Sultan har fått sitt ”förevig”hem

st

Idag kom ett väldigt trevligt äldre par och hämtade Sultan. Han kommer att bli enormt bortskämd och kommer att få all uppmärksamhet som han vill ha. Visst känns det skönt, framför allt för Sultans del, men också väldigt tomt och lite sorgligt för min egen del.

Sultan har verkligen varit katten som tagit plats här hemma. Har är pratglad och kelen och charmig till tusen. När jag försökte göra något annat än att sitta och klappa honom så skulle han  vara med och titta och om han inte fick vara med var hans lösning att sätta sig i soffan och yla tills någon gav honom uppmärksamhet.

När man är stödhem så är man från början inställd på att katterna inte kommer att stanna för alltid. Men två år är en lång tid och man fäster sig oerhört vid de små liven. Jag har flera gånger funderat över att skriva över båda katterna på mig så att de fick ett permanent hem. Men jag visste att framför allt Sultan skulle må mycket bättre om han dels fick vara ensamkatt och dels fick vara hos någon som var hemma hela dagarna. Det har märkts tydligt på senaste tiden då jag inte har kunnat arbeta hemifrån på det sättet som jag har gjort tidigare.

Så när det här paret hörde av sig till handläggaren på katthemmet som i sin tur tog kontakt med mig så insåg jag att det var perfekt för Sultan. Även om jag i 10 sekunder övervägde att säga att jag ville att han skulle stanna här. Paret, båda pensionärer, var enormt trevliga och Sultan charmade dem på två sekunder. Jag tror att det kommer att bli perfekt för alla parter. Även om både jag och Köttbullen kommer att sakna honom så kommer Sultan få allt det han vill och behöver ha.

Annonser

Dualiteten i mig

Vi har alla olika sidor som är mer eller mindre synliga för andra. Vissa delar av oss själva låter vi ingen, eller väldigt få, människor se. Kanske för att vi skäms över dem, för att vi tycker att de får oss att framstå som svaga eller för att de inte stämmer överens med den bild vi vill att andra ska ha av oss.

Själv har jag två sidor av mig själv som är de som jag för det mesta visar utåt och som många upplever som att de står i konflikt med varandra. Själv känner jag det inte alls på samma sätt. För mig komplettera de båda sidorna varandra.

Den första sidan är den som för det mesta kommer fram här på bloggen. Det är den som strävar efter självhushållning, som älskar trädgården, som njuter av att sylta och safta, som kan sitta i timmar och spinna, knyppla, virka och sticka och som aldrig i livet skulle kunna tänka sig att bo i stan.

Den andra sidan är nörden i mig som älskar teknik, dator och tv-spel, som kan läsa tjocka böcker om naturvetenskap och som jublar när jag åker in till stan, till jobbet, och sätter mig framför datorn för att påbörja arbetsdagen.

De är visserligen varandras motsatts men samtidigt kompletterar de varandra perfekt. De skapar balans i mitt liv. Om nörden fick härja fritt så skulle jag sitta inomhus 23 timmar om dagen, vara fastklistrad framför en datorskärm eller spendera min tid med näsan i en bok. Om min andra sidan fick ströva fritt däremot skulle jag troligen köpa en liten gård mitt ute i ingenstans och bli enstöring med mina djur och mina grödor.

Så jag behöver båda mina sidor. Precis som att naturen behöver det manliga och det kvinnliga för att skapa balans.

Och i min strävan efter balans så hittar jag gemensamma områden. Tack vare internet hittar jag kunskap och andra som vill självhushålla. Utbyte av idéer, kunskap och erfarenheter är en viktig del i att bli bättre. Min mer naturliga sida låter mig hitta lugnet, tryggheten och harmonin som är så väldigt viktig i mitt arbete. Dessutom är det där jag hittar den verkliga avstressningen.

Det är så jag vill leva mitt liv, i balans mellan de ytterlighet som annars skulle ha tagit över mitt liv. Jag tror att balans är den vägen man måste gå, det är den enda vägen jag tror att man kan hitta lycka eller tillfredsställelse i sitt liv.

Censur

Ett lätt och roligt ämne… Kanske inte men nog så viktigt. Det har kommit upp på tapeten allt mer de senaste åren och jag har snuddat vi det lite här och var tidigare. Men nu tänkte jag att det skulle få ett helt eget inlägg.

digital-censur

Censur är enligt mig aldrig av godo. Det finns ingen ”oj vilken bra grej”-sida när det kommer till censur. Just nu är censur uppe på tapeten mycket på grund av rasism. Det är en vid tanke att man borde censurera det man anser vara rasistiskt. Men även om tanken förmodligen kommer från en välmenande åsikt så finns det flera grundläggande problem med den.

