Min operfekta trädgård

Som alla trädgårdsentusiaster så händer det ganska ofta att det slinker med en trädgårdstidning hem från affären. Sedan sitter jag där och suktar och tittar på de vackra bilderna av perfekta trädgårdar utan ogräs. Med vackert stenlagda gångar, överflödigt blommande rabatter och vitkål stora som badbollar.

ID-100180873

Sedan tar jag mig i kragen och går ut i min trädgård där det saknas både stenlagda gångar och prunkande rabatter och där ogräset på vissa ställen är mer vanligt förekommande än andra växter.

I början gav denna skillnaden mig nästan ångest. Jag ville ju ha en sådan där perfekt trädgård, varför fick inte jag vitkål stora som badbollar? Fakta är att alla kan få en perfekt trädgård, även om alla kan inte få samma sorts perfekta trädgård. De i norr kräver andra växter än de i söder till exempel. Men det innebär inte att man inte kan få den där sagolikt vackra trädgården.

Men jag har kommit fram till att jag vill inte ha en perfekt trädgård, eller snarare jag vill inte arbeta på det sättet. För en perfekt trädgård kräver en disciplinerad och målinriktad trädgårdsmästare, vilket jag inte är. Jag gillar små projekt som jag kan pyssla med under en sommar och sedan kan jag gå vidare till nästa.

Min filosofi har blivit; livet är inte perfekt så varför ska min trädgård vara det.

Jag har en relativt ordentlig trädgård, omkring 1200 kvm. Tomten ligger dessutom i en sänka så jag vinner nästan en hel odlingszon på mina närmsta grannar. Så man skulle kunna tro att jag har goda möjligheter att ha enorma odlingar. Men ibland ser verkligheten lite annorlunda ut.

När jag först kom hit till huset en sensommar för sex år sedan ungefär så hade ingen bott i huset på nästan ett år. Trädgården hade lämnats en hel sommar åt sitt öde och egen vilja. Ett antal år dess för innan hade trädgårdsarbetet varit låt oss säga bristfälligt. Det resulterade i att trädgården till stora delar såg ut mer som en äng än en gräsmatta. Mossan hade fått växa fritt i den ”yttre trädgården”. Mitt i trädgården stod en enorm buske som ett klot. Kirskålen hade tagit över det som numera är känt som körsbärsbacken och alla rabatterna.

Gräsmattan var så illa att jag fick slå den med lie innan jag ens kunde tänka på att ta fram gräsklipparen. Men det var ändå den mest lättöverkomliga åtgärden. Första hösten slog jag gräset och begrundade resten av trädgården, lite lamslagen av allt arbete. Våren därpå tog jag itu med den enorma busken. Efter att jag gått vild med sekatören så insåg jag att det var en jasmin som fått växa vilt. Under jasminens kupolformade grenar så visade det sig även finnas en liten berså av syrener. Planteringen var inte alls klotformig som jag trott utan snyggt planterad i en halvmåne. Jag klippte ner jasminen ca 10 cm över marken. Det tog ett år för den att komma tillbaka, nu för tiden kämpar jag för att hålla den i schack, vilket är ett tufft arbete. Men den blommar så vackert och doftar så gott så den blir alltid förlåten.

Första sommaren grävde jag upp alla rabatter. La ner marktäckande väv och fyllde på med jord utifrån, planterade mina växter och täckte med bark. Det höll kirskålen borta ett par år. Nu börjar de så smått leta sig tillbaka, men med täckodling och envist rensande håller jag dem på stången ett tag till.

Så var det min körsbärsbacke. Döpt efter den myriad av körsbärsträd och sly som växer där. Jag har försökt få bort kirskålen, men insett att det är hopplöst. Just nu har vi slutit ett fredsavtal. Kirskålen får växa under körsbärsträden så länge de håller sig borta från mina odlingar. Det verkar fungera. Jag brukar tänka att det i alla fall ser ymnigt och grönt ut med all kirskål.

Tredje året, tror jag det var, så försökte jag utrota kirskålen och var desperat nog att ta till roundup. Det går emot alla mina principer. Visst hjälpte det, även om det på långa vägar inte utrotade kirskålen. Men sedan hade jag dåligt samvete i över ett år att jag sprutat gift i trädgården så jag beslutade att det inte var värt det i längden.

