Självinsikt om förhållanden

Under sommaren och hösten så har det hänt saker i mitt liv som har gjort att jag har funderat en hel del om mig själv. Jag anser att självinsikt är något som är enormt viktigt och speciellt om man praktiserar magi eller energiarbete. Att förstå sina egna syften, mål och begär hjälper en att reda ut konsekvenser och tillvägagångssätt på ett mycket mer djupgående sätt. Men mer om det i ett annat inlägg.

Jag har gjort ett par upptäckter om mig själv och om omvärlden som till viss del förvånar mig, speciellt när det kommer till förhållanden. Jag har sett mig själv som ganska traditionell när det kommer till den biten. Man, barn och hus på landet, en volvo och hund och katt. Men ju mer jag tänker på det desto mer verkar jag  dras åt ett annat håll.

När jag verkligen funderar över saken och är ärlig mot mig själv så önskar jag inte direkt att flytta ihop med någon. Jag trivs bra själv i mitt hus. Här är det jag som bestämmer och det är jag som gör som jag vill. Om inte annat blev det väldigt klart när jag nu senast satte upp nytt kakel i köket. Jag visste hur jag ville ha det, jag hade ett mål, och jag åkte till byggvaruhandeln och köpte det jag behövde, rev ner det gamla och satte upp det nya. Behöve ite kompromissa, behövde inte fråga vad någon annan tyckte och fick det jag hade sett framför mig.

Jag vet, det låter egensinnigt och själviskt men just nu mår jag bra av det. Jag har i många år satt andra först, ändrat mina planer/idéer/scheman för att det ska passa andra. Men nu passar jag på att njuta av att sätta mig först.

Innebär det att jag måste leva ensam i resten av mitt liv? Nej, varför måste man flytta ihop bara för att man har ett förhållande med någon? Jag har försökt att hitta någon i flera år som vill det jag vill i livet. Bo på landet, leva enkelt, ha lite djur och så vidare. Men det är inte lätt och dessutom ska man ju gilla karln också… Varför helt enkelt inte hitta någon man verkligen gillar och om han nu vill bo mitt i stan så är det ju inte hela världen. Han kan bo i stan och jag kan bo här på landet. Båda nöjda och glada. Det innebär ju inte att man har ett sämre förhållande. Snarare så innebär det att man kan ge varandra så pass med utrymme så att båda kan ha möjlighet att bli lyckliga.

Det konstiga är att trotts att vi lever i ett ”öppen tänkande samhälle” så blir folk djupt chockade när man säger något sådant här. Man klassas som udda om man inte funderar på att flytta ihop med någon när man varit ihop i två månader. Det verkar som att vi som grupp idag sätter likhetstecken mellan ihopflyttande och lyckligt förhållande. Sedan att de flesta av mina vänner som flyttar ihop med sina pojkvänner stup i kvarten flyttar isär nästan lika fort, det är ingen som anmärker på. Är man kär ska man bo ihop, annars är det inte på ”riktigt”.

Sedan är det det här med barn. Av ett par olika anledningar så har jag vant mig vid tanken på att jag förmodligen inte kommer att få egna barn. Det var lite hårt till en början, men nu så känner jag att det faktiskt inte är en stor grej. Förmodligen blev den insikten lättare av att jag aldrig medvetet har försökt skaffa barn och misslyckats, utan snarare lagt ihop 2+2 och fått 4. Man ska aldrig säga aldrig när det kommer till min familj, men chansen är liten.

Så när det kommer till att inte bo ihop så behöver jag inte ta hänsyn till ett barn. För har man barn så är det en helt annan femma, då ska man göra sitt yttersta för att barnet ska få ett tryggt och stabilt hem och då är det idealiska att båda föräldrarna bor under samma tak.

