Vad skulle du vilja berätta för någon som aldrig träffat en nyhedning?

Jag fick en intressant fråga här om dagen: Vad skulle du vilja berätta för någon som aldrig träffat en nyhedning? Vid tillfället så raspade jag ur mig ett ganska generiskt svar. Men jag har funderat på det lite och det finns faktiskt ett lite djupare svar som jag vill dela med mig av.

Det absolut viktigaste jag skulle vilja att alla skulle veta om nyhedningar är att det inte finns en sorts nyhedning. Precis lika lite som det finns en sorts kristna eller en sorts muslimer. Nu menar jag inte bara att vi har olika trossystem, eller inriktningar. Utan att vi alla har olika sätt att närma oss nyhedendom och livet som nyhedning. Jag har tidigare skrivit om de två ”arketyperna” och detta är nästan samma sak.

Det finns nyhedningar som aldrig skulle sätta sin fot i en kristen kyrka eller en moske. Det finns nyhedningar som kan delta i en gudstjänst av en annan religion baserat på att de respekterar alla religioner även om de själva inte tillhör dem.

Det finns nyhedningar som anser att man måste var på ett visst sätt, ha en viss bakgrund och så vidare för att får  kalla sig det ena eller det andra. Och det finns nyhedningar som anser att man får kalla sig vad man vill så länge man känner sig bekväm i den rollen.

Vi är alla individer och det finns många olika sorter av oss.

Nästa sak jag skulle vilja förmedla  är att de allra flesta av oss är trevliga människor. Det är alltid bättre att fråga något man undrar över än att anta att man vet svaret och döma personen utifrån det.

De allra flesta av oss svara gärna på frågor och blir glada över att någon visar intresse för vår livsstil. Men so msagt, vi är alal individer och inte alla är bekväma med att vara öppna med hur de lever. Kanske för att de har mött mycket fördomar från andra människor eller så kanske de inte är bekväma med sin roll riktigt än. Så döm inte ut alla, eller den enskilda, för att du har frågat något och inte fått ett svar.

Jag får ofta frågor och jag svarar på de allra flest både här på nätet och i verkliga livet. Men ibland så kan det hända att någon frågar något som är väldigt personligt. Personen i fråga kanske inte inser hur personlig frågan är eftersom de inte är insatta i vad de faktiskt frågar om. Då brukar jag säga att det är en personlig fråga som jag inte svara på. Likadant om det är en riktig nybörjare som frågar om väldigt avancerade saker så brukar svaret bli att personen nog bör få mer erfarenhet innan vi diskuterar sådana saker.

Nybörjare och människor som inte har någon kännedom om nyhedendom tycker ofta att sådana svar är till för att hålla dem utanför eller för att skapa mystik eller för att man är sur och vresig. Men faktum är vissa saker som för en oinvigd kan verka triviala kan vara väldigt personliga och vissa saker behöver förkunskap, du lär dig inte att backa med släp innan du har lärt dig grundläggande färdigheter för att köra bil.

 

Webbshoppen är tillbaka

Ja efter ett års funderande så nylanserar jag webbshoppen så smått idag (hipp hipp hurra!!). Den ser lite annorlunda ut men jag hoppas det är till det bättre.

Den stora förändringen är trotts allt inriktningen. Jag har börjat med att lansera mina tekningar som finns att köpa både med och utan ram. Som denna ”Drawing the moon”.

20150928_120258Nästa steg kommer att vara att lansera en linje med ansiktsmasker, fotbad och skrubbs för huden som är helt hemmagjorda av mig och som bara innehåller naturliga produkter. Inga konserveringsmedel eller andra tillsatser utan i princip kan du ta en sked och äta dem (även om jag inte rekommenderar det då de inte är gjorda för att smaka gott). Jag väntar bara på ett par tillstånd innan jag kan lansera dem så jag får bjuda på en teckning till i stället (Relaxing beauty)

20150928_115304Sist men inte minst kommer jag att erbjuda små nybörjarpaket för magisk användning. Det kommer att vara små set som innehåller allt som behövs för att genomföra en viss magisk ritual. Det är inte meningen att dessa ska vara något som man köper varje gång man utför magi. Utan ska snarare ses som ett prova-på set. När man sedan har provat hur det fungerar med det färdiga setet så kan man börja ändra lite på vad man vill använda, vad man inte vill använda och vad man vill lägga till och sedan köpa dessa saker själv.