Så andra året på plats var jag redo att börja odla. På grund av allt ogräs valde jag att odla i sängar. Då kom det största problemet. Min tomt är på tre sidor omgärdad av träd. Enda sidan som inte har träd ligger åt norr… Det innebär att nästan alla delar av trädgården ligger i skugga stora delar av dagen. Inte optimalt för mina planer.

Så jag fick kompromissa och odla på en mindre yta än vad jag hade planerat. Jag valde den lilla plätt som får sol större delen av dagen, förutom lite skugga tidig morgon och sen eftermiddag. Där satte jag en rad hemmabyggda sängar som jag la marktäckande väv i botten på och sedan preparerade med jord och annat smått och gott. I stort sett lyckades jag, jag brukar få god skörd.

SG1L3013

Jag har dock två saker som jag aldrig har lyckats odla här. Det ena är spenat och det andra är kål. Spenaten blir bara små blad på och sedan går den i blom. Jag har försökt ge den mer kalk, mer sand, mer skugga, mer sol, inget lyckas.

Kålen, ja det är en underbar historia. Jag älskar kål i alla former och det känns därför som ett måste i min trädgård. Första året jag försökte lyckades jag inte med mina försådda plantor. De var tunna, höga och taniga, de dog.

Andra året lyckades jag driva upp fina plantor, men valde helt fel ställe att sätta dem i trädgården, de dog.

Tredje året (förra året) lyckades jag dra upp fina plantor, satte dem på rätt ställe i trädgården och var helt säker på en lyckad skörd. Tills jag kom ut en morgon och de var invaderade av hundratals larver. Det var så mycket larver att det i princip var omöjligt att rädda de stackars plantorna. Ett par dagar senare var det bara lite spretiga ådror kvar.

I år ska jag lyckas!

Men som sagt, skugga är ett problem i min trädgård. Min ”mossmatta” är och förblir en mossmatta tills jag får in mer sol. I ett par år nu har jag funderat över att fälla en stor del av träden i ena sluttningen, det skulle släppa in mer ljus i trädgården. Men jag gillar inte att fälla träd, jag gillar träd. Därför har jag inte kommit mig för det. Men nu lutar det mer och mer mot att jag i alla fall kommer ta bort 30% av träden på ena sidan trädgården. Jag har ögonen på en utmärkt plats för ett trädgårdsland, det skulle vara perfekt om kanske tio av träden försvann. Vi får se. Ett fint exempel på nackdelen med mycket träd är den kopiösa mängd löv som alltid finns i min trädgård på hösten och våren.SG1L3016

Så ja, min trädgård är operfekt och det finns brister. Men det finns en hel hög av saker som jag älskar med den. Först och främst älskar jag nu för tiden att den är så pass bristfällig, för det är även jag i vissa aspekt och även så är mitt gamla torp som knappt har en rak vägg, så en perfekt trädgård skulle inte passa in.

Sedan så ligger den som sagt i en sänka och det är oftast lä här på botten. Det är ingen enormt djup sänka, andra våningen på huset går ungefär i markplan med resten av världen. Tomten är ett gammalt sandtag vilket gör att dräneringen är utmärkt, det säger mer eller mindre slurp.

Mina slänter är sådär härligt vildvuxna att de till stora delar sköter sig själva, jag klipper bort lite sly, och ändå ser de så där trollska och vackra ut.

I trädgården finns riktigt gamla växter som jag avgudar. Bland annat två kaprifoler som enligt ”legenden” planterades här samtidigt som husets byggdes i mitten av 1800-talet. Den ena är riktigt kraftig och har redan kramat livet ur en björk och är på väg att ta nästa…SG1L2892

Alla borde få uppleva våren i min trädgård. Det är sällan jag är så stolt över den som då. Under körsbärsträden börjar först snödropparna breda ut sig, som följs av skillan och sedan vitsippor. Mellan mars och maj så är backen ett töcken av vitt och blått. Skillan har dessutom spridit sig ut över gräsmattan och in i syrenen. Det ser ut som hela gräsmattan är täckt av vattenpölar och bin, humlor och flugor surrar förnöjt.SG1L2824

När vitsipporna börjar blomma över så börjar det gigantiska sötbärsträdet vid garaget att blomma med svagt rosafärgade blommor för att en vecka senare följas av hela backen med körsbärsträd. Det är så vackert att hjärtat brister.