Den sista insikten jag har kommit fram till är att jag inte kan ha ett förhållande av något slag där känslor inte förekommer. Jag har försökt och misslyckats. Ett förhållande som ser bra ut på papper och där vissa behov tillgodoses men man ”slipper” den känslomässiga biten kanske funkar för vissa men inte för mig. Jag har fått erkänna att jag, trotts mina envisa protester, är alldeles för öppenhjärtad för att det ska lyckas. Ett tu tre så sitter jag där med känslor för personen och känner att jag vill ha något mer stabilt, mer påtagligt, än bara ”vänskap med förmåner”. Misslyckat helt enkelt.

Så det visar sig att jag är en något annorlunda ensamvarg med vekt hjärta. Vem hade anat det?

Mina grannar – en anledning till att bo där jag bor

Under mina dryga 30 år så har jag haft en hel del olika erfarenheter vad gäller grannar. Men jag måste säga att det är något lite speciellt med grannar när man bor på landet. Jag har till stor del trott att det var lite av en klyscha det här med de vänliga landetgrannarna och de opersonliga stadengrannarna. Men förvånansvärt nog så har mina erfarenheter visat att det just är så det är.

När jag bodde i stan så hände det på sin höjd att man sa hej i hissen när man mötte sina grannar. Jag är inte säker på att jag hade känt igen hälften av dem om vi hade stött på varandra på stan och jag skulle inte kunna peka ut någon av dem idag, två år efter att jag flyttade därifrån.

Men här på landet är det annorlunda. Tre av mina fyra grannar har mitt mobilnummer ifall något händer när jag inte är hemma. Jag har suttit och druckit kaffe med alla mina grannar (om än inte samtidigt) och vet vad de heter och hur de ser ut. När man träffas vid brevlådorna så kan man bli stående i tio minuter och småprata. Behöver man något så kan man alltid ringa och fråga, chansen att någon av grannarna har det hemma är stor. När man behöver hjälp av en snickare, elektriker eller liknande och är ny i området (som jag var) så är det bara att fråga någon. Det är alltid någon vars kusin känner en kille, eller vars syster är gift med en kille. Jag har på det viset hittat en supertrevlig elektriker, en pålitlig rörmokare och en kille som kör ut jord, grus och annat liknande. För att inte tala om min allt i allo ved gubbe som är fd svåger til len av mina grannar. Han säljer ved, honung, lingon och slaktar så man kan få riktigt bra kött. Dessutom vet han allt om bygden och är det något man letar efter som han mot all förmodan inte har, så vet han vem som har det. Så ja i stor så är det en härlig gemensamhet här i trakten.

Anledningen till att jag började tänka på hur mycket mina grannar egentligen betyder för mig var en händelse som inträffade för ett par veckor sedan och som verkligen belyste just det här med goda grannar. Jag skulle vilja berätta historien om Vilgot och Agda.

I ett av de huset som ligger närmast mitt så bor det ett syskon par. Låt oss kalla dem Vilgot och Agda, båda strax över 80 år. Huset tillhörde från början deras mor och Agda, den eviga ungmön, flyttade dit när mamman blev dålig för att ta hand om henne. När mamman dog ett par år senare så ärvde Agda huset.

Vilgot var gift och hade barn. Men för ca 15 år sedan dog frun och som en man av sin generation så hade Vilgot inte en aning om hur man tar hand om hemmet och som Agda brukar säga ”Han skull int ha hitta spisa om en så gav en en karta”. Så Vilgot flyttade hem till sin storasyster.

Det visade sig att det var ett genidrag från bådas sida. En tid senare ramlade Agda och gjorde illa båda sina ben, en skada som aldrig läkte helt. Så Vilgot övertog allt kropsarbete med trädgården och huset. Han hämtade posten, körde fram soptunnan till vägen och bar in ved. Agda skötte maten och tankeverksamheten. Hon blev hjärnan och han blev kroppen, en symbios. Det var aldrig några tvivel om vem som bestämde. Som äldre syster och husägare var det helt klart för alla att det var Agda som hade sista ordet. Vilgot kunde säga ”Ho kan vara lite barsk, men ho har ett hjärta av gull”.

