Gott Nytt!

Ett riktigt gott nytt år vill jag önska alla mina läsare. Jag uppskattar er allihopa och tycker det är så kul att ni vill läsa det jag har att skriva.

Året som har gått har verkligen gått upp och ner. Från riktigt lycka stunder till enormt svåra stunder. Men jag tror ändå att året mest kommer att minnas som året då jag miste Teddy.

Men med det nya året kommer en massa nya erfarenheter. Jag kommer att få hem två katter så även där blir det en nystart. Jag trodde de skulle komma nu i mellandagarna, men den ena kissen undersöks för eventuell kronisk kattsnuva så det kommer dröja ett par dagar till. Men ett väldigt bra sätt att börja det nya året på.

Det kommer även hända en hel del annat som jag inte är riktigt redo att berätta om än. Förhoppningsvis kommer det bli positiva händelser som jag kan se tillbaka på och känna att det var bra beslut.

Jag brukar inte ge nyårslöften, livet kan man förändra oavsett vilken dag det är. men i år ska jag göra ett undantag och avge två stycken. Det första är att jag ska skaffa körkort under året. Det är dags nu, jag känner mig redo och tycker att det faktiskt skulle vara ganska skönt. Det andra är att jag ska ta tag i ett par saker som jag har gått och grubblat på länge. Dags att sluta grubbla och ta tjuren vid hornen så att säga.

Jag firar in det nya året i stillhet då jag arbetar hela kvällen. Men jag har ändå planerat in lite god mat och förmodligen en bra film eller två. Vi ses nästa år 😉

Så till alla er där ute: Ha ett underbart nytt år, jag önskar att alla era förhoppningar om det nya året går i uppfyllelse och att nu hittar er väg :).

Annonser

Det sissta julpysslet

Är det någon tid på året som väcker pyssellusten i mig så är det julen. Ja i år dämpas det lite av att det är vårväder ute och att jag förväntar mig att krokusen ska titta upp när som helst. Men pyssel blir det i alla fall.

Det första jag har gjort är något jag började för flera dagar sedan. En krans av hemmaspunnet garn. Jag har provat lite olika spinnmetoder nu i höst och de har inte alla blivit jättebra, speciellt inte de första bitarna. Så nu samlade jag ihop dem och dränkte garnet i en blandning av 1 del trälim och 1 del vatten. Lade ut plastfolie på bänken, kramade ur garnet och formade det sedan till en cirkel. Jag hade lite lite stärkelse i garnet, eller så kanske man borde ha en kärna av ståltråd, så min krans förlorade formen en aning när man hänger den.

När kransen av garn har torkat, tar ca 1-2 dygn. Så dekorerar man den med vad man vill ha. Jag valde lite röda band och ett par glittriga hjärtan som jag fick med i julgrupper förra året. Hängde sedan upp den på dörren med hjälp av fiskelina.

SG1L4069

Nästa sak är något som jag måste göra varje år. En apelsin med nejlikor och röda band. Luktar underbart. Även den hängdes upp med fiskelina.

SG1L4076

Sist men inte minst så gjorde jag något med gamla anor: Kristyr änglar. Sådana här har jag gjort med min mormor och min mamma gjorde det när hon växte upp hos sin mormor. Mamma växte upp under krigsåren då det var dyrt med socker och man inte hade tillgång till godis som man har nu för tiden. Så när julen var över så krossades kristyränglarna och man använde krosset som hårda karameller.

Grundreceptet är: 2 äggvitor, 400 g florsocker, en kork ättikssprit. Sikta ner florsockret i äggvitan och blanda ner ättikan. Vispa med elsvisp tills det blir styva toppar. Där efter kan man tillsätta karamellfärg. Man kan antingen sprittsa ut kristyren eller klicka ut den med sked på bakplåtspapper och sätta ett bokmärke i mitten. Vill man hänga kristyränglarna i granen så klipper man bitar av sytråd eller band som man viker dubbelt och lägger på bakplåtspappret innan man klickar ut kristyren.

Jag fick två plåtar med små änglar att hänga i granen och så en stor stjärna att sätta i toppen (jag kommer fästa den med ståltråd). Tyvärr var jag lite otålig och vispade inte smeten tillräckligt länge. Så mina höll inte sprittsmönstret så bra. Jag använde också glitter på dem (syns inte så bra på bilderna) vilket gör att de inte går att äta. Vill man kunna äta dem men ändå blinga dem så kan man använda ätbart glitter.