SG1L4335

När körsbären tappar sina blad börjar man ana en underbar doft som sprider sig i trädgården, det är liljekonvaljen som kommer under körsbärsträden. Samtidigt i andra änden av trädgården breder gullvivorna ut sig i gräsmattan i olika gula och röda färger. När gullvivorna är överblommade börjar sommaren och min trädgård övergår från att vara ett blomsterparadis till att till största del vara inriktad på nyttigheter.SG1L2897

För det är så jag har valt att ha min trädgård. Jag planterar hellre något jag kan äta än något som bara är vackert. Allra bäst är ju om båda kraven uppfylls. Som med mina nyponrosor. Blommar så vackert och blir sedan till nypon.

Naturligtvis tummar jag på mina egna regler och planterar ett par saker bara för jag tycker de är så vackra. I år är ett av projekten att göra en pionrabatt av avlagda däck.

Ja, jag älskar min operfekta trädgård, för i skavankerna gömmer sig skönhet och för mig ska trädgården vara en njutning. Om jag skulle omvandla min trädgård till en av de där trädgårdarna som finns i tidningarna skulle den bli ett arbete och jag skulle förmodligen behöva tumma på både en och två av mina principer för att nå hela vägen.

Nej jag och min trädgård passar som handen i handsken, lite ojämna, lite vilda men vi duger precis lika bra som vi är.

Annonser

Ingen anonymitet?

Som mina läsare vet så är det inte ofta jag ger mig in på politik här på bloggen. Men ibland händer det något som får till och med mig att släppa in politiken här bland allt annat. Denna gången är det dubbelt befogat då ämnet är bloggande.

Miljöpartiet tycker att något borde göras mot näthat och nätmobbning. BRA! Jag tror de flesta av oss som bloggar kan ställa oss bakom att vi vill ha en trevlig och accepterande stämning på våra bloggar. Men MP anser att ett av de stora problemen med näthat och hets inom bloggvärlden är att det inte finns juridiskt ansvarig personer. Därför föreslår de nu att alla bloggar ska registrera en ”huvudperson” som är juridiskt ansvarig för allt som skrivs på bloggen.

Vid första tanken är idén inte helt dum. Men sedan kommer det ena efter det andra bakslaget.

För det första, ska jag hållas ansvarig för vad en av mina läsare skriver i kommentarsfältet? Jag har, tacka gudarna, inte varit med om en otrevlig kommentar under mina år som bloggare och absolut inget i stil med näthat eller mobbning. Naturligtvis skulle jag ta bort sådana kommentarer så fort jag upptäckte dem.

Men låt oss säga att jag reser bort i två veckor och låt oss inse fakta, hur mycket jag än gillar min blogg så om jag är i Egypten två veckor så kommer min prioritering inte vara att kolla hur det går… Säg därför att, med lite förberedelser och lite annat när man kommer hem, så kollar jag inte in hur det står till på min blogg på tre veckor. Råkar det då ha dimpt ner en kommentar som anses vara näthat eller liknande andra dagen på min resa så kan den ha legat uppe på bloggen i nästan en månad. Ska jag hållas ansvarig för det?

Nu har jag et system som kräver att jag godkänner nya kommentarer, men gamla trogna läsare som brukar lämna kommentarer behöver inte godkännas. Tänk om en av dessa helt plötsligt anser att det är tid att lägga ut något i den vägen? (Nu tror jag inte det, men man vet ju aldrig 😉 )

Den andra, och förmodligen den största, negativa konsekvensen blir att möjligheten att blogga anonymt försvinner. För mig privat gör det varken till eller från. De flesta bland mina vänner och min familj vet om min blogg och är inne och läser här lite då och då (hej på er!).

Men det finns ett behov av att kunna vara anonym. En person inom HBTQ-rörelsen (homosexuella, transvestiter, bisexuella, queer och så vidare och så vidare) som ännu inte är öppna med sin läggning kan idag tala ut om sitt liv och sina funderingar på sin blogg utan att oroa sig över att tant Agda ska hitta den.

En papperslös flykting kan skriva om sin vardag utan att känna att den utelämnar sig helt.

Någon med psykisk ohälsa kan vara helt öppen och ärlig om sina tankar, problem och känslor utan att oroa sig över att bli dömd när de söker jobb eller liknande.

