Sultan har fått sitt ”förevig”hem

st

Idag kom ett väldigt trevligt äldre par och hämtade Sultan. Han kommer att bli enormt bortskämd och kommer att få all uppmärksamhet som han vill ha. Visst känns det skönt, framför allt för Sultans del, men också väldigt tomt och lite sorgligt för min egen del.

Sultan har verkligen varit katten som tagit plats här hemma. Har är pratglad och kelen och charmig till tusen. När jag försökte göra något annat än att sitta och klappa honom så skulle han  vara med och titta och om han inte fick vara med var hans lösning att sätta sig i soffan och yla tills någon gav honom uppmärksamhet.

När man är stödhem så är man från början inställd på att katterna inte kommer att stanna för alltid. Men två år är en lång tid och man fäster sig oerhört vid de små liven. Jag har flera gånger funderat över att skriva över båda katterna på mig så att de fick ett permanent hem. Men jag visste att framför allt Sultan skulle må mycket bättre om han dels fick vara ensamkatt och dels fick vara hos någon som var hemma hela dagarna. Det har märkts tydligt på senaste tiden då jag inte har kunnat arbeta hemifrån på det sättet som jag har gjort tidigare.

Så när det här paret hörde av sig till handläggaren på katthemmet som i sin tur tog kontakt med mig så insåg jag att det var perfekt för Sultan. Även om jag i 10 sekunder övervägde att säga att jag ville att han skulle stanna här. Paret, båda pensionärer, var enormt trevliga och Sultan charmade dem på två sekunder. Jag tror att det kommer att bli perfekt för alla parter. Även om både jag och Köttbullen kommer att sakna honom så kommer Sultan få allt det han vill och behöver ha.

Annonser

Måndagar

De flesta känner igen känslan; Klockan ringer på måndagmorgon och man ångrar att man inte gick och la sig lite tidigare på söndagen. Helst av allt vill man ligga och dra sig men man kämpar sig upp, äter frukost, gör sig i ordning och går till jobbet.

Jag tycker att måndagsmorgnar är de värsta på hela veckan och jag funderar alltid över vad som hände med helgen.

Men faktiskt när jag står där och väntar på bussen, som konstant är 5-10 minuter försenad när den väl kommer till mig, så känner jag mig ganska nöjd i alla fall.

Jag har ett jobb som jag trivs med. Jag vet att det är många som inte har den lyxen. Jag har arbetskamrater som gör varje dag underhållande och trevlig. Jag vet definitivt hur det är att inte ha sådana bra arbetskamrater. Jag har ett varierat jobb där man aldrig riktigt vet vad som ska hända och där nyheter dyker upp regelbundet och ett tu tre så har man ett system som man aldrig hört talas om.

Så jag har tur och jag är medveten om att jag har tur. Man får tar tillvara på de guldkorn som livet ger, även om det är måndag.

Vad skulle du vilja berätta för någon som aldrig träffat en nyhedning?

Jag fick en intressant fråga här om dagen: Vad skulle du vilja berätta för någon som aldrig träffat en nyhedning? Vid tillfället så raspade jag ur mig ett ganska generiskt svar. Men jag har funderat på det lite och det finns faktiskt ett lite djupare svar som jag vill dela med mig av.

Det absolut viktigaste jag skulle vilja att alla skulle veta om nyhedningar är att det inte finns en sorts nyhedning. Precis lika lite som det finns en sorts kristna eller en sorts muslimer. Nu menar jag inte bara att vi har olika trossystem, eller inriktningar. Utan att vi alla har olika sätt att närma oss nyhedendom och livet som nyhedning. Jag har tidigare skrivit om de två ”arketyperna” och detta är nästan samma sak.

Det finns nyhedningar som aldrig skulle sätta sin fot i en kristen kyrka eller en moske. Det finns nyhedningar som kan delta i en gudstjänst av en annan religion baserat på att de respekterar alla religioner även om de själva inte tillhör dem.

Det finns nyhedningar som anser att man måste var på ett visst sätt, ha en viss bakgrund och så vidare för att får  kalla sig det ena eller det andra. Och det finns nyhedningar som anser att man får kalla sig vad man vill så länge man känner sig bekväm i den rollen.