SG1L4070 SG1L4072 SG1L4071

Ja det var nog det sista julpyntet som blir pysslat i år. Nu ska de sista tomtarna på plats och i morgon börjar matlagringen. Det ska bli spännande att se hur det gick med saltningen av skinkan i år.

Hjälpsamhet i juletider

Det är en lång sed att man är lite extra hjälpsam nu  i jultider. Vilket är trevligt, det är nyttigt att lite då och då ta en djupdykning i sin mer generösa sida. Själv så ser jag alltid till att lägga pengar i Frälsningsarméns ”håll grytan kokande”. Jag uppskattar verkligen det arbete som de gör och både jag och min mamma brukar donera stickade saker till dem under året.

Men i år tänker jag faktiskt göra mer. Det är dags för mig att bli lite mer engagerad, ibland så räcker det inte med att bara ge lite pengar. Det är en stor del av mitt sätt att leva, eller snarare det sättet jag önskar att jag levde på. Vi har alla saker som vi är lite extra passionerade över, ett eller ett par ämnen som vi verkligen brinner för. De som känner mig vet att ett av mina absoluta favoritämnen är katter. Ja jag passar in i den stereotypa häxan med katt :). Jag älskar alla djur (förutom de med åtta ben) men katter är speciella. Om jag inte hade lite självkontroll skulle jag lätt kunna bli en galen kattkvinna. Så när jag beslutade mig för att bli mer engagerad i en god sak, en välgörenhet, så var det inte så svårt att välja att det skulle ha något att göra med katter.

Faktum är att det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige idag. Ingen vet säkert hur många då det inte går att hålla koll på dem. Varför det finns så många hemlösa katter? Det är en kombination av olika faktorer. Först och främst så beror det på att katter har en hopplöst dålig status i Sverige idag. En huskatt (eller bondkatt om man nu så vill) kostar sällan mer än 100 kr, en blandras hund kostar sällan under 3 000 kr. Det är dessutom helt acceptabelt enligt de flesta att släppa ut en fertil katt att springa lös. Att den får kattungar är ju ingen stor grej, antingen hittar man nya hem åt dem eller så får de bli stallkatter eller ännu värre; man dumpar dem någonstans eller avlivar dem. Det förekommer faktiskt att folk flyttar och lämnar kvar sin katt. Det låter helt befängt men det är sant.

Så vad kan man göra för katterna i Sverige? Hjälp alla dessa underbara organisationer som hjälper hemlösa katter. Det finns ett otaligt antal sätt att hjälpa till. Det första, och kanske det enklaste sättet, är att skänka pengar. Pengarna går till allt från veterinärräkningar, mat, försäkring, fällor och liknande utgifter.

Man kan även skänka föremål som de kan sälja på sina loppisar (de flesta katthem anordnar loppisar regelbundet för att få in pengar). Antingen skänker man de där gamla DVDerna som man aldrig ser på eller så kanske man är riktigt duktig på att virka eller något annat och kan göra söta saker som de kan sälja.

Det går även att skänka kattmat och kattsand. På vissa större orter så finns det speciella tunnor utplacerade i affärer där man kan lägga sådana donationer. Min mamma brukar passa på när det är extrapris på kattmat (tex 6 burkar för 30 kr) att köpa ett par omgångar och lägga i tunnan. Mat och sand går alltid åt.

Man kan donera sin tid. Allt arbete i dessa organisationer gör på frivillig basis. Man kan hjälpa till vid deras katthem, med deras hemsida, att fånga in vilda katter, ja listan är lång.

Eller så kan man göra som jag och öppna sitt hem för en eller ett par hemlösa kissar. En stor del av en kattorganisations arbete är baserat på så kallade jour/stödhem. Ett Stödhem är ett hem ditt katten kommer för att mellanlanda. Som stödhem öppnar man sitt hem för en hemlös katt, den får bo hos dig medan den blir undersökt av veterinär, kastrerad, idmärkt och eventuellt socialiserad. Den bor hos dig i väntan på att hitta sitt ”för alltid hem”.

Varför är då stödhem så viktiga? Därför att det erbjuder en möjlighet att plocka in en eller flera katter från gatan och se till att de inte bidrar till flera kattungar. Det är även en stor trygghet att kunna ta in en dräktig hona så att hon kan föda sina ungar på ett varmt och tryggt ställe. Det är även viktigt att kunna se hur katten är som individ. En hemlös katt kan vara skygg och kan behöva socialiseras. Genom att ta in dem i ett tillfälligt hem så får man en möjlighet att se så att katten inte lider av så pass grava beteende problem så att den inte lämpar sig för att bo med människor. Man får även en chans att se till att katten är frisk och utföra eventuella medicinska ingrepp. Allt detta för att rätt katt ska hamna hos rätt familj.

