En gud?

Ibland verkar det som att en av de största diskussionerna man har med till exempel kristna inte handlar om att jag använder magi eller att jag inte anser att Jesus är guds son. Nej ofta så fastnar de flesta kristna vid att jag anser att det finns mer än en gud och att det dessutom finns gudinnor. På dessa människor verkar det som att tanken på flera gudomar är omöjligt och att om man nu ändå råkar ha den uppfattningen så sjunker intelligensnivån med hälften bara på två sekunder.

Men Bibeln förnekar aldrig att det finns fler än en gud. Det låter tvärt om som att Bibeln accepterar idén att det finns en hel uppsjö av gudar. Vänta lite nu, säger du, det är klart att Bibeln, den ultimata kristna boken, säger att det bara finns en gud; GUD.

Ofta tänker man på första budordet, men budordet lyder:

”Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig.” (2 Mos 3)

Andra budordet lyder:

”Du ska inte tillbe sådana [bilder], ej heller tjäna dem. Ty jag, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.” (2 Mos 5-6)

Ingen stans i Bibeln förnekas andra gudar. Däremot så står det ganska ofta hur mycket bättre israeliternas gud är i jämförelse med de andra stammarnas gudar. Med andra ord: det finns andra gudar men jag är mycket bättre.

Så min tolkning är att Gud kallade Abraham, precis som många av oss andra har blivit kallade av olika gudomar. Gud sa, du ska följa mig och vara mig trogen och jag ska var god mot dig. Han förnyade detta med Moses och med flera andra ledare. I hela Moseboken så upprepas ordet ”förbund”. Gud ingick förbund med Abraham, Gud ingick förbund med Israeliterna. Han valde med andra ord ut dem och bad dem följa honom och inte de andra gudarna och de hängav sig åt honom.

Det är intressant att detta så småningom förvandlades till att det inte finns andra gudar. En skapelse av människan, förmodligen för att kunna ha ett bra grepp om makten. Det låter mycket bättre att säga att ”jag sitter på den absoluta sanningen” än ”jag sitter på en av många sanningar”.

Dagens lilla filosofiska tanke.

Annonser

Luktminnen

Det sägs att luktsinnet är ett av de mest effektiva sinnena för att fram mana minnen.

Det är sällan jag behöver köpa handdiskmedel. Min bänkdiskmasin tar hand om den mesta disken. Sist jag köpte en flaska, för si så där arton månader sedan, så kände jag mig äventyrlig och köpte en ny sort med ny doft.

Verkade som en rolig ide just då. Men efter tre användningar var jag trött på lukten. Nu ett och ett halvt år senare så är flaskan äntligen tom och det var dags att köpa en ny. Vis av erfarenhet köpte jag den sorten jag alltid haranvänt och som min mamma använde när jag var liten.

Igår skulle det nya diskmedlet användas för första gången. Jag öppnade korken och knde den välbekanta lukten och en tanke dök upp i hjärnan: Såpbubblor.

Av någon anledning gjorde min hjärnan kopplingen till minnet av de små glasen med hemmagjord såpbubbelblandning jag lekte med när jag var barn. Mamma använde naturligt vis diskmedlet för att göra blandningen och därför förknippas lukten med minnet.

Men visst är det lustigt att det bara kom. Nu är jag barnsligt sugen på att blåsa såpbubblor.

En ask med minnen

Det finns saker i mitt hem som bara ska vara där. De har alltid funnits i mitt hem och jag använder dem utan att tänka på det. Men ibland tar man sig lite extra tid att verkligen titta på dem.

En av dessa saker är en gammal träask. En gång i tiden innehöll denkritor till svarta tavlan. Men det var väldigt länge sedan. Den ser inte så mycket ut för världen.

image

Men när man öppnar den så visar sig en skatt:  fyra generationers knappar.

image

Det var min gammel mormor som började lägga knappar i den, sedan har vi fortsatt. Det finns inte många likadana knappar, mest udda. Men de är perfekta för mindre projekt eller om man tapparen knapp.