Vi är alla individer och det finns många olika sorter av oss.

Nästa sak jag skulle vilja förmedla  är att de allra flesta av oss är trevliga människor. Det är alltid bättre att fråga något man undrar över än att anta att man vet svaret och döma personen utifrån det.

De allra flesta av oss svara gärna på frågor och blir glada över att någon visar intresse för vår livsstil. Men so msagt, vi är alal individer och inte alla är bekväma med att vara öppna med hur de lever. Kanske för att de har mött mycket fördomar från andra människor eller så kanske de inte är bekväma med sin roll riktigt än. Så döm inte ut alla, eller den enskilda, för att du har frågat något och inte fått ett svar.

Jag får ofta frågor och jag svarar på de allra flest både här på nätet och i verkliga livet. Men ibland så kan det hända att någon frågar något som är väldigt personligt. Personen i fråga kanske inte inser hur personlig frågan är eftersom de inte är insatta i vad de faktiskt frågar om. Då brukar jag säga att det är en personlig fråga som jag inte svara på. Likadant om det är en riktig nybörjare som frågar om väldigt avancerade saker så brukar svaret bli att personen nog bör få mer erfarenhet innan vi diskuterar sådana saker.

Nybörjare och människor som inte har någon kännedom om nyhedendom tycker ofta att sådana svar är till för att hålla dem utanför eller för att skapa mystik eller för att man är sur och vresig. Men faktum är vissa saker som för en oinvigd kan verka triviala kan vara väldigt personliga och vissa saker behöver förkunskap, du lär dig inte att backa med släp innan du har lärt dig grundläggande färdigheter för att köra bil.

 

När orden inte räcker till

Under hösten och vintern har det flera gånger inträffat händelser där orden inte räcker till. Skolskjutning i Sverige, terrorist bombningar över hela världen, flyktingar som försöker överleva i omöjliga situationer och dödstalet bara stiger för varje dag känns det som.

Så hur skriver man om dessa saker när man känner att alla ord som man sätter på pappret är otillräckliga, nästan meningslösa?

Kanske räcker det med att skriva just det. Kanske räcker det mad att skriva att känslorna man känner i kroppen inte kan formuleras och sättas på pränt. Att vissa ord alltid blir tomma och innehållslösa när de skrivs på ett papper istället för att bo i hjärtat. Ord som sorg, ilska, medlidande, och saknad. Orden klingar tomt, men är ändå viktiga. För jag sörjer med dem, jag känner ilska inför varje förlorat liv, jag har medlidande med de drabbade och deras familjer och jag saknar den trygga världsbild jag en gång hade och min tro på att mänskligheten inte har tappat hoppet.

Kloka, och mindre kloka, ord

Ibland händer det att man springer på så kallade bevingade ord. En mening eller två som verkligen talar till en och som motiverar och inspirerar en. Men så händer det även att man springer på det motsatta. Då man tänker, jag undrar vad personen som kläckte ur sig det här tänkte egentligen. Idag tänkte jag dela med mig av två citat som inspirerar mig och även ett citat som har fastnat av en annan orsak.

I helgen slötittade jag på ett tvprogram där de intervjuade en man som flyttat till Florida för att surfa. Han hade lämnat allt bakom sig för att följa sin dröm. När de frågade honom vad som gjorde honom lycklig och hur han hade vågat så svarade han:

”Livet består till största delen av vardagar. Om vi sitter och väntar på de speciella dagarna så kommer livet rinna förbi. Man måste ta tillvara även på vardagarna”

Det fastnade verkligen i mitt huvud för det stämmer ju så bra. Hur många av oss går inte och väntar på de där speciella dagarna? Man planerar semestern och börjar se fram emot den i oktober, man drömmer om att säga upp sig från ett arbete man avskyr om man skulle bli miljonär och så vidare. Men visst borde vi bli bättre på att ta tillvara på vardagen?

Om man nu vantrivs på sitt arbete så varför inte säga upp sig? Nu menar jag inte bara så där på rak arm. Men börja leta efter ett nytt jobb, starta eget, börja plugga eller vad den nu är man råkar drömma om. kanske måste man gå ner i lön, kanske kan man inte åka utomlands två gånger om året. Men är det inte värt det om man tänker på att man i genomsnitt tillbringar 8 timmar, fem dagar i veckan, på jobbet. Är det verkligen tid man ska spendera på ett ställe där man vantrivs? Jag har varit där, med ett jobb som nästan gav mig ångest. Jag lovar att det inte är värt det.

