Från ull till mössa

I sommras fick jag hem helt underbar merinoull och beslutade mig för att göra ett mjukt och ganska grovt garn. Eftersom Gröna Anna (spinnrocken) inte alls gillar att spinna tjockare garn så beställde jag hem en stödd slända.

Slända med ask pinne och körsbärs knopp. 

Merinoull i medelhavets färger.

Så satte jag igång. Jag har aldrig använt en stödd slända, men det gick förvånansvärt snabbt att lära sig.

Jag beslöt att tvinna det till ett tvåtrådigt garn. Lite ojämt men väldigt bra balanserat.

Sedan plockafe jag fram virknålen och virkade en mössa. 

Det är väldigt tillfredställande att göra allt från grunden och det tog bara tre veckor av kvälls avkopplande handarbete. 

Zodiaken på mitt sätt

Möten kan vara alldeles, alldeles, alldeles… vansinnigt tråkiga. Då gäller det att hålla sig vaken på alla sätt som är möjliga. Mitt senaste sätt är att sitta och skissa på små zodiak figurer. Kanske inte helt traditionella, men jag tycker de blev riktigt söta. Jag tror dessutom de kommer till användning inom en snar framtid.

Webbshoppen är tillbaka

Ja efter ett års funderande så nylanserar jag webbshoppen så smått idag (hipp hipp hurra!!). Den ser lite annorlunda ut men jag hoppas det är till det bättre.

Den stora förändringen är trotts allt inriktningen. Jag har börjat med att lansera mina tekningar som finns att köpa både med och utan ram. Som denna ”Drawing the moon”.

20150928_120258Nästa steg kommer att vara att lansera en linje med ansiktsmasker, fotbad och skrubbs för huden som är helt hemmagjorda av mig och som bara innehåller naturliga produkter. Inga konserveringsmedel eller andra tillsatser utan i princip kan du ta en sked och äta dem (även om jag inte rekommenderar det då de inte är gjorda för att smaka gott). Jag väntar bara på ett par tillstånd innan jag kan lansera dem så jag får bjuda på en teckning till i stället (Relaxing beauty)

20150928_115304Sist men inte minst kommer jag att erbjuda små nybörjarpaket för magisk användning. Det kommer att vara små set som innehåller allt som behövs för att genomföra en viss magisk ritual. Det är inte meningen att dessa ska vara något som man köper varje gång man utför magi. Utan ska snarare ses som ett prova-på set. När man sedan har provat hur det fungerar med det färdiga setet så kan man börja ändra lite på vad man vill använda, vad man inte vill använda och vad man vill lägga till och sedan köpa dessa saker själv.

Min webbshop hittar ni enklast genom att klicka på fliken i överkant av bloggen och följa länken därifrån. Jag skulle bli väldigt glad om ni ville berätta vad ni tycker om den och om ni har några önskemål får ni som vanligt hojta så ska jag se vad jag kan göra åt saken. Vill ni dessutom dela min shop med andra så skulle jag rent av bli överlycklig.

Äntligen en garn och pyssel hylla

I år har jag velat få lite bättre ordning på mina garn och pysselsaker. Men så ska man ju komma på en bra lösning. Tidigare har garnen fått ligga i påsar i en gammal klädkorg. Inte bästa sättet om man vill ha lite översikt över vad man har och det blir lätt att man köper mer fast man redan har.

Men så i somras så renoverade jag övervåningen och fick då ett skapar rum där jag kan ha allt från spinnrocken till syskåpet. Så då var det dags att ta tag i projektet på allvar.

Jag hade tur, för ett besök på IKEA hittade jag på fyndavdelningen Gnedbyhyllor för 25 kr/st. De är gjorda för cd/dvd förvaring. gnedbyDet finns dock inte en chans att jag skulle få in en sådan stående på övervåningen (som på högsta stället har en svindlande takhöjd på 180 cm). Men med fyrkantsvirke och en skvätt färg tillverkades fyra ben och så staplades de på varandra och fästes samman med skruv och sedan i väggen.

SG1L4359

Sedan använde jag hyllorna som skiljeväggar, de klistrades fast med trälim för att bli tillräckligt stabila. Där efter var det bara att fylla med vad man nu hade.

SG1L4421

Förutom garn finns det lite annat pyssel som pärlor, det finns även en hel del foton som inspirerar mig.

SG1L4423

I den blå lådan är det fullt av spets, det är spets som jag har virkat, min mamma och mormor och farmor har virkat. Nu ska jag bara klura ut vad jag ska använda all spetts till. Funderar på att sy lakan. Den lilla träasken under har min mammas morfar gjort, i den ligger min mammas mormors virknål som han också har gjort. Guldlådan som skymtar till höger är en gammal burk för cigaretter i den finns trådrullar, ovanpå ligger en liten plåtask för magnycyl som innehåller gamla knappnålar med metallhuvud.