Men något av det bästa med att leta knappar i asken är att få titta på alla roliga knappar.

image

Från vänster till höger: en söt blå plastknapp son ser flätad ut kanske 60tal, en uniformsknapp troligen min pappas, en blå luddig klädd knapp, en liten knapp med texten Ludovicus rex plures non capit orbis (det finns inte plats för mer än en kung Ludvig i världen), den sista knappen är en liten blå metall knapp som satt i den första koftan min mormor stickade när hon väntade mamma.

Nu ställer jag undan asken för ett tag igen. Nästa gång jag behöver den så står den där, lika självklart som alltid.

Snabbt och enkelt?

Jag såg en spännande dokumentr här om kvällen. Den tog upp ämnet global uppvärmning och då framför allt koldioxiden vi släpper ut i luften och bad vi kan göra för att råda bot på det.

En man hade uppfunnit en maskin som sög in luft, tog bort koldioxiden och sedan släppte ut ”ren” luft. Man kan säga att han tvättade bort koldioxiden. Han såg framför sig hur man ställde upp stora parker med dessa maskiner och att det skulle kunna rena all koldioxid som vi släpper ut.

Iden lät väldigt bra till en början tyckte jag. Men ju lngre programmet gick desto fler frågetecken dök upp för mig och till slut tyckte jag det var en riktig usel ide.

Först och främst så försvinner inte koldioxiden mahiskt, utan man får en restprodukt i form av frusen koldioxid. Forskaren menafe att detta bar enkelt att lösa på ungefär samma sätts som med kärnkraftavfall. Det vill säga förvara det i berggrunden, då orsakar den inga problem menade man.

Men detta känns bara fel. Det är att skjuta problemet framför sig, det löser inget. Det finns dessutom problemet med vad som händer om något går fel och flera års koldioxid kommer ut genom en olycka. Så mycket koldioxid på en gång skulle vara katastrof eftersom det skulle vara omöjligt för jordens växter att ta hand om. I princip skulle jordens atmosfär kunna bli giftig för oss.

Vi borde ha lärt oss att allt som kan gå fel med liknande saker ofta går fel.

Sedan är det hela tanken på att skjuta problemet framför sig. Det är ingen lösning och det känns som att det därför bara för med sig fler problem, men det är okej för det är någon annans problem. Det påminner om när jag var liten och mamma beordtade mig att städa mitt rum. Jag avskydde att städa så min lösning var att knö in allt i min garderob. Funkade jätte bra tills jag ville ha något där inne och då utbröt kaos. Värst var om man hade hunnit göra så ett par gånger så garderoben verkligen var full. Kanske började min arkeologikarriär då.

Men det som stör mig mest med ideen är att den ger sken av att allt är bra, att vi inte behöver göra några förändringar. Livet kan fortsätta som vanligt. Verkligheten är att vi behöver göra stora förändringar och de kommer att påverka hur vi lever.

Vi kan inte rädda planeten, och vår framtid, samtidigt som vi åker omkring i bensinslukande bilar, eldar kol och lever i ett slit och släng samhälle. Vi måste göra uppoffringar, vi kan inte förvänta oss att andra ska lösa våra problem. Speciellt inte människor som inte ens är födda än.

Vi har fått ta över de problem som den industriellarevolutionen förde med sig. Så vi om några borde inse att det sällan är en bra ide att skjuta problem på framtiden.

Magiska stunder i vardagen

Magi är inte alltid storslagna ramsor, brinnande ljus och konstigt doftande örter. Magi kan lika gärna vara energi som kommer in i din vardag eller som du sänder ut. Men vi är ofta dåliga på att upptäcka de där små gnistorna som finns runt omkring oss.