Så många i min bekantskapskrets håller fast vid sin pojk/flickvän för att de inte vill vara ensamma. De flesta har passerat 30-år och känner ett visst tryck att starta familj och allt det där. Är man 30 och singel så har man nästan misslyckats. Men vill man verkligen spendera all sin lediga tid med en person som man inte är säker på att man gillar? Jag menar inte att ett bra förhållande alltid är guld och gröna skogar. Men det borde finnas mer som håller samman två personer än rädslan att vara ensam.

Det är både de stora och de små förändringarna som kan göra att vi faktiskt kan njuta av vardagen.

Nästa citat kommer från en gammal irländsk folksång.

”Let grief be a fallen leaf at the dawning of the day” (Låt sorg vara ett fallet löv vid dagens gryning)

Detta är något som jag tycker är svårt att efterleva men som jag samtidigt anser är ett nyttigt sätt att gå genom livet. Att släppa gamla sorger och besvikelser när nästa dag gryr och försöka se den just som en ny dag är svårt. Men det är inte nyttigt att gå runt och bära med sig alla oförrätter och sorger. Man måste lära sig från dem och gå vidare.

Detta är att snudda på nästa citat som är något jag inte helt kan förlika mig med.

”Man ska dö i varje ögonblick”

Citatet syftar på att man ska leva i just detta nu och varken se fram eller bak. Endast nuet existerar. Man kan tycka att det är samma sak som citat innan, men jag ser skillnader i dem. Det första handlar om att släppa tag om sådant som gör dig ledsen och gå vidare den senare handlar om att leva i extrem nuet.

Så varför har jag problem med att man ska leva i nuet? Därför att jag anser att det inte är nyttigt att leva bara just nu. Jag måste komma ihåg dåtid för att lära mig av min handlingar, både bra och dåliga. Om jag skulle leva i extremnuet så skulle jag inte kunna räkna gångertabellen för den lärde jag mig när jag gick i lågstadiet och dåtid existerar inte. Inte heller skulle jag kunna se fram emot att min vän kommer och hälsar på om ett par veckor för framtiden existerar inte.

Visst är det bra att leva i nutid och inte i dåtid eller framtid. Men att helt ignorera de båda senare blir lika obalanserat som något annat. Jag vill leva i nuet, ta lärdom av dåtid och se mål i framtiden.

Just förmågan att resonera kring tid och kunna dela av den så som vi gör anser många forskare vara ett av de karaktärsdragen som gör oss människor självmedvetna och därmed skiljer oss från andra djur. Vi har ”jag-begrepp” och kan placera in detta i tid och rum. Det kanske inte tycks så märkvärdigt men det är relativt unikt.

Det var mina tankar kring tre citat. Har du andra tankar så berätta det gärna för mig. Passa nu på att njuta av det härliga sommarvädret som vi har (i alla fall där jag bor).

 

Tro och vetenskap

Jag är i grunden en person som gillar ordning och reda, ja kanske inte i hemmet för där har jag min egen sorts ordning (även kallat kaos) men jag är tillräckligt mycket av en oxe för att uppskatta stabila och påtaglig fakta. Det var faktiskt en av de få sakerna som jag tyckte var jobbigt när jag läste arkeologi, bristen på bevis. Å andra sidan så var det nyttigt att få lära sig att lägga fram en teori och att följa logiska steg utan att för den saken skull använda sig av cirkelresonemang.

Många som är religiösa eller troende ser vetenskapen som en fiende, som något som försöker ta bort eller förminska det gudomliga i världen. Så är tron och vetenskapen dödliga fiender? Utesluter det ena det andra? För min del så skulle jag säga att de tvärt om komplimenterar varandra, att de kan samexistera i harmoni.

