Min hemliga last

Jag har en hemlig last. När jag får en stund över så sätter jag mig och tittar på youtube kanalen Growing your Greens. Där pratar en väldigt energisk John om allt som har med grönsaks och fruktodling att göra. Det är för det mesta ekologisk eller organisk odling som står på schemat och även om han odlar i ett helt annat klimat än vad jag gör så blir jag bara så glad och motiverad av att lyssna på honom.

Jag har provat ett par av hans knep och knåp. Bland annat så är den jordblandningen jag använder i mina odlingsbäddar en utveckling av hans formel. Mycket av det han säger är bra och kan appliceras även på det svenska klimatet med lite små förändringar.Men framför allt så sprider han, enligt mig, odlarglädje så att det sprudlar om det.

Speciellt så här på vintern så tittar jag med avund på John enorma tomatplantor och hans exotiska fruktträd. Men det ger mig idéer, nya saker jag vill prova.

Så letar du efter lite inspiration så rekommenderar jag varmt att ta sig en titt på John.

Syltad pumpa, rödbets sherry, konserverade morötter och citronsaft

Ja höstskörden fortsätter och det är dags att dela med sig av fler av mina absoluta favorit recept. Många av de recepten vi använder är recept som är på väg att försvinna eftersom många av dessa saker inte görs där ute i stugorna längre. Så därför är jag extra glad att få dela med mig av dem så att de kan få leva kvar.

Det första receptet jag ska bjuda på är syltad pumpa. Inte det vanligaste man hittar i kylskåpet där ute i landet, men så enormt gott. Syltad pumpa blir ganska söt med lite syrlig eftersmak. Passar riktigt bra till kött rätter av olika slag.

Syltad pumpa 

1,5 kg matpumpa
7 dl inläggningsättika
3 dl socker
2 bitar ingefära
1 st kanelstång
8 st krossade vitpepparkorn
8 hela nejlikor

Skala och kärna ur pumpan. Jag valde butternut pumpa men det funkar med alla olika matpumor. Skillnaden i smaken blir inte jätte stor utan den största skillnaden är färgen och konsistensen.

SG1L3926

Det är mycket lättare att skala en pumpa när man delat den. använd en sked så går det lätt att gröpa ur kärnorna. En stor fördel med butternut pumpor är att det inte är så mycket kärnor i dem.

SG1L3928

Sedan skär man pumpan i bitar, ungefär 1 cm stora tärningar.

SG1L3931

Blanda de andra ingredienserna i en kastrull (för de som undrar så om man använder perstorps ättika (den lilla fyrkantiga flaskan med röd kork) så får man inläggningsättika genom att blanda 3 delar ättika med 1 del vatten) och koka upp lagen.

Lägg ner pumpan i lagen och koka tills den blir mjuk, men koka inte så länge att den blir mosig.

Fiska upp pumpa bitarna och lägg dem i glasburkar.

SG1L3934

Låt lagen koka ner till ca 2/3 och skumma eventuellt av den. Låt lagen svalna och plocka upp de stora kryddorna och häll sedan lagen över pumpan.

Förvaras svalt och mörkt. Låt den stå minst två veckor innan man äter den.

—-

Nästa recept är en rödbets sherry. Den är enkel att göra, smakar riktigt gott båda att dricka och att använda i matlagningen och är perfekt att göra av de där mindre lyckade små rödbetorna som alltid blir kvar i landet.

Rödbets sherry

10 st normalstora rödbetor eller 20 st små med blast
4 l vatten
2 kg socker
2 pkt russin (totalt ca 500g)
50 g färskjäst
1 st rågbröds skiva

Skölj rödbetorna så de blir fria från jord. Lägg ner dem i en gryta med blast och allt och häll över vattnet och låt koka upp. Låt koka i 2,5 timmar. Anledningen til latt blasten får vara kvar är att den innehåller väldigt mycket av det röda färgämnet så sherryn kommer gå en djupare färg.

SG1L3930

När rödbetorna nästan är klara tar man en hink med lock och häller i russin och socker och blandar. När rödbetorna är klara kommer vattnet ha en djupröd färg. Sätt en sil eller silduk över hinken och häll av vattnet ner i hinken. Rör om tills sockret har löst sig.

Ta rågbröds skivan och bred på jästen på skivan. Lägg skivan i hinken så att den flyter på vätskan.

SG1L3942

Sätt locket på hinken och låt stå i rumstemperatur i en månad utan att ta av locket.

Efter en månad silar man sherryn genom en silduk eller liknande och tappar upp den på flaskor. Låt dem stå en månad och sila sedan om sherryn i nya flaskor.

Den är drickbar efter andra silningen men smakar absolut bäst efter det att den har fått mogna i ca ett år. Ett bra tips är att sätta en etikett på hinken där man skriver när det är dags att tappa upp den och sedan sätter man en etikett på en av flaskorna. Så hjälper man minnet lite på vägen.