Till och med inom min lilla del av bloggvärlden finns behovet av anonymitet. Det finns personer inom wicca, nyhedendomen och andra liknande kretsar som inte vågar vara öppna med sin tro och sin livsstil. Det kan vara en oas för en sådan person att kunna blogga, att dela med sig av sina tankar och erfarenheter och kunna upprätta ett nätverk med andra likasinnade bloggare.

Så ska alla dessa personer tvingas tillbaka in i mörkret? Nej det tycker ju inte MP heller. De föreslår att personer som har ett genuint behov av att blogga anonymt skaffar en frontfigur eller att de ber att få skriva på någon annans blogg.

Ja hej då till yttrandefrihet på lika grund för alla…

Det skulle innebära att för att Sanna 20 år som tror att hon är lesbisk och vill blogga om sina tankar ska försöka hitta någon som tar på sig det lagliga ansvaret för hennes blogg. Eller att Abraham 25 år som vill skriva av sig om sin svåra barndom ska fråga runt på andra bloggar om han kan få vara med på ett hörn.

Om ingen hjälper dessa personer vad händer då? Ska de inte få göra sina åsikter hörda för att någon annan beslutar att de inte duger? Det innebär att jag har en större rättighet att säga vad jag tycker än de har, bara baserat på att jag har vänner och familj som kan acceptera den jag har valt att vara.

Ännu värre, det kommer naturligtvis finnas personer som utnyttjar det här genom att ta betalt för att agera ”frontfigur”. Så då kan du få vara anonym, så länge du kan betala för det.

Jag måste erkänna att det här gör mig upprörd ända ner i djupet av min själ. Dels därför att den här bloggen har betytt så mycket för mig, att jag har haft chansen att ventiler, grunna och skaffa kontakter. Jag vet att om jag inte hade haft sådana super vänner och familj så hade jag själv varit i situationen att jag ville vara anonym, det innebär att den här bloggen kanske skulle ha upphört att existera om förslaget går igenom. Tanken är svindlande för mig.

Men också för att jag är medveten om vilken oerhörd gåva bloggandet är. Det är ett enkelt sätt för alla att göra sin röst hörd, det är yttrandefrihet i en av sina vackraste former. Det är sann jämlikhet att oavsett vem du är, var du bor eller vilka dina åsikter är så kan du skapa en blogg och uttrycka dem. Det finns ingen redaktion, ingen bakomliggande utgivare som kan ha dolda intentioner. Jag skriver det jag vill på min blogg så länge jag följer Sveriges lagar. Är det inte en underbar form av yttrande frihet?

Bryter jag mot de lagar som finns så kan polisen hitta mig utan att jag behöver skriva på ett papper som säger vem jag är. Sann anonymitet är väldigt svårt att uppnå på internet.

Jag tycker också att det är viktigt att vi bloggare faktiskt tar oss tid att uppmärksamma dessa frågor och att vi låter våra politiker veta vad vi tänker om det. I denna frågan vaknade jag verkligen till liv och skrev dels ett mail till MP, skapade diskussion på ett blogg forum och nu skriver jag det här. Därför att jag vill inte sitta tyst så att MP kanske tror att jag tycker det är okej. Nej jag tänker protestera och låta dem veta att jag inte tycker det är det minsta okej på någon punkt!

Några länkar om ämnet:

Direktlänk till MPs förslag – Stoppa näthetsen

Debatt mellan MP och PP i P1

Anna Troberg (partiledare i PP) bloggar om förslaget: Miljöpartiet vill tvinga bloggare att registrera sig

Odla din mat

Ingen som har läst min blogg kan undgå mina tankar om matlagning och vikten att laga sin egenmat och ta hand om det som finns i sin närhet. Jag har dock missat en stor del av allt det här: trädgården. Men ingen panik kära läsare. I sommar hoppas jag kunna ge er en liten serie om hur man kan odla på olika sätt och min filosofi kring odling. Jag tänkte börja så här på vårkanten med ett inlägg om varför man ska odla och vem som kan odla. Så håll i hatten för nu åker vi 😉 .

ID-10075912

Enligt mig så kan, och bör, alla odla en viss del av det de äter. Nu hör jag protesterna hagla över mig… ”Jag kan inte odla min mat, jag bor i studentrum”, ”Jag bor ju mitt inne i Stockholm”, ”Jag har inte tid för sådant” och så vidare. Låt mig förklara hur jag tänker.