Som stödhem så tar man på sig ett stort ansvar och det är något man bör tänka igenom ordentligt. Man står själv för all mat och sand och liknande vardagskostnader, organisationen står för veterinärräkningar och eventuella transporter. Men du åtar dig samtidigt att ta om hand om den här katten fram tills det att den får ett permanent hem. Det kan ta en vecka, det kan ta ett år. Det är din uppgift att förbereda katten för ett liv i sitt nya hem. Det är inte alltid lätt, speciellt inte om man får en ung katt som är född ute. De har kanske aldrig upplevt en vänlig människa och föredrar att tillbringa sin tid under badkaret eller soffan. Med tålamod och kunskap kan man vinna dess förtroende och få en underbar katt. Men det svåraste av allt är att lägga ner tid, kärlek och energi på en katt och sedan lämna den till dess ”för alltid hem”. Visst kan man välja att behålla katten, det är många som gör, men då kan man kanske inte ta emot en ny katt.

Jag har varit stödhem tidigare, innan Teddy kom in i mitt liv. Då tog jag hand om en dräktig katt med namnet Astrid. Hemma hos mig fick hon fyra små underverk som avgudades av hela min familj. Jag hade kunnat ta dem allihopa, speciellt den lilla tjejen som jag döpte till Aya. Hon fick en speciell plats i mitt hjärta. Här har ungarna intagit favoritplatsen, min blomsterlåda (säg hej då till penséerna).

Mamma Astrid var en underbar katt som inte var det minsta rädd. Hon kom och hämtade mig när hon skulle föda och sedan skulle jag sitta hos henne hela tiden och hon protesterade inte alls när jag vägde ungarna trotts att vi känt varandra i knappt en vecka.

Visst älskade jag ungarna och Astrid. Men livet med kattungar är sällan lätt. I början är man orolig för att de inte växer ordentligt, de är så små och försvarslösa, man hoppar till vid varje pip. När de blir större så är de överallt. Jag hade en kattunge hage som enligt alla skulle hålla dem inne tills de var 6 veckor. En natt när de var 4 veckor så vaknade jag av att Astrid skrek och ungarna pep. Då hade 3 av dem lyckats ta sig ut och kom inte in igen. Då var det dags att säga hej då till kattungehagen och hej till att ha kattungar överallt. Man är helt slut :). Men så kommer de där goa ögonblicken som får en att smälta och så glömmer man allt det jobbiga.

Men jag behöll ingen av dem. Jag ville öppna mitt hem för fler katter. Kattungarna tingades snabbt. Tack vare en lugn mamma så var de små aldrig rädda för människor. De var som vilka andra katter som helst. Ett tag höll jag kontakt med kattungeköparna men efter ett tag förlorade vi kontakten. Men jag är övertygad om att de kom till bra hem.

Astrid flyttade till min kusin och hans flickvän. Där blev hon en genom bortskämd katt och fick även en kattkompis efter ett tag. Idag är hon bästa vän med deras lille son och jag blir alltid lika glad av att se hur hon älskar sitt nya liv.

Sedan fick jag hem Teddy och det stod väldigt klart att han ville vara ensamkatt. Så jag blev inte stödhem mer. Nu när Teddy inte längre finns så har jag åter igen beslutat mig för att öppna mitt hem för hemlösa katter. Så jag tog kontakt med en kattorganisation i min omgivning och hörde om de behövde ett stödhem. Det gjorde de. Så i mellandagarna så kommer det två kissar till mig. Jag vet inte så mycket om dem mer än att de behöver ett hem och att de är relativt sociala.

Det ska bli skönt att ha en katt i huset igen. Felix kommer bli överlycklig över att få en kattkompis, till och med två, att leka med. De kommer att få bo här tills de hittar sina ”för alltid hem”. Min drömkatt kommer förmodligen att födas i vår hos en uppfödare som jag har kontakt med. Men det är inget hinder i min värld, jag har ett hem och hjärta stort nog för tre katter och en hund om det skulle vara så.

