Nu råder lugnet igen

Ja nu har jul och nyår dragit förbi och vardagen börjar åter komma tillbaka. För ovanlighetens skull så har jag avlagt ett nyårslöfte. Det var att försöka att skriva mer regelbundet här på bloggen. Jag gillar att skriva och jag tycker alltid det är roligt när någon hör av sig till mig med frågor eller kommentarer om något jag har skrivit för då känns det som att någon i alla fall har tänkt lite extra på grund av mina ord. Men så kommer vardagen emellan och så ska man göra det ena med det andra med det tredje. Men i år ska jag försöka skärpa mig.

Det har hänt lite saker här under helgerna. Jag ska bli dagmatte åt en liten dvärg schnauzer hane vid namn Felix. Vi påbörjar en provvecka nästa vecka för att se om vi trivs ihop. Det ska bli riktigt kul att ha en hund i huset igen efter ett par år med ”bara” katt. Missförstå mig rätt, jag avgudar min katt. Men den latmasken kommer inte att följa med på några skogspromenader direkt. Felix är en väluppfostrad liten herre med mycket energi men som är en väldigt lugn och stabil hund. Han påminner mig mycket om min förra hund Ida till sättet.

Sedan har jag äntligen hittat min pappas biologiska pappa. Ja inte i livet då utan på papper. Det har varit en ganska krånglig väg men det löste sig när jag väl hittade min pappas adoptionspapper och kunde skriva till länsarkivet i Göteborg. Det kanske inte låter som en jätte stor sak, men i min familj så är det faktiskt det. Min pappa fick veta sent i livet att han var adopterad och det tog honom ganska hårt och han hade mycket funderingar kring hans biologiska pappa. Nu lever ju inte min pappa längre så tyvärr kan jag inte dela med mig av mitt fynd. Men det känns ändå bra att någon till slut tog tag i saken. Dessutom ger det mig en helt ny, spännande, gren att forska på i släktträdet.

Lite underligt var det när jag läste min biologiska farfars dödsdatum och insåg att han och pappa dog med knappt två veckors mellanrum. Det gjorde mig lite sorgsen eftersom det innebär att pappa hade haft möjlighet att träffa honom. Men vissa saker är helt enkelt inte meningen.

Visst är det konstigt att saker som man ibland funderar över verkar komma till en i verkliga livet. Ibland funderar jag på om det är en omedveten form av magi. Magi i grunden är ju att rikta energin mot ett mål. Så om man verkligen går och tänker på något så kanske man omedvetet riktar sin energi mot det.

Det var nämligen så att när jag hittade min biologiska farfar så väckte det en hel del tankar hos mig om min pappa och om mina halvsyskon på pappas sida som jag knappt har haft någon kontakt alls med. Jag har länge varit lite kluven på det ämnet och nu verkade det bubbla upp till ytan och jag gick och funderade på om jag skulle försöka få kontakt med någon av dem. Jag hade inte riktigt bestämt mig men så en dag när jag går in på facebook så har jag fått ett meddelande från min halvsyster som med hjälp av sin dotter har letat upp mig där.

Det var ju då ett sammanträffande. Så nu ska jag åka och hälsa på henne och hennes familj lite senare under månaden när allt har lugnat ner sig efter jul och nyår. Jag ser fram emot det samtidigt som jag är lite orolig. Sist jag hade kontakt med den sidan av släkten (då min halvbror) så gick det inte alls bra och jag kände mig mest arg och besviken. Men då var jag inte beredd, det hela hände av en slump och jag blev pressad av en kompis att jag ”självklart” skulle ha kontakt med min bror. Trotts att jag egentligen inte var helt redo själv och inte alls hade klart för mig vad jag ville få ut av det.