—-

Att konservera saker är en utdöende konst. Vilket är synd för det finns stora fördelar med konservering (eller rättare sagt hermetisering). Dels så kan de färdiga burkarna förvaras i rumstemperatur utan att det påverkar kvalitén. Det påverkar inte heller smaken eller konsistensen på maten och det är lätt att ta fram och värma. Man kan dessutom använda metoden till allt från bär och grönsaker till kött och färdiga måltider.

För mig är det här med konservering nytt och jag provar mig fortfarande fram. Min mamma däremot är uppväxt med konservering och berättar att hon och hennes mormor alltid kontrollerade konserveringsburkarna en gång i veckan så att ingen hade släppt. Om någon hade släppt så var man tvungen att äta upp det som var i innan det blev dåligt. Mamma brukade hoppas att det var köttbullar eller söndagssteken som hade släppt och inte levergrytan.

Men mitt första försök till konservering bestod i morötter. Dels för att jag har det i överflöd och dels för att det verkade smidigt och praktiskt. Min konserveringsgryta köpte jag för 50 kr på loppis. Man kan lika gärna använda en vanlig gryta men men bör ha något i botten så att bubblorna när man kokar inte gör så att burkarna går sönder mot botten.

Jag började med att koka upp vatten och lösa upp en grönsaks buljongtärning i vattnet. Vill man så kan man lika gärna använda lite lättsaltat vatten. Låt buljongen svalna.

Skrapa och skär morötterna i lagom stora bitar. Jag använde små burkar eftersom jag är ensam och det går inte åt så mycket morötter till en måltid. Lägg morötterna i burkarna. Försök att packa dem ordentligt.

SG1L3936

Det finns många olika sorters konserverings burkar. Jag använde två olika, dels ett par med skruvlock och dels ett par med gummiring och metall spänne.

Häll sedan på buljongen, men inte ända upp till kanten utan sluta ca 1 cm från kanten.

SG1L3937

Sätt fast locket på burkarna. När det gäller burkarna med skruvlock är det viktigt att man inte drar åt locket för hårt. Skruva bara fast det så att du känner att det kommer i kontakt med burkens kant. När det gäller gummiringarna är det bra att torka av kanten på burken så att den är ren innan man sätter på ringen och sedan se till att gummiringen verkligen sluter tätt runt omkring.

Nu är det dags att ladda grytan. Eftersom detta var ett test så hade jag bara fyra små burkar. För att hindra dem från att skumpa runt i grytan och slås sönder mot varandra så stoppade jag rena trasor mellan som stötdämpning.

SG1L3938

Sedan rekommenderar jag verkligen att man sätter grytan på spisen innan man fyller på med vatten. vattnet ska gå ca 5 cm över den högsta burken.

Nu ska vattnet koka ordentligt och när det verkligen stormkokar börjar man ta tid. Generellt kan man säga att bär och frukt kompotter kräver ca 30 min, frukt och grönsaker 1 timme och kött kräver 2 timmar. Vattnet ska koka hela tiden.

SG1L3939

Kontrollera lite då och då så att vattennivån inte sjunker för mycket. Burkarnas lock ska aldrig vara över vattenytan.

SG1L3940

Konserveringen av frukt kan ske vid 80 grader medan grönsaker och kött ska ske vid 100 grader. Jag har tur som har en inbyggd termometer på min gryta där det är utmärkt vad som kan konserveras vid vilken temperatur.

När man tror att det är färdigt så ställer man grytan åt sidan och låter vattnet kallna helt, gärna över natt.

SG1L3943

När vattnet är kallt så är det dags att plocka upp burkarna. Det är som att öppna en julklapp. Nu gäller det att kontrollera om burkarna verkligen blivit konserverade. När det gäller de burkar med skruvlock så ser man det genom att den lilla utbuktningen på burken lock har blivit till en liten grop. På burkarna med gummiring så släpper man på metallspännet, om locket sitter fast mot burken med hjälp av bara gummiringen så är det som det ska. Är det burkar som inte blivit konserverade så kan man koka om dem eller så får man äta upp dem.

Nu är allt färdigt och klart. Maten är redo att stå och vänta tills du vill äta den.

Vill man så kan man konservera olika saker samtidigt så länge de har samma koktid.

Jag måste erkänna att jag redan har öppnat en burk med morötter för att smaka. De blev helt perfekta, inte det minsta överkokade (som jag var rädd för) och buljongen gav dem massor med smak. De smakade verkligen färska morötter. Så jag ska ta och konservera fler burkar och till höstslakten ska jag absolut använda metoden för att göra leverpastej.

—-

Det sista receptet är en höjdare, en absolut favorit hos alla som smakat. Det är citronsaft, kanske inte så mycket en höst dryck men eftersom man nu för tiden kan hitta hyfsade citroner året runt i butiker så kan man göra den när som helst när lusten faller på eller lagret är slut. Den är dessutom barnsligt enkel att göra.

