Ibland får jag frågan varför jag håller på som jag gör med syltning, saftning, slakt och annat. Jag har upptäckt att det är en fråga som kräver långt svar.
Det första delsvaret är att jag gör det jag har fått lära mig att göra. I min familj har vi alltid syltat, saftat och slaktat. Vi har lagat vår mat från grunden och det är väldigt sällan jag under min uppväxt åt pizza, hamburgare och liknande. Så nu när jag ska laga mat så blir det ju mycket av samma metoder. All min favoritmat är mat som mamma har lagat från grunden. De år (de har faktiskt funnits) då vi inte har syltat och saftat och slaktat så har det känts som att något saknas. Att gå och köpa till exempel lingonsylt i affären är för mig något av en mardröm.
Så min mamma, min mormor och min farmor har lagt grunden för att jag nu sliter med allt det här. Vilket jag är enormt tacksam över. Mycket av den kunskapen som de har gett mig är kunskap som gått förlorad i många familjer då den generationen som växte upp runt 70-talet inte alls hade intresse eller lust att engagera sig i sådana här saker.
Sedan kommer den mer praktiska orsaken. Mycket av det som jag gör finns inte att köpa i affären och de saker som finns att köpa smakar… eh mindre bra. Men som jag tidigare har sagt så kan det vara en riktig utmaning att få tag i syltad pumpa, inlagda gröna tomater eller ingefärspäron. Så om jag vill äta de sakerna så får jag göra dem själv.
Nästa del är att jag får större kontroll över vad som finns i min mat. Inga e-ämnen, inga konstiga ingredienser, bara det jag vill ha. Jag tror att det i längden är en sundare mathållning.
Ännu en del är för att jag helt enkelt tycker att det är roligt och spännande. Ofta hjälper min mamma till, den stora experten på sådant här, och då blir det extra kul. Vi pratar om allt och inget medan vi arbetar, tar en paus och dricker lite kaffe och så lär jag mig varje gång något nytt.
Den sista biten är kanske den som är nyast för mig. Det är den religiösa delen. Ju mer jag funderar på det och ju mer jag läser så ser jag allt det som vi får i from av frukt, bär, kött och så vidare som gåvor från gudarna. Det är i slutändan de som låter årshjulet snurra, som ger oss skörden och som låter boskap och djur växa. Så att kasta bort allt det är som att kasta bort gåvor från gudarna.
Så jag ser det som en stor del i min religiösa praktisering att ta hand om det jag kan. Det är en handling som stärker bandet mellan mig och mina gudar, de ger mig något och jag tar hand om det. Därför ser jag också alltid till att ge gudarna en gåva tillbaka, ett offer av något slag, och att tacka. Vi får så oändligt mycket av dem och för det mesta så tar vi det för givet. Så oavsett om maten kommer från ica eller från landet så skadar det inte att ta ett par minuter och meditera över var i från den kommer och hur den hamnade på ditt bord.
Så jag skulle säga att min förhållning till mat och min tro är väldigt nära samman knutna och det är en stor del i varför jag vill utvecklas och bli bättre på att ta omhand det som finns runt omkring mig.
Vad har du för förhållande till att sylta, safta och annan omhändertagning och tillredning av råvaror?
Mat, Pyssel och Magi 