När jag sedan insåg att jag inte alls hade något gemensamt med mannen som satt mitt emot mig och att jag faktiskt inte alls gillade en hel del av de sakerna han sa så blev det en väldigt stor besvikelse. Jag tror att jag hade hoppats på att känna en gemenskap med honom. Men min vän (nu för tiden fd vän) fortsatte att pressa mig och jag fortsatte att träffa honom. Jag vet inte varför jag lyssnade så mycket på min vän, så här efteråt så inser jag att hon agerade som hon gjorde på grund av hennes önskan att få vara en större del i sin pappas och hans nya familjs liv. Men till slut så insåg jag att min bror inte var en person som jag skulle umgås med om jag inte hade haft ett släktband med honom och eftersom jag inte hade umgåtts med honom under mina första 20 år så såg jag ingen anledning till att tvinga mig att fortsätta träffa en människa som jag inte var bekväm med.

Nu är läget lite annat. Jag har en chans att ta allt i min egen takt. Jag har berättat för min syster att jag gärna hälsar på men att vi kan skynda långsamt så att säga. Jag har dessutom en lite tydligare bild av vad jag faktiskt vill få ut av mötet. Dessutom så känner jag mig tryggare i mig själv och jag är mer medveten om att om det inte går bra så gör det inte det och då behöver vi inte ha kontakt. Värre än så är det inte, men då har jag i alla fall provat.

Så ja… Det är full rulle här. Alltid något som håller en upptagen :). Sedan ska man ju hinna med att plugga och jobba också. På jobbet har jag fått ett fast schema + att jag kan hoppa in vid behov vilket är jättekul. Chefen säger att de tycker att jag gör ett bra jobb vilket verkligen är roligt att höra då jag verkligen gillar jobbet och trivs som fisken i vattnet.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt bra start på det nya året. Och jag kan skryta lite med att det ser ut att bli ett bra blogg år då min blogg idag slog läsarrekord :). Kram på er alla från mig och Teddy.

Släktforskning

Som jag skrev tidigare så har jag börjat att släktforska. Det är en helt otrolig värld som öppnar upp sig när man tittar tillbaka. Jag hade tänkt berätta lite hur jag bär mig åt och kanske inspirera någon där ute att börja gräva i sin egen släkt.

Någon stans måste man ju börja. De flesta böcker och sajter ger rådet att man ska prata med alla sina äldre släktingar, få dem att berätta vad de minns om sina föräldrar, far- och morföräldrar och så vidare. Det är ett bra råd och jag skulle vilja lägga till att man ska försöka spela in det samtalet. Det är otroligt mycket värt att ha kvar när ens släktingar inte längre finns. Jag hade som uppgift i 8:an tror jag det var att intervjua en äldre släkting. Eftersom jag inte hade någon i livet intervjuade jag en nära vän till familjen om hans liv. Han lever inte idag och det bandet jag har har kvar är mig mycket kärt och jag har kopierat det och gett till hans barn som blev väldigt glada över det.

Förutom att prata med släktingar så skulle jag rekommendera att man sätter sig ner och tittar på alla gamla fotografier och märker upp vem de föreställer med en syrafri penna. Min mamma och jag har gjort det med alla våra gamla fotografier och det är en väldig tur för jag inser nu när jag ska lägga in dem på datan att det är svårt att hålla isär alla människor man aldrig har träffat. Det finns så enormt mycket kunskap hos de äldre i våra familjer, de har så många minnen och så mycket kunskap som kommer att gå förlorad om vi, de yngre generationerna, inte tar oss tid att lyssna.

Jag har som sagt inte så många äldre släktingar att prata med, bara min mamma. Men jag har en annan fantastisk källa till information. Min farmor var näst intill besatt av att samla in dödsanonnser från folk hon kände. Så hennes släkt och min farfars släkt finns bevarade i form av dödsannonser. Det kan vara lite klurigt att reda ut vem som är vem utifrån dödsanonnser, men har man lite tålamod så går det att få en riktigt bra bild av släktträdet. Har man dessutom minnesrunor så har man verkligen en enormt bra informationskälla. Här kommer ett exempel ur min samling. Det är min farmors morbror som verkligen fick en enastående dödsruna med foto och allt. Han var politiskt och fackligt engagerad vilket tydligt framgår.