Citron saft

 3 st citroner

50 g citronsyra
1,5-2 kg socker
2 l vatten

Tvätta citronerna ordentligt.

Pressa ur saften ur citronerna och häll saften i en stor bunke.

Skär det som är kvar av citronerna i mindre bitar och lägg i bunken.

Häll i socker och citronsyra i bunken.

Koka upp vattnet och häll över de andra ingredienserna.

Rör om tills sockret löst sig.

Låt stå tills det har kallnat.

Sila och häll upp på flaskor eller burkar.

Förvara kallt och frys gärna in det man inte använder.

Späd saften 1 del saft till 5 delar vatten.

Jag häller upp på små petflaskor som går att frysa. Då kan jag plocka upp en i taget utan att behöva oroa mig för att saften ska hinna bli dålig. När jag var liten frös vi in saften i små yoghurtburkar (250g). Då var det lagom att använda en sådan burk till en stor (1,5l) kanna saft. Saften blir extra god på sommaren då man kan lägga i frysta citron skivor istället för isbitar.

—-

Det var allt för den här gången. Jag hoppas ni får stor nytta av recepten och att ni kommer att älska dem lika mycket som jag.

Äpplen här, där och överallt

Just nu är det verkligen äpplen överallt. Eftersom jag hade svårt att hitta äpplen förra året så lade jag in en jätteansträngning i år och pratade med vänner, grannar och annat folk att om de hade äpplen som de inte ville ha så var det bara att ringa.  Så helt plötsligt har jag fått hur mycket äpplen som helst. Inte för att jag klagar. Nu är halva frysen full av äpplemos och det finns påsar med äppelklyftor som är frysta för att användas till bak och till kräm under vintern. Dessutom har det bakats äppelmuffin och äppelkakor och lagats äppelkräm på längden och bredden. Om man ska tro på ordspråket att ett äpple om dagen håller docktorn borta så lär jag inte hamna hos doktorn på länge… Så idag när jag fick en till påse med äpplen så var det självklart vad som skulle göras: Torkade äppelringar.

Det första jag gjorde var att gå ut och kapa ner lite sly från sötbärsträdet. Jag torkar mina ringar över vedspisen och behöver något stabilt att trä upp dem på. Sötbärsved är praktiskt eftersom jag vet att det inte är giftigt. Sedan skalade jag den biten av grenen som skulle ha äpplen på sig.

Där efter gjorde jag i ordning en skål med kallt vatten och citronsyra i. Det för att äpplena inte skulle oxidera och bli mörka. Till slut plockade jag fram skärbräda, kniv, urkärnare och skräpbytta och var sedan redo att sätta igång.

SG1L3904

Man tar först ur kärnhuset med urkärnaren. Beroende på hur stort äpplet är så kan det ta ett par omgångar med den. Vill man så kan man skala äpplet. Men ringarna håller ihop bättre om skalet är kvar, framför allt på de lite mer mjöliga sommar äpplena är det en stor fördel att låta skalet vara kvar. Sedan skivar man äpplet i skivor (ca ½ cm tjocka) så att de får ett hål i mitten. Skär bort eventuella kantstötta, bruna, märken i kanten men försök se till att de håller ihop i ringar.  Där efter lägger man ner dem i vattnet med citronsyra och låter dem ligga där i ett tag.

SG1L3905

Äppelskivor som går sönder kan man använda till att göra paj, kräm eller liknande. Jag gör så att jag gör en 5-7 äpplen åt gången och när de är klara tar jag upp dem ur vattnet och lägger på en tallrik med en dubbelvikt kökshandduk så de får rinna av. Sedan gör jag en omgång äpplen till. När skålen är full tar jag de avrunna äpplena och trär upp på grenen, lägger äpplena i vattnet på tallriken och gör en omgång äpplen till. Så fortsätter jag tills alla äpplen är färdiga.

Sedan sätter jag upp grenen över spisen och ser till att det är en ganska jämn, men inte för hög värme. Man vill ju inte grilla dem utan bara se till att luften är torr och lite varm. Separera äppelringarna så att de inte hänger för nära varandra, då cirkulerar luften omkring dem och de torkar bättre och snabbare. Beroende på hur mycket äpplen, hur tjocka skivorna är och så vidare så tar det 1-2 dygn att torka dem.

Har man nu ungen vedeldad spis så kan man hänga dem över element eller bra ut dem på ett galler och torka i ugnen på lägsta temperaturen. Se då till att sätta en träslev mellan luckan och ugnen så att luckan står lite på glänt. Det går även bra att torka dem i speciella torkar som finns att köpa för svamp, frukt och grönt.

