Syren

När jag går ut i gryning eller skymning i min trädgård just nu så möts jag av en symfoni av dofter. I sluttningen står liljekonvaljen i full blom och doftar helt gudomligt. Traditionen i min familj bjuder att på mors dag får mödrarna en bukett med liljekonvalj, och som det ser ut i år så kommer traditionen inte att brytas. Spridd runt omkring på olika plattser i trädgården blommar även syrenen. Naturligtvis doftar den lika gott som liljekonvaljen. Så om man står i mitten av trädgården när det blåser lite så blandas dofterna från blommorna med doften av gräs och löv. Det är riktigt njutning.

Värmen har ju slagit till ordentligt och visst är det trevligt, men jag är ju ingen värmeälskare. Jag är så nöjd med en 15-20 grader och lite fläktar. Dagar som den idag smälter jag bort och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Men när klockan börjar bli si så där sex- sju så piggnar jag till. Då sänker sig skuggan över trädgården och det börjar bli vettigt att arbeta. Och arbete har jag inte ont om. Grönsakslanden behöver rensas och gallras, rabatterna behöver rensas, gräset växer som ogräs och jag har en soffa, två fåtöljer och ett bord som ska slipas, tvättas och målas.  Lite i tag är melodin som spelas här.

I vanliga fall så tycker jag att blommor är vackrare ute och det händer inte ofta att jag plockar in några och ställer i vas. Men det finns undantag och ett av dem heter SYREN. Jag älskar syrener mer än jag kan säga och lycka är att kunna plocka ett par kvistar och ställa bredvid sängen så att man vaknar upp till doften av försommar. Idag var jag lite girig så jag plockade in två buketter, den andra hamnade bredvid tv’n så jag kan ligga och njuta av den från soffan.

Annonser

Himmelriket på jorden

Det är en fras som man använder då och då. Nu för tiden tänker man sällan på att den faktiskt har sina rötter i kristendomen. Men jag använder den ändå lite då och då eftersom jag tycker om tanken. En plats som man upplever som paradiset, som den ideala platsen där man finner ro och där man kan hämta styrka och energi.

Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om i mitt första riktiga inlägg efter min paus. Det borde kanske handla om något djupt filosofiskt eller världsomvälvande. Men jag kom fram till att just nu så finns det bara en sak jag vill skriva om och det är mitt lilla paradis här på jorden. Jag sitter i skuggan på altanen och det doftar av gödsel. Kanske inte den bästa doften, men den påminner om hur årstiden, om hur full av liv joden är och hur redo hon är att dela med sig av sin livskraft till oss.

Varje kväll tar jag mig en tur runt mitt lilla paradis. Jag tittar till mina växter, både de som ska bli mat och de som ska förgylla min tillvaro genom sina vackra färger och dofter. Varje dag har det hänt något nytt, ett nytt frö har grott, en ny blomma har slagit ut. Glädjen är så stor att det är svårt att beskriva. Ett frö som jag tog hand om i höstas har nu grott och blivit en liten växt. Vackra blommor kommer fram ur jorden och jag vet att de har spenderat vintern i ett litet kuvert i min bod.

Så idag bjuder jag på en bildkavalkad från min trädgård.

En av de sakerna som jag älskar med min trädgård är att även om jag har land och rabatter som är prydligt uppställda och rensade så finns det en vild sida. Här vid den gamla stenmuren blommar gullvivorna. De skiftar från gult till nästan svart och de får stå där de står. Gräset får växa vilt runt omkring dem och klipps inte för än de har blommat över. Varje vår/försommar blir jag lika lycklig över att se när de kommer. Dessutom är det alltid tacksamt att ta med en liten bukett när man ska gå bort, alla älskar gullvivor.

En av de nya sakerna i trädgården för i år är en fem meter lång hallon häck med hallon av den riktigt gamla goda, söta, sorten. Det vet för jäkligt att gräva, gödsla och vända jorden. Men nu när det är klart och den står på plats så är jag enormt nöjd och hoppas att hallonen blir underbart goda.

Två små mini växthus har jag skapat av en komposteringskub och fyra fönster. Det fungerade över förväntan och de ser gulliga ut i sitt lilla hörn av trädgården.

