Frågor om mina recept

Dags för att svara på ett par frågor igen. Jag tycker det är jättekul när det dyker upp frågor i min mail, det visar ju att ni läser och funderar på det jag skriver. Det i sin tur gör det mer givande att skriva mina inlägg eftersom jag vet att i alla fall någon läser det :). Ett tag här så har jag fått en hel del frågor om smaksättningen i mina recept och därför tänkte jag ta upp det i ett eget inlägg.

Frågan brukar lyda; Jag vill prova ditt recept om … (valfritt recept infogas här)… men det står att man ska salta/sockra/peppra (eller liknande) efter smak/konsistens. Varför skriver du inte ut exakta mått?

Bra fråga som har ett par olika svar. Jag tänkte faktiskt använda äpplemos och socker som exempel.

Den första, och kanske bästa, anledningen till att jag ibland inte skriver ut exakta mått är helt enkelt för att vi har så olika smak. Jag vill till exempel ha ett syrligt äpplemos. Min kompis däremot använder nästan dubbelt så mycket socker för hon vi ha ett sött äpplemos. Så när jag skriver ut ett recept kan jag bara ge riktlinjer för hur mycket socker du ska använda eftersom jag inte kan avgöra hur du tycker ditt äpplemos blir godast. Det samma gäller till exempel redning i kräm. Vissa vill ha sin kräm väldigt tjock, nästan som gelé, och då behöver man mycket redning. Jag föredrar lite mer simmig kräm så då krävs det mindre redning.

Nästa punkt tänkte jag demonstrera med en bild.

20150912_164955I år har jag gjort tre omgångar med äppelmos. Här ovan ser du en burk från var och en av omgångarna. Ser du skillnaden? Detta är andra orsaken varför man inte rakt över kan säga ett bestämt mått med socker. Nu undrar du säkert hur färgen hänger ihop med sockermängden. Jo anledningen till att äpplemoset har så olika färg är för att jag har använt helt olika äppelsorter. Eftersom jag nästan bara använder äpplen som jag har plockat hos vänner och grannar så varierar det väldigt mycket vilka sorter man kan få tag på. Precis som färgen skiftar så skiftar smaken mellan de olika sorterna. Tänk er ett riktigt grönt granny smith äpple och tänk sedan ett rött royal gala. De smakar inte alls likadant. Vissa sorter är syrligare än andra osv. Så gör man mos på söta äpplen så behövs det mindre socker än om man gör det på syrliga. (Två tips så här vid sidan om: Äpplemoset blir godare ju fler sorter du använder. Vill du ha ett riktigt rosa äpplemos så ska du använda röda sorter som när du delar dem så ser du att den röda skalfärgen ”blöder” ut i det ljusa fruktköttet).

Den tredje och sista anledningen är helt enkelt eftersom det beror på hur mogna/omogna/övermogna frukterna är. Omogna frukter kräver mer socker än mogna/övermogna.

Så det är mina tre anledningar till varför jag sällan ger exakta mått för socker/redning eller annan krydda.

Annonser

Gröna tomater och rosa äpplemos

Ja det finns ju fördelar med att hösten är på väg. Det har varit en toppen sommar för tomater. Tomatplantorna har verkligen dignat med tomater. Men nu när dagarna blir kortare och det inte är så varmt så mognar inte tomaterna så bra. Vilket bara är härligt, för då kan jag med gott samvete göra inlagda gröna tomater. en av mina personliga favoriter.

Det är lite ovanligt och det är inte så många som har ätit det. Men jag lovar att när man väl har smakar inlagda gröna tomater så kan man inte sluta äta dem :).

Recept på inlagda gröna tomater

Gröna tomater
Ättika
Socker
Vatten
Salt
Hel muskot
Hel kanel
Hela kryddnejlikor
Glasburkar

Man börjar med att picka tomaterna med en gaffel eller tandpetare. Det gör att skalet inte spricker så mycket när tomaterna blir varma.

SG1L3887

Sätt på en kastrull med lättsaltat vatten för att koka tomaterna.

Samtidigt kokar man ihop lagen. Lagen består av en grundsats inläggnings lag (1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten). Hur mycket lag man gör beror naturligtvis på hur mycket tomater man har. Jag hade en full pastakastrull och jag gjorde en satts på 3 dl ättika, 6 dl socker och 9 dl vatten. I det lägger man en muskotnöt, en kanelstång och ca 2 rågade msk hela nejlikor. Låt allt koka och dra sedan ner värmen så det sjuder.