Som ni ser så kan man hämta enormt mycket information ur en sådan här runa och dödsannons.

Så när man väl har lite grundläggande information så ska man ju göra något med den. Det finns två sätt att arbeta på, dels att fysiskt gå till landsarkiven runt om i landet och via microfilm läsa kyrkböcker och andra intressanta dokument, eller så väljer man att göra det via internet och kan sitta hemma. Det finns naturligtvis för och nackdelar med båda. Använder du internet så kommer du att få betala en abonemangskostnad antingen per dag, per månad eller per år för att komma åt informationen. Det är däremot gratis att forska på landsarkivet. Men har du släkt som har flyttat runt eller som kommer från platser som inte ligger i närheten av där du bor så kan det bli lite krångligare. Man kan beställa papperskopior av bestämda årtal osv men de kostar ju naturligtvis. Ska man åka och forska på ett annat arkiv så ska man räkna med reskostnader och boende mm. Med de flesta internet tjänster kommer även en möjlighet att sortera informationen i form av släktträd eller liknande. Jag har släkt från främst Blekinge och Jönköping, underligt nog, så för min del är det definitivt smidigast att betala en liten summa för att få sitta och forska vi nätet. Då kan jag även göra det när jag har tid och lust, dygnet runt tillgång så att säga.

Så nu har du informationen att börja med och du har valt på vilket sätt du ska forska, nu börjar vi på allvar. Börja med att få en bild över vad du vet. Skriv upp de namn, födelse och dödsdatum och platser som du vet. Det är enklast att börja sitt letande någonstans runt sekelskiften 18-1900-talet. Efter 1936 kommer man inte hitta så mycket då dessa handlingar fortfarande är skuddade av PUL (Person Uppgifts Lagen) och i slutet av 1800-talet så slutade man föra de så kallade husförhörslängderan (hfl) i socknarna och dessa är en enorm källa av information.

Ta en släkting som du vet ungefär när denna föddes och var. som exempel kan vi ta min mammas morfar; Harry Svensson som föddes 20 juli 1889 i Öggestorp församling. Med dessa uppgifterna kan vi med lite tur få reda på vad hans mamma och pappa hette och var de bodde. Vi går då in i föddelse boken för Öggestorp år 1889 och bläddrar fram till juli. Då ser det ut så här:

En sak man blir väldigt bra på när man släktforskar är att läsa konstiga bokstäver och handstilar. Detta är en riktigt bra handstil som är lättläst och en ordningsam präst som inte kladdar. Vi kan utläsa att Harry hade mellannamnet Oskar, att hans far hette Harry, August, Svensson och hans mamma hette Charlotta, Johanna, Johannesdotter. Efter faderns namn står hans yrke och var han bor, i detta fallet handlare och Malmen. Det lilla strecket precis efter Harrys namn visar att han föddes levande och är en son född inom äktenskap. det lilla strecket efter moderns namn innebär att hon var gift och siffrorna är den ålder som föräldrarna var fyllda sist (faderns är överstruket). Längst till höger står vem som döpte Harry.

Så nu kan vi utöka vår släktträd med två nya namn (om man nu inte redan visste dem) och exakt var Harry bodde. Nu gäller det att skaffa fram mer information. Nu är det dags att bege sig in i hfl för Öggestorp omkring 1889, i mitt fall 1886-1891, och leta sig fram till Malmen. Ibland har man tur och det finns en en ortförteckning i början av hfl, ibland har man så pass tur att det står en sidohängivelse i födelseboken, ibland har man mindre tur och får bläddra sig igenom 400 sidor för att hitta till platsen man letar efter. Så här ser det ut när man hittar rätt:

Här ser vi att Malmen var en lägenhet. Lägenhet då och nu är inte samma sak, då var lägenhet en bit friköpt jord med ett hus på. Man ägde med andra ord både marken och huset till skillnad från ett torpare som ägde huset men inte marken. Vi ser också att August var handlare till yrket, vilket troligen innebar att han hade en liten butik för kaffe, verktyg och annat material men troligen inga direkta matvaror. Vi ser även en förteckning över familjen som förutom August och frun Charlotta består av barnen Ester Elisabeth, Sven Georg och Oskar Harry. Vi ser även när de är födda och var. Vi ser även när August och Charlotta gifte sig.