Jag väljer att torka över spisen dels för att jag gillar när de hänger där och man ser hur de sakta blir till de där goda, sega, ringarna. Men även för att det känns dumt att slösa bort värmen som finns där. Nu när hösten är här och speciellt dagar som denna när det regnar och ruskar så måste jag ändå tända lite i antingen spisen eller kakelugnen. Lika bra att utnyttja det som mest.

SG1L3907

Jag använder bomullsgarn som är fäst i krokar i taket för att hålla grenen på plats. Se till att inte använda plastsnören då de kan smälta. Det ska egentligen inte bli så varmt, men det är dumt att chansa. vill man kan man även använda rundstavar i stället för en gren, de är lite enklare att få äppelskivorna att hänga rakt på.

SG1L3909

När jag ändå var i gång så använde jag de förstörda ringarna och gjorde två små portionspajer som jag lagade till i vedugnen. Det är lite knepigt att grädda något där och jag har inte helt lärt mig hur jag ska göra för att få en jämn värme. Men de luktade gott och såg smarriga ut så jag hoppas att det blir gott att äta i kväll.

Gröna tomater och rosa äpplemos

Ja det finns ju fördelar med att hösten är på väg. Det har varit en toppen sommar för tomater. Tomatplantorna har verkligen dignat med tomater. Men nu när dagarna blir kortare och det inte är så varmt så mognar inte tomaterna så bra. Vilket bara är härligt, för då kan jag med gott samvete göra inlagda gröna tomater. en av mina personliga favoriter.

Det är lite ovanligt och det är inte så många som har ätit det. Men jag lovar att när man väl har smakar inlagda gröna tomater så kan man inte sluta äta dem :).

Recept på inlagda gröna tomater

Gröna tomater
Ättika
Socker
Vatten
Salt
Hel muskot
Hel kanel
Hela kryddnejlikor
Glasburkar

Man börjar med att picka tomaterna med en gaffel eller tandpetare. Det gör att skalet inte spricker så mycket när tomaterna blir varma.

SG1L3887

Sätt på en kastrull med lättsaltat vatten för att koka tomaterna.

Samtidigt kokar man ihop lagen. Lagen består av en grundsats inläggnings lag (1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten). Hur mycket lag man gör beror naturligtvis på hur mycket tomater man har. Jag hade en full pastakastrull och jag gjorde en satts på 3 dl ättika, 6 dl socker och 9 dl vatten. I det lägger man en muskotnöt, en kanelstång och ca 2 rågade msk hela nejlikor. Låt allt koka och dra sedan ner värmen så det sjuder.

SG1L3886

När vattnet kokar lägger man i tomaterna. De ska koka i ca 5 min eller tills de ändrar färg och blir lite militärgröna (gröngula).

Sedan häller man av vattnet och lägger tomaterna i glasburkar. Försök att verkligen fylla burkarna.

SG1L3889

Se till att lagen kokar och häll den sedan över tomaterna. Låt gärna kryddnejlikorna följa med, men se till att de stora kryddorna stannar i kastrullen. Det är bra om man får lag över. Spara överbliven lag och de stora kryddorna i kastrullen.

SG1L3888

Lägg locken på burkarna men sätt inte fast dem. Låt tomaterna stå över natten i rumstemperatur.

Nästa dag häller man tillbaka lagen i kastrullen och kokar upp den igen (den kommer att skifta lite i grönt).

Låt lagen svalna helt och häll den sedan över tomaterna igen. Som förut är det bra om det kommer med några nejlikor i varje burk. Se till att fylla burken helt med lag. Sätt på locken ordentligt och ställ in i kylskåp eller jordkällare. De bör stå i två veckor innan man äter dem.

SG1L3890

 

—————–

Jag har även hunnit med att göra årets första omgång med äpplemos. Tack vare fina röda äpplen så blev moset underbart rosa. Jag skrev redan förra året om hur jag gör äppelmos, det inlägget hittar ni här . Men här kommer ändå en bildkavalkad av årets stök 🙂

SG1L3891

SG1L3893

SG1L3895

SG1L3896

SG1L3897

På onsdag blir det en till omgång med mos och då kommer jag förhoppningsvis även kunna torka lite äpplen och konservera lite päron med ingefära.

Måste få tipsa

Överallt bombarderas vi med rådet att äta mat enligt säsongen. Kockar menar att det blir godare, producenter menar att det blir lättare att skaffa fram och de som tänker på miljön påpekar att det bland annat krävs kortare transportsträckor.

Men vet du egentligen vilken mat som är i säsong? Många verkar förvirrade av just detta men nu har lantmännen kommit med en säsongskarta som jag tycker är genial. Så här kommer den (om ni klickar på den så kommer ni till sidan där man kan hämta hem den). Ett mycket bra och lättanvänt redskap för att lära sig vad som är i säsong just nu.