En gång i veckan kom Syster Britta (hemtjänstens sjuksköterska) och tittade till Agdas ben och ett par gånger varje sommar kom Handtaget från kommunen och hjälpte till med tyngre sysslor i trädgården. Annars klarade de sig helt själva.

 

Så har de levt så länge jag har känt dem. Alltid villiga att hjälpa till, alltid trevliga att prata med och när de hade frukt och bär i trädgården de inte kunde ta hand om skickade Agda ner Vilgot för att fråga om jag ville plocka lite. Jag visste att ett sådant besök inkluderade kaffe så jag såg alltid till att ta med mig någon kaka eller annat gott.

Men så för ett par veckor sedan så fick Vilgot en stroke. Väl på sjukhuset kunde de konstatera en halvsidig förlamning, sluddrande tal och förvirring. Det konstaterades ganska snart att det skulle dröja innan Vilgot kunde komma hem, om det ens skulle vara möjligt. Agda blev nu ensam i huset och förutom saknaden och oron över sin bror så stod hon inför frågan hur hon skulle klara sig. Hon funderade på om hon var tvungen att sälja huset och flytta till en lägenhet.

Så ett par dagar efter Vilgot lagts in så stod hon och pratade med grannfrun och berättade då om sin oro över att behöva flytta. Det är här som mina grannar får en chans att lysa. Grannfrun sa genast åt henne att Agda minsann skulle få bo kvar så länge hon ville. Sedan skickade grannfrun över sin gubbe till Agda för att han skulle göra färdigt i trädgården det Vilgot inte hunnit med. Under tiden drack grannfrun och Agda kaffe och bestämde att grannfrun skulle ta in posten åt Agda och hjälpa henne dra fram soptunnan till vägen för tömning. Om Agda behövde hjälp med ved var det bara att säga till så skulle det ordnas det med.

Eftersom grannfrun med gubbe ska flytta härifrån i december så pratade hon med mig om jag kunde ta över post och sopplikten när de flyttar. Inga problem, jag måste ju ändå hämta min egen post. Så här om dagen var vi uppe och drack kaffe med Agda, hon fick mitt nummer och jag sa till henne att ringa när som helst om hon behöver något. Jag håller även ett öga på att hon tänder lampan i hallfönstret på kvällen, så att jag vet att allt är som det ska.

När jag berättade för Felix husse (en annan granne) om detta så gick han raka vägen till Agda och sa att han skulle skotta hennes uppfart i vinter så det behövde hon inte tänka på. Och behövde hon ha något i Boden (den lokala affären) så var det bara att ringa honom på mobilen så handlade han det på hemvägen.

Vilgots dotter hälsar även på i alla fall en gång i veckan och tar med Agda att handla och så att hon kan hälsa på Vilgot på sjukhuset.

Så tack vare grannarna här omkring så känner sig Agda trygg och kan bo kvar i sitt hus tills hon känner att hon vill flytta och det är en anledning till att jag vill bo där jag bor. Jag vet att mina grannar hjälper mig om jag behöver det och det är en väldigt skön känsla att inse att det finns så underbara människor som kan offra lite av sin tid för att göra en granne trygg och glad.

Tyvärr är det inte sådana här nyheter man får se på tv, även om vi alla skulle behöva det för att stärka vår tilltro till mänskligheten. Men runt omkring oss så finns dessa människor och det är sorgligt att allt fler väljer att dra sig undan från sina grannar. När jag nu tänker på det och när jag ser situationen i min lilla del av världen så känner jag verkligen att man bor i en liten bit av paradiset.

Visst älskar jag sommaren, men…

Det är många som känner sig deprimerade när sommaren är över och man har en lång period framför sig innan våren kommer. Och visst älskar även jag sommaren, men… Det finns något speciellt även med hösten och vintern.