Nu har vi fått en uppsjö av information. Vi vet vem Harrys syskon är, när hans mamma och pappa föddes och var samt när de gifte sig. Med lite logiskt tänkande kan man även försteälla sig att eftersom Harrys syster är född i Rogberga 1878 och föräldrarna gifte sig 1877 så är det inte omöljigt att de gifte sig i Rogberga. Och mycke riktigt hittade jag dem där i vigselboken.

Nu är det bara att gå vidare. Leta upp födelseboken för tex Svarttorp 1851 och titta på August Svensson, där hittar man hans mamma och pappa och var de bodde, går man sedan in i hfl där omkring så kommer man att hitta födelsedatum för hans föräldrar och så vidare. Sakta men säkert kan man leta sig tillbaka. I hfl så kommer man kunna hitta information om födelsedatum, dödsdatum, flyttar, giftemål och liknande. Genom att följa spåren så kommer man kunna få fram en ganska komplett bild av ett liv.

Någon gång runt mitten av 1600-talet kommer det bli svårare att hitta bra källor. Kyrkböckerna var inte så utförligt skrivna och deffinitivt mer svårlästa. Då hjälper det att använda sig av domböcker, mantalslängder och jordeböcker. Har man däremot blåblodiga anor så är de lättare att spåra eftersom de flesta adelsfamiljer har hållit sina egna släktträd sedan långt tillbaka i tiden.

Jag hoppas att fler där ute blir inspirerade till att undersöka sina anor. Det är väldigt spännande och på sätt och vis så gör det att det människor vi forskar om på sätt och vis blir odödliga då de kommer till liv genom våra undersökningar. Man lyfter fram människor som kanske har varit bortglömda i hundratals år och sätter in dem i historien. På så vis så kan även den enklaste bonden eller soldaten få en plats i historien. Det är även ett roligt sätt att levande göra historien för barn och barnbarn. Visst hade det varit roligare att läsa om karolinerna i skolan om man visste att en av ens anfadrar fanns med på slagfälten.

Rötter

Under nyårs helgen började jag med en ny hobby, en riktigt farligt beroende framkallande sådan. Jag började släktforska. det är tidskrävande, det sliter på ögonen och vipps så har det gått fyra timmar och klockan är halv ett på natten fast än du ”bara” skulle kolla upp var ifrån Anna Stina kom. Det är som att vara detektiv, den ena ledtråden leder till den andra och man blir ju nyfiken och vill kolla upp den också. Det kommer förmodligen dyka upp ett par inlägg om släktforskning här i bloggen, ett par om mina förfäder och kanske ett par om släktforskning som fenomen. Men just den här gången tänkte jag skriva lite om mina tankar om våra band till våra rötter.

Jag har varit sugen på att släktforska i flera år, det är en blandning av att jag är nyfiken, historiskt intresserad och att vår familj har lite gåtor som skulle vara roliga att lösa. Men det som fick mig att verkligen börja var att min kompis började och berättade om allt det roliga som hon hittade. Då blev frestelsen för stor.

När jag började så ville jag mest få en linje så att säga, se hur långt bak jag kunde komma och se lite vart min släkt kom ifrån. Det var roligt och relativt lätt att skapa en rak linje med namn och årtal. Men jag upptäckte något som jag inte väntat mig. Nämligen att det inte räckte med att skapa ett fint familjeträd. Släktforskningen är så mycket mera, jag ville lära känna mina rötter. Det var förvånade för jag hade inte riktigt väntat mig att jag skulle känna en känslomässigt band med en anfader som levde på 1700-talet.