Så jag tänker be er att även ni hittar något välgörande ändamål och engagera er i det. Det behöver inte vara katter, eller djur över huvud taget. Hitta något du brinner för och gör något för att förändra världen. De flesta av er som läser min blogg är wiccaner, häxor eller någonstans där omkring. En viktigt del av vår livsstil är att hjälpa de som behöver det, att förändra vår omvärld genom de resurser vi har till hands. Jag tror det kommer att få bli mitt nyårslöfte i år 😉 .

För er som vill hjälpa katterna så är här en länk till en lista med kattorganisationer i Sverige.

Vilka raser är det i min katt?

Ja denna frågan är otroligt vanlig om man beblandar sig med kattfolk. Eftersom jag är kattgalen så spenderar jag mycket tid med kattfolk och skulle därför vilja reda ut den här frågan en gång för alla.

hk1

Skillnaden mellan raskatt och huskatt

Det som skiljer en raskatt från en huskatt (bondkatt) är stamtavlan. Enkelt och koncist. Stamtavlan är ett intyg som utfärdas av en kattorganisation (tex SVERAK) som visar kattens släkt fyra generationer bakåt. Har katten inte en stamtavla så är den en huskatt. Detta oavsett om båda föräldrarna är renrasiga och har stamtavla. Har avkomman ingen stamtavla så blir det en huskatt.

Varför är då stamtavlan så viktig? Ja det är ett äkthetsintyg kan man säga. Genom stamtavlan kan man se att katten har godkända anfäder, vem som fött upp katterna och nu för tiden kan man med hjälp av det datoriserade SVERAK registret även kontrollera saker som hälsostatus och antal avkommor osv. Så det lilla pappret är alltså avgörande för om du har en raskatt eller huskatt. En huskatt kan aldrig få en stamtavla och det kan inte (med vissa väldigt få undantag) bli renrasig avkomma mellan en raskatt och en huskatt.

Det kan vara bra att veta att en person som tar en kull kan få ut stamtavlor på alla raskatter som har två raskatter som föräldrar så länge båda föräldrarna är friska. Det vill säga, det finns inget bra själ att sälja ”rasrena” oregistrerade kattungar. Man ser dock sådana annonser ganska ofta och det är då viktigt att man frågar sig själv (eller säljaren) varför kattungarna inte är reggade? Som sagt så finns det inga hinder för att regga kattungar vars föräldrar har stamtavlor. Har föräldrarna inga stamtavlor är de huskatter och du är på väg att köpa andra (minst) generationens huskatt.

Så varför är detta så viktigt att veta? Det kommer vi till längre ner 😉

Men vilka raser är det då i min huskatt? 

Ja det är denna frågan som ständigt dyker upp. Folk tror att bara för att katten är långhårig är den norskskogskatt eller så råkar katten ha färgen van (höggradig vit) och då måste ju en anfäder ha varit av rasen Turkisk Van.

Sanningen är att i 98% av fallen så finns det inte någon ras i din huskatt. Det är en äkta ”bonnkatt” utan några inblandade renrasiga katter. Det finns en hel del att klura ut när det gäller missförstånden kring det här.

Först och främst (och detta påpekar jag för alla mina uppfödar vänners skull) det finns ingen ras som heter norskskogskatt, det finns däremot något som heter Norsk skogkatt (utan s). Det kanske känns petigt men saken är den att den felaktiga varianten använts till 99% för att beskriva en långhårig huskatt. Så inte udra på att rasens uppfödare är petiga….

För det andra, en huskatt kan vara långhårig utan att ha ras i sig. Precis som att den kan vara stor, liten, ha en udda färg, stora öron eller lång nos utan att för den delen vara helt eller delvis Main coon, Devon, Turkisk Van, Siames eller oriental.

Saken är den att alla våra raser har sitt ursprung ur huskatten. Någon gång under historien så har vi människor sett en huskatt som ser lite annorlunda ut. ”Va häftigt” tänker vi och börjar medvetet avla på just den/de egenskaperna. Vips så föds en ras. Men det viktiga är att minnas att det draget som nu förknippas med en viss ras har sitt ursprung i huskatten och därför kan det dyka upp en katt med de egenskaperna igen, helt naturligt. En del drag (så som långhår) är ganska vanliga för det krävs relativt få anlag för att en katt ska bli låghårig, medan andra drag (så som tex färgen van) är mer ovanlig eftersom det är mer som ska ”stämma” när det kommer till anlagen.

Så egenskaper som definierar en ras idag uppkom först hos huskatter och kan därför uppkomma hos huskatter utan hjälp av raser.