Alla kan odla något oavsett hur eller var vi bor. Jag menar på inget sätt att en student som bor i korridor kan utan vidare bli självförsörjande på grönsaker året om. Men personen i fråga kan bli självförsörjande på de vanligaste örterna och kryddorna som används i matlagning. Med lite uppfinningsrikedom kan man till och med lyckas med lite större projekt.

Bor man mitt inne i Stockholm så kan man göra som studenten, har man tur och har en liten balkong kan man dessutom odla lite bär och grönsaker. Det finns dessutom kolonilotter i alla städer och lyckas man inte få tag på en sådan finns det föreningar i de flesta städer som gemensamhetsodlar på offentliga platser som inte används (med tillstånd från kommun). För mer info se längst ner på sidan.

Bor man i villa så finns det inga ursäkter för att inte odla i alla fall lite av basfödan för hushållet. Jag vet att alla har ont om tid i dagens samhälle. Men vad kan vara viktigare än kvalitén på det vi lever av?

 

Allt handlar om att välja rätt sätt och rätt grödor för just dina förhållanden. En student i korridor bör inte satsa på fullskalig potatisodlig. Men i stället kan man ordna så man får en balkonglåda utanför fönstret med plats för 5 st örtplantor. Finns det gemensam balkong eller uteplats kanske man kan få lov att ställa en kruka eller två med tomater där.

Blir man sedan biten av odlingslust så är hydrofonisk odling något som är superbra på alla små utrymmen. I en av mina favoritböcker i ämnet hydrofonik säger de att alla som har en garderob kan vara självförsörjande på tomater året om. Här krävs det dock lite mer kunskap och lite finurlighet. Så det är inte i den änden man ska börja :).

På en liten balkong kan man ställa en ordentlig tunna. Ni vet en sådan där stor plasttunna, dryga metern hög och kanske 50 cm i diameter. Genom att göra hål i sidorna, sätta ben på den, borra ett par hål i mitten under och sedan fylla med jord och plantera i hålen på sidorna så kan man ha upp till 50 plantor på 1kvm stor yta. Hade jag planterat en sådan tunna hade jag planterat ett eller två varv jordgubbar längst ner, lite olika sallad och spenat i hålen längre upp. I de översta hålen lite örter och på toppen en elelr två busktomater. Nästan en hel måltid… Det fiffiga om man sätter den på ben och med hål i botten är att under den ställer du ett tråg eller hink. Så när du vattnar så kan du verkligen dränka jorden, överskottet rinner ut i hinken och kan användas till att vattna igen. Grannarna under slipper få vatten från din odling och du slipper slösa på vatten.

Tycker du att det tar för mycket tid? Välj grödor som ger stor avkastning men inte kräver så mycket. Ärtor, bönor, mangold är alla bra grödor. Satsa även på att täckodla så slipper man ogräs.

Något man ibland får höra är att det inte är vackert att odla mat, att det inte ser lika fint, eller välansat ut som perenner och andra prydnadsväxter. Jag säger, kombinera nytta och nöje… Här kommer ett par bilder från min trädgård. Jag har ingen direkt underskön trädgård som man sker i diverse trädgårdstidningar. Speciellt inte nu på våren med alla löv och pinnar. Men här kombinerar jag nytta med nöja bäst jag kan.

SG1L4294

Här ser ni en pallkrage som omger min nyplanterade (ja förra sommaren) äppleträd. Pallkragen ser till att gräset inte växer för nära trädet så rötterna och stammen kan andas. Men jag passade även på  att sätta ner ett antal lökar. Som vanligt har jag glömt exakt vad jag satte för lökar… Det som jag känner igen blasten på är i alla fall påskliljor och tulpaner. Sedan har vi vackra blå, stjärnformade, små blommor, inte Skilla, som blommar för fullt.

SG1L4288

 

Här ser vi mina pallkragar som innehåller mina älskade rabarber. Även här växer de där söta små blå lökarna (måste kolla upp vad de heter) blandat med röda minitulpaner och påskliljor. (Ser ni Felix i bakgrunden?)

Så en matträdgård behöver inte vara trist. Det finns dessutom grönsaker som är otroligt vackra när man odlar dem, som mangold med färgsprakande stjälkar. Sedan finns det vackra växter man kan odla tillsammans med grönsaker för att hjälpa grönsakerna lite. Tagetes tillexempel är ju väldigt vacker och finns i många färger, den hjälper till att hålla skadedjur borta från grönsaker. Så den är ypperlig att plantera mellan morötterna.