För det första: Censur botar aldrig ett problem, det döljer det. Det är som att behöva göra sig av med sina gamla däck och väljer att gräva ner dem i trädgården. Visserligen ser man inte däcken längre men de existerar fortfarande och har man otur så kan metaller och andra skadliga ämnen läcka ut och ta död på en hel del av trädgården.

Samma sak händer när man försöker censurera bort problem. Åsikter försvinner inte bara för att de inte får vädras offentligt, snarare så ligger de under ytan och sprids på mindre öppna platser där de inte får motargument.

I dessa skuggvärldar så blir åsikterna farligare, mer radikala och svårare att fånga upp. Vi som samhälle kommer att få svårare att se problemet vidd. Helt enkelt så förlorar man greppet om det. Hellre att jag ser en fiende än att den växer sig starkare utanför min medvetenhet.

computer_locked_5

Nästa stora fel med iden är att all censur går ut på att en viss del ska bestämma hur alla ska tänka och tycka. Det är aldrig ett lyckat koncept av den enkla anledningen att vem ska bestämma vad som är okej att tycka och inte tycka? Politiker? Forskare? Folkomröstning?

Om vi börjar med politiker. Vad händer om till exempel SD får majoritet och helt plötsligt kan de censurera det de inte vill att vi ska skriva. Nej det funkar ju inte.

Forskare då?  Forskning är sällan så opartisk som vi kanske vill tro. Inte heller så är de helt oberörda av samtiden. Titta till exempel på den rasforskning som bedrevs i Sverige i sluten av 1800- börja av 1900-talet. Enligt den så borde vi absolut inte censurera rasism, snarare tvärt om. Så då blir frågan vilka forskare ska vi låta bestämma vad som ska censureras och vem ska fatta det beslutet?

Så då återstår folkomröstning. För att det ska vara ett giltigt alternativ måste vi förutsätta två saker; 1. Alla svenskar kommer att delta i omröstningen, 2. Alla de som deltar kommer att vara väl insatta i ämnet. Vad gäller punkt ett så har vi i Sverige ett relativt högt valdeltagande (omkring 83% i förra riksdagsvalet)  men det är långt ifrån alla som röstar. Vilket innebär att vissa inte får vara med och bestämma. Vad gäller punkt två så skulle det vara naivt att tro att alla de som går och röstar i en sådan folkomröstning faktiskt har tagit sig tid att sätta sig in i ämnet. Även om dessa punkter går att fixa så återstår frågan med hur stor majoritet ska en censur kunna röstas igenom? Räcker det med en majoritet? I så fall kan 51% av befolkningen bestämma vad alla ska tycka oavsett vad 49% tycker. Eller ska man säga att man måste ha 80% majoritet, eller 90%?  Var går gränsen för vad som är acceptabelt och vem sätter gränsen?

Enligt mig finns ingen acceptabel gräns. Ingen ska kunna säga åt någon annan vad de kan och inte kan tycka och tänka. Vi människor kommer alltid att ha olika åsikter om i princip allt. Saker jag tycker är vidriga tycker någon annan är självklara och tvärt om.

Vill vi får bort rasism, eller andra lika avskyvärda saker, så kan vi inte sopa dem under mattan och tro att de försvinner. Nej enda sättet att vinna en sådan kamp är att föra fram väl underbyggda argument, visa om och om igen att rasister sällan kan stå på stabila faktagrunder och att vara lika högljudda som de är. Att använda censur är att medge att vi inte kan vinna en sund debatt mot en rasist, att ta till censur är att ge upp.

Min hemliga last

Jag har en hemlig last. När jag får en stund över så sätter jag mig och tittar på youtube kanalen Growing your Greens. Där pratar en väldigt energisk John om allt som har med grönsaks och fruktodling att göra. Det är för det mesta ekologisk eller organisk odling som står på schemat och även om han odlar i ett helt annat klimat än vad jag gör så blir jag bara så glad och motiverad av att lyssna på honom.

Jag har provat ett par av hans knep och knåp. Bland annat så är den jordblandningen jag använder i mina odlingsbäddar en utveckling av hans formel. Mycket av det han säger är bra och kan appliceras även på det svenska klimatet med lite små förändringar.Men framför allt så sprider han, enligt mig, odlarglädje så att det sprudlar om det.

Speciellt så här på vintern så tittar jag med avund på John enorma tomatplantor och hans exotiska fruktträd. Men det ger mig idéer, nya saker jag vill prova.