Men lite då och då så blir jag påmind om att det kanske är dags att jag borde bli mer medveten om vad som händer runt omkring mig. Idag kom Sultan gående och hoppade upp i soffan bredvid mig. Som vanligt böjde jag ner huvudet mot honom för att han som vanligt skulle ge det en lite buff med sitt huvud. Det är så vi säger hej på dig. Men i stället för att bara buffa till mitt huvud så böjde han sig fram och när våra pannor möttes så började han spinna och så satt vi en stund, panna mot panna.

I den stunden så fanns det en sådan påtaglig koppling mellan oss, ett känslomässigt band, som nästan fick mig att rysa. Jag tror att de flesta av oss har upplevt sådana ögonblick med andra levande varelser, vare sig det är djur eller människor. Ett ögonblick då man helt och hållet öppnar sig och man blir helt medveten om djupet av sina känslor för denna varelse. Det är som att stå på kanten till ett stup och titta ner i en evig avgrund.

När stunden var över så ruskade Sultan på sig och satte sig för att tvätta de uppenbart oerhört smutsiga fläckarna som fanns på rumpan. Själv blev jag sittande och funderade en stund. För om jag verkligen analyserade stunden och känslan så visst flöt det energi mellan oss. Inte på samma sätt som när man utför en riktad ritual eller en medveten magi. Utan snarare en väldigt mjuk och lugn energi som lade sig som bomull runt hjärtat.

En liten magisk stund i vardagen kan ändra riktningen på resten av kvällen. Framför allt så väcker det en stor och mycket jobbig fråga. Hur lämnar man vidare en individ som man kopplar med på en sådan nivå? love

Första steget

Så idag, 3 dagar in på det nya året, har jag tagit första steget mot att ta tag i mitt liv på allvar. Ingen dålig början.

Visserligen var det inget steg som jag hade tagit med i planeringen eller som jag ens hade på min radar. Men ibland har livet den förmågan att ge en saker när man är mogen för det. Ödet, slumpen, gudarna eller universum, kalla det vad som ni är bekväma med. Men det är inte första gången som jag är redo att göra något och en oväntat sidospår dyker upp som ofta visar sig mer relevant än det som jag börjat på.

På ett helt annat ämne vill jag säga: JAG SAKNAR SNÖN OCH KYLAN!

Vi har inte haft ihållande minusgrader här sedan snöstormen i början av december. Det har som effekt att alla stigar i skog och mark är leriga, geggiga och vågar man sig ut på dem så fastnar alla gegga på skorna så det känns som varje ben väger ett par kilo extra. Nästa tisdag kommer Felix igen och då gäller det att gå ut i skog och mark. Toppen…

Dessutom så tror min trädgård att det är vår. Jag skördar mangold lite då och då, min persilja är snart två cm hög och min älskade klätterhortensia börja slå ut sina blad. Panik! Det kommer sluta i katastrof om vi får en köldknäpp. Jag går och är livrädd att vårlökarna ska börja titta upp. Har tagit mig ett allvarlig snack med dem om att de måste stanna nere i backen ett par månader till. Än så länge verkar de lyssna.

Så nu vill jag hemsk gärna att vintern kommer på besök. Jag vill ha lite snö och lite kyla och det får gärna hålla i sig en månad eller två.

Vilka raser är det i min katt?

Ja denna frågan är otroligt vanlig om man beblandar sig med kattfolk. Eftersom jag är kattgalen så spenderar jag mycket tid med kattfolk och skulle därför vilja reda ut den här frågan en gång för alla.

hk1

Skillnaden mellan raskatt och huskatt

Det som skiljer en raskatt från en huskatt (bondkatt) är stamtavlan. Enkelt och koncist. Stamtavlan är ett intyg som utfärdas av en kattorganisation (tex SVERAK) som visar kattens släkt fyra generationer bakåt. Har katten inte en stamtavla så är den en huskatt. Detta oavsett om båda föräldrarna är renrasiga och har stamtavla. Har avkomman ingen stamtavla så blir det en huskatt.