Låt mig ta ett exempel. Du är på ett bröllop och får smaka på den mest underbara bröllopstårtan som har existerat. Smakerna komplimenterar varandra och de olika texturerna överraskar och förhöjer upplevelsen. Du skulle helt enkelt kunna äta upp resten av den tolvvåningshöga tårtan helt själv och varje tugga är nästan en religiös upplevelse. Du pratar med konditorn och han visar dig receptet på denna enastående tårta. Sedan tar du en tårtbit till och äter. Smakar den andra tårtbiten sämre på grund av att du fått se receptet? Troligtvis inte, snarare kanske den smakar bättre för du kan nu uppfatta svaga smaknyanser som du vet finns där men som du inte kände första gången, du vet även att alla ingredienserna är ekologiska, naturliga och av högsta kvalité, inga e-ämnen här inte.

För mig är naturen som tårtan, min tro är som smaken och vetenskapen är receptet. Att få en chans att läsa receptet ger en helt ny förståelse och vördnad för naturen, för det som jag upplever varje dag och det försvagar inte min tro utan tvärt om så blir den mer fast på grund av det som vetenskapen lär mig. Det finns vissa fakta som vetenskapen har tagit fram som helt enkelt verkar vara för precisa för att vara slumpade.

Till exempel så finns det ungefär 20 stycken nummer inom fysiken som beskriver saker som massan av en elektron, styrkan av gravitationen och styrkan av svag och stark nukleär kraft osv. Om dessa nummer sköts åt ena eller andra hållet med bara en ett par tusendelar så skulle universum så som det ser ut inte kunna existera. Ta tex massan av en elektron, om massan var något högre så skulle stjärnorna inte kunna brinna, inte kunna ge ljus och värme. De skulle helt enkelt fräsa ut. Utan stjärnor skulle livet inte kunna existera.

Inte ens vetenskapen kan förklara hur dessa nummer existerar, vissa teorier har trovärdiga förslag så som strängteorin, men inga bevis.

Så antingen accepterar man att vi lever i ett universum som har lyckats slumpa fram ungefär 20 viktiga nummer som gör att universum faktiskt kan existera. Eller så tror man att de 20 numrerna inte alls är någon slump. Jag är prenumerant på den senare teorin, precis som jag inte tror att det är slump att man använder x antal tsk bakpulver i en tårtbotten.

Ibland tror jag att fysik, kemi, matematik och liknande är gudarans gåva till oss för att vi ska kunna läsa receptet på deras tårta. Det blir som ett gemensamt språk som låter oss få en liten glimt in i hur otrolig världen egentligen är. Så komplex men samtidigt så enkel. Om man inte får en kännsla av mirakel genom att läsa fysik så vet jag inte när man ska få den :).

Inspiration till alternativ livsstil

Jag är inte som alla andra, det är något som jag och min omgivning har fått lära oss för länge sedan. Jag har alltid varit intresserad av naturen och att odla och laga mat och allt det där som inte riktigt hör det moderna samhället till. Jag har mina idéer och nu senast så var jag väldigt nyfiken på om jag inte skulle ta och skaffa lite höns. Helst av allt så skulle jag ju vilja ha en tupp med, men jag tror inte grannarna uppskattar det.

Nåväl jag beslutade mig för att söka information och vad jag än sökte på så dök samma sida upp. Så jag började titta runt och nu, tre dagar senare, så har jag nästan läst varenda ämne. En otroligt inspirerande sida vid namn Alternativ.nu. Där finns dels en handbok som innehåller fakta om allt från djurskötsel till odling till matlagning och konservering, till annat praktisk arbete. Dessutom finns det ett forum där tipps och idéer av olika slag utbyts och där det råder trevlig stämning (vilket det inte alltid är på forum tyvärr).

Nu är jag så inspirerad att jag gott och väl skulle kunna tänka mig att skaffa en liten gård för att få rum för alla mina idéer och projekt. Men jag sansar mig lite och börjar med att lägga upp planer för att förvandla garaget till hönshus.

Jag rekommenderar att ni kikar in där (om inte annat bara för att man lär sig något så fort man läser ett ämne). Man behöver inte alls ha som strävan att bli självförsörjande för att ha nytta av sidan. De har tex en mycket bra del om örter för de som är intresserade. Bli inspirerade och vem vet, snart kanske ni sitter där med egna drömmar om en gård ;).