Våren är här, till största delen

Det har kliat i mina trädgårdsfingrar ett bra tag nu. Förra helgen kom min födelsedagspresent

image

Det är en paviljong som ska sättas upp i trädgården. Meningen är att jag vill kunna sitta där ute även om det regnar eller är lite blåsigt, inte för att jag känner av blåsten så mycket i min håla.
Tanken var att montera den i söndags. Men vädergudarna skickade hagel och snö så vi får hoppas på bättre väder nu till helgen.

Små plantorna med tomater och kål växer och tar upp större delen av skrivbordet tillsammansmed potatisen som groddas.

Om vi nu kan undvika mer snö och höja tempraturen ett par grader så blir jag riktigt nöjd. Vårlökarna har i alla fall inte protesterat än.

image

image

image

Snö…

Jag älskar snö. Det blir alltid vackra landskap när snön breder ut sig. Visst kan jag längta efter sommaren så jag kan börja odla.

image

Men när man vaknar, tittar ut och ser att det snöar så får jag samma bubblande glädje som när jag var liten och man såg fram emot pulka turer, snögubbs bygge och snöbollskrig.

Jag kan helt enkelt inte vara på dåligt humör när det snöar.
Vilket är tur idag. I morses hade vi fått nästan 2dm nysnö under natten och det fortsätter komma mer.
För även om jag älskar snö så hatar jag att skotta. Men man får ta det onda med det goda.

image

En oas av pasteller

De senaste mornarna när jag har varit på väg till jobbet har hela världen färgats av pastellfärger. Det är strax efter gryning så himlen färgas i rosa, aprikosa och babyblå toner. Rimfrosten dämpar alla andra färger. Träden blir vita, gräset glittrar pastellgrönt och granarna lika så.

Hela upplevelsen gör att jag faktiskt står ut med de nio minusgrader som har rått de senaste mornarna.

Första omgången i trädgården

Idag har det varit vår i luften och för en gångs skull så blåste det inte kallt. Så jag tog mig en tur i trädgården. Jag blev inspirerad tillräckligt för att ta fram sekatören för att klippa ner kärleksörtens vissna själkar som fått stå över vintern för att skydda de nya skotten. Jag tog en runda och funderade över vad jag ska odla och var och hur. Sedan satte jag mig på den solindränkta altanen och njöt i nästan tio minuter. Där efter började kyla krypa in och jag drog mig tillbaka till stugan.

Jag vet att vintern inte är slut och att våren dröjer lite till. Men det känns ändå lite bättre just nu. Och odlingsbegäret har gått i överväxel 🙂

Det magiska ögonblicket

Som de flesta av er har förstått så är jag väldigt glad i mitt jobb. Men det finns ett magiskt ögonblick precis när jag har slutat som jag njuter lika mycket av varje dag.

Efter att ha suttit på kontoret hela dagen bland datorer och arbetskamrater (båda grupper alstrar en del värme och tar en aning syre)  så stiger jag ut genom porten och så får jag nästen en överdos av friskluft. Det är nästan gudomligt, speciellt om det är lite småkyligt.Det är verkligen ett ögonblick att njuta av.

Jag tror på fullt allvar att vi behöver bli bättre på att uppskatta de här små ögonblicken som kommer i vardagen. Att vara lycklig i stunden gör nog mer nytta än skada 🙂

Deprimerande men viktigt

Caffesinner tar i sin blogg Nouw upp ett ämne som är brännhett, deprimerande och faktiskt väldigt viktigt. Hennes inlägg heter ”En halvfärdig lista om manshat:”. Jag hatar inte män, i alla fall inte i allmänhet. Faktum är att jag försöker att hata så lite jag bara kan rent generellt.

Men samtidigt, när jag läste igenom hennes lista så insåg jag att jag kunde känna igen mig varenda punkt mer eller mindre. Det är vansinnigt läskigt. Det som verkligen är oroväckande i min värld är att det är vardag, det är inget konstigt att som kvinna leva i den världen. Men sammanställt i listformat så känns det verkligen inte okej, inte okej alls.

Jag slogs genast av en tanke när jag läste listan. Förra veckan var det sport lov här i krokarna, vilket innebär att den bussen jag åker till och från jobbet ställs in och ersätts av taxi. Smidigt och bra för alla. Men 9 av 10 resor så kände jag om inte rädsla så obehag för att sätta mig ensam i en bil med fullt främmande människa och köra runt på den svenska landsbygden där det inte finns ett hus i synhåll. Den 10:e gången var det en kvinnlig förare. Mest obehag av allt var de gångerna de kom med minibuss och lämnade bakre dörren låst och därmed tvingade mig att sitta bredvid dem i framsätet. Inget hände och jag skulle inte påstå att jag var rädd eller satt som på nålar. Det var mer en känsla av att hela tiden vara medveten, att inte helt kunna slappna av.

Ju mer man tänker på det, ju fler situationer  dyker upp i medvetandet. Det är deprimerande att inse hur inskränkt jag som kvinna egentligen är, vad samhället egentligen anser är acceptabelt att jag ska godta. Det är en nyttig tankeställare både för kvinnor och män.

Hon var en mycket klok å förstående mor…

… trots att hon var en ko – lyder det klassiska citatet från tjuren Ferdinand. Min mamma är en mycket klok och förstående mor, tots att hon inte är en ko. Hon har alltid accepterat mig, och mina vänner, för de vi är. Hon har alltid varit mamma som ställt upp och skjutsat in mig och kompisarna till stan när vi hade en ”teater-period” och fick för oss att vara kultiverade och gå på teater varannan vecka. Hon säger aldrig något om de val jag gör i livet så länge hon ser att jag är lycklig och mår bra.

En gång i vuxen ålder har hon satt mig ner och frågat vad jag sysslar med. Det var för 6 år sedan när jag arbetade på en riktigt dålig arbetsplats och jag mådde så psykiskt dåligt av det att det påverkade min fysiska hälsa. Då steg mamma in och yttrade de berömda orden: ”Om inte du säger upp dig så går jag till din chef och gör det åt dig”. Det var aldrig tal om att stanna kvar för det är viktigt att ha ett jobb, eller att jag skulle skärpa mig och slita på. Hennes ord var ”Det löser sig alltid med jobb, du kan hitta ett nytt, men du måste må bra”.

Så igår när vi pratade så kom de berömda orden ”Vi måste prata om en sak”. Det spelar ingen roll att jag är över 30-år, första instinkten när mamma säger så är: Jag har inte gjort något. Hon var lite orolig för mig. Hon tyckte jag inte gjorde något annat än att ”arbeta och sitta där på landet”. Hon tyckte jag skulle hitta på något roligt. Om jag ville åka iväg på semester så kunde alltid hon ta hand om katten.

Min mamma är så söt. Jag lovade att se till att planera in något riktigt roligt. Så efter vi lagt på luren så gick jag och tittade lite på nätet och hittade två fotoutsällningar i Borås som jag verkligen ville se. Så jag bokade en helhelg i Borås och passade på att planera in lite shopping och lite umgänge med vänner i den trakten. Ringde mamma och frågade om hon kunde vara kattvakt och hon blev riktigt glad.

Jag har tur som har en mamma som henne. Det är inte alla vars föräldrar påpekar att de borde ta sig tid att ha roligt 🙂