ID-10029667

Så varför ska alla odla? Det enkla och självklara svaret är; därför att alla äter. Men låt oss utveckla svaret lite mer, min topp 6 orsaker till varför man ska odla mat själv.

1. En av de stora orsakerna till varför man ska odla så mycket man man har möjlighet till är för hälsan. Du kommer att få nyttig mat, du får lite motion när du odlar och flera studier har visat att trädgårdsarbete får oss att må bra mentalt och sänker stressnivån. Jag tror det beror på att man inte kan må så där enormt dåligt när man tar hand om levande saker.

Väljer du dessutom att odla giftfritt (vilket jag tycker är självklart) så slipper du alla gifter som finns på vår mat i dag. De kommer inte in i ditt och din familjs system och det kan ju vara nog så skönt.

2. Så det var hälsan… Nästa stora sak är bestämmanderätten över din mat och vad du vill äta. När vi handlar mat i affären så är utbudet kraftigt begränsat. Jag kan välja vad jag vill köpa av det de tar hem, men om jag vill ha något annat?

Detta blev väldigt tydligt för mig i julas. Jag älskar grönkål och för mig som har problem med blodvärdet så är det dunder mat. Så precis innan jul så handlade jag på mig ordentligt med grönkål. Men den försvinner snabbt här hemma.  Så i mellandagarna gick jag för att köpa mer. Det fanns inte ett grönkålsblad i sikte. Jag frågade personalen. Nej grönkål slutar de sälja på julafton. Jag var i tre olika butiker och svaret blev det samma. Grönkål säljs endast i ca tre veckor för jul. Nu hade jag en sådan tur att det lokala grönsakshuset hade lite kvar som jag fick köpa till rabatterat pris. I år ska jag odla min egen grönkål så kan jag äta det när jag vill.

Men det här gäller ju alla våra grönsaker och frukter. Om man tittar i en frökatalog från vilket fröbolag som helst så finns det hundra tusentals olika varianter av olika grönsaker. Alla har sin egen smak och sitt eget sätt att växa. Det är valfrihet.

3. Där efter kommer smaken. Ja egentligen borden den kanske vara först. Hemmaodlat som fått mogna på plantan smakar mer och bättre än något vi köper i affären som bara är halvmoget när det plockas och sedan får mogna i väntan på att bli köpt. Det största och enklaste exemplet är tomaten. För det mesta är tomater man köper i affären lite vattniga, blekt fruktkött och till och med lite mjöliga ibland. Hemmaodlade tomater är söta, saftiga och färgsprakande, ja om du inte väljer att odla en av de vita varianterna då… Har man väl börjat odla eget så är det svårt att äta de grönsaker man köper i affärer.

4. Har man barn ska man absolut börja odla. Det är en rolig aktivitet för hela familjen att komma ut i trädgården. Det ger också barnen en inblick i var maten kommer i från, hur hela näringskedjan fungerar. Det brukar dessutom ha den positiva biverkan att grönsaker är roligare att äta för man har odlat dem själv.

När det kommer till barnen antar jag att alla föräldrar vill att de ska ha nyttig och näringsrik kost. Om man lär barn var maten kommer ifrån, hur ”riktig” mat smakar och ser ut så kommer det bli mer självklart för dem när de blir äldre att välja sådan mat och undvika halv och helfabrikat.ID-100218980

5. Där efter kommer miljöaspekten. Vår jakt på mat förstör sakta men säkert stora delar av vår planet. Regnskog huggs ner för att ge plats åt odlingar, ogräsmedel och insektsbekämpning av olika slag förorenar grundvatten och tar död på flera olika djurarter (inklusive oss om vi inte är försiktiga), arbetare får minimala löner för farligt arbete, grödorna skördas av enorma maskiner som slukar drivmedel och släpper ut både det ena och andra i luften, maten fraktas fram och tillbaka tvärs över jorden och även om man väljer att inte tro på växthuseffekten och skadliga sidoeffekter av den så är det ett faktum att olja och alla produkter som görs där av inte kommer att finnas för evigt. I den takten vi använder upp oljan så kommer den ta slut.

Sedan krävs det bensin eller diesel för att du ska ta dig till affären, plastpåsar eller burkar för att lägga grönsakerna i och sedan ska du hem. Jämför det med att ta tio steg utanför dörren och hämta dagen omgång grönsaker och gå in och laga mat. Snacka om att spara tid, pengar och miljön allt i ett enda slag.