Varför är då stamtavlan så viktig? Ja det är ett äkthetsintyg kan man säga. Genom stamtavlan kan man se att katten har godkända anfäder, vem som fött upp katterna och nu för tiden kan man med hjälp av det datoriserade SVERAK registret även kontrollera saker som hälsostatus och antal avkommor osv. Så det lilla pappret är alltså avgörande för om du har en raskatt eller huskatt. En huskatt kan aldrig få en stamtavla och det kan inte (med vissa väldigt få undantag) bli renrasig avkomma mellan en raskatt och en huskatt.

Det kan vara bra att veta att en person som tar en kull kan få ut stamtavlor på alla raskatter som har två raskatter som föräldrar så länge båda föräldrarna är friska. Det vill säga, det finns inget bra själ att sälja ”rasrena” oregistrerade kattungar. Man ser dock sådana annonser ganska ofta och det är då viktigt att man frågar sig själv (eller säljaren) varför kattungarna inte är reggade? Som sagt så finns det inga hinder för att regga kattungar vars föräldrar har stamtavlor. Har föräldrarna inga stamtavlor är de huskatter och du är på väg att köpa andra (minst) generationens huskatt.

Så varför är detta så viktigt att veta? Det kommer vi till längre ner 😉

Men vilka raser är det då i min huskatt? 

Ja det är denna frågan som ständigt dyker upp. Folk tror att bara för att katten är långhårig är den norskskogskatt eller så råkar katten ha färgen van (höggradig vit) och då måste ju en anfäder ha varit av rasen Turkisk Van.

Sanningen är att i 98% av fallen så finns det inte någon ras i din huskatt. Det är en äkta ”bonnkatt” utan några inblandade renrasiga katter. Det finns en hel del att klura ut när det gäller missförstånden kring det här.

Först och främst (och detta påpekar jag för alla mina uppfödar vänners skull) det finns ingen ras som heter norskskogskatt, det finns däremot något som heter Norsk skogkatt (utan s). Det kanske känns petigt men saken är den att den felaktiga varianten använts till 99% för att beskriva en långhårig huskatt. Så inte udra på att rasens uppfödare är petiga….

För det andra, en huskatt kan vara långhårig utan att ha ras i sig. Precis som att den kan vara stor, liten, ha en udda färg, stora öron eller lång nos utan att för den delen vara helt eller delvis Main coon, Devon, Turkisk Van, Siames eller oriental.

Saken är den att alla våra raser har sitt ursprung ur huskatten. Någon gång under historien så har vi människor sett en huskatt som ser lite annorlunda ut. ”Va häftigt” tänker vi och börjar medvetet avla på just den/de egenskaperna. Vips så föds en ras. Men det viktiga är att minnas att det draget som nu förknippas med en viss ras har sitt ursprung i huskatten och därför kan det dyka upp en katt med de egenskaperna igen, helt naturligt. En del drag (så som långhår) är ganska vanliga för det krävs relativt få anlag för att en katt ska bli låghårig, medan andra drag (så som tex färgen van) är mer ovanlig eftersom det är mer som ska ”stämma” när det kommer till anlagen.

Så egenskaper som definierar en ras idag uppkom först hos huskatter och kan därför uppkomma hos huskatter utan hjälp av raser.

Den tredje biten är det här med andelen % av den och den rasen i en katt. Taget ur en kattunge annons: Kattungarna är 25 % huskatt, 25 % birma och 50 % norskskogskatt.

Denna mening är bara fel… Det här med % och genetik är lite speciellt, man kan inte räkna ”på vanligt sätt”. Jag ska försöka förklara på ett enkelt sätt varför det blir fel. Vi ärver hälften av våra gener från mamma och hälften från pappa. När vi i vår tur får barn får barnet hälften av våra gener och hälften av vår partners gener.