När jag vaknade idag var hela världen insvept i en vit, glittrande, mantel av frost. När det var dags för morgonpromenaden med Felix hade solen kämpat sig över trädtopparna, om än inte med mycket. Termometern visade fortfarande minusgrader, för första gången denna säsongen. Så på åkte halsduk, hemmastickade sockar och mössa. Luften ute var klar och hög, det enda som störde stillheten var två något sena kanadagäss som skränade när de kämpade sig söderut. Gräset och de fallna löven , stela av frost, frasade under fötterna och hela världen glittrade. Hemma igen la jag in ett par vedträn i köksspisen och unnade mig en mugg varm choklad medan elden knäppte och sprakade och Felix nöjt hoppade upp i soffan och bäddade ner sig i filten.

Så det finns absolut fördelar med vintern.

Vintern är även den tiden på året man får en liten semester från trädgården. Jag älskar min trädgård och jag skulle inte vilja vara utan den. Men det är ändå skönt att kunna krypa upp i soffan med en bra bok eller ett handarbete med gott samvete.

Höst och vinter är även de årstiderna då jag kan använda alla de saker som jag ägnar året åt att sticka och virka. Mössor, halsdukar, vantar och sockor med mera. Allt kommer till användning och det är alltid lika kul med lite nya saker.

Ytterligare en sak som gör att jag välkomnar vintern är att jag kan börja med alla ”inneprojekt” som aldrig blir av på sommaren eftersom trädgården går först. Jag har renoverat hallen och är på god väg att renovera en del av köket. Både kul och nyttigt.

Så visst älskar jag sommaren, men jag älskar vintern precis lika mycket.

Linas cylindre de chocolat

Idag tänkte jag dela med mig av en lite mer komplicerad efterrätt. Den består av en hel del steg och en rad olika tekniker. Kanske inget man svänger ihop när man ska fredagsmysa. Men känner man för en liten utmaning så är det helt rätt efterrätt. Det är mitt eget recept och jag döpte det lite snoffsigt till Linas cylindre de chocolat (Linas choklad cylinder). Det är en cylinder av choklad, fylld med nötkaka, svartvinbärsgelé och chokladmousse.

Först kommer en lista på ingredienserna och sedan ska jag ge er en steg för steg beskrivning av hur man gör varje del och sist hur man monterar ihop den. Allra sisst lite tips om hur man kan montera den på andra sätt om man inte vill göra en cylinder.

Ingredienser till 6 st cylindrar

Cylindrar

300g ljus choklad

Mjuk Nötkaka

4 ägg
2 dl strösocker
175 g nötter

Svartvinbärsgelé

2,5 dl koncentrerad svartvinbärssaft
4 st gelantinblad

Chokladmousse

325g mörk choklad
4 ägg
50+25g florsocker
5dl vispgrädde
½tsk malen vaniljstång

Dekoration

Lite smält choklad
25g nötter

Redskap

1 kastrull för vattenbad och 1 för saften
3 bunkar som tål att användas till vattenbad
3 andra bunkar
6 st toapappersrullar (utan toapapper)
plasfolie
en springform eller annan rund form (21 cm i diameter)
en fyrkantig form ca 20×30 cm
1 silikonpensel
bakplåtspapper
slikepottar, skedar, gafflar
elvisp
balongvisp
matberedare eller kniv och skärbräda
tallrikar och assietter
1 liten plåt eller metallbricka

Steg 1, börja på cylindern

Börja med att klä toapapperrullarna i plast folie. Se till att plastfoliet går minst två varv runt varje rulle och att det blir ett par cm utanför rullen på varje sida som man sedan viker in i rullen. Ställ dem på tallrik (4 på ena och två på andra).

Bryt hälften av den ljusa chokladen i mindre bitar och smält över vatten bad. I vanliga fall ska choklad som används till sådant här tempereras på kall marmorskiva. Men eftersom det kräver kunskap och övning så brukar jag fuska lite.  När chokladen har smält så tar man av den från vattenbadet och tillsätter 2 rutor choklad som får smälta i den varma chokladen. Det tempererar chokladen lite.

När rutorna har smält så använd en silikonpensel för att måla chokladen på toarullarna. Se till att spara en halv cm på vardera kanten omålad så blir det lättare att få loss chokladen sedan. Ställ tillbaka rullarna på tallriken och låt chokladlagret stelna.