SG1L4422

Här ser vi lite av alla mina mormorsrutor. Älskar att virka dem när jag behöver något att göra men inte vet vad. Nu har jag inte en aning om vad det ska bli av dem, men det upptäcker jag. Den mörka träasken kommer från amerika och tillhörde min farmors moster som emigrerade och sedan kom tillbaka när hon blivit änka. Den är full a bijouterier från damen i fråga. Bakom finns en gammal papperspåse full av ryanålar, perfekta när man ska fästa ändar på stickade och virkade saker.

Så även om lite av garnet inte fick plats så blev jag väldigt, väldigt nöjd med min hylla. Kanske blir det en till lika dan bredvid i framtiden om jag springer på billiga hyllor igen 🙂

En sådan dag

Idag är en sådan dag som jag önskar alla dagar vore.

Jag har ägnat förmiddagen åt att ställa i ordning altanen inför våren. Sedan lagade jag en enorm omgång kroppkakor (56 st) och lite lite dumplings med fyllningen som blev över (26 st). Så nu har jag massor med ”snabbmat” i frysen.

Nu ligger jag i soffan med en filt, en kopp te, en sprakande brasa och lyssnar på irländskmusik och regnet och läser en trädgårdstidning och drömmer om enorma land.

En perfekt dag, nästan 🙂

En ask med minnen

Det finns saker i mitt hem som bara ska vara där. De har alltid funnits i mitt hem och jag använder dem utan att tänka på det. Men ibland tar man sig lite extra tid att verkligen titta på dem.

En av dessa saker är en gammal träask. En gång i tiden innehöll denkritor till svarta tavlan. Men det var väldigt länge sedan. Den ser inte så mycket ut för världen.

image

Men när man öppnar den så visar sig en skatt:  fyra generationers knappar.

image

Det var min gammel mormor som började lägga knappar i den, sedan har vi fortsatt. Det finns inte många likadana knappar, mest udda. Men de är perfekta för mindre projekt eller om man tapparen knapp.

Men något av det bästa med att leta knappar i asken är att få titta på alla roliga knappar.

image

Från vänster till höger: en söt blå plastknapp son ser flätad ut kanske 60tal, en uniformsknapp troligen min pappas, en blå luddig klädd knapp, en liten knapp med texten Ludovicus rex plures non capit orbis (det finns inte plats för mer än en kung Ludvig i världen), den sista knappen är en liten blå metall knapp som satt i den första koftan min mormor stickade när hon väntade mamma.

Nu ställer jag undan asken för ett tag igen. Nästa gång jag behöver den så står den där, lika självklart som alltid.

När man inte läser ordentligt

Ibland får man livsläxor på de mest oväntade ställen. Som ni vet så handarbetar jag en hel del och för det mesta så brukar jag se det som en enorm stor lektion i tålamod. Allt handarbete tar tid och lite då och då så blir det ett fel så att det tar ändå längre tid. Så är det, något jag har lärt mig och till viss del uppskattar.

Mitt senaste projekt är en stickad bolero som man stickar från mudd till mudd i huvudsakligen spetsstickning. Jag satte igång och det går förvånansvärt snabbt. När jag nästan var färdig med första ärmen så tänker jag till lite extra. Det är ett tjockt garn och om jag stickar den som långärmad så kommer jag förmodligen dö av värmeslag. Så tre kvarts ärm med andra ord. Jag började mäta och insåg att ärmen var ca 8 cm för lång för att funka som tre kvarts ärm.

Så vad gör jag? Jo jag repar upp naturligtvis. 8 cm repade jag upp glad i hågen. Sätter en stickmarkör i vardera ända och börjar läsa hur man ska sticka bakstycket. Till min stora förskräckelse inser jag att man helt enkelt bara ska sätta markörer där och fortsätta som vanligt. Jag har med andra ord repat upp åtta centimeter helt i onödan. Ibland blir man trött på sig själv.

Men nu har jag (förhoppningsvis) lärt mig att läsa igenom mönstret innan jag gör något så drastiskt. Men jag blev faktiskt så pass trött på mig själv att jag la ner stickningen och satte igång en diskmaskin istället. Nu är jag sticksugen igen, men Sultan vägrar lämna tillbaka garnet….

SG1L4119

Det sissta julpysslet

Är det någon tid på året som väcker pyssellusten i mig så är det julen. Ja i år dämpas det lite av att det är vårväder ute och att jag förväntar mig att krokusen ska titta upp när som helst. Men pyssel blir det i alla fall.