Den tredje biten är det här med andelen % av den och den rasen i en katt. Taget ur en kattunge annons: Kattungarna är 25 % huskatt, 25 % birma och 50 % norskskogskatt.

Denna mening är bara fel… Det här med % och genetik är lite speciellt, man kan inte räkna ”på vanligt sätt”. Jag ska försöka förklara på ett enkelt sätt varför det blir fel. Vi ärver hälften av våra gener från mamma och hälften från pappa. När vi i vår tur får barn får barnet hälften av våra gener och hälften av vår partners gener.

Så låt oss säga att en birma (bb) och en huskatt (hh) får en kattunge, den skulle då bli 50/50 (bh). Parar vi nu denna katt med en norskskogskatt (n), trotts att dessa inte existerar 😉 , så får vi antingen bn eller hn eftersom korsningen bara kan lämna hälften av sina gener till kattungarna. Så i en kull kan det finnas kattungar som är 50% huskatt och 50% norskskogskatt och ungar som är 50% birma och 50% norskskogskatt, men ingen av ungarna kan ha gener från både birman och huskatten.

Nu är detta en grov förenkling men det visar på att genetik inte går att subtrahera och addera hur enkelt som helst. Vilket innebär att bara för att det finns en birma längre bak i släkten så behöver din katt inte ha ärvt en enda egenskap av birman. Vill man ha en birmas egenskaper så ska man därför satsa på en rasren birma.

Så med andra ord: din huskatt är en huskatt och enda gången du kan säga att det finns raser i den är om någon av föräldrarna har stamtavla. Annars är det en underbart vacker huskatt som stammar från andra underbart vackra huskatter.

Varför är detta så viktigt?

Dels så anser jag det är sorgligt att vi inte kan vara stolta över att äga en huskatt, utan att man måste blanda in raser i den. Varför? Skulle du älska din katt mer om den hade birma i sig? Självklart inte… Så var stolt över att äga en vacker huskatt.

Men det finns även en större anledning. Det är viktigt att sprida sådan här kunskap för att konsumenterna (kattungeköparna) ska bli medvetna om vad de köper och framför allt vem de köper av.  Det är ett viktigt steg i att motarbeta oseriösa uppfödare.

Om du ska köpa en katt så finns det två vägar att gå: huskatt eller raskatt.

Vill du ha en raskatt så köp av en uppfödare som registrerar sin katter oavsett förbund. Du får då en stamtavla och din katt är rasren och har de egenskaperna som du vill ha.

Vill du ha en huskatt så vänd dig i första hand till ett katthem. De har både vuxna och ungar i olika färger och former. Förutom att du hjälper en hemlös katt så hjälper dina pengar till att hjälpa fler katter.   Hittar du ingen passande katt på närmsta katthem så läs kattanonnserna med öppna ögon. Det är bra att betala ”ordentligt” även för en huskatt, ingen katt bör kosta 100 kr. Men du ska inte betala 3000 kr bara för att det är en ”oreggad” birma eller huskatt/raggdoll korsning heller.

Ställ dig frågan varför parades dessa två katter? Klart att det kan bli en ”hoppsankull” men då tar uppfödaren sitt ansvar till fullo och lämnar inte ifrån sig ovaccierade och obesiktigade katter. Det är även värt att ta i beräkning att de flesta raskatter har en eller flera rasbundna sjukdomar som seriösa uppfödare motarbeta genom att testa sina katter och bara använda godkända katter i avel. Hos en oseriös uppfödare finns inte det arbetet och därför riskerar man att kattungarna drabbas av denna/dessa sjukdomar vilka vissa kan vara livshotande.

Det är helt okej att betala runt 1500 kr för en huskattunge under förutsättning att kattungen är: 12 veckor eller äldre när du hämtar den, att den är vaccinerad 2 gånger, att den är kollad för mask eller avmaskad och att de är besiktigad av veterinär. En bra tumregel är att man för en huskattunge bör betala vad veterinärkostnader + foderkostnader har kostat uppfödaren under kattungens uppväxt. Så en korsning mellan huskatt och ragdoll som inte är vaccinerad osv ska man betala runt en 2-300 kr för medan en huskattunge som är ”fullrustad” när den flyttar kan man gott betala 1500-2000 kr för.

Detta är det enda sättet att motverka oseriösa uppfödare. Bättre att belöna de som tar hand om sina kattungar än någon som godtyckligt skriver ut lite olika raser för att locka mer kunder.