Under glasen växer det broccoli och blomkål så det knakar. Jag måste snart gallra bland de små plantorna. Jag hoppas på riklig skörd så att jag kan frysa in av båda sorterna och kunna ta fram det i vinter.

Min älskade Kaprifol har börjat blomma. Den är gammal, den har stått där sedan skomakarstugan byggdes i mitten/slutet av 1800-talet. När vi flyttade hit så köpte vi en annan kaprifol och ställde bredvid den gamla. Men den dog på två år. Nu har vi tagit skott på den gamla och det växer så det knakar. Det finns en till kaprifol som är en systerplanta till den gamla och som planterades samtidigt. Den står uppe i slänten mellan träden och den ser ut som en kaprifol på steroider. Förra året knäckte den en ung björk som inte orkade hålla uppe den. Det är växtkraft.

Mina jordgubbar blommar snart, även smulgubbarna (blandning av smultron och jordgubbar) är på väg att blomma. Jag har inte överdrivet mycket jordgubbar, mest för att jag ska kunna stoppa en i munnen lite då och då. Vill jag koka sylt eller frysa in så åker jag bort till Missveden och plockar på självplocken.

Nej jag odlar inte toapapper… Det är purjolöken som får små rör av toapappershållare, dels som stöd och skydd när de är späda men även för att man ska slippa kupa dem när de blir större och ändå få långa vita skaft.

En liten ärtplanta kämpar sig upp ut jorden. Just den här ärtan kommer från en skida som jag lät sitta kvar på en planta förra hösten till sen blev gul. Sedan torkade jag ärtorna och kunde platera ut dem nu i våras. Ska bli kul att jämföra de ärtorna vi får från de plantorna med ärtor från köpta frön.

Mer ärtplantor, denna gången från köpta frön. Det växer så det knakar, snart är det dags att sätta upp stöd. Jag har lite av baljväxt tema i år i landen. Jag har sått två olika slags ärtor och två olika slags bönor (vax böna och brytböna). Men jag älskar både ärtor och bönor.

Potatisen har jag redan kupat en gång. Snart är det dags att täcka den med gräsklipp. I år köpte jag en gourmelåda med sättpotatis. På så sätt fick jag fyra olika sorter, ska bli kul att se hur alla samakar. Jag har faktiskt varit noga med att veta var jag har planterat de olika sorterna.

Sist ut är körsbärsträden som nu är på väg att blomma över. När det kommer en vindpust så står man mitt i ett snöfall av vita körsbärsblomblad. Då tar jag ett djupt andetag och tänker på att japaner säger att det innebär tur att stå under ett körsbärsträd som släpper sina kronblad. Det gäller att suga i sig alla positiva energier.

Det jag väntar på nu är att mina syrener ska slå ut. Jag älskar när hela trädgården doftar syren, syrendoft är för övrigt en av mina absolut favoritdofter så om någon vet en parfym som doftar syren så kan ni väll lämna en kommentar och tipps mig.

Som avslutning på mitt inlägg vill jag dela med mig av ett recept som smakar sommar. Mitt alldeles egna, lite oortodoxa jordgubbscheescake recept:

Jordgubbs cheescake

10 st degistivekex
75 g smält smör
1 tsk kanel

200g färskost (typ philadelphiaost)
200g jordgubbar (eller andra bär)
3 äggulor
½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker

Ugn: 175 grader

– Mixa samma digestivkex, smör och kanel och tryck ut i en form med avtagbar kant. Grädda i ugnen i ca 7 min.

– Mixa färskosten med bären så att det blir en någorlunda slät smet.

-Blanda i ett ägg åt gången och vispa noga.

-Blanda i övriga ingredienser och häll smeten ovanpå kexbottnen i formen och grädda i 25-30 min beroende på ugn.

Tipps: Tycker du den blir för låg? Dubbla ingredienserna i smeten så blir det mer av kakan, förläng gräddningstiden med ca 10-15 min. Om man vill kan man dela färska jordgubbar och lägga ovanpå och sedan hälla på en blandning av saft och gelantin och låta det stelna i kylskåp, det blir en lyxigare finish på det hela.

Ha en underbar dag och passa på och njut av naturen och solen!

Teddy och våren

Jag måste bara få bildbomba lite katt bilder idag. Idag har Teddy varit ute på promenad igen, det räknas väl som promenad även om den bara varade i 3 min? Som vanligt började det med att han blev borstad ute på altanen.