Så letar du efter lite inspiration så rekommenderar jag varmt att ta sig en titt på John.

Måndagar

De flesta känner igen känslan; Klockan ringer på måndagmorgon och man ångrar att man inte gick och la sig lite tidigare på söndagen. Helst av allt vill man ligga och dra sig men man kämpar sig upp, äter frukost, gör sig i ordning och går till jobbet.

Jag tycker att måndagsmorgnar är de värsta på hela veckan och jag funderar alltid över vad som hände med helgen.

Men faktiskt när jag står där och väntar på bussen, som konstant är 5-10 minuter försenad när den väl kommer till mig, så känner jag mig ganska nöjd i alla fall.

Jag har ett jobb som jag trivs med. Jag vet att det är många som inte har den lyxen. Jag har arbetskamrater som gör varje dag underhållande och trevlig. Jag vet definitivt hur det är att inte ha sådana bra arbetskamrater. Jag har ett varierat jobb där man aldrig riktigt vet vad som ska hända och där nyheter dyker upp regelbundet och ett tu tre så har man ett system som man aldrig hört talas om.

Så jag har tur och jag är medveten om att jag har tur. Man får tar tillvara på de guldkorn som livet ger, även om det är måndag.

Vad skulle du vilja berätta för någon som aldrig träffat en nyhedning?

Jag fick en intressant fråga här om dagen: Vad skulle du vilja berätta för någon som aldrig träffat en nyhedning? Vid tillfället så raspade jag ur mig ett ganska generiskt svar. Men jag har funderat på det lite och det finns faktiskt ett lite djupare svar som jag vill dela med mig av.

Det absolut viktigaste jag skulle vilja att alla skulle veta om nyhedningar är att det inte finns en sorts nyhedning. Precis lika lite som det finns en sorts kristna eller en sorts muslimer. Nu menar jag inte bara att vi har olika trossystem, eller inriktningar. Utan att vi alla har olika sätt att närma oss nyhedendom och livet som nyhedning. Jag har tidigare skrivit om de två ”arketyperna” och detta är nästan samma sak.

Det finns nyhedningar som aldrig skulle sätta sin fot i en kristen kyrka eller en moske. Det finns nyhedningar som kan delta i en gudstjänst av en annan religion baserat på att de respekterar alla religioner även om de själva inte tillhör dem.

Det finns nyhedningar som anser att man måste var på ett visst sätt, ha en viss bakgrund och så vidare för att får  kalla sig det ena eller det andra. Och det finns nyhedningar som anser att man får kalla sig vad man vill så länge man känner sig bekväm i den rollen.

Vi är alla individer och det finns många olika sorter av oss.

Nästa sak jag skulle vilja förmedla  är att de allra flesta av oss är trevliga människor. Det är alltid bättre att fråga något man undrar över än att anta att man vet svaret och döma personen utifrån det.

De allra flesta av oss svara gärna på frågor och blir glada över att någon visar intresse för vår livsstil. Men so msagt, vi är alal individer och inte alla är bekväma med att vara öppna med hur de lever. Kanske för att de har mött mycket fördomar från andra människor eller så kanske de inte är bekväma med sin roll riktigt än. Så döm inte ut alla, eller den enskilda, för att du har frågat något och inte fått ett svar.

Jag får ofta frågor och jag svarar på de allra flest både här på nätet och i verkliga livet. Men ibland så kan det hända att någon frågar något som är väldigt personligt. Personen i fråga kanske inte inser hur personlig frågan är eftersom de inte är insatta i vad de faktiskt frågar om. Då brukar jag säga att det är en personlig fråga som jag inte svara på. Likadant om det är en riktig nybörjare som frågar om väldigt avancerade saker så brukar svaret bli att personen nog bör få mer erfarenhet innan vi diskuterar sådana saker.

Nybörjare och människor som inte har någon kännedom om nyhedendom tycker ofta att sådana svar är till för att hålla dem utanför eller för att skapa mystik eller för att man är sur och vresig. Men faktum är vissa saker som för en oinvigd kan verka triviala kan vara väldigt personliga och vissa saker behöver förkunskap, du lär dig inte att backa med släp innan du har lärt dig grundläggande färdigheter för att köra bil.

 

Välkommen till livet lilla Hugo

Idag är en helt otrolig dag! Idag har min bästa vän blivit mamma för första gången och jag har blivit ”tant”. Allt gick bra och lilla Hugo kom till världen strax efter 3 i natt. Han ser fortfarande ut lite som en vätte men ge honom en vecka eller två och han kommer bli den stiligaste killen någonsin.

Hugo

Ett stort och varmt grattis till mamma, papp och lille Hugo.