Till denna kategorin hör även att jord som odlas och bearbetas mår bättre än jord som bara är. När vi odlar förbättrar vi jorden, vi hindrar erodering och med alla gröna blad som arbetar för att skapa din mat så renar vi luften på koldioxid och tillför syre istället.

6. Ekonomin, ja det är billigt att odla eget. Detta kan variera lite på hur du väljer att odla dock. Väljer du att bara köpa färdigdrivna plantor på plantskolan, köpa dyra tillskott och specialmedel och vattnar från kran då kan det bli lite dyrt. Men väljer du att dra upp från frö, speciellt när du kan börja ta egna frön från egna plantor, har egen kompost som kan berika jorden och kanske till och med egen gödsel och spar regnvatten att använda till bevattning  ja då blir det riktigt billig mat.

Som en liten fotnot kan jag tillägga att det är vansinnigt roligt och när man väl börjat går det inte att sluta. Man har hela tiden något nytt man vill prova, en ny sort, en ny grönsak, ett nytt odlingssätt. Man läser odlingsböcker på vintern och drömmer om vad man ska göra på sommaren. Att äta egenodlade grönsaker är lycka.

Så jag hoppas jag inspirerat er att odla något ätbart. Här kommer några intressanta länkar:

http://xn--omstllning-t5a.net/   – Webbsida för folk som vill odla mat. Här kan man hitta grupper som odlar på bla offentlig mark osv. Stor kunskapsbas med massor av idéer.

https://www.youtube.com/user/growingyourgreens – Groeing your greens är en youtube kanal som drivs av en minst sagt entusiastisk man från USA. Han odlar biodynamiskt och trotts att han bor i Las Vegas, vilket gör att en hel del av hans trädgårds tips inte är aktuella så är han värd att titta på. Hans videor om kompostering, skadedjursbekämpning och liknande är lika aktuella för oss här i norden. Dessutom blir man bara glad och inspirerad av att höra på honom, även om han i vissa synsätt är lite för … entusiastisk :).

 

Kroppkakor och dumpling, recept

Ja igår skröt jag ju hur duktig jag hade varit och lagat massor av mat. Men jag glömde ju helt att ge er recepten. Skyller på trötthet och på det faktum att soffan var alldeles för varm och go för att ta sig upp ur och hämta recepten.

Nåja, så här ser min frys ut idag.

SG1L4281

 

I botten, två plåtar fulla med kroppkakor som jag nu har portionerat i påsar och längst upp dumplings som gått samma öde till mötes.

Så innan jag ger er mina favoritrecept så måste jag berätta varför jag är så förtjust i de här två maträtterna. De är lite pilliga att göra men de är underbart goda och de är enkla att frysa och snabba att laga. Det är helt enkel nyttig, smakrik snabbmat. För mig som bor ensam är det dessutom en stor fördel att man kan frysa dem en och en och sedan lägga ihop så många man vill i en påse. Lätt att portionera och blir man flera (nu rimmade jag…) så tar man upp mera.

En stor fördel att göra dessa två saker samma dag är att man kan använda samma fyllning. Så här kommer mina recept:

Kroppkakor – Grunddeg (ca 12 st)

1 kg mjölig potatis
3 dl vetemjöl
1,5 tsk salt
1 äggula

Skala potatisen och dela i mindre bitar. Koka den tills den är mjuk. Häll av vattnet och låt svalna.

Pressa potatisen eller kör den genom en kvarn så det inte finns några klumpar.

Tillsätt de andra ingredienserna och knåda ihop till en smidig deg. Har man en köksassistent är det guld värt.

Häll upp på mjölat bord och forma till en avlång rulle ca 6 cm bred. Skär i tjocka skivor.

Lägg en skiva i handen och gör en liten fördjupning i mitten. Lägg i ca 1 msk av fyllningen (se recept nedan) och vik ihop kanterna så de täcker fyllningen. Rulla till en jämn boll.

Lägg bollen antingen på mjölat bord eller på plåt med bakplåtspapper.

Vill du frysa in kroppkakorna så är det absolut bäst att göra det nu, innan man tillagar dem. Ta plåten och ställ in i frysen. Vänta ett dygn och lägg dem sedan i plastpåsar. När man sedan tar upp dem tillagas de som nedan utan att tinas. De tar lite längre att koka än färska.