Steg 2, den mjuka nötkakan

Sätt ugnen på 175 grader. Separera äggvitorna från äggulorna (du kommer bara använda vitorna). Hacka nötterna fint i en köksassistent eller med kniv, du kan använda vilka nötter som helst beroende på vilka som är dina favoriter. Jag använde 1 del valnötter och 2 delar hasselnötter.

Vispa äggvitorna till hårt skum med hjälp av elvispen. Börja på lägsta nivån tills vitorna skummar och öka stegvis till högsta nivån på elvispen. När man tar av visparna från elvispen så slå dem inte mot kanten på bunken för att få resten att äggvitan att lossna från visparna. Det slår ut luften ur massan. Använd en slickepott och skrapa av dem. Det gäller alla typer av uppvispade saker som äggvitor, vispgrädde och så vidare.

Tillsätt sockret och nötterna till äggvitorna och vänd försiktigt ner dem till allt är väl blandat.

Tryck ner ett bakplåtspapper i den runda formen. Skrapa ner smeten i formen och jämna till den.

Grädda längst ner i ugnen i ca 35 min eller tills man kan sätta en sticka i kakan utan att den blir blöt.

Ta ut kakan och sänk ugnen till 100 grader. Lyft ur kakan ur formen med hjälp av bakplåtspappret. Ställ in kakan i ugnen (man kan ställa den på en plåt men det går att ställa den direkt på gallret).

Låt ugnsluckan stå lite öppen och torka kakan i ca 20 min.

Ta ut kakan och låt kallna. Lägg inte in den i en plastpåse då den blir alldeles för fuktig då. Ska den stå över natten så slå in den i kökshandduk.

Steg 3, Svartvinbärsgele

Lägg gelantinbladen i blöt i kallt vatten. Ta och klä den fyrkantiga formen med plastfolie.

Häll saften i en kastrull och låt den bli varm, men inte koka. Det absolut bästa är att använda koncentrat i tetra men inte lättdryck då den smakar mindre. Smaka av saften, ifall man behöver tillsätta lite socker.

Krama ur gelantinbladen och rör ner dem i den varma saften. Rör tills gelatinen har smällt. Låt saften svalna lite och häll sedan ner saften i formen. Ställ svalt i minst tre timmar.

Steg 4, Fortsätt på cylindrarna

Nu har chokladen på toarullarna förhoppningsvis stelnat. Lägg i lite ny choklad i den smälta chokladen och smält över vattenbad och tillsätt sedan ett par rutor choklad precis som förut. Pensla på en ny omgång choklad över det lagret som redan är påstruket. Ställ åt sidan för att stelna.

Eventuellt kan det behövas ett lager till. Det beror lite på vilken pensel man använder och hur tjock lagren blir. Om det behövs så vänta tills det nya lagret har stelnat och upprepa proceduren efter du har gjort chokladmoussen. Upprepa tills du tror du fått en stabil cylinder (ca 2 mm tjock).

Steg 5, Chokladmousse

Det här är lite knepigt mousse recept som baseras på en sabayon, men det är gudomligt gott så det är värt besväret. När man vispar samman allt så kan det vara bra att ha ett par extra händer som håller bunken, är du ensam så se till att använda en stabil bunke.

Börja med att separera äggulor och vitor. Du ska använda 4 gulor och 3 vitor, lägg i separata bunkar (gulorna i en bunke som tål vattenbad). Finhacka chokladen och lägg i en bunke som tål vattenbad. Väg upp florsockret i två olika skålar (25g i ena och 50 g i andra) i den skålen med 50g tillsätter man vaniljen. Häll upp vispgrädde i en bunke. Många bunkar blir det…

Börja med att vispa grädden till mjuka toppar med hjälp av elvisp. Med mjuka toppar menas att grädden inte ska bli för hård, man ska kunna dra upp grädden med vispen till toppar men inte mycket mer. Lite svårt att visa på bild men jag gör ett försök.

