte vill använda och vad man vill lägga till och sedan köpa dessa saker själv.

Min webbshop hittar ni enklast genom att klicka på fliken i överkant av bloggen och följa länken därifrån. Jag skulle bli väldigt glad om ni ville berätta vad ni tycker om den och om ni har några önskemål får ni som vanligt hojta så ska jag se vad jag kan göra åt saken. Vill ni dessutom dela min shop med andra så skulle jag rent av bli överlycklig.

Vad jag gör och vad jag inte gör

Egentligen borde jag inte skriva det här inlägget, i en perfekt värld så skulle det här inlägget inte behöva skrivas. Men vi vet alla att världen inte är perfekt och om jag kan bidra till att någon människa bara så stannar upp och tänker en minut så antar jag att det här inlägget har varit till nytta.

För ett tag sedan tog jag upp en del av problematiken med att vara överviktig (Jag vill inte ha ett tält). Faktum är att jag sällan upplever mitt liv som sämre för att jag väger mer än vad samhället anser är optimalt. Faktum är att inlägget ovan till stor del tog form av ren frustration i situationen snarare än att det är något som under lång tid har ledat och grott. Men ja, just det här med kläder och vad som anses ”passande” för mig att ta på mig är något som jag irriterar mig på lite titt som tätt.

Men under den senaste veckan så har jag märkt av att allt fler går ut och öppet trycker ner överviktiga och feta personer, både som individer och grupp. Kanske är det för att jag har blivit mer medveten om det, ungefär som när man är extremt valpsugen så ser man hundar ÖVERALLT (aldrig hänt mig 😉 ), eller så är det för att det verkar vara ett ämne som blir mer och mer framtaget i ljuset. Mycket tack vara personer som Lady Dahmer och Anna samt sidor som FeTT Magazine.

Flera gånger har jag nu stött på ett av mina absoluta hat uttryck: ”Överviktiga låter sina kroppar förfalla”. Helt ärligt, om vi inte tar med oss något annat från det här inlägget så kan vi åtminstone ta med oss att vi ska sluta använda det uttrycket. Tala om att nedvärdera någon och få dem att känna sig helt värdelösa. Alla som använder ovanstående uttryck har därmed förbrukat rätten att sedan hävda att de bara påpekar det för att överviktiga ska förstå hur det ligger till, för de vill ju bara väl. Skitsnack! Använder du det uttrycket så hjälper du ingen, du nedvärderar en annan människa och man kan aldrig, ALDRIG, hjälpa någon genom att trycka ner dem.

Så låt oss en gång för alla reda ut vad en överviktig, fet, person som jag gör och inte gör.

soffaDet är så här de flesta ser på mig och andra överviktiga. Vi spenderar vår lediga tid på soffan med något mindre hälsosamt konstant fastsatt i handen därför att vi är för dumma för att förstå bättre (och därför är det deras rättighet att berätta för oss vad det är vi faktiskt gör).

Låt oss redan här räta ut första missförståndet; Jag är inte dum. Faktum är att jag är smartare än 98% av befolkningen. Så oroa er inte över att jag på något vis ska ha svårt att greppa vad övervikt kan innebära för mig och min kropp.

Faktum är att under större delen av året så ser min fritid ut så här:

tradJapp det där är jag, jag är fräck nog att gå omkring i avklippta jeans och linne trotts att jag inte ser ut som en jeansmodell. Faktum är att jag kan slå vad om att mitt liv och mitt sätt att leva mitt liv är hälsosammare, både för mig själv och för min omgivning, än de flesta andras. Tror du mig inte?

Jag odlar det mesta av mina grönsaker, min frukt och mina bär själv. Jag lagar 99% av det jag stoppar i munnen från grunden. Jag köper mitt kött och mina ägg från grannen. Jag äger ingen bil utan får glatt knata lite drygt 3 km in till byn och tillbaka när jag ska till jobbet, handla eller träffa mina vänner. Jag arbetar som sagt i trädgården vilket faktiskt ger både fysisk och mental styrka. Jag har nästan fullständig koll på vad jag stoppar i min kropp.

Så vad innebär allt det här? Det innebär att när jag går till min läkare och han tittar på alla mina prover, på mitt ekg, på min syresättning, på mitt blodtryck och allt annat de tittar på så är jag frisk. Ja vi ska ju erkänna att jag har astma, men den har jag haft sedan jag var två år så det kan vi inte skylla min övervikt för. Men annars är jag frisk som en nötkärna. Varför? Därför att jag faktiskt äter nyttig mat och rör på mig regelbundet.