Säsongskarta_Lantmännen_mat_i_säsong

Självförsörjande

Någon gång i framtiden så drömmer jag om att ha en liten gård med lite mark till. Där vill jag ha lite höns, ett par får, kanske ett par getter och en häst eller två. Jag drömmer om ett rejält land fullt med grönsaker, en örtagård som innehåller allt det jag jag använder, en fruktträdgård med både träd och buskar och en liten undanskymd vrå där jag kan utföra mina ritualer.

Kort och gott så önskar jag att jag en dag skulle kunna försörja mig med det mesta som jag använder till vardagen. För är det något jag tror så är det att om fler blev mer självförsörjande så skulle pressen på naturen minska. Men jag är inte så naiv att jag tror att alla kan eller vill bli självförsörjande helt och hållet.

Jag har räknat på att om jag behåller mitt nuvarande arbete så skulle jag fixa att sköta en liten gård med ett fåtal djur och lite mark utan att behöva arbeta 24 timmar om dygnet. Hade man sedan lyckats hitta en karl som var lite intresserad av samma saker hade det ju underlättat.

Men jag vet att det inte alla som har samma förutsättningar, intresse och tankesätt. Men jag tror inte heller att alla skulle vara helt självförsörjande. Men många bäckar små, som det brukar heta. Jag tror att alla kan vara lite självförsörjande. Bor man i lägenhet med balkong kan man ha ett par krukor med örter som täcker ens årsbehov. Man kanske tänker att ”Vad gör det för skillnad om jag köper fem kryddburkar mindre varje år”. Men om alla som hade tillgång till balkong odlar de fem kryddorna som de använder mest av så skulle det göra en enorm skillnad.

Bor man i hus och har trädgård så kan man i de flesta kommuner få ha höns även om man bor centralt. Så länge man undviker att skaffa tupp ;). Om man har tillgång till egna ägg så slipper man dessutom stå och fundera på vad skillnaden mellan sprätthöns och frigående höns är när man står och ska köpa ägg.

Har man en liten trädgård, eller möjlighet att skaffa en lite kollonilott så kan man odla lite frukt och grönt. Kanske blir man inte helt självförsörjande, men ett par månader om året kanske man kan leva av den egna skörden. Dessutom smakar egenodlat alltid bäst. Du kan också påverka vilka göselsorter och bekämpningsmedel som hamnar på dina växter.

Så vad är fördelarna med att bli mer självförsörjande?

Dels så vet man precis vad man stoppar i sig. Man väljer själv om man vill odla grönt eller om man vill brassa på med alla kemikalier som finns eller något där emellan. Du har full kontroll.

Dels så minskar man transsportsträckorna. Tänk på hur långt den basilikan du köper på ICA måste åka för att hamna i ditt skåp. Tänk sedan transportsträckan från din balkong till ditt kryddskåp. Det är en viss skillnad…

Man kan ta till vara på gamla brukssorter som håller på att försvinna. Det finns genbanker som lagrar frön från gamla brukssorter av grönsaker till exempel som är vana att växa i våra klimat och ge goda skördar. att odla en sådan sort ger inte bara en bra skörd, utan hjälper dessutom till att bevara den. ofta kostar det inte många kronor att beställa frön från genbanker, för det mesta tar de bara betalt för portot eller inget alls. Med andra ord är det ett billigt sätt att få bra frön på.

Sedan är det hälsosamt. Om man är ute i landet/hönsgården/på balkongen en stund varje dag så får man lite frisk luft, man rör lite på sig och får använda musklerna.

Barnen (om man nu har några) får lära sig varifrån maten kommer. Jag som är uppvuxen på landet med allt vad det innebär blir rädd när jag hör barn som tror att fläskkotletter kommer från Coop och att de magiskt dyker upp i plastbaljor. Hur ska man kunna lära barn en sund kosthållning om de inte ens vet hur maten produceras?

Priset. Rotfrukter är ganska billigt och även de flesta kålsorter. Men ska man köpa tex färska ärtor så blir man ruinerad. Om man dessutom börjar ta för vana att spara eget utsäde (frön) så blir hela projektet extra billigt. ska man dra det till ytterligheter och säga att man har tillgång till höns, egna frön och egen brunn så kostar grönsakerna bara arbetskostnaden.

Det finns säkert fler fördelar med att självhushålla i stora eller små format. Men jag vill verkligen uppmana alla att tänka över vad man själv kan göra. Alla har vi möjlighet att göra något litet.

Dags för sådd

Jag ligger lite efter i sådden, hade gärna velat få ner fröna i jorden för ett par veckor sedan. Men ibland blir det inte som man planerat. Men idag tog jag mig i kragen och satte igång. Matsalsbordet täcktes med ett lakan och in åkte brickor och planteringskärl. Inte så snyggt kanske men jag har inte planerat att hålla middagsbjudning de närmaste månaderna.