Min webbshop hittar ni enklast genom att klicka på fliken i överkant av bloggen och följa länken därifrån. Jag skulle bli väldigt glad om ni ville berätta vad ni tycker om den och om ni har några önskemål får ni som vanligt hojta så ska jag se vad jag kan göra åt saken. Vill ni dessutom dela min shop med andra så skulle jag rent av bli överlycklig.

På de mest oväntade ställen…

Ibland tror man att man är ensam om att arbeta med magi och liknande. Lilla isolerade jag här ute på landet kan jag tänka. Men man vet aldrig….

Idag var jag på promenad med Felix och vi mötte en av grannarna som också har en liten hund. Vi träffas lite då och då och brukar stå och prata lite när hundarna leker. Hon är trevlig och uppväxt här i byn så hon känner allt och alla och jag får alltid reda på nya saker när vi pratar. Så idag kom vi av någon anledning in på att plocka svamp. Då berättar hon hade hittat Sprängticka (Chaga) på ett par björkar i närheten. Det ena ledde till det andra och det visar sig att både hon och hennes man arbetar med bland annat slagrutor.

Där ser man, vi finns på fler ställen än vad man tror. Nu ska jag hem till henne och dricka kaffe på torsdag så vi kan prata lite mer. Ska bli spännande, alltid så kul att träffa likasinnade människor.

Ibland får man läxor som man inte väntade sig. Som att vara öppensinnad och inte bilda uppfattningar utan att känna personer ordentligt. läxan lärd, i alla fall för tillfället.

Magiska stunder i vardagen

Magi är inte alltid storslagna ramsor, brinnande ljus och konstigt doftande örter. Magi kan lika gärna vara energi som kommer in i din vardag eller som du sänder ut. Men vi är ofta dåliga på att upptäcka de där små gnistorna som finns runt omkring oss.

Men lite då och då så blir jag påmind om att det kanske är dags att jag borde bli mer medveten om vad som händer runt omkring mig. Idag kom Sultan gående och hoppade upp i soffan bredvid mig. Som vanligt böjde jag ner huvudet mot honom för att han som vanligt skulle ge det en lite buff med sitt huvud. Det är så vi säger hej på dig. Men i stället för att bara buffa till mitt huvud så böjde han sig fram och när våra pannor möttes så började han spinna och så satt vi en stund, panna mot panna.

I den stunden så fanns det en sådan påtaglig koppling mellan oss, ett känslomässigt band, som nästan fick mig att rysa. Jag tror att de flesta av oss har upplevt sådana ögonblick med andra levande varelser, vare sig det är djur eller människor. Ett ögonblick då man helt och hållet öppnar sig och man blir helt medveten om djupet av sina känslor för denna varelse. Det är som att stå på kanten till ett stup och titta ner i en evig avgrund.

När stunden var över så ruskade Sultan på sig och satte sig för att tvätta de uppenbart oerhört smutsiga fläckarna som fanns på rumpan. Själv blev jag sittande och funderade en stund. För om jag verkligen analyserade stunden och känslan så visst flöt det energi mellan oss. Inte på samma sätt som när man utför en riktad ritual eller en medveten magi. Utan snarare en väldigt mjuk och lugn energi som lade sig som bomull runt hjärtat.

En liten magisk stund i vardagen kan ändra riktningen på resten av kvällen. Framför allt så väcker det en stor och mycket jobbig fråga. Hur lämnar man vidare en individ som man kopplar med på en sådan nivå? love

Min tro och min förhållning till mat

Ibland får jag frågan varför jag håller på som jag gör med syltning, saftning, slakt och annat. Jag har upptäckt att det är en fråga som kräver långt svar.