Nu hör jag någon stamma; Men, men du är ju överviktig! Ja det är jag och vill ni nu veta varför så kan jag berätta det. När jag var strax över 20 år så hade jag en period i livet då jag mådde riktigt, riktigt dåligt. Jag gick in i en depression och gick i princip aldrig upp ur sängen, levde på pizza och cola och var helt enkelt borta från världen. Under den tiden gick jag upp en hel massa i vikt på en väldigt kort tid. När jag så småningom började må bättre och kom upp ur mitt hål så gick jag ner den mesta av vikten jag hade lagt på mig, men inte allt. Faktum är att jag har legat nästan helt still på min nuvarande vikt i 10 år.

Låt mig nu berätta en sak till. Alla ni som ska vara ”snälla” och berätta för mig hur jag ska göra för att se ut så som ni vill att jag ska se ut: Det är inte vänlighet ni håller på med, det är nertryckning av en annan människa. Jag är, efter många års kval över hur jag ser ut därför att andra berättar för mig att jag ska ha kval över det, nöjd med min kropp. Jag kan utan problem stå naken framför en spegel och säga ”Sjyst, brösten sitter över naveln idag också”. Så varför ska jag börja mäta, väga och må dåligt över den bara därför att du ska slippa ta itu med dina problem när du tittar på mig?

Och även om jag spenderade hela min dag framför tv’n. Vad har du med det att göra? Jag lägger mig inte i att du spenderar två timmar med att springa omkring på en asfalterad löpbana mitt inne i stan. Jag antar inte att du är mindre vetande för det och av ren vänlighet så börjar jag inte förklara för dig vilka hemska skador man kan få av träning. Jag nedlåter mig inte att gå fram till dig i butiken när jag ser att du handlar kött från Argentina och ger dig en 20 min utläggning om vad du kan få i dig när du äter det och hur djuren behandlas där och hur du är mindre värd för att du väljer att inte köpa ditt kött direkt från en svensk bonde. Jag gör inget av det där därför att det är ditt liv och dina val. Vill du springa runt, runt på en löparbana, äta kött med antibiotikarester och allt annat som förmodligen är mindre sunt så varsågod. Jag lovar att du får köpa ditt kött ifred om du låter mig köpa min vispgrädde ifred.

Naturmedicin, västerländsk läkarkonst och alternativa behandlingar.

För ett par dagar sedan läste jag ett inlägg på hedniskatankar om bedrägerier som bland annat berörde björksav och det som kallas ”fornsed” (Inlägget heter Björksav, Bedrägerier och ”fornsederi” i Tingsrätten för er som är nyfikna). Inlägget fick mig att tänka och efter att ha tagit mig en rejäl funderare så känns det som att jag vill berätta var jag står.

ID-100101587För det första så ja, jag tror på att örter, svampar och annat i naturen kan ha läkande, smärtstillande och andra positiva effekter. Faktum är att jag inte bara tror, jag vet att det är sant. Pilträdet innehåller salicylsyra, en nära släkting till acetylsalicylsyra som vi hittar i bland annat asprin, treo och bamyl. Fingerborgsblommor innehåller digitalis vilket påverkar hjärtat och idag återfinns i flera hjärtmediciner. Flera medicinska studier (bland annat en från Karolinska institutet 2006) som visar att honung har antibakteriella egenskaper.

Men, och detta är ett stort MEN, naturmedicin ska aldrig ,låt mig upprepa det; ALDRIG, ersätta traditionell medicin när det kommer till allvarliga sjukdomar. Speciellt om du inte själv är insatt i vad du gör och hur olika ämnen från olika växter och andra födoämnen kommer att påverka varandra. Har du en liten förkylning och är raspig i halsen? Då är det helt okej att ta till din kunskap om örter och brygga ett hälsote och krydda med honung och en skvätt whisky (en av mina favorit kurer). Har du hjärtproblem eller liknande så går du till en legitimerad läkare och följer den medicineringen som hen skriver ut.