Här sitter jag när matte kammar mig, det är jätte bra för det finns en krok för hängande blomkrukor som hon kan haka fast mitt koppel i. Men efter man blivit kammad så måste man tvätta sig.

Här går vi ut i trädgården. Det absolut bästa är att sitta på mattes axel. Då ser man allt men behöver inte gå på den otäcka marken, och så blir man så stooor…

Men ibland måste man undersöka lite på marken också. Lite spännande är det…

Det här var otäckt… Jag vill inte var med mera.

Nu kommer jag igen matte, det är blött på marken.

Äntligen uppe i mattes knä igen, näst bästa platsen att studera naturen ifrån.

 

Han är en riktig fegis, men jag älskar honom ändå…

Fjärde aspekten: Bild av naturen (vattenelement).

Lite fusk så här på förmiddagen. Bilden är inte tagen i naturen utan i mitt badkar, men det är ändå en av de bästa bilder jag har tagit på vatten så den får representera dagens aspekt.

Vatten ja. Ett av mina absoluta favorit element. I hjärta och själ är jag en jord person, jag är egentligen fruktansvärt urtypisk för jord elementet. Men näst efter jord så är vatten det element jag har lättast att koppla mig samma med. Det är något med vatten som får mig att slappna av på samma sätt som att jag gärna går in i något som liknar meditativt tankemönster när jag arbetar i trädgården.

Personer som påverkas av elementet vatten sägs ofta vara lättpåverkade och lite ”flytande”. De följer tidvattnet och humöret skiftar lika lätt som vatten. Vilket bara bevisar att jag egentligen inte är en vatten människa hur mycket jag än trivs med elementet.

Traditionellt tillhör elementet vatten Väster och det är där man placerar symbolen för vattnet på altaret eller i cirkeln. Det kan vara allt från en liten flaska eller skål med vatten till en snäcka eller en blå kristall.

Vatten kan både vara något ro givande, som en stilla å som flyter genom landskapet eller ett dopp i ett varmt bad, men även något skrämmande som ett hav i full storm. Vatten kan vara mjukt som ett sommarbad eller hårt som när man lyckas få till ett magplask från högsta delen på hopptornet. Genom alla tider har vattnets dualitet påverkat oss människor. Länge var det vårt främsta och snabbaste transportmedel samtidigt som det krävde liv. På samma sätt har det i tusentals år försett oss med mat och under årtusenden varit en av våra största och säkraste källor för föda. Men det verkar alltid kräva något i gengäld för sina gåvor.

Vattnets dubbeleggade natur syns ofta i de monster och övernaturliga varelser som myten berättar lever där. Ofta är varelserna vackra som sjöjungfrur eller lockande på andra sätt som Näcken eller Kelpin. Men samtidigt har de en vild och argsint sida. Sjöjungfrur och Kelpin lockar sjömän ner i djupet och Näcken lockar förbipasserande ner i bäcken.

Vi består till ungefär 65% av vatten, det finns de som säger att det är därför människan påverkas av fullmånen. Precis som fullmånen påverkar havet genom ebb och flod så påverkar den vattnet i oss. Många tycker till exempel att det är svårt att sova vid fullmåne. Till det ska läggas att en människa kan överleva utan mat i flera månader, men utan vatten i bara tio dagar. Kanske är det därför de flesta av oss har ett väldigt starkt band till just vatten. Vi vet att vår överlevnad beror på det.

Utflykt i skogen

I dag var det åter igen dags för en tur till skogen. Det är helt underbart i skogen, att gå omkring och känna den underbara lukten och se allt det vackra och har man tur så hittar man något gott att stoppa i munnen. Även denna gången ville min mamma följa med. Det är alltid roligt att vara två. För en gång skull så kom jag ihåg att ta med kameran så här kommer en bildserie från vår dag i skogen.

Så mycket ätbar svamp hittade vi inte, eller rättare sagt vi hittade ingen. Men vi hittade mycket annan svamp. Den är vacker där den står.

Ljung hittade vi massor, den är så vacker vid den här tiden. Ljung har en speciell betydelse för mig så jag blir alltid glad när jag ser så här vackra tuvor.

Där skogen slutar tar fälten vid på andra sidan vägen.

Lite skog, lite fält, en blå himmel och vita små moln. Det blir inte så mycket bättre.

