Sultan har fått sitt ”förevig”hem

st

Idag kom ett väldigt trevligt äldre par och hämtade Sultan. Han kommer att bli enormt bortskämd och kommer att få all uppmärksamhet som han vill ha. Visst känns det skönt, framför allt för Sultans del, men också väldigt tomt och lite sorgligt för min egen del.

Sultan har verkligen varit katten som tagit plats här hemma. Har är pratglad och kelen och charmig till tusen. När jag försökte göra något annat än att sitta och klappa honom så skulle han  vara med och titta och om han inte fick vara med var hans lösning att sätta sig i soffan och yla tills någon gav honom uppmärksamhet.

När man är stödhem så är man från början inställd på att katterna inte kommer att stanna för alltid. Men två år är en lång tid och man fäster sig oerhört vid de små liven. Jag har flera gånger funderat över att skriva över båda katterna på mig så att de fick ett permanent hem. Men jag visste att framför allt Sultan skulle må mycket bättre om han dels fick vara ensamkatt och dels fick vara hos någon som var hemma hela dagarna. Det har märkts tydligt på senaste tiden då jag inte har kunnat arbeta hemifrån på det sättet som jag har gjort tidigare.

Så när det här paret hörde av sig till handläggaren på katthemmet som i sin tur tog kontakt med mig så insåg jag att det var perfekt för Sultan. Även om jag i 10 sekunder övervägde att säga att jag ville att han skulle stanna här. Paret, båda pensionärer, var enormt trevliga och Sultan charmade dem på två sekunder. Jag tror att det kommer att bli perfekt för alla parter. Även om både jag och Köttbullen kommer att sakna honom så kommer Sultan få allt det han vill och behöver ha.

Annonser

Livet med två katter: Sängplats

Jag tyckte att den här klassikern passade det här inlägget. Ja det här med sängplatser och två katter. När Köttbullen och Sultan kom till mig hade jag en 90 säng. Det visade sig väldigt fort att det inte alls var hållbart. Det började med att jag gick och la mig, sedan kom Köttbullen och skulle ligga vid mina fötter. Så jag makade lite på fötterna så han fick plats. Där efter kom Sultan och skulle ligga bakom min rygg. Så jag makade lite på mig så att han skulle få plats. Så somnade vi. Sedan vaknade jag mitt i natten av att både Köttbullen och Sultan nu hade sträckt ut sig tvärs över sängen och jag låg och balanserade på 5 cm längst ut.

Så vad gör man? Köper man mysiga korgar till katterna, ser till att schasa ner dem från sängen? Nej man går och köper en 180 säng.

Det underliga är att nu för tiden så ska Köttbullen ligga på mina ben och Sultan ska ligga på min huvudkudde med hakan på min axel. När jag ber dem att lägga sig bredvid så gör de det, under protest, men ska då spendera 5 min med att gnabbas om vem som ska sova var. Det finns gott om utrymme, de har valmöjligheter, men de ska naturligtvis båda ligga på samma ställe. När alla har hittat sin plats så börjar Köttbullen tvätta sig så hela sängen guppar. När Köttbullen är färdig så har Sultan somnat och ligger och småsnarkar.

I vanliga fall stör allt detta mig inte det minsta. Jag somnar oftast som en stock. Men de där kvällarna när man redan är lite rastlös eller redan har svårt att somna så är det ren tortyr. Men för det mesta är det bara mysigt.

På sommaren så sover båda katterna ute på altanen, de har fått ett litet näste där som de kan krypa upp i och där ligger de i en hög och spanar in trädgården. Sultan är den som är mesigast. Så fort det regnar, är lite småfuktigt eller det minsta kyligt så sover han inne. Köttbullen är mer härdig och kan sova ute till oktober-november om det inte blir allt för kallt. Helst skulle jag vilja att de sov inne varje natt, men om jag försöker så väcker de mig vid tvåtiden och ska gå ut. Så jag tvingar dem inte.

Deras sätt att lägga sig till ro är vansinnigt roligt att titta på. Köttbullen tar sikte mot en plats han tycker ser skön ut. Stövlar fram till platsen och sjunker ihop med en smäll som om bensinen tagit slut. Sedan ligger han där. Sultan går runt, luktar lite här, puffar lite där, trampar lite där. Puttar lite på mig så att jag ska klappa och väljer sedan en helt annan plats att lägga sig på. Sedan ligger han och bökar ner sig och gör det riktigt bekvämt.

Ibland kan jag bara sitta och titta på katterna, de är verkligen underhållande.

Livet med två katter: Matskålen

2kattDet är inte alltid Sultan och Köttbullen är bästa vänner. Ofta är det Sultan som tycker att Köttbullen blir lite för efterhängsen och fräser till. Jag kan förstå honom, Köttbullen dyrkar Sultan och vill alltid vara precis där han är. Det inkluderar matskålen.

Prövningen med matskålarna började när de flyttade hit. För torrfodret fick de två skålar, en lite större och en lite mindre. De skulle båda äta ur den något mindre, gärna samtidigt. Det ledde till en hel del fräs eftersom båda inte fick plats att äta på samma gång så de knuffade undan den andre.

Lösningen, trodde jag, var att skaffa en stor skål som båda kunde äta ut. Nej det funkade inte för plötsligt ville ingen äta torrfoder. På sin höjd kunde de peta ur en och annan liten bit med tassen och knapra på.

Nehe, dags för matte att tänka om. Det införskaffades två små skålar. Då var vi tillbaka till ruta ett. Båda åt torrfoder men ur samma skål. Fortfarande åtföljt av en hel del fräs och spott.

Efter en hel del funderande och kliande i huvudet så stötte jag på lösningen en dag när jag var på zoo-butiken. En hundskål med två små fack. Den inköptes och togs hem för att provas. Succé! Nu har de var sin liten skål att äta ur, men eftersom de sitter ihop så är det ju tekniskt sett samma skål, vilket tycks vara viktigt. Nu kan de sitta på rad och lugnt äta sitt torrfoder utan att behöva puttas och fräsa.

Alla är lyckliga och de gamla skålarna donerades till grannens hund.