Det första jag har gjort är något jag började för flera dagar sedan. En krans av hemmaspunnet garn. Jag har provat lite olika spinnmetoder nu i höst och de har inte alla blivit jättebra, speciellt inte de första bitarna. Så nu samlade jag ihop dem och dränkte garnet i en blandning av 1 del trälim och 1 del vatten. Lade ut plastfolie på bänken, kramade ur garnet och formade det sedan till en cirkel. Jag hade lite lite stärkelse i garnet, eller så kanske man borde ha en kärna av ståltråd, så min krans förlorade formen en aning när man hänger den.

När kransen av garn har torkat, tar ca 1-2 dygn. Så dekorerar man den med vad man vill ha. Jag valde lite röda band och ett par glittriga hjärtan som jag fick med i julgrupper förra året. Hängde sedan upp den på dörren med hjälp av fiskelina.

SG1L4069

Nästa sak är något som jag måste göra varje år. En apelsin med nejlikor och röda band. Luktar underbart. Även den hängdes upp med fiskelina.

SG1L4076

Sist men inte minst så gjorde jag något med gamla anor: Kristyr änglar. Sådana här har jag gjort med min mormor och min mamma gjorde det när hon växte upp hos sin mormor. Mamma växte upp under krigsåren då det var dyrt med socker och man inte hade tillgång till godis som man har nu för tiden. Så när julen var över så krossades kristyränglarna och man använde krosset som hårda karameller.

Grundreceptet är: 2 äggvitor, 400 g florsocker, en kork ättikssprit. Sikta ner florsockret i äggvitan och blanda ner ättikan. Vispa med elsvisp tills det blir styva toppar. Där efter kan man tillsätta karamellfärg. Man kan antingen sprittsa ut kristyren eller klicka ut den med sked på bakplåtspapper och sätta ett bokmärke i mitten. Vill man hänga kristyränglarna i granen så klipper man bitar av sytråd eller band som man viker dubbelt och lägger på bakplåtspappret innan man klickar ut kristyren.

Jag fick två plåtar med små änglar att hänga i granen och så en stor stjärna att sätta i toppen (jag kommer fästa den med ståltråd). Tyvärr var jag lite otålig och vispade inte smeten tillräckligt länge. Så mina höll inte sprittsmönstret så bra. Jag använde också glitter på dem (syns inte så bra på bilderna) vilket gör att de inte går att äta. Vill man kunna äta dem men ändå blinga dem så kan man använda ätbart glitter.

SG1L4070 SG1L4072 SG1L4071

Ja det var nog det sista julpyntet som blir pysslat i år. Nu ska de sista tomtarna på plats och i morgon börjar matlagringen. Det ska bli spännande att se hur det gick med saltningen av skinkan i år.

Äpplen här, där och överallt

Just nu är det verkligen äpplen överallt. Eftersom jag hade svårt att hitta äpplen förra året så lade jag in en jätteansträngning i år och pratade med vänner, grannar och annat folk att om de hade äpplen som de inte ville ha så var det bara att ringa.  Så helt plötsligt har jag fått hur mycket äpplen som helst. Inte för att jag klagar. Nu är halva frysen full av äpplemos och det finns påsar med äppelklyftor som är frysta för att användas till bak och till kräm under vintern. Dessutom har det bakats äppelmuffin och äppelkakor och lagats äppelkräm på längden och bredden. Om man ska tro på ordspråket att ett äpple om dagen håller docktorn borta så lär jag inte hamna hos doktorn på länge… Så idag när jag fick en till påse med äpplen så var det självklart vad som skulle göras: Torkade äppelringar.

Det första jag gjorde var att gå ut och kapa ner lite sly från sötbärsträdet. Jag torkar mina ringar över vedspisen och behöver något stabilt att trä upp dem på. Sötbärsved är praktiskt eftersom jag vet att det inte är giftigt. Sedan skalade jag den biten av grenen som skulle ha äpplen på sig.

Där efter gjorde jag i ordning en skål med kallt vatten och citronsyra i. Det för att äpplena inte skulle oxidera och bli mörka. Till slut plockade jag fram skärbräda, kniv, urkärnare och skräpbytta och var sedan redo att sätta igång.

SG1L3904

Man tar först ur kärnhuset med urkärnaren. Beroende på hur stort äpplet är så kan det ta ett par omgångar med den. Vill man så kan man skala äpplet. Men ringarna håller ihop bättre om skalet är kvar, framför allt på de lite mer mjöliga sommar äpplena är det en stor fördel att låta skalet vara kvar. Sedan skivar man äpplet i skivor (ca ½ cm tjocka) så att de får ett hål i mitten. Skär bort eventuella kantstötta, bruna, märken i kanten men försök se till att de håller ihop i ringar.  Där efter lägger man ner dem i vattnet med citronsyra och låter dem ligga där i ett tag.