Vill du äta dem på en gång så koka upp en stor gryta med vatten och lite salt. Sänk värmen så vattnet sjuder. Lägg i ett par kroppkakor åt gången. När kroppkakorna flyter upp till ytan ska de koka i 5 min till.

Fiska upp dem med hålslev och servera med skirat smör och/eller lingonsylt.

Dumplings – Grundrecept (ca 30 st)

1,5 msk torrjäst
2 tsk socker
3 msk ljummet vatten
8,25 dl vetemjöl
3 dl ljummen mjölk

Börja med att röra samman jäst, socker och vatten i en bunke. Täck med plastfolie och låt stå i ca 2 timmar eller tills blandningen har jäst till minst dubbel storlek.

Blanda ner vetemjöl och mjöl och knåda degen i 10 min. Täck med plasten och låt sedan jäsa i ca 30 min eller tills degen är dubbelt så stor.

Stjälp upp degen på bordet och knåda igenom den. Den kommer ha lite annorlunda känsla från en vanlig deg. Den är väldigt fast och smidig, lite som tuggummi. Jag tycker det är enklast att dela degen i hälften och arbeta med lite mindre degbit.

Kavla ut degen relativt tunt, max 0,5 cm tjock. Använd ett stort glas eller annat runt mått för att stansa ut rundlar. Lägg lite fyllning (se kommentar nedan) i mitten och nu har man lite olika alternativ. Det mest klassiska är att ta upp kanterna och knipa ihop som en liten myntpåse så det blir som en knyte. Jag får aldrig det att bli snyggt… Så jag viker degen till en halvmåne och trycker fast kanten med en gaffel (som en pirog ungefär).

Nu kan man styckfrysa dem precis som med kroppkakorna. Ta upp och ångkoka, men lägg till 5-10 min då de är frysta.

Ska man äta på direkten sätter man på ångkokaren. Jag har en sådan där bambukorg som man sätter på en gryta med kokande vatten, funkar perfekt. Ångkoka ett par åt gången i ca 15 min, tills de blir lite genomskinliga och blanka.

Servera med en god dippsås eller med soja.

Kommentar om fyllning till dumpling:

Man kan använda receptet nedan för fyllning. Det är dock inte en klassisk dumpling fyllning. Anledningen till att jag använder den är för att den är supergod och för att det är ett smidigt sätt att göra av med överbliven fyllning från kroppkakebaket. Normalt sett innehåller dumplings fint strimlat fläsk som wokats med strimlade grönsaker. Men jag anser att man kan fylla dem med nästan vad som helst så länge det är ordentlig smak på fyllningen. En av mina favoritfyllningar var när jag hade rester av pulled pork som jag stoppade i knytena. Super gott! Man kan även göra dem helt vegetariska om man ersätter mjölken med vatten i degen och kör på någon god grönsaksblandning som fyllning.

Fyllning till kroppkakor

200g saltat bogfläsk
1 rödlök
matolja
nymalen kryddpeppar
salt

Hacka fläsket och löken i SMÅ bitar, millimeter storlek nästan.

Hetta upp matoljan i en stor stekpanna eller stekgryta och fräs löken och fläsket. All vätska ska vara reducerad innan det är klart.

Smaka av med salt och peppar, tänk på att köttet är salt så var försiktig när du saltar.

Låt fyllningen svalna.

Sådär, där har ni mina recept på lyckade kroppkakor och dumplings. Men jag tänker ge er ett sista tips på vägen. Om, och jag säger om, ni har kokat kroppkakor och fått några över (vilket är en omöjlighet för de försvinner liksom bara ner av sig själva) så ställ in dem i kylen. Nästa dag delar man dem på mitten och steker dem med snittytan ner på medelvärme tills de blivit genomvarma. Ack så gott…

En sådan dag

Idag är en sådan dag som jag önskar alla dagar vore.

Jag har ägnat förmiddagen åt att ställa i ordning altanen inför våren. Sedan lagade jag en enorm omgång kroppkakor (56 st) och lite lite dumplings med fyllningen som blev över (26 st). Så nu har jag massor med ”snabbmat” i frysen.

Nu ligger jag i soffan med en filt, en kopp te, en sprakande brasa och lyssnar på irländskmusik och regnet och läser en trädgårdstidning och drömmer om enorma land.

En perfekt dag, nästan 🙂