Skogen var full av lingon som är på väg att mogna. min hjärna satte igång och assosiera och det hela slutade med att jag gick och gnolade ”På lingonröda tuvor och på vilande mo där furuskogen susar susilull och susilo. Där kan du se dem, en och en och stundom två och två, på lingonröda tuvor komma dansande på tå:
Det är flickorna i Småland, det är flickorna från mon. Det är flickorna som vallmoblom och lilja och pion. Ja, det är flickorna i Småland, susilull och susilo, som går vallande och trallande på vilande mo.” (Det är den snutten jag kan så det blev ganska tjatigt till slut).

Det här är min älskade mamma. Hink i ena handen och käpp i den andra. Käppen hon använder ute i skogen är min familjs så kallade häx-käpp. Den är gjord av en gren som har snidats så att käpphuvudet ser ut som en häxa med lång näsa. Det är trevligt att mamma vill följa med mig. Trotts att vi inte alltid har samma tro så är vi båda väldigt förtjusta i att vara ute i naturen. Jag brukar säga att det är min mammas uppfostran som har gjort mig till en wiccan.

Här finns friden, ute i skogen där det enda man här är vinden, ett och annat djur, ens egna steg och ens andetag. Det är här jag skulle kunna sitta i en timma eller två och bara sitta.

I en riktig utflykt ingår naturligtvis en matsäck. Idag serverades det hemma bakade brödkakor med hemodlad sallad, tomater och tonfiskröra.

När vi satt och åt hade vi dessutom en vacker utsikt över beteshagarna.

Rallarros, en oerhört vacker blomma som är en liten doldis trotts att den växer överallt i princip.

Dags att ge sig in i skogens djup igen.

Solens strålar letar sig in mellan träden.

En liten, röd svamp.

Och en storebror till den lilla röda.

Det får avsluta bildvisningen för idag. Men i stället tänker jag ta upp något som ett par har frågat mig, både vänner i verkliga livet och personer som jag träffat på internet. De frågar om jag någonsin är rädd när jag är ute i skogen. Det korta svaret är: nej.

Det långa svaret är: Ute i skogen omkring där jag bor så finns det inte direkt några farlig djur. Det finns en och annan huggorm, en och annan älg och kanske ett vildsvin eller två. Men så länge man har ögonen och öronen med sig så kan man undvika att hamna i sådana situationer som gör att dessa djur blir farliga. Inget djur (nästan) anfaller oprovocerat. Den bästa strategin är med andra ord att hålla sig ur vägen för dem.

Det andra som oroar många är att gå vilse. Jag har ett bra lokalsinne och vet oftast vart jag kom ifrån, i alla fall en generell riktning varifrån jag kom. Dessutom lär känna skogar som man ofta går i. Även om de förändras så känner man sig ändå hemma. Men ska jag ut i en stor skog som ligger en bit hemifrån där jag aldrig varit innan så har jag alltid med mig en kompass. Jag är av den gamla skolan eftersom GPS inte fanns i min ungdom när jag lärde mig gå i skogen. Man behöver sällan en karta om man har lite koll på hur en kompass funkar.

Men ett par råd om man är orolig för att gå ut i skogen:

1. Om du ser ett vilt djur så stå still och titta hur djuret reagerar.  Om djuret går åt ett håll gå långsamt åt ett annat. Snart lär man sig i vilka situationer man ska vara aktsam och i vilka situationer man kan gå på som vanligt. Men är man lite nervös kan det aldrig skada att vara extra försiktig.

2. Håll dig till vägar och stigar. Det är enkelt att bara vända sig om och gå tillbaka samma stig man kom. Grenar sig stigen och du känner dig osäker på om du kommer ihåg vilken väg du kom från så märk ut ditt val med en pinne eller sten eller något annat. Använd inte skräp eller plastpåsar och dyligt om du inte med säkerhet vet att du kommer tillbaka och plockar bort det.

3. Ta med en mobiltelefon. Om inte annat ger det en känsla av trygghet.

4. Ta med en kompass eller en GPS och se till att du vet hur det fungerar innan du ger dig ut. Även den bästa GPS fungerar dåligt om man inte vet hur man använder den. Likadant med en kopass. Den säger inget om man inte vet vad man ska läsa av.