Det första delsvaret är att jag gör det jag har fått lära mig att göra. I min familj har vi alltid syltat, saftat och slaktat. Vi har lagat vår mat från grunden och det är väldigt sällan jag under min uppväxt åt pizza, hamburgare och liknande. Så nu när jag ska laga mat så blir det ju mycket av samma metoder. All min favoritmat är mat som mamma har lagat från grunden. De år (de har faktiskt funnits) då vi inte har syltat och saftat och slaktat så har det känts som att något saknas. Att gå och köpa till exempel lingonsylt i affären är för mig något av en mardröm.

Så min mamma, min mormor och min farmor har lagt grunden för att jag nu sliter med allt det här. Vilket jag är enormt tacksam över. Mycket av den kunskapen som de har gett mig är kunskap som gått förlorad i många familjer då den generationen som växte upp runt 70-talet inte alls hade intresse eller lust att engagera sig i sådana här saker.

Sedan kommer den mer praktiska orsaken. Mycket av det som jag gör finns inte att köpa i affären och de saker som finns att köpa smakar… eh mindre bra. Men som jag tidigare har sagt så kan det vara en riktig utmaning att få tag i syltad pumpa, inlagda gröna tomater eller ingefärspäron. Så om jag vill äta de sakerna så får jag göra dem själv.

Nästa del är att jag får större kontroll över vad som finns i min mat. Inga e-ämnen, inga konstiga ingredienser, bara det jag vill ha. Jag tror att det i längden är en sundare mathållning.

Ännu en del är för att jag helt enkelt tycker att det är roligt och spännande. Ofta hjälper min mamma till, den stora experten på sådant här, och då blir det extra kul. Vi pratar om allt och inget medan vi arbetar, tar en paus och dricker lite kaffe och så lär jag mig varje gång något nytt.

Den sista biten är kanske den som är nyast för mig. Det är den religiösa delen. Ju mer jag funderar på det och ju mer jag läser så ser jag allt det som vi får i from av frukt, bär, kött och så vidare som gåvor från gudarna. Det är i slutändan de som låter årshjulet snurra, som ger oss skörden och som låter boskap och djur växa. Så att kasta bort allt det är som att kasta bort gåvor från gudarna.

Så jag ser det som en stor del i min religiösa praktisering att ta hand om det jag kan. Det är en handling som stärker bandet mellan mig och mina gudar, de ger mig något och jag tar hand om det. Därför ser jag också alltid till att ge gudarna en gåva tillbaka, ett offer av något slag, och att tacka. Vi får så oändligt mycket av dem och för det mesta så tar vi det för givet. Så oavsett om maten kommer från ica eller från landet så skadar det inte att ta ett par minuter och meditera över var i från den kommer och hur den hamnade på ditt bord.

Så jag skulle säga att min förhållning till mat och min tro är väldigt nära samman knutna och det är en stor del i varför jag vill utvecklas och bli bättre på att ta omhand det som finns runt omkring mig.

Vad har du för förhållande till att sylta, safta och annan omhändertagning och tillredning av råvaror?

Legacy of the divine tarot

Idag kom brevbäraren med ett paket innehållande tarotleken Legacy of the divine tarot. Jag har ju redan syster leken Gilded Tarot som jag älskar. Jag kan säga att jag älskar den här precis lika mycket, om inte mer.

Jag har visserligen inte arbetat med den än, jag håller fortfarande på att läsa den enormt spännande medföljande boken om inspirationen till korten. Men bara man tittar på korten så svindlar det lite i magen. De är väldigt kraftfulla och känsloladdade. Det kommer att bli ett nöje att arbeta med dem och se hur de talar till mig.

När jag tittade igenom korten så var det två stycken som verkligen grep tag i mig. Det första var 10 i bägare:

Det andra var dam i mynt:

Det var helt klart mina spontana favoriter. Ska bli kula tt se om det förändras när man arbetar med leken. Jag hoppas ni alla har det bra där ute i regnet. Jag ska ta och äta lite ny uppgrävda potatisar med lite sill till. Så här är livet bra 🙂