Ställ grädden åt sidan och smält chokladen över vattenbad. Här ska den ner i smeten så man behöver inte temperera den utan det är bäst att smälta allt på en gång.

Blanda samman äggulorna med 50g florsocker och vaniljen. Använda ballongvisp. Värm över vattenbad till äggulorna blir blanka, vispa hela tiden.

Ta av från värmen och häll ner den varma chokladen i sabayonen (äggule blandningen) och vispa snabbt hela tiden.

Det är enormt viktigt att inte sluta vispa. Chokladen kommer att börja stelna nästan direkt när den kommer ner i sabayonen. Vispa tills blandningen är slät. Tillsätt sedan 2 msk av den vispade grädden och vispa. Blandningen kommer bli lite lösare. Tillsätt ytterligare 2 msk vispgrädde och vispa. Nu kommer chokladen att stabiliseras och saboyonen kommer att fortsätta vara flytande. Ställ åt sidan och låt armen vila, den har arbetat hårt.

Vispa äggvitan till ett fast skum, precis som förut börjar man på lägsta effekten på elvispen och höjer stegvis.

Skrapa ner resterande grädde och äggvitan i sabayonen och vik försiktigt ner dem.

Det ska till slut bli en homogen smet som inte blir melerad när man drar med slikepotten i botten på skålen.

Ställ moussen kallt i minst 4 timmar, gärna över natten. Den kommer att se väldigt rinnig ut när den är färdig, men kylan kommer att stabilisera den.

Steg 6, chokladdekorationer.

Använd lite av den överblivna chokladen till att göra lite söta chokladdekorationer. Tänk på att spara lite till uppläggningen.

Börja med att ta en liten plåt eller bricka och ställ in i frysen i ett par timmar.

Smält chokladen över vattenbad och temperera med en ruta eller två.

Vik en strut av bakplåtspapper. Man viker en strut som bilden nedan visar. Börja från vänster och vik efter den första svarta linjen, så den blå trekanten blir invikt på bakplåtspappren. Vik sedan efter de övriga svarta linjerna så att du får en liten strut.

Ta ut plåten från frysen och lägg ett bakplåtspapper på den. Häll chokladen i struten och spritsa sedan valfritt mönster på plåten. Den kalla plåten gör att chokladen stelnar nästan direkt. Gör 6 stycken likadana dekorationer och ställ sedan plåten kallt.

Fram till hit kan man förbereda 1-2 dagar i förväg. Se bara till att förvara gelen, chokladen och mousset kallt och nötkakan luftigt. Steg 7 och framåt görs 1-2 timmar innan servering.

Steg 7, choklad cylindrar

Nu har cylindrarna torkat och det är dags att ta ut toarullarna (glöm inte det här steget för toarullarna tillför inget till smaken 😉 ). Det kan vara bra att vara två här, men det går att göra det ensam även om det är lite pilligt.

Pilla ut plastfoliet som man stoppade in i rullarna. På ena sidan klipper man upp foliet så man lätt kommer åt toarullen. På ena sidan tar man ett stadigt tag i foliet och på andra ett stadigt tag i toarullen. Dra åt motsatta håll, i bland behöver man hjälpa till med en lätt hand att vrida lite på chokladen (vilket inte funkar om man är ensam eftersom det kräver 3 händer).

I teorin kommer plasten att glida av toarullen. Det kan vara bra att göra en rulle extra om man känner sig osäker.

Kvar blir då en chokladcylinder med plastfolie i. Skala försiktigt bort plasten från insidan.

Nu har du en chokladcylinder. Fortsätt tills alla chokladcylindrar är fria från toarullar och plast. Spara toarullarna för de behövs längre fram.

Steg 8, montering av nötkaka

Nu ska nötkakan in i cylindrarna. Ta fram kakan, en skärbräda och ev en kniv samt en toarulle. Vänd upp kakan på skärbrädan så botten hamnar upp (Jag provsmakade lite på min).

Ta ut rundlar av kakan med hjälp av toarullen. Beroende lite på hur torr toppen är så kan man behöva ta hjälp av en kniv. Ta ut 6 stycken rundlar.