Så låt oss säga att en birma (bb) och en huskatt (hh) får en kattunge, den skulle då bli 50/50 (bh). Parar vi nu denna katt med en norskskogskatt (n), trotts att dessa inte existerar 😉 , så får vi antingen bn eller hn eftersom korsningen bara kan lämna hälften av sina gener till kattungarna. Så i en kull kan det finnas kattungar som är 50% huskatt och 50% norskskogskatt och ungar som är 50% birma och 50% norskskogskatt, men ingen av ungarna kan ha gener från både birman och huskatten.

Nu är detta en grov förenkling men det visar på att genetik inte går att subtrahera och addera hur enkelt som helst. Vilket innebär att bara för att det finns en birma längre bak i släkten så behöver din katt inte ha ärvt en enda egenskap av birman. Vill man ha en birmas egenskaper så ska man därför satsa på en rasren birma.

Så med andra ord: din huskatt är en huskatt och enda gången du kan säga att det finns raser i den är om någon av föräldrarna har stamtavla. Annars är det en underbart vacker huskatt som stammar från andra underbart vackra huskatter.

Varför är detta så viktigt?

Dels så anser jag det är sorgligt att vi inte kan vara stolta över att äga en huskatt, utan att man måste blanda in raser i den. Varför? Skulle du älska din katt mer om den hade birma i sig? Självklart inte… Så var stolt över att äga en vacker huskatt.

Men det finns även en större anledning. Det är viktigt att sprida sådan här kunskap för att konsumenterna (kattungeköparna) ska bli medvetna om vad de köper och framför allt vem de köper av.  Det är ett viktigt steg i att motarbeta oseriösa uppfödare.

Om du ska köpa en katt så finns det två vägar att gå: huskatt eller raskatt.

Vill du ha en raskatt så köp av en uppfödare som registrerar sin katter oavsett förbund. Du får då en stamtavla och din katt är rasren och har de egenskaperna som du vill ha.

Vill du ha en huskatt så vänd dig i första hand till ett katthem. De har både vuxna och ungar i olika färger och former. Förutom att du hjälper en hemlös katt så hjälper dina pengar till att hjälpa fler katter.   Hittar du ingen passande katt på närmsta katthem så läs kattanonnserna med öppna ögon. Det är bra att betala ”ordentligt” även för en huskatt, ingen katt bör kosta 100 kr. Men du ska inte betala 3000 kr bara för att det är en ”oreggad” birma eller huskatt/raggdoll korsning heller.

Ställ dig frågan varför parades dessa två katter? Klart att det kan bli en ”hoppsankull” men då tar uppfödaren sitt ansvar till fullo och lämnar inte ifrån sig ovaccierade och obesiktigade katter. Det är även värt att ta i beräkning att de flesta raskatter har en eller flera rasbundna sjukdomar som seriösa uppfödare motarbeta genom att testa sina katter och bara använda godkända katter i avel. Hos en oseriös uppfödare finns inte det arbetet och därför riskerar man att kattungarna drabbas av denna/dessa sjukdomar vilka vissa kan vara livshotande.

Det är helt okej att betala runt 1500 kr för en huskattunge under förutsättning att kattungen är: 12 veckor eller äldre när du hämtar den, att den är vaccinerad 2 gånger, att den är kollad för mask eller avmaskad och att de är besiktigad av veterinär. En bra tumregel är att man för en huskattunge bör betala vad veterinärkostnader + foderkostnader har kostat uppfödaren under kattungens uppväxt. Så en korsning mellan huskatt och ragdoll som inte är vaccinerad osv ska man betala runt en 2-300 kr för medan en huskattunge som är ”fullrustad” när den flyttar kan man gott betala 1500-2000 kr för.

Detta är det enda sättet att motverka oseriösa uppfödare. Bättre att belöna de som tar hand om sina kattungar än någon som godtyckligt skriver ut lite olika raser för att locka mer kunder.