SG1L3235

 

 

På brickorna har jag lagt så kallade diskunderlägg. De är gjorda i skumplast och suger åt sig fukt. Jag använder dem för att kunna vattna direkt på brickan utan att planteringskärlen ska behöva simma i vatten. Jag köpte mina på ÖB och där kostade ett tre pack 20 kr.

Istället för krukor använder jag gamla förpackningar till tomater, vindruvor och ägg i plast. Absoluta favoriten är äggförpackningar i plast eftersom man kan se till att man får en planta i varje ”grop” som ett billigt plugg system.

SG1L3236

För att vattnet ska kunna sugas upp underifrån använder jag en korkskruv för att göra hål i botten på de små groparna. Sedan är det bara att ställa förpackningarna på brickorna, fylla på med jord och så de fröna man vill ha. Glöm inte att markera ut vilka frön du sår i vilken bytta. Man (läs jag) tror att man ska komma ihåg det, men vis av erfarenhet så ser jag alltid till att märka noga.

SG1L3237

 

 

I år har jag sått tomater, paprikor, brysselkål, tre olika sorter akleja (var av den ena jag själv har tagit fram), borstnejlikor, kummin, pepparmynta, oregano, basilika och gurkört. Det kan hända att det kommer till ett par andra också. Det är farligt den här tiden när fröhyllorna står framme och man bara måste titta lite… Jag har plats för ett par byttor till.

SG1L3238

 

 

Nu gäller det att hålla jorden fuktig och ha nerver av stål… Jag lovar att jag redan i kväll kommer att gå och titta om det har kommit upp något. Jag vet att det dröjer en vecka eller två, men jag kan inte hjälpa att gå där och titta en gång om dagen. Höjden av lycka är när första lilla grodden tittar upp. Jag undrar vilken sort som tittar upp först…

 

Svar på ett par frågor

Jag vet att jag inte alltid är så bra på att svara på frågorna jag får via mail, en hel del av frågorna handlar om samma saker så jag tänkte vara lite ordningssam och faktiskt skriva ett litet inlägg om de två vanligaste frågorna.

Den första frågan lyder: ”Kan man använda vanlig dill i stället för krondill när man lägger in gurka?”.

Svar: Ja, men det blir inte riktigt samma smak så jag rekommenderar att om man använder vanlig dill så slänger man i en tsk torkade dillfrön (finns att köpa i kruddhyllan) som gör att det blir lite mer smak. Vill man så kan man skippa dillen helt och bara köra på torkade dillfrön. Det blir inte lika vackert, men det är ju ändå smaken som är det viktigaste.

Andra frågan: ”Vad har du för recept till björnbärslikören?”

Svar: Ja jag berättade ju lite i förbigående att jag skulle göra björnbärslikör. Dumt av mig att inte ge er receptet tidigare. Björnbärs likör är något som jag älskar. Jag är inte så mycket för alkohol egentligen, men något med björnbärslikörens djupröda färg och söta smak får mig att känna mig omåttligt lyxig när jag smuttar på den. Den tar lite tid att göra och ju längre den får stå och ”mogna” desto bättre blir den enligt mig. Så här kommer receptet:

Björbärslikör

35 cl ren sprit (inte smaksatt)
2 dl socker
5 dl bär

Ta en glasflaska med vid hals eller en stor glasburk med tätslutande lock. Häll i socker och sprit och rör om till sockret börjar lösa sig. Häll i bären och rör om. Ställ på en solig plats. Varannan dag så vänder/skakar man på flaskan så att sockret som ligger i botten lossnar. Det är viktigt att spriten täcker bären, de kommer att flyta upp på ytan men det får inte bli ett bärberg och så går spriten bara halvvägs upp. Efter en eller två veckor ska sockret vara upplöst. Låt flaskorna stå kvar i ca 2 månader, när sockret väl är upplöst behöver man inte skaka så ofta, kanske en gång i veckan. Efter två månader silar man av bären (som är enormt goda att äta med lite glass, se upp bara för de innehåller mycket alkohol) och häller upp den rubinröda vätskan i flaskor. Ställ sedan mörkt och låt mogna minst en månad till innan man dricker.

Så här ser det ut hemma just nu:

 

De ljusa fläckarna är lite björkfrön som kom med när jag plockade bären. Inget att vara rädd för, de försvinner när man silar av likören och det är inte många bakterier som överlever två månader i sprit.

Sådär, det var svaret på de frågorna. Är det något annat ni undrar över så fråga på. Jag ska försöka att bli bättre att svara :). Jag hoppas ni har en bra höstdag.

Det gyllene moset

Att göra äpplemos är ganska lätt, men att göra gott äpplemos är en konstart.

Vad passar bättre nu när hösten har dragit igång på allvar än att ställa sig och göra äpplemos. Så jag släpade med mig mamma hem och vi satte igång. Genom bekantas bekanta så hade vi kommit över äpplen som såg riktigt fina ut att göra mos av. Tre sorter hade vi lagt fått, två höstäpplen som var helt mogna och en sort med vinteräpplen som fortfarande bara var halvmogna.

