Semesterlugn på jobbet

Fördelen med att ha sen semester är att man jobbar när alla andra, inklusive våra användare, har semester. Lugnet som lägger sig över kontoret är otroligt. Samtalet rör sig mer om pokemon, senaste spelen och bra böcker än om supportfrågor. 

Det är skönt med lite lugn och ro. Själv spenderar jag lugna stunder med att titta på Overwatch och lära mig att spinna på slända. Jag tror det blir en mössa….

Det är skönt med lugn och ro. Mindre skönt när alla kommer tillbaka från semester och har glömt lösenordet. Men det är lagom till jag går på semester.

Annonser

Leva på landet utan bil

Livet på landet har alltid varit det som lockat mig. Städer har sin charm men jag vill inte bo i en. När jag flyttade till mitt lilla hus så fick jag höra att jag aaaaldrig skulle klara av att bo där, ensam kvinna utan körkort.

Att inte ha körkort och bil är påfrestande ibland. Att hitta alternativ till att köra hem otympliga varor är knepigt, busstiderna är inte alltid de bästa, under sommaren slutar bussarna utanför att gå så då blir det till att knata/cyckla till byn och ta bussen därifrån. 

Men helt ärligt så är det inte så jobbigt som jag var rädd att det skulle bli.

Det är billigt att skippa bilen. Jag känner dessutom mig själv så pass att jag vet att jag skulle välja bilen även om jag kunde gå. 

Dessutom får man uppleva saker när man går till bussen som man annars lätt missar. Så här ser en vanlig promenad till bussen ut när jag åker till jobbet:

Vem vill inte starta sin dag på det sättet?

Dessutom, sedan Pokemon GO kom så hittar man alltid något att sysselsätta sig med.

Men även om jag ser alla fördelar med att inte ha bil så är det nog dags att bli vuxen och skaffa körkort. Kanske mest för att det tar emot att tänka på att promenera till busshållplatsen i byn under jullovet när snö och kyla är en risk.

Ibland tappar man hoppet

Det dök upp ett mail på jobbet. Kvinnornas omklädesrum får kodlås och vi fick koden utskickad. Varför denna uppgradering? För att det blivit vanligt att vissa män ”råkar” gå fel.

image

Ärligt talat så trodde jag att man idag hade kommit ifrån sådant beteende, även om man är man. Hur man nu kan skylla på att man råkade göra ett misstag och ta fel omklädningsrum är ett mysterie då männens och kvinnornas omklädningsrum ligger i helt olika delar av byggnaden och kvinnornas har en stor siluett av en person i klänning på dörren.

Jag drabbas inte, jag behöver inte använda omklädningsummet. Men det är sådana här tillfällen då jag tänker: radikala feminister har rätt, någon behöver ändra mäns inställning till rätt och fel. Kvinnor ska väll ändå inte behöva låsas in för att få vara i fred.

Det magiska ögonblicket

Som de flesta av er har förstått så är jag väldigt glad i mitt jobb. Men det finns ett magiskt ögonblick precis när jag har slutat som jag njuter lika mycket av varje dag.

Efter att ha suttit på kontoret hela dagen bland datorer och arbetskamrater (båda grupper alstrar en del värme och tar en aning syre)  så stiger jag ut genom porten och så får jag nästen en överdos av friskluft. Det är nästan gudomligt, speciellt om det är lite småkyligt.Det är verkligen ett ögonblick att njuta av.

Jag tror på fullt allvar att vi behöver bli bättre på att uppskatta de här små ögonblicken som kommer i vardagen. Att vara lycklig i stunden gör nog mer nytta än skada 🙂

Deprimerande men viktigt

Caffesinner tar i sin blogg Nouw upp ett ämne som är brännhett, deprimerande och faktiskt väldigt viktigt. Hennes inlägg heter ”En halvfärdig lista om manshat:”. Jag hatar inte män, i alla fall inte i allmänhet. Faktum är att jag försöker att hata så lite jag bara kan rent generellt.

Men samtidigt, när jag läste igenom hennes lista så insåg jag att jag kunde känna igen mig varenda punkt mer eller mindre. Det är vansinnigt läskigt. Det som verkligen är oroväckande i min värld är att det är vardag, det är inget konstigt att som kvinna leva i den världen. Men sammanställt i listformat så känns det verkligen inte okej, inte okej alls.

Jag slogs genast av en tanke när jag läste listan. Förra veckan var det sport lov här i krokarna, vilket innebär att den bussen jag åker till och från jobbet ställs in och ersätts av taxi. Smidigt och bra för alla. Men 9 av 10 resor så kände jag om inte rädsla så obehag för att sätta mig ensam i en bil med fullt främmande människa och köra runt på den svenska landsbygden där det inte finns ett hus i synhåll. Den 10:e gången var det en kvinnlig förare. Mest obehag av allt var de gångerna de kom med minibuss och lämnade bakre dörren låst och därmed tvingade mig att sitta bredvid dem i framsätet. Inget hände och jag skulle inte påstå att jag var rädd eller satt som på nålar. Det var mer en känsla av att hela tiden vara medveten, att inte helt kunna slappna av.