SG1L3886

När vattnet kokar lägger man i tomaterna. De ska koka i ca 5 min eller tills de ändrar färg och blir lite militärgröna (gröngula).

Sedan häller man av vattnet och lägger tomaterna i glasburkar. Försök att verkligen fylla burkarna.

SG1L3889

Se till att lagen kokar och häll den sedan över tomaterna. Låt gärna kryddnejlikorna följa med, men se till att de stora kryddorna stannar i kastrullen. Det är bra om man får lag över. Spara överbliven lag och de stora kryddorna i kastrullen.

SG1L3888

Lägg locken på burkarna men sätt inte fast dem. Låt tomaterna stå över natten i rumstemperatur.

Nästa dag häller man tillbaka lagen i kastrullen och kokar upp den igen (den kommer att skifta lite i grönt).

Låt lagen svalna helt och häll den sedan över tomaterna igen. Som förut är det bra om det kommer med några nejlikor i varje burk. Se till att fylla burken helt med lag. Sätt på locken ordentligt och ställ in i kylskåp eller jordkällare. De bör stå i två veckor innan man äter dem.

SG1L3890

 

—————–

Jag har även hunnit med att göra årets första omgång med äpplemos. Tack vare fina röda äpplen så blev moset underbart rosa. Jag skrev redan förra året om hur jag gör äppelmos, det inlägget hittar ni här . Men här kommer ändå en bildkavalkad av årets stök 🙂

SG1L3891

SG1L3893

SG1L3895

SG1L3896

SG1L3897

På onsdag blir det en till omgång med mos och då kommer jag förhoppningsvis även kunna torka lite äpplen och konservera lite päron med ingefära.

Det gyllene moset

Att göra äpplemos är ganska lätt, men att göra gott äpplemos är en konstart.

Vad passar bättre nu när hösten har dragit igång på allvar än att ställa sig och göra äpplemos. Så jag släpade med mig mamma hem och vi satte igång. Genom bekantas bekanta så hade vi kommit över äpplen som såg riktigt fina ut att göra mos av. Tre sorter hade vi lagt fått, två höstäpplen som var helt mogna och en sort med vinteräpplen som fortfarande bara var halvmogna.

Detta är en av hemligheterna med ett gott mos, blanda flera sorter. Alla äpplesorter har sina för- och naktdelar. Vissa är söta, andra är fasta, några ger en vacker färg och så vidare. Men det är svårt att hitta en sort som har allt man vill ha. Därför blandar man så kan man få det bästa av flera sorter. Man behöver inte heller vara rädd för att använda halvmogna äpplen. De kommer att göra moset lite fastare och har en viss konserverande verkan.

Vi använde ungefär lika mycket av varje sort och hade totalt sett omkring 13-14 kg äpplen. Det första jag gjorde efter att ha satt mamma på att dela på äpplena vara att montera ihop monstret.

Monstret är en assistent som mamma och pappa fick i förlovningspresent 1981. Med hjälp av den kan man knåda degar, mala köttfärs, stoppa korv, mixa, skiva och göra pure (eller som nu äpplemos). Man behöver inte ha ett monster där hemma, det går lika bra med en vanlig matberedare eller en stavmixer. Den stora fördelen med monstret är att man slipper skala äpplena och ta bort kärnor och liknande. Lätt och smidigt med andra ord.

Medan jag höll på med monstret så delade mamma äpplena i lagom stora bitar. När man har delat dem så lägger man dem i vatten med lite citron eller citronsyra i. Detta för att de inta ska oxideras och bli bruna.

 

Vi kokar äpplemoset i omgångar. Dels för att man då kan prova sig fram lite hur mycket vatten man behöver ha i och dels för att det ska bli hanterbart. Men när äppelbitarna nu är delade så tar man fram en stor gryta. Vi använder skinkgrytan. I botten häller man lite vatten, ca 0,5 dl per kilo äpplen. Det är lite olika hur mycket vatten man bör ha beroende på vilka sorter man har i. Det är därför det är bra att göra moset i omgångar så man kan justera vattenmängden.  När man har hällt i vattnet så lägger man i äpplena och ser till att det kokar.