Detta är en av hemligheterna med ett gott mos, blanda flera sorter. Alla äpplesorter har sina för- och naktdelar. Vissa är söta, andra är fasta, några ger en vacker färg och så vidare. Men det är svårt att hitta en sort som har allt man vill ha. Därför blandar man så kan man få det bästa av flera sorter. Man behöver inte heller vara rädd för att använda halvmogna äpplen. De kommer att göra moset lite fastare och har en viss konserverande verkan.

Vi använde ungefär lika mycket av varje sort och hade totalt sett omkring 13-14 kg äpplen. Det första jag gjorde efter att ha satt mamma på att dela på äpplena vara att montera ihop monstret.

Monstret är en assistent som mamma och pappa fick i förlovningspresent 1981. Med hjälp av den kan man knåda degar, mala köttfärs, stoppa korv, mixa, skiva och göra pure (eller som nu äpplemos). Man behöver inte ha ett monster där hemma, det går lika bra med en vanlig matberedare eller en stavmixer. Den stora fördelen med monstret är att man slipper skala äpplena och ta bort kärnor och liknande. Lätt och smidigt med andra ord.

Medan jag höll på med monstret så delade mamma äpplena i lagom stora bitar. När man har delat dem så lägger man dem i vatten med lite citron eller citronsyra i. Detta för att de inta ska oxideras och bli bruna.

 

Vi kokar äpplemoset i omgångar. Dels för att man då kan prova sig fram lite hur mycket vatten man behöver ha i och dels för att det ska bli hanterbart. Men när äppelbitarna nu är delade så tar man fram en stor gryta. Vi använder skinkgrytan. I botten häller man lite vatten, ca 0,5 dl per kilo äpplen. Det är lite olika hur mycket vatten man bör ha beroende på vilka sorter man har i. Det är därför det är bra att göra moset i omgångar så man kan justera vattenmängden.  När man har hällt i vattnet så lägger man i äpplena och ser till att det kokar.

 

Nu ska äpplena koka tills de blir mosiga. Använder man en assistent som vi gör behöver inte alla äpplen vara helt genommosiga, men ska man mixa äpplena så krävs det att de är helt mjuka innan man börjar. Rör om då och då i gryta när det kokar, dels så gör det att alla äpplen kommer närma värmen och dels så kommer du känna när de är färdiga. De är färdiga när det känns mjukt och ”skvushigt” (väldigt tekniskt term 😉 ) och inte hårt.

Nu är det dags att göra moset. Äpplena petas ner i inmatningshålet.

 

Och kommer sedan ut i andra änden. Dels kommer moset och dels kommer kärnhus och skal och liknande.

 

Restavfallet innehåller även det lite fruktkött så vi kör alltid igenom det en gång till för att få ut så mycket äppelmos som möjligt.

Nu är man halvägs i mål. Nu ska man passa på att smaka av det ”råa” äppelmoset för att se hur mycket socker man behöver. Det behövs sällan mycket, det beror på hur pass söta äpplesorter man använder. Vi använde ca 2,5 dl socker till 2,5 l äppelmos. Har man diabetiker i familjen så kan man använda sötningsmedel lika väl. Så i med socker och äppelmos i en gryta tillsammans med en liten skvätt citron, för att inte moset ska bli brunt, i en gryta och koka upp och låt koka ett par minuter under omrörning. Passa så att det inte bränner.

 

När det har kokat ett par minuter så ta av från värmen och sleva upp i burkar. Här hemma så gör vi ett par glasburkar till oss var att ha i kylskåpet och resten slevar vi upp i små plastburkar och fryser in. Det sparar plats i kylskåpet och så vet man att det håller sig utan att behöva använda konserveringsmedel.

På våra 12-13 kilo äpplen fick vi nästan 12 l äppelmos. Det räcker till mig och mamma hela vintern.

 

Fördelarna med hemlagat äppelmos är många. Först och främst så smakar det precis så som man vill. Vill man ha det sött så gör man det sött, jag föredrar lite syrligare mos så jag tar i lite mindre socker.  Är man diabetiker så byter man ut sockret. Dessutom innehåller mitt mos fyra ingredienser: äpplen, vatten, socker och citron. Inga e-ämnen, inga konstigheter. Det är en fördel att vara två eller flera när man kokar äppelmos, speciellt om man ska göra lite mer. Här hemma går det som ett löpande band, mamma delar på äpplena, det kokar en omgång äppelbitar medan jag passerar och kokar moset. När äppelbitarna är färdiga är mamma klar med nästa omgång och jag har passerat och kokat omgången innan, teamwork.