Men när jag började gräva mer i mina rötter så blev jag medveten om hur engagerad jag blev i varje persons liv när jag följde de små spåren de lämnar efter sig i dokumenten. De flesta av mina släktingar är bönder, torpare och snickare som inte lämnar så stora avtryck i historien. Men med hjälp av kyrkböcker, dom böcker och annat material så kan man öppna små fönster in i deras liv.

Jag har ett par av mina förfäder på min mammas sida som föddes tidigt 1800-tal. När jag följde dem igenom livet så såg jag när de föddes, vart de flyttade, var de träffades och var deras barn växte upp. Min anmoder var 19 år när de gifte sig, hon dog i februari det året hon skulle fylla 72 år, i maj samma år så gick hennes man bort. Och när jag hittade deras anteckningar i dödsboken, så nära varandra så blev jag lite rörd. Precis som jag kände med pigan som stod antecknad över min anfader i dödsboken. Hon hade fött tvillingar utanför äktenskapet, den lilla flickan blev bara ett par timmar gammal och pojken knappt ett dygn gammal. Jag fick nästan en tår i ögat när jag tänkte på den stackars flickan som fick gå igen allt detta.

Men även på ett mer djupodlat, personligt sätt så berörs vi av våra rötter. Som jag nämnde så har vi en del gåtor i vår släkt, både på min mammas och min pappas sida. En av de stora har varit min mammas biologiska pappa. Mamma föddes utanför äktenskap som det så fint heter. Hon umgicks sporadiskt med sin biologiska far tills hennes mamma gifte sig då adopterades hon av min morfar. Det har alltid varit lite mystiskt med varför hennes biologiska pappa gick med på adoptionen och vem han var, mamma mins inte så mycket om honom. Men det visar sig att han själv var född utom äktenskap och han visste förmodligen mycket väl vad det innebar att växa upp som ”oäkta”. Så kanske insåg han att han gjorde sin dotter en tjänst som fick växa upp med en mamma och pappa.

Upptäckter som denna väcker känslor hos oss. Vi får en bättre förståelse för varför vårt liv ser ut som det gör. Vi ser i våra rötter samma strävan efter ett bra liv som vi själva genomgår varje dag. Vi ser kärlek och sorg och att även om förutsättningarna var annorlunda så är vi inte så olika. Det sätter saker i perspektiv. Jag ser hur mina anfäder och anmödrar utstår prövningar som skulle få mig att baxna. 1840 så händer något med en av de familjer som finns i mitt släktträd, de mister tre av sina fem barn på samma dag. Kanske en brand eller någon olycka har drabbat familjen. 1879 lämnar en av mina anfäder sin hustru och fyra barn och emigrerar till Amerika. Hustrun har inget annat val än att flytta till fattigstugan med barnen. Det är inte annat än att mina bekymmer om att jag inte har råd att köpa både ett tv-spel och prenumerera på min släktforskarsajt känns lite fjuttiga.

Winstone Churchill sa:

The farther backward you can look, the farther forward you will se.

Och visst stämmer det, livet går i samma cirklar om och om igen. Vi kan titta tillbaka och hämta styrka och visdom från det vi hittar där. Det gäller så väl de stor skaliga bitarna som civilisationer som gått under för att de påverkade sin närmiljö till de små sakerna som att man klarar mer än man tror och livet går vidare även om vi vill hoppa av en stund.

Så visst är våra rötter viktiga, det är trotts allt de som definierar vilka vi är. Oavsett om vi tror att vi biologiskt programeras att bli den person vi är, eller om vi tror att vår miljö bygger vår personlighet så är det våra anfädrar och anmödrar som ger oss både generna och som har uppfostrat de människor som uppfostrade de människor som uppfostrade de människor som uppfostrade dig.

Min mamma brukar säga att jag har ärvt min kreativa ådra från min far och hennes hennes morfar. Mu vet jag att hennes morfars far också var kreativ då han arbetade som finsnickare och att hans far också var kreativ då han hade samma yrke. Så igentligen så har jag ärft i alla fall hälften av min kreativitet från min mormors farfars far. Jag tackar för gåvan.