SG1L3905

Äppelskivor som går sönder kan man använda till att göra paj, kräm eller liknande. Jag gör så att jag gör en 5-7 äpplen åt gången och när de är klara tar jag upp dem ur vattnet och lägger på en tallrik med en dubbelvikt kökshandduk så de får rinna av. Sedan gör jag en omgång äpplen till. När skålen är full tar jag de avrunna äpplena och trär upp på grenen, lägger äpplena i vattnet på tallriken och gör en omgång äpplen till. Så fortsätter jag tills alla äpplen är färdiga.

Sedan sätter jag upp grenen över spisen och ser till att det är en ganska jämn, men inte för hög värme. Man vill ju inte grilla dem utan bara se till att luften är torr och lite varm. Separera äppelringarna så att de inte hänger för nära varandra, då cirkulerar luften omkring dem och de torkar bättre och snabbare. Beroende på hur mycket äpplen, hur tjocka skivorna är och så vidare så tar det 1-2 dygn att torka dem.

Har man nu ungen vedeldad spis så kan man hänga dem över element eller bra ut dem på ett galler och torka i ugnen på lägsta temperaturen. Se då till att sätta en träslev mellan luckan och ugnen så att luckan står lite på glänt. Det går även bra att torka dem i speciella torkar som finns att köpa för svamp, frukt och grönt.

Jag väljer att torka över spisen dels för att jag gillar när de hänger där och man ser hur de sakta blir till de där goda, sega, ringarna. Men även för att det känns dumt att slösa bort värmen som finns där. Nu när hösten är här och speciellt dagar som denna när det regnar och ruskar så måste jag ändå tända lite i antingen spisen eller kakelugnen. Lika bra att utnyttja det som mest.

SG1L3907

Jag använder bomullsgarn som är fäst i krokar i taket för att hålla grenen på plats. Se till att inte använda plastsnören då de kan smälta. Det ska egentligen inte bli så varmt, men det är dumt att chansa. vill man kan man även använda rundstavar i stället för en gren, de är lite enklare att få äppelskivorna att hänga rakt på.

SG1L3909

När jag ändå var i gång så använde jag de förstörda ringarna och gjorde två små portionspajer som jag lagade till i vedugnen. Det är lite knepigt att grädda något där och jag har inte helt lärt mig hur jag ska göra för att få en jämn värme. Men de luktade gott och såg smarriga ut så jag hoppas att det blir gott att äta i kväll.

Så tyst och öde

Tyst och öde har det varit här ett tag, men inte på grund av bristande kreativitet. Snarare tvärt om. Jag har gett mig ut på en enormt spännande, och lite läskig, resa som jag länge har drömt om. Här om dagen startade jag min alldeles egna butik för ullföremål. där finns allt från handspunna garner, kattleksaker av ull och smycken tillverkade av garner jag själv har spunnit.

Idén har funnits så länge bak i huvudet, att få möjligheten att göra något med allt det jag skapar. Men så har det funnits en liten röst som har viskat om att det förmodligen inte är någon som vill ha det jag gör, att allt bara är ett enormt slöseri med tid. Men så den senaste tiden så har jag själv insett att man kan inte låta sina rädslor hindra en, man kan inte låta vad andra människor vill eller tycker är förnuftigt påverka ens egna beslut. Jag måste tacka min vän Dorthe som hav varit så snäll och hjälpt mig genom den senaste tidens något turbulenta svängningar :).

Utbudet i butiken är ännu inte så stort, det är föremål som tar tid att göra, men det växer hela tiden. Än så länge så finns det ingen fysisk butik och det är inte heller mitt heltidsjobb. Men jag har turen att ha ett arbete som jag kan kombinera med mitt företag som ger mig lite ekonomisk trygghet och en dag hoppas jag att jag kan öppna en liten fysisk butik. Ni är hjärtligt välkomna in och hälsa på i min e-butik så länge : Bis Amandum

För mig har det varit enormt viktigt att ta med mina privata värderingar in i mitt företag. Ullen jag använder kommer från lokala bönder och i största möjliga mån från gamla lantraser, alla färgämnen är biologiskt nerbrytbara och giftfria (överväldigande delen är växtfärger) och även de produkter jag använder när jag tvättar och behandlar ullen är giftfria. Jag hoppas så småningom kunna bygga upp ett nätverk av lokala fårfarmare och förhoppningsvis även lokala butiker som vill sälja mina produkter. Jag gillar tanken på lokala råvaror som förädlas och säljs lokalt. Ett litet lokalt kretslopp som ger arbete och inkomst.

Nu när det absolut största arbetet med lanseringen av butiken är klart så hoppas jag att jag kan lägga lite mer tid på bloggen igen, jag har saknat er! Jag hoppas verkligen ni har det bra där ute i sommarregnet (som äntligen har kommit och sätter fart på mina ärtor).