Det finns orsaker till detta. Först och främst så är många av de ämnena vi finner i naturen starkare och mer koncentrerade än deras kusiner som raffinerats till medicin. Salicylsyra är till exempel väldigt aggressivt mot kroppen och kan orsaka en hel rad olika biverkningar. Inte ens den mer ”tama” versionen acetylsalicylsyra är utan problem utan kan orsaka magproblem och andra otrevligheter. Är man då inte helt insatt i hur de mer koncentrerade doserna fungerar så kan man i längden göra mer skada än nytta. Faktum är att de flesta som provar maturmedicin första gången är sådana som läst ett inlägg på ett forum, på en blogg eller något liknande och  tänkt ”Vad häftigt det måste jag prova”. Så nästa gång de får lite feber eller ont i en muskel så skalar de av barken på närmsta pil och kokar te. Det kan gå bra, men helt ärligt så är detta ett område som kräver mer kunskap än vad man läste på en blogg av en okänd person kl 5 på en lördagnatt.

För det andra så kan ämnen motverka varandra. Det klassiska exemplet är Johannesört som är en populär örtmedicin som motverkar depression. Men samtidigt så påverkar den enzymer i levern som gör att vissa mediciner inte tas upp av kroppen. Bland mediciner som påverkas negativt av Johannesört finner man: bromsmediciner för HIV, p-piller och epilepsimedicin. Vi kan alla hålla med om att det är läkemedel som vi verkligen vill ska fungera. Kroppen är komplicerad och det är även naturen i övrigt. Att sätta sig in i hur olika växter påverkar olika delar av vår kropp är ett jättearbete, långt mer än vad de flesta av oss vill ge sig in på.

Den sista orsaken är att även om jag och kanske även du känner din kropp så är det svårt att ställa en diagnos på vad som är fel när den inte beter sig som den ska. En personlig erfarenhet som jag gick igenom nyligen: I somras drabbades jag av kraftiga yrselanfall. I början kom de någon gång då och då men till slut hade jag ett till två om dagen. Det mörknade framför ögonen, allt snurrade och stod jag upp och inte kunde hålla i något så föll jag som en fura. Jag trodde att det var mitt blodvärde (hb) eftersom jag har haft problem med det tidigare. Jag tänkte att jag fick skärpa mig med kosten och börja ta mina järntabletter igen. Men så var jag ändå uppe hos läkaren eftersom jag är med i en undersökning om astma. Jag berättade om min yrsel och han tog ett snabbprov på just hb’t och det var perfekt. Det skrämde mig för helt plötsligt så visste jag inte alls vad som var fel och när min mormor hade sin hjärntumör så visade den sig först genom att hon blev yr. Så jag beställde tid hos min vanliga läkare och efter mycket om och men så visade det sig att min yrsel kommer från min nacke och mina axlar. Så ja, att ställa diagnos på sig själv är sällan lätt och hur kan vi då försöka medicinera oss själva om vi inte ens vet vad felet är?

ID-10079995Så det var mina anledningar till varför man inte ska självmedicinera med örter och liknande. Jag säger det igen: Känner du dig sjuk så gå till en läkare.

Då kommer vi till det här med healare, medicinmän och andra liknande människor. Jag känner människor som sysslar med healing av olika slag och det är inga lurendrejare eller hemska människor, tvärt om. Det står var och en fritt att vända sig till en sådan person. Men, om personen i fråga är seriös så kommer de att tala om för dig att först och främst vända dig till en legitimerad läkare. De kommer INTE att uppmana dig att sluta ta medicin eller be dig att strunta i råd från din läkare. Alternativa metoder ska ses som ett komplement, INTE en ersättning, för traditionell medicin. De kommer inte heller att begär fantasisummor för att bota dig. Jag ser inget fel i att de tar betalt för den tiden de arbetar med dig, men det är skillnad mellan att ta en rimlig timpenning och att kräva en årslön för lite distanshealing. flumm

Jag får just nu akupunktur av min sjukgymnast för mina axlar och nacke och vi kombinerar det med övningar för att öka blodcirkulationen. Jag kan säga att akupunkturen har hjälpt mig väldigt mycket, det hjälpte även mamma innan hon fick sin höftprotes. Så alternativ medicin är absolut ett värdefullt komplement. Men var noga med vem du går till och om de ställer konstiga krav eller ber dig göra något du inte är bekväm med så sluta att ta deras hjälp.