Ju mer man tänker på det, ju fler situationer  dyker upp i medvetandet. Det är deprimerande att inse hur inskränkt jag som kvinna egentligen är, vad samhället egentligen anser är acceptabelt att jag ska godta. Det är en nyttig tankeställare både för kvinnor och män.

Hon var en mycket klok å förstående mor…

… trots att hon var en ko – lyder det klassiska citatet från tjuren Ferdinand. Min mamma är en mycket klok och förstående mor, tots att hon inte är en ko. Hon har alltid accepterat mig, och mina vänner, för de vi är. Hon har alltid varit mamma som ställt upp och skjutsat in mig och kompisarna till stan när vi hade en ”teater-period” och fick för oss att vara kultiverade och gå på teater varannan vecka. Hon säger aldrig något om de val jag gör i livet så länge hon ser att jag är lycklig och mår bra.

En gång i vuxen ålder har hon satt mig ner och frågat vad jag sysslar med. Det var för 6 år sedan när jag arbetade på en riktigt dålig arbetsplats och jag mådde så psykiskt dåligt av det att det påverkade min fysiska hälsa. Då steg mamma in och yttrade de berömda orden: ”Om inte du säger upp dig så går jag till din chef och gör det åt dig”. Det var aldrig tal om att stanna kvar för det är viktigt att ha ett jobb, eller att jag skulle skärpa mig och slita på. Hennes ord var ”Det löser sig alltid med jobb, du kan hitta ett nytt, men du måste må bra”.

Så igår när vi pratade så kom de berömda orden ”Vi måste prata om en sak”. Det spelar ingen roll att jag är över 30-år, första instinkten när mamma säger så är: Jag har inte gjort något. Hon var lite orolig för mig. Hon tyckte jag inte gjorde något annat än att ”arbeta och sitta där på landet”. Hon tyckte jag skulle hitta på något roligt. Om jag ville åka iväg på semester så kunde alltid hon ta hand om katten.

Min mamma är så söt. Jag lovade att se till att planera in något riktigt roligt. Så efter vi lagt på luren så gick jag och tittade lite på nätet och hittade två fotoutsällningar i Borås som jag verkligen ville se. Så jag bokade en helhelg i Borås och passade på att planera in lite shopping och lite umgänge med vänner i den trakten. Ringde mamma och frågade om hon kunde vara kattvakt och hon blev riktigt glad.

Jag har tur som har en mamma som henne. Det är inte alla vars föräldrar påpekar att de borde ta sig tid att ha roligt 🙂

Perspektiv

Universum är, i runda svängar, 13,7 miljarder år gammalt. Solsystemet är ungefär 4,6 miljarder år gammalt. Homo sapiens som art är ca 200 tusen år gammal. Har man tur så lever en människa i 100 år. Låt oss se det i rena siffror; Universum : 13 700 000 000, Solsystemet : 4 600 000 000, Homo Sapiens : 200 000, Människan : 100.

Var vill jag komma med det här? Perspektiv är viktigt inom alla delar av livet. Allt kan sättas in i perspektiv och beroende på vilket perspektiv man väljer så kommer saker och ting att få olika innebörd. För oss människor känns vårt solsystem uråldrigt, men i jämförelse med universum är det ganska ungt. Våra liv känns som ett sandkorn på en enorm strand. Men vi har möjligheten att påverka vår värld under våra korta ögonblick på ett enormt sätt.

Det är nyttigt att påminna oss själva både om vår storhet och om vår litenhet. I det stora hela, i universums historia, så är ett människoliv ingenting, inte ens det arv vi lämnar efter oss är betydelsefullt eftersom mänsklighetens hela existens är som en punkt på sidan i en enorm bok. Men för de som finns runt omkring oss så är vårat liv betydelsefullt och vår närvaro, eller frånvaro, kan vara mer betydelsefull än något annat.

Det är en paradox att samtidigt helt sakna betydelse samtidigt som man är viktigast i världen. Men det är nyttigt tankeexperiment att fundera på för det skapar balans.

Ibland, när jag tar mig en promenad en helt stjärnklar natt, när jag går i naturen där ljuset inte påverkar vilka stjärnor man kan se och jag tittar upp, då får jag svindel av alla stjärnorna. Det är en sugande känsla i magen som är förenad med nästan omedelbar skräck. Förmodligen är det de mest ursprungliga, djuriska, delarna av hjärnan som instinktivt registrerar perspektivet och inser min egen litenhet. Där ute på fälten så är det med skräcklandad förtjusning jag tittar på natthimlen. Det finns få saker som är så vackra och få saker som är så skräckinjagande. Det är perfekta nätter för att få perspektiv på livet.