Ta en chokladcylinder och ställ på högkant. För försiktigt in nötkakan i cylindern från ena sidan.

Lägg cylindern på sidan och känn med hjälp av båda händerna att nötkakan sitter i mitten. Tänk på att ju mindre du hanterar chokladen desto bättre.

Steg 9, montera gelén och moussen

Jag gjorde misstaget att använda en lite för liten form (hälften så stor som den som står i receptet) och gelén blev därför för tjock och jag fick dela den. Men jag har som sagt justerat storleken på formen så ni ska få en tunnare gelé.

Ta fram moussen och gelén och lyft upp gelén med hjälp av plastfoliet (kan vara bra att ta hjälp av någon) ur formen och lägg på skärbrädan. Lossa försiktigt gelékanten från plastfoliet så du kan vika ut foliet plant på brädan.

Stansa sedan ut rundlar med hjälp av en toarulle (inte samma som till nötkakan), det ska vara två rundlar till varje cylinder. Av resten av gelén skär man små kuber (ca 0,5 x 0,5 x 0,5 cm stora), tre kuber till varje cylinder.

Jag har tyvärr inte bilder av monteringen av gelen då det krävde alla händer jag hade.

Ta en cylinder och lägg i en gelé rundel på ena sidan nötkakan. Håll emot med två fingrar medan du vänder cylindern och lägger i gelé även på andra sidan av nötkakan.

Ta en matsked och packa in mousse så att du fyller en änden av cylindern och sedan andra. Moussen behöver packas in med lite bestämdhet för att hålla emot gelen och nötkakan, men får inte pressas in för då förlorar den luften. Arbeta snabbt eftersom moussen inte tål att bli för varm, den smälter då och förlorar sin fluffighet. Ställ den fyllda cylindern kallt.

Gör om samma steg med resten av cylindrarna.

Steg 10, uppläggning

Hacka de resterande nötterna fint, men inte så de blir till ett damm. Hacka och smält all resterande choklad.

Börja med en assiett.

Men en matsked ta en ordentlig omgång smält choklad och lägg i ena kanten. Med baksidan av skeden drar man ut chokladen tvärs över assietten.

Ta en gaffel och för den fram och tillbaka i chokladen, lägg lite hackade nötter i den tjockare ändan av choklad strängen.

Lägg en chokladcylinder tvärs över strängen.

Med hjälp av två skedar gör man en quenelle. Ta först en sked och ta upp mousse på den. För sedan mousset mellan skedarna tills den formas till formen av en amerikansk fotboll ungefär.

Lägg quenellen på tvärs på cylindern.

Strö över lite hackade nötter över moussen. Sätt fast chokladdekorationen i moussen. Lägg en gelékub ovanpå nötsamlingen på assietten och sedan en på vardera kanten av cylindern.

Ställ assietten kallt tills det ska serveras. Upprepa med resten av cylindrarna.

Tips på alternativ uppläggning

Om man inte vill göra chokladcylindrar kan man i stället välja att servera i ett glas med kakan i botten, gelen ovanpå och sedan moussen. Dekorera med chokladdekorationer, hackade nötter och gelékuber.

Eller så använder man en metallform eller en tom liten pringlesburk (rendiskad) som form. Stansa ut kaka och gelé med hjälp av formen. Ta sedan och sätt formen i mitten av en tallrik. Lägg ner kakan i botten av formen, lägg gelén ovanpå och fyll på med mousse. Se till att moussen går ända ut i kanten. Lyft på formen och dekorera som ovan.

Viktigt att tänka på är att alla ingredienser förutom kakan mår bäst av att stå kallt eller svalt. Speciellt moussen är känslig för värme. Jag försökte först spritts in moussen i cylindern men värmen från mina händer gjorde den nästan flytande.

Det var allt för idag, lätt som en plätt eller hur? Hoppas ni vågar er på att prova den här underbara chokladdesserten, om inte annat så rekommenderar jag att ni bara gör moussen. Den är gudomligt god och bör provas.