 

Nu ska äpplena koka tills de blir mosiga. Använder man en assistent som vi gör behöver inte alla äpplen vara helt genommosiga, men ska man mixa äpplena så krävs det att de är helt mjuka innan man börjar. Rör om då och då i gryta när det kokar, dels så gör det att alla äpplen kommer närma värmen och dels så kommer du känna när de är färdiga. De är färdiga när det känns mjukt och ”skvushigt” (väldigt tekniskt term 😉 ) och inte hårt.

Nu är det dags att göra moset. Äpplena petas ner i inmatningshålet.

 

Och kommer sedan ut i andra änden. Dels kommer moset och dels kommer kärnhus och skal och liknande.

 

Restavfallet innehåller även det lite fruktkött så vi kör alltid igenom det en gång till för att få ut så mycket äppelmos som möjligt.

Nu är man halvägs i mål. Nu ska man passa på att smaka av det ”råa” äppelmoset för att se hur mycket socker man behöver. Det behövs sällan mycket, det beror på hur pass söta äpplesorter man använder. Vi använde ca 2,5 dl socker till 2,5 l äppelmos. Har man diabetiker i familjen så kan man använda sötningsmedel lika väl. Så i med socker och äppelmos i en gryta tillsammans med en liten skvätt citron, för att inte moset ska bli brunt, i en gryta och koka upp och låt koka ett par minuter under omrörning. Passa så att det inte bränner.

 

När det har kokat ett par minuter så ta av från värmen och sleva upp i burkar. Här hemma så gör vi ett par glasburkar till oss var att ha i kylskåpet och resten slevar vi upp i små plastburkar och fryser in. Det sparar plats i kylskåpet och så vet man att det håller sig utan att behöva använda konserveringsmedel.

På våra 12-13 kilo äpplen fick vi nästan 12 l äppelmos. Det räcker till mig och mamma hela vintern.

 

Fördelarna med hemlagat äppelmos är många. Först och främst så smakar det precis så som man vill. Vill man ha det sött så gör man det sött, jag föredrar lite syrligare mos så jag tar i lite mindre socker.  Är man diabetiker så byter man ut sockret. Dessutom innehåller mitt mos fyra ingredienser: äpplen, vatten, socker och citron. Inga e-ämnen, inga konstigheter. Det är en fördel att vara två eller flera när man kokar äppelmos, speciellt om man ska göra lite mer. Här hemma går det som ett löpande band, mamma delar på äpplena, det kokar en omgång äppelbitar medan jag passerar och kokar moset. När äppelbitarna är färdiga är mamma klar med nästa omgång och jag har passerat och kokat omgången innan, teamwork.

Sedan så är det en stor del av min livsfilosofi, att leva nära naturen och ta tillvara på det som den ger. Man uppskattar verkligen frukt och grönt på ett annat sätt när man tar hand om det och gör egna inläggningar, sylt och mos. Jag blir alltid lite irriterad när jag ser dessa magnifika äppelträd i folks trädgårdar som dignar med frukt och år ut och år in så hänger den där tills den faller ner på marken och ruttnar bort. Vill man inte ha sina äpplen kan man ju höra sig för om någon annan vill ha dem. det är slöseri med naturens gåvor att inte ta hand om det man kan.

Jag har ju inga barn men hade jag haft det hade det varit ännu mer självklart att hålla på med allt det här. Några av mina först minnen som barn är när mormor, mamma och jag stoppade julkorv och gjorde äppelmos. Dels så tror jag att det är nyttigt att barn vet var saker kommer ifrån, att äppelmos inte kommer från en burk utan från äpplen. Dels så skulle det kännas tryggt att veta precis vad barnen stoppar i sig. Idag är det sådan hysteri kring barnens mat. Det ska inte vara det och inte det och man får inte äta för mycket sådant. Det enklaste och bästa sättet att undvika allt sånt är att göra saker och ting själv, då har man den absolut största kollen på vad de får i sig. Sist men inte minst så är det nyttigt för barn att redan från början lära sig att vara tacksamma för vad man kan få från naturen och varför det är viktigt att ta hand om den. Att lära sig att vi lever i symbios med naturen, att om vi tar hand om den så tar den hand om oss, är en viktig bit enligt mig. Och genom att göra sådant här med barnen så kommer de att automatiskt förstå det utan att man behöver ge långa föreläsningar om det.

Jag känner mig alltid nära naturen när jag syltar och saftar. Det är som att jag bevarar en liten del av sommaren eller hösten för att sedan kunna plocka fram den i vinter och njuta.