5. Berätta för någon vart du ska och hur länge du ska bli borta. Är du osäker så dra till med en timme extra, en timme hit eller dit gör inte så mycket. Men är du vilse och saknar täckning på mobilen så är det skönt att veta att någon kommer att sakna dig och veta var de ska leta.

6. Börja smått. Är du ovan så planera inte en 5 timmars tur in i mörkaste och djupaste skogen. Ta med en fika korg och gå in i ett litet skogsparti som tar 15 min att gå rakt igenom. Sätt dig inne i skogen på en sten eller stubbe och njut av lite kaffe och lär känna skogens ljud, dofter och känslor.

7. Gå ut på förmiddagen eller kring lunch. Då slipper man bli överaskad av skymningen och mörkret.

8. Om du går vilse så få inte panik. Stå still och andas djupt och räkna till 50. När du känner dig lugn så tänk igenom situationen. Känner du igen någonting runt omkring dig? Hör du ljudet av bilar/människor eller liknande? I värsta fall så ta upp mobilen och ring någon. Funkar inte mobilen så hitta ett bekvämt ställa att invänta att din säkerhetslina ska börja sakna dig och leta reda på dig. Spring INTE omkring  i panik. Det gör det svårare att hitta dig. Och kryp INTE in under ett träd för att du har hört att man ska göra det på TV. Den enda gången man bör söka skydd under ett träd är om det börjar bli kväll och man tror att man kommer få vara kvar under natten. Men har du följt mina råd ovan så är det högst otroligt att du hamnar i den sittsen.

Kom ihåg att njuta av skogen. Vi ska vara tacksamma över att vi i Sverige har den möjligheten vi har att fritt vistas i skogen och njuta av alla dess rikedomar. Och snälla, kom ihåg att respektera naturen. Det du tar med dig in i skogen ska också följa med ut (du är förlåten om du slänger en äppleskrutt eller en bit bröd).

Körsbär

Som jag berättade i går så har körsbärsträden helt tagit över en av slänterna som finns på tomten. Anledningen är år av försummelse, när jag flyttade in här så hade de inte blivit klippta på flera år. lika dant fick alla skott växa fritt. Tyvärr så har jag inte direkt prioriterat körsbärsträden så de har fått fortsätta växa på samma sätt. Detta har inneburit att slänten nu är full körsbärsträd i alla olika storlekar och formar. Trotts denna misshandel så bär träden troget frukt och i år har de verkligen lagt i högväxeln. Nu har jag körsbär så att jag börjar få slut på idéer vad jag ska göra med dem.

Jag är av den skolan att man ska ta till vara på det som man får av naturen. Jag gillar att sylta och safta (och att sedan äta och dricka upp det) och försöker att ta tillvara det mesta som finns i trädgården. Att låta bär förbli oanvända ger mig dåligt samvete, det är som att kasta bort en smärre förmögenhet.

Men nu har jag plockat körsbär i en vecka och det syns knappt på träden. De som sitter i toppen av träden får sitta kvar. Lite ska ju fåglar och annat smått ha och kalasa på. Nu har jag gjort körsbär i rom, körsbärssylt, körsbärssaft och fryst in 14 lådor med körsbär och så har grannarna och släkten fått. Förutom det har jag ätit spottkräm (kräm gjord på körsbär med kärnor) i parti och minut. Inte för att jag lider, jag råkar vara barnsligt förtjust i just spottkräm och min tanke är att de där 14 lådorna med körsbär ska bli till kräm i vinter. Men som sagt så börjar fantasin tryta.  Men jag antar att man inte ska klaga.

Som sagt så gillar jag körsbär. Det mesta man gör av körsbär får den där härligt djup röda färgen som för tankarna till rubiner och kungligt röda mantlar. När jag står ute under träden och plockar de röda bären kan jag nästan känna smaken av pannkakor med körsbärssylt, eller sockerkaka med romkörsbär och lätt vispad grädde. Om ett par dagar så har nog saften stått till sig så att man kan ta sig ett smakprov. Rombären dröjer det en månad innan de legat till sig. Allra smarrigast är om man kan hålla tassarna borta till december. Men man ska inte hoppas på för mycket.

Som avslut ska jag lägga upp en bunt bilder som visar mitt röda guld. Någon dag ska jag lägga in lite roliga körsbärsrecept Ha en riktigt bra dag.