Sedan så är det en stor del av min livsfilosofi, att leva nära naturen och ta tillvara på det som den ger. Man uppskattar verkligen frukt och grönt på ett annat sätt när man tar hand om det och gör egna inläggningar, sylt och mos. Jag blir alltid lite irriterad när jag ser dessa magnifika äppelträd i folks trädgårdar som dignar med frukt och år ut och år in så hänger den där tills den faller ner på marken och ruttnar bort. Vill man inte ha sina äpplen kan man ju höra sig för om någon annan vill ha dem. det är slöseri med naturens gåvor att inte ta hand om det man kan.

Jag har ju inga barn men hade jag haft det hade det varit ännu mer självklart att hålla på med allt det här. Några av mina först minnen som barn är när mormor, mamma och jag stoppade julkorv och gjorde äppelmos. Dels så tror jag att det är nyttigt att barn vet var saker kommer ifrån, att äppelmos inte kommer från en burk utan från äpplen. Dels så skulle det kännas tryggt att veta precis vad barnen stoppar i sig. Idag är det sådan hysteri kring barnens mat. Det ska inte vara det och inte det och man får inte äta för mycket sådant. Det enklaste och bästa sättet att undvika allt sånt är att göra saker och ting själv, då har man den absolut största kollen på vad de får i sig. Sist men inte minst så är det nyttigt för barn att redan från början lära sig att vara tacksamma för vad man kan få från naturen och varför det är viktigt att ta hand om den. Att lära sig att vi lever i symbios med naturen, att om vi tar hand om den så tar den hand om oss, är en viktig bit enligt mig. Och genom att göra sådant här med barnen så kommer de att automatiskt förstå det utan att man behöver ge långa föreläsningar om det.

Jag känner mig alltid nära naturen när jag syltar och saftar. Det är som att jag bevarar en liten del av sommaren eller hösten för att sedan kunna plocka fram den i vinter och njuta.

 

Gurkburk

Nu har jag skördat de sista gurkorna för året. Mina gurkplantor tyckte att det började bli för kallt så de började gulna. Då gäller det att vara snabb och plocka av de sista gurkorna.

Gurkorn är så kallade Västeråsgurkor och inte så goda att äta som de är, utan jag  satte igång att lägga in dem. Av sex fina gurkor blev det tre fulla burkar med inlagd gurka. Jag valde latmans alternativet och gjorde en kall lag att lägga in dem i.

Första steget var att tvätta gurkorna, mina gurkor klänger på en ställning så de ligger inte i jorden. Men har man gurkor som ligger på jord så gäller det att vara riktigt noga när man tvättar dem.

Där efter blandades lagen, den behöver stå en stund med omrörning då och då så att sockret hinner lösa sig ordentligt.  Smaka av lagen, den ska var lite stark av ättikan men med en rund smak av socker. Den ska inte vara så skarp så man känner att man inte kan svälja.

Lag:

3 dl ättikssprit (12%)
3 dl vatten
4,5 dl socker
0,5 dl salt

Sedan ska gurkor och pepparrot skivas och man tar fram senapsfrön och hela vitpepparkorn och ett par dillkronor. Vitpeppar kornen och senapsfröna åker ner i lagen när allt socker och salt har löst sig.

I botten av varje burk lägger man en krondill med stjälk. Sedan gurkor, därefter en krondillskvist till och sist två skivor pepparrot. Fyll på med spad tills burken är full. Sätt på locket och vänta en månad.

Sedan kan man njuta av inlagd gurka hela vintern. Jag ser fram emot en leverpastejsmörgås med gurka från gurkburken.

Dessutom har jag grävt upp de sista rödbetorna, det var ett gäng med småbetor som inte ville växa mer. I vanliga fall så odlar jag bara rödbetor för att jag ska kunna koka och äta med en klick smör. Men de sista småttingarna för säsongen lägger jag in och tar fram till jul och gör sillsallad av tillsammans med lite inlagda gurkor.

Koka rödbetorna och sila av det röda kokvattnet genom ett kaffefilter, släng det inte. Skala rödbetorna genom att under rinnande kallvatten gnugga de nykokta betorna.

I en bunke blandar man 3 delar vatten (det silade, röda kokvattnet), 2 delar strösocker och en del ättikssprit (12%). Rör om tills sockret har löst sig och smaka sedan av.

Lägg rödbetorna i en burk, häll i hela nejlikor och vitpepparkorn. Häll över lagen och lägg två eller tre skivor pepparrot överst. Sätt på locket ordentligt.

Att jag använder kokvattnet beror dels på den vackra färgen och dels på att det smakar lite rödbetor. Att jag alltid har ett par skivor peppar rot överst i mina inläggningar beror mest på att den har en konserverande verkan. Med andra ord minskar risken att burken blir dålig.

Nu har jag dock ett litet bekymmer. Jag har ett för litet kylskåp… Med alla inläggningar och syltburkar som trängs där inne så får jag nästan inte plats med någon vanlig mat. Nåja jag får väl leva på inlagda gurkor och marmelad ett tag fram över :).