Sedan har vi de människorna som jag anser står så långt ner de bara kan på stegen över bedragare och lurendrejare; människor som säger att de kan bota allvarligt sjukdomar med hjälp av mirakelkurer, böner eller andra häpnadsväckande metoder. Visst är det lockande att tro att de faktiskt kan få en att må bättre, att allt inte är förlorat och att livet återigen kan vara som det var innan. Men jag lovar att det inte ligger någon sanning i det de lovar. Om dessa människor hade svaret på hur man botar cancer eller hiv eller något annat så skulle de inte arbeta hemifrån vardagsrummet, de skulle inte vara näst intill okända och de skulle inte annonsera på halvkonstiga sidor på internet. Det spelar ingen roll vad de säger om den traditionella läkekonsten, om världens läkare fick nys om ett sätta att bota någon av dessa sjukdomar och det gick att medicinskt bevisa att dessa metoder fungerade så skulle det bli en sensation. Alla skulle få veta det och läkare skulle rekommendera sina patienter att genomgå behandlingen. Så nej, ”Själa-Stina” som arbetar i sitt ombyggda garage som är fyllt av örter och kristaller och rosa och lila gardiner inhandlade på indiska kommer inte att kunna bota din epilepsi. Dessa människor är ofta snabba på att spela ut ”offer-kortet”. Den vanliga vetenskapen tror inte på dem, de har fryst ut de här ”stackars” människorna, de tar dem inte på allvar. Det finns en orsak till att läkare inte skickar sina patienter till Själa-Stina, och det är inte att de är så avundsjuka på hennes enorma talang. Det beror på att hon inte kan bevisa att hennes metod fungerar.

Så för att avrunda det här inlägget. Ja naturmedicin och alternativa behandlingar KAN vara hjälpsamma. Men de ska aldrig, under inga omständigheter, ersätta vanlig medicin, utan de är ett komplement till den. Jag tror att det finns enormt mycket där ute som vetenskapen inte har upptäckt, att det finns enorma fördelar med vissa alternativa behandlingssätt. Men jag skulle aldrig, ALDRIG, risker min, eller någon annans, hälsa för den sakens skull när det finns vetenskapliga metoder som har en dokumenterad effekt.

Så när jag talar om örter, alternativa behandlingsmetoder och liknande så tro inte att jag rekommenderar dem som en ultimat lösning. Oftast handlar det om att jag vill upplysa om att det finns alternativ och att man faktiskt forskar på området. För det mesta ser jag nämligen till att det finns vetenskapliga studier som stödjer mina påståenden. Men ändå rekommenderar jag inte att lita blint på mig. Låter något intressant? Skaffa då information själv. Läs studier, prata med din läkare, var nyfiken och ha ett öppet sinne.

Nu har jag skrivit av mig för idag. Jag hoppas att ni har blivit lite klokare, eller att ni redan var tillräckligt smarta så att allt detta var självklart för er. Det bästa en människa kan äga är ett kritiskt sinne.

Frågor om mina recept

Dags för att svara på ett par frågor igen. Jag tycker det är jättekul när det dyker upp frågor i min mail, det visar ju att ni läser och funderar på det jag skriver. Det i sin tur gör det mer givande att skriva mina inlägg eftersom jag vet att i alla fall någon läser det :). Ett tag här så har jag fått en hel del frågor om smaksättningen i mina recept och därför tänkte jag ta upp det i ett eget inlägg.

Frågan brukar lyda; Jag vill prova ditt recept om … (valfritt recept infogas här)… men det står att man ska salta/sockra/peppra (eller liknande) efter smak/konsistens. Varför skriver du inte ut exakta mått?

Bra fråga som har ett par olika svar. Jag tänkte faktiskt använda äpplemos och socker som exempel.

Den första, och kanske bästa, anledningen till att jag ibland inte skriver ut exakta mått är helt enkelt för att vi har så olika smak. Jag vill till exempel ha ett syrligt äpplemos. Min kompis däremot använder nästan dubbelt så mycket socker för hon vi ha ett sött äpplemos. Så när jag skriver ut ett recept kan jag bara ge riktlinjer för hur mycket socker du ska använda eftersom jag inte kan avgöra hur du tycker ditt äpplemos blir godast. Det samma gäller till exempel redning i kräm. Vissa vill ha sin kräm väldigt tjock, nästan som gelé, och då behöver man mycket redning. Jag föredrar lite mer simmig kräm så då krävs det mindre redning.

Nästa punkt tänkte jag demonstrera med en bild.

20150912_164955I år har jag gjort tre omgångar med äppelmos. Här ovan ser du en burk från var och en av omgångarna. Ser du skillnaden? Detta är andra orsaken varför man inte rakt över kan säga ett bestämt mått med socker. Nu undrar du säkert hur färgen hänger ihop med sockermängden. Jo anledningen till att äpplemoset har så olika färg är för att jag har använt helt olika äppelsorter. Eftersom jag nästan bara använder äpplen som jag har plockat hos vänner och grannar så varierar det väldigt mycket vilka sorter man kan få tag på. Precis som färgen skiftar så skiftar smaken mellan de olika sorterna. Tänk er ett riktigt grönt granny smith äpple och tänk sedan ett rött royal gala. De smakar inte alls likadant. Vissa sorter är syrligare än andra osv. Så gör man mos på söta äpplen så behövs det mindre socker än om man gör det på syrliga. (Två tips så här vid sidan om: Äpplemoset blir godare ju fler sorter du använder. Vill du ha ett riktigt rosa äpplemos så ska du använda röda sorter som när du delar dem så ser du att den röda skalfärgen ”blöder” ut i det ljusa fruktköttet).

Den tredje och sista anledningen är helt enkelt eftersom det beror på hur mogna/omogna/övermogna frukterna är. Omogna frukter kräver mer socker än mogna/övermogna.

Så det är mina tre anledningar till varför jag sällan ger exakta mått för socker/redning eller annan krydda.

Det här med kräm

Jag älskar kräm, ja man ska ju vara ärlig så jag kan ju säga att jag älskar det mesta som är sött och består av frukt och bär. Men kräm är speciellt på många sätt. Dels för att det är så barnsligt enkelt, dels för att det är så enormt gott och dels för att det faktiskt är väldigt nyttigt.

Spottkräm med mjölkMan kan göra kräm av det mesta i frukt och bärväg. Så när bärsäsongen börjar på försommaren så börjar min krämsäsong, sedan håller den på långt in på vintern. Våren är förmodligen den årstiden då jag äter minst kräm. Det varierar dock ganska kraftigt vad för kräm jag äter. Det börjar med jordgubbskräm, fortsätter vidare till krusbärskräm och spottkräm (körsbär) och sedan plommon och äpple och päronkräm. På vintern så älskar jag torkad fruktkräm, eller om man gör den lite tunnare så blir det fruktsoppa. Det är ultimat att hälla på en termos och ta med ut i vinterkylan.

Nu tänkte jag dela med mig av min ultimata krämrecept, det funkar lika bra på alla frukter och bär. Det enda som ändras är koktiden.

Du behöver:

Frukt eller bär av önskad sort och mängd.
Vatten
Socker eller annat sötningsmedel
Potatismjöl
Mjölk och kanske knäckebröd till serveringen.

Börja med att rensa, skala och dela frukten eller bären i lagom stora bitar. Vad som är lagom stora bitar är upp till dig. Lägg det i en tjockbottnad kastrull och häll på vatten så att det precis täcker frukten/bären.

Låt det koka upp. Tillsätt socker efter smak. Låt det koka tills frukten/bären är mjuka och sockret har smällt. Rör om lite då och då.

Häll 3 msk potatismjöl i ett glas och häll på lite kallt vatten. Rör ut potatismjölet med en gaffel så att det blir en klumpfri vätska.

Ta av kastrullen från värmen och häll i lite av potatismjölsredningen i taget medan du rör i krämen. När du är nöjd med tjockleken så häll inte i mer redning. Det är viktigt att man rör hela tiden när man tillsättning redningen annars så sjunker den till botten och du får en geleklump i botten och kräm ovanpå (inte gott, jag har provat…).

Jag låter min kräm svalna lite så att den blir ljummen. Sedan äter jag den med mjölk och ibland med smulat knäckebröd ovanpå.

När jag gör på torkade frukter så köper jag olika torkade frukter (oftast katrinplommon, russin, aprikoser och äpple). Sedan tar jag en stor burk och klipper upp den torkade frukten i lagom stora bitar. Sedan är det bara att ösa upp så mycket man vill ha.

Det var väl lätt?

Något jag verkligen uppskattar med det här är att det är så enkelt att göra en portion, eller 10. Jag hoppas ni